Sagor och sanningar

Tredje dagen av Sälenkonferensen blev minst sagt intressant. Redan gårdagen blev ju intressant när Urban Ahlin (s) uppvisade ett helt annat engagemang än förra året. Snarast hade den Ahlinska skutan helt bytt kurs i en fråga som Ahlin inte alls ville diskutera förra året, vilket också Bodil Ceballos (mp) verkade lite överraskad över. Kan det vara så att Ahlin känner sig ha lite friare tyglar i avsaknad av en rorsman för Socialdemokratin? DN:s ledare uppmärksammade också träffsäkert hur det går "mode" i Sälenanförandena.

Intressant var också reaktionerna i pressen idag på försvarsministerns anförande, där den ena morgontidningen jämförde med Bagdad-Bob och väderprognoser, liksom en av kvällstidningarna. Uppräkningen över rysk militär förmåga och jämförelserna som gjordes i försvarsministerns tal lämnar en hel del att önska, men det får bli en fråga att återkomma till. Läs gärna också försvarsministerns tolkning av ÖB:s anförande och situationen. Försvarsministern gjorde ju igår också sin företrädare Leni Björklund sällskap när han inte förmådde berätta vilka förband som nu faktiskt finns gripbara. Sorgligt.

Apropå ÖB:s anförande var det glädjande då myndigheten äntligen går ut och erkänner att tilldelade medel inte är tillräckliga. Det krävs mer pengar efter 2015 om det ska finnas någon chans överhuvudtaget att hänga med. Det har påpekats gång efter annan tidigare, men äntligen också från myndighetens håll. Detta var också bland det sista förre ÖB gjorde som ÖB, men för döva öron.

Wilhelm Agrell var lika träffsäker som vanligt och det var högst intressant att se den andaktsfulla publiken lyssna till sagoberättaren och hans tragiska, men sanna berättelse om ett konkursbo. Hänvisning med varm hand till Chefsingenjören för ett referat av vad som sades.

Sanna var också Karlis Neretnieks fem minuter tecknandes en bild av den svenska militära oförmågan med koppling till den svenska solidaritetsförklaringen. Som tidigare påpekats finns ännu ingen förmåga eller ens någon som tittat på HUR vi ska kunna ta emot det utländska militära stöd som vi numera är fullständigt beroende av. Bilden av Gotland som Neretnieks målar upp är också en obehaglig sanning för dem som en gång avrustade ön. I ett tidigare inlägg på WW finns en karta över vad modernt luftvärn på Gotland medför. Läs också det utmärkta inlägget på Försvar & Säkerhet och Karlis Neretnieks anförande i sin helhet på Newsmill.


Överlag känns det som om en tillnyktring äntligen skett inom den svenska försvarspolitiken. Måtte det fortsätta åt det hållet under året, så det inte blir ett vakuum till nästa års rikskonferens.