FS 17 håller nu på att rotera hem från Afghanistan efter en mission som innehållit mer stridskontakter än någonsin för svensk trupp sedan Kongokonflikten på 60-talet. Hotet har varit annorlunda och mer skrämmande än tidigare med en fiende som kan slå till i princip var som helst med IED eller självmordsbombare. De svenska patruller som rullat i de utsatta områdena, ca 25 % av styrkan, har haft en ökande press på sig med en stigande oro för varje gång. All personal med olika uppgifter på CNL, (Camp Northern Lights) har ständigt fått vara beredda på att rycka ut till patrullens undsättning för att inte tala om den oro de känt för sina kamrater där ute. Oroliga anhöriga där hemma, en helt annan bild än vad vi varit vana vid.
FS 17 kommer nu hem till ett regntungt Sverige för att försöka återanpassa sig till ett normalt liv. Det är nu ett nytt allvar börjar. Att i lugn och ro, tillsammans med både anhöriga, men framförallt med kamraterna få landa ner.
Glädjande är att FM nu är bättre förberedd än tidigare att ta emot dem på ett professionellt sätt. HR-centrum har idag duktiga psykologer samt annan kunnig personal som tar emot och som tagit höjd för att ge de bästa möjliga förutsättningarna till en bra återanpassning. FM är på rätt väg.
Det är också glädjande att media nu uppmärksammar våra soldater på ett värdigt sätt. Det är de värda.
Ett ytterligare bevis på vår tacksamhet gentemot FS 17 skulle vara om den välförtjänta medaljutdelning en fick ske på Kungliga slottet i samband med vaktavlösningen. Då kommer i varje fall jag gå dit och hylla.
Samtidigt finns oron hos oss alla om vad framtiden har i sitt sköte för FS 18 och andra kommande missioner..
Borneo
Läs även Chefsingenjörens inlägg om de nerjusterade förmånerna för soldater i utlandstjänst. /Wiseman anm.
SvD
DN, 2, 3
Aftonbladet, TV
Välkommen hem FS 17… Nu börjar allvaret!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
-
Donald Trump är nu Ukrainas sista hopp3 veckor sedan
-
Taktisk kavalleri: Strategier och strider med hästar2 månader sedan
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
-
-
-
-
Konservativ och antikapitalist4 år sedan
-
Utom allt rimligt tvivel?5 år sedan
-
Om världens undergång6 år sedan
-
-
-
-
Savua ja peilejä7 år sedan
-
Marint intressant bok7 år sedan
-
Akademisk tåkeprat7 år sedan
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
Konsultskolan 37 år sedan
-
-
Inget gästinlägg8 år sedan
-
Liket lever!8 år sedan
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
EU-minister och parlamentarikerrockad8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
-
Utbildning, värnplikt med mera8 år sedan
-
-
Vem förmedlar desinformation?9 år sedan
-
-
-
-
-
Nu hände det.9 år sedan
-
-
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?10 år sedan
-
Gick du på den lätta?10 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
18 kommentarer:
Det är alldeles utmärkt att FM anstränger sig för FS17s räkning.
Jag tycker dock att det blivit något hysteriskt, något som Borneo (och andra) underblåser.
BA-missionerna, med direkta påskjutningar på svensk trupp som regel, tycks vara glömda. Är minnet så kort, eller är det bara okunskap om historien?
FHS har statistik från de tidiga Bosnien-missionerna. Läs de rapporterna och reflektera över att de som det ojas över nu ansågs tillhöra missionslivet 93-95.
Jag vill inte på något sätt misskreditera FS17s insats, bara nyansera bilden och försöka få folk att zooma ut lite.
Det är inte konstigt att det behövs nytag på hemkomstverksamheten om HKV redan glömt hur det var att få hem folk efter jobbiga insatser på Balkan.
Jag hoppas att FS17:s hemkomst ger lessons learned och inte bara lessons identified och att det ger någon form av bestående funktion.
Men det går väl att lösa med lite Snakeoil och PRIO?
Debatten runt utlandsstyrkan i Afghanistan har haft det positiva med sig att focus börjar sättas på vår utrikes- och försvarspolitik och hur den utövas samt framför allt de stora uppoffringar som görs av de som utövar den i praktiken i ett främmande land långt borta. Glöm inte bort att vi har personal i uniform i många länder, även personal i offentlig tjänst från andra myndigheter.
Hittills gör de detta frivilligt och ofta med betydande risker för eget väl och ve.
Jag tycker att kraven på rimlig ersättning bör drivas mycket hårdare, AI inlägg om skattereduktion tycks endast ha noterats av media, tyvärr. Varför tvingas betala kommunalskatt då man bevisligen ej nyttjar kommunens förmåner mer än marginellt under en mission?
Varför inte låta anhörig hemmavid få dra av momsen på de dagliga varorna som mat, bensin till bilen, blöjor mm. Jag tycker att Sverige FAKTISKT måste ha råd att ge de som med risk för livet genomdriver vår utrikespolitik en rimlig morot.
Kanske det vore på sin plats med lite civil olydnad av den fast anställda officerskåren och helt enkelt vägra vara frivillig under en period eller kräva någon dag VAB under missionen och sedan dra FM inför rätta på samma sätt som FM snabbt drar armhävningsutdelande befäl inför rätta!
Hur kommer officerarna ur FS 17 att hanteras avseende sin nyvunna erfarenhet? Det har pratats mycket om meritvärde och nu är det nog dags att komma upp till bevis i den grenen (inte FM bästa gren den heller...). Är utlandstjänst ett vilkor för nivåhöjande utbildning, tillträde till efterfrågade kurser, mer lön i RALSE´n, större befälsrum, snabbare befordran, visa nu hur ni har tänkt med den där "läpparnas bekännelse" om meritvärdet av utlandstjänst.
Sist men viktigast uppmanar jag alla som har insyn och möjlighet att följa upp och rapportera till offentligheten hur FM tar hand om sina skadade (givetvis med sekretess för patienten) så att FM HELA TIDEN känner trycket av tummen i ögat i denna den viktigaste frågan!
Såja, jag håller egentligen med er, men förringa inte det FS17 utsatts för.
Det var efter BA01 man insåg att man behövde uppmärksamma insatserna och när ÖB inte fick regeringen med på det, så instiftade han sin egen medalj (vi har fortfarande inte någon officiell eller ens halvofficiell medalj att dela ut till svenska medborgare) och en parad som tydlig avslutning. Men, när internationella insatser blev huvuduppgiften så kunde vem som helst göra det, så man upplöste det internationella kommandot som var det organisatoriska minnet. Idag pytsas medaljerna ut, till synes mer för att ha fyllt en lucka åt bemanningsansvariga (den som av något skäl inte fullgör sitt kontrakt till sista dagen får ingen).
Att begära anhöriga ska få dra av momsen är kanske att gå lite väl långt i kraven. Annat kanske man kan lösa genom de nya skattereglerna för hushållsnära tjänster? Men ingen kommunalskatt under utlandsstationeringen borde man kunna begära.
Självfallet skall vi se till att hemvändande FS 17 tas om hand. Men gör dem inte automatiskt till offer som kräver "behandling" som om de vore sjuka.
Det mesta som skrivs o sägs om de hemvändande just nu i media synes utmåla dem som redan diagnostiserade patienter med stort vårdbehov.
"Frontkamrat"
Enligt uppgift så blir det Armémuseums borggård den 10/12 som avslutningsceremonin sker på.
Hade haft för avsikt att vara där, men är i IO:t den dagen, tyvärr.
Hur som haver tror jag det uppskattas att folk kommer förbi, och det är så bra att man i vart fall flyttat in från Gardet.
FS 17 har förtjänat all vår respekt och uppskattning för vad de har genomlidit och utfört.
Den mediala bevakningen borde ha medfört att allmänheten är mer insatt i deras situation och bedrifter och att de därmed kommer att möta större förståelse än tidigare insatser (Kongo, Bosnien, Kongo igen) då det var mycket hysch-hysch omkring farorna.
Åh. jag tror inte det är speciellt många av de hemkommande förutom Chefen och Pio som kommer prata med media...
Undrar om någon då kommer att fråga PIO hur det blev med hans cykel... ;-)
Men försvarsmakten har varit öppnare än någonsin tidigare om de strider som svenskarna har varit med om.
Det tror jag är bra av många skäl. För det första är det demokratiskt viktigt att vi vet vad vår egen krigsmakt gör med våra skattemedel.
För det andra är det viktigt för våra soldater att allmänheten förstår vad de är med om. Därmed ökar chansen för att de ska få det stöd och den uppskattning som de förtjänar.
Inget är väl värre än en soldat som gör en insats för Sverige (som få vågar eller klarar) för att sedan bli helt ignorerad efter hemkomsten.
"Inget är väl värre än en soldat som gör en insats för Sverige (som få vågar eller klarar) för att sedan bli helt ignorerad efter hemkomsten."
Jo, en soldat som gör en insats för Sverige för att sedan begravas efter hemkomst.
@MagnusB
Lite slag under bältet kanske? Fast roligt, onekligen.
Annars bedömer jag PIO ha löst sina uppgifter relativt väl.
@ 25 november 2009 22:48
Det skulle jag säga är värre för de anhöriga.
Hursomhelst tycker jag att det är stort att försvaret nu berättar om farorna och enskilda soldaters bedrifter, samt också anstränger sig för ett gott omhändertagande efter hemkomsten.
Det tyder på en ökad mognad inför utlandsinsatser. Och det bästa är att soldaterna får förståelse för sin situation.
Att känna sig förstådd och uppskattad kan göra hela skillnaden.
(22:48) och det är mot denna verklighet nya rekryteringar ska göras. (Jag har varit oroad över rekryteringskampanjernas glättiga agentromantik, som jag inte tror lockar rätt sorts folk.) Kanske kan återgivandet av vad soldaterna faktiskt gjort och upplevt kan höja deras status hemma, vilket Kairos Future visade behövs (opinionsundersökning som nämnts tidigare på denna blogg, visade att militär låg i botten av statusligan, medan jobb med ett högre syfte låt i topp).
Apropå mot verklighet nya rekryteringar ska göras...
Hittills har faktiskt officerare från FM stått ganska högt i kurs på den svenska arbetsmarknaden
Detta beror sannolikt på att det har fått en bra ledarskapsutbildning och varit i allmänt bra skick fysiskt och psykiskt (och dessutom ofta haft en bra utbildning i botten)
Den nya verklighet vi ska rekrytera soldater och officerare till innebär sannolikt de som kommer ut från FM efter avslutad tjänstgöring (på ett par år) kommer att varit iväg på ett antal missioner, som t ex den i Afghanistan)
Då är det inte alls säkert att man varken har en bra ledarskapsutbildning eller att man är i särskilt bra fysisk eller psykisk form (vem vill anställa någon med posttraumatisk stress och krigspsykoser)
Med den ingångslön som aviserats så kommer framtidens soldater och officerare sannolikt inte heller att ha någon bra utbildning i botten...
Om soldatyrket har låg status idag - innan vi infört de nya förändringarna....
Vad tyst du är kamrat Wiseman... Har du fått svininfluensan eller har du kallats till kavajhytten...?
En som undrar
En som undrar: Jag prioriterar alltid jobbet före bloggen och stundom hinner jag tyvärr inte med att skriva.
Om detta med att det är svårt att rekrytera: jag gjorde mission för fyra år sedan som sergeant med månadslönen X. Sedan dess har jag tagit reservofficersexamen, studerat, arbetat, blivit kapten. Tänkte nu åka på en ny mission. Jag blev erbjuden en tjänst med utökat ansvar från förra gången, eftersom jag hade så bra referenser och betyg från sist. Jag tackade ja till uppdraget.
Häromdagen fick jag ett brev från HKV där man bestämt att jag som reservofficer ska få en s.k. I-lön under utbildningstiden som är 8000 kr lägre än vad jag fick som befattningslön förra missionen (och 15 000 kr lägre än vad jag får i min befattning som reservofficer).
Åsynen av beskedet kändes på ett sätt som en lavett i ansiktet, men jag kunde inte göra annat än skratta åt eländet. Jag fick reda på att det tydligen är officersförbundet (eller RO-förbundet?) som förhandlat fram att man skulle ha reglerad arbetstid under utbildningstiden i utbyte mot en I-lön. På mil.se kan jag se att en person med enbart vpl-bakgrund på min förra tjänst med mindre ansvar skulle få i alla fall 2000kr mer/månad i NBG än vad jag skulle få i I-lön under utbildningstiden nu och en person med min nuvarande befattning skulle i NBG skulle få 11 000 mer än min blivande I-lön.
Det skulle ha blivit min fjärde mission nu, men eftersom det inte tas någon individuell hänsyn till mina meriter, min RO-examen och det utökade ansvar jag skulle ha fått så kan jag tyvärr bara göra en sak: avböja.
/CC
Ja, det blir ju inte lättare att rekrytera kompetenta RO till insatserna när de behandlas som CC.
I vår enfald så trodde vi att FM skulle betala vad individen och dennes befattning är värd, men ack vad vi bedrog oss (igen).
Nu får vi vakans och inryck är om knappt två månader. Afghanistan anyone?
/C
Skicka en kommentar