Från dur till moll

Från glada nyheter i förra inlägget till tråkiga nyheter och då menar jag naturligtvis IED:n i Afghanistan mot den svenska RG 32:an. Jag har tyvärr inte haft tillfälle tidigare att kommentera händelsen, men första tiden efteråt brukar alltid vara full av osäkerheter och osäkra upplysningar och det är bättre att vänta tills fakta kommer i dagen.


Naturligtvis lät inte kritiken mot den svenska Afghanistaninsatsen, framförallt från vänsterhåll, vänta på sig. Sverige har nu drabbats av ytterligare 4 skadade under insatsen. Varför ska onsdagens händelse behöva betyda att Sverige nu ska vika sig och dra sig ur Afghanistan? Sverige, liksom övriga ISAF-länder, har soldater på plats i Afghanistan för att situationen ser ut som den gör. Man skickar soldater dit man förväntar sig att det kommer att förekomma våld, annars hade det räckt med biståndsarbetare. Huvudfrågan är nu snarast hur man ska lära sig av det som hände i onsdags och där ska man akta sig för att dra förhastade slutsatser, framförallt om varför helikopterundsättningen dröjde. Nyligen meddelade Försvarsmakten att de tyska helikoptrarna var på väg, men blev beskjutna och tvingades avbryta insatsen, varvid en amerikansk helikopter sattes in.

Helikoptrar är en stor hävstång i militära operationer under förutsättning att de är lämpade för syftet. Jag måste tyvärr ställa mig mycket skeptisk till att vi får se svenska helikoptrar i Afghanistan inom de närmaste åren. Det mesta talar då för att dessa kommer att ha samma förbehåll för insats som t ex de tyska, men naturligtvis vore det en moralhöjare för svenska soldater att veta att det finns svenska helikoptrar som kan komma till hjälp. Men just nu förefaller behoven av utbildning och de materiella behoven vara tämligen oöverstigliga.

Innan man kastar sig huvudstupa in i debatten och skriker på helikoptrar måste man bestämma sig för vad uppgiften är för dessa (medevac, casevac eller trupptransport) och framförallt i vilken miljö och under vilka förutsättningar helikoptrarna och inte minst verkansförbandet i helikoptern (t ex sjukvårdspersonalen) ska kunna verka. Det är en viss skillnad på helikopter med ambulansinredning och en medevac/csarhelikopter med en besättning som är utbildad och utrustad för att slå sig fram till den personal som ska undsättas. Är det det sistnämnda fallet som gäller får man nog gå tillbaka till ritbordet och försöka dra lärdom av de som kan denna uppgift utan och innan, och som faktiskt är samma som hämtade de sårade svenskarna i onsdags.

Risken är annars överhängande att vi på sedvanligt svensk manér helt plötsligt har en mackapär utan större reell användning då man glömde analysera vad uppgiften egentligen innebar och det gagnar ingen, varken de som ska operera materielsystemet, de som betalat för det eller den som är beroende av systemets stöd.


Det är dock glädjande att höra att såväl Tyskland som USA nu sätter hårdare press på president Karzai att ta tag i korruptionen om han inte vill se ett tillbakadragande av ISAF-styrkor.

Tills vidare får vi hoppas på snabbt och fullständigt tillfrisknande för de skadade soldaterna och att de blir väl omhändertagna vid hemkomsten. Jag hoppas att man nu från myndighetshåll har dragit ordentlig lärdom av tidigare fall. Ytterligare en av de skadade har nu kunnat transporteras hem till Sverige för fortsatt vård. Det var ju tur att det gick att landa på Ärna.


Det är glädjande att se att det gula bandet fått ett så starkt stöd. Jag hoppas den utvecklingen fortsätter. Det lär bli tillfällen att återkomma till saken. Jag tror t ex att utrikesministern har förvärvat ett band under eftermiddagen.