Vilken beredskap?

I media kan man idag läsa att Sverige den 6 juli under 90 min tid kränktes av tre tyska örlogsfartyg som först efter upprepade radioanrop lämnade svenskt territorialvatten.

Vän av ordning ställer sig då frågan hur det står till med den svenska incidentberedskapen och Marinen och Flygvapnets förmåga att i fredstid hävda den territoriella integriteten då fartygen varken möttes upp av svenska örlogsfartyg eller stridsflygplan.

Läget måste sägas vara bekymmersamt. Detta är den tredje händelsen på ett års tid som sätter svensk incidentberedskap och hävdande av territoriell integritet på prov och där resultatet måste klassas som underkänt. Den första händelsen var kapningen av fartyget Arctic Sea på svenskt vatten. Den andra var helikopterrånet i Västberga där incidentroten påbörjade anflygning mot helikoptern, men bristande samarbetsformer mellan militär och polis gjorde att man fick avbryta. Den tredje händelsen är nu de tre tyska örlogsfartygen. Däremellan kan man också sticka in med tidigare händelser under gångna sommar när ”båtturister” upprepade gånger snyggt och prydligt styrt rakt in i marinbasen i Karlskrona utan annan respons än kameraövervakningen. Sent omsider avvisades man dock av bevakningpersonal. (Video)

Glädjande är dock en fjärde händelse, också i somras då incidentroten gick upp mot ett passagerarflygplan som inte svarat på radioanrop från flera länder.

Måhända bidrog tidpunkten till den svaga svenska responsen på fartygskränkningen. Den 6 juli var visserligen en vardag, men enl media skedde kränkningen under kvällstid och den 6 juli är dessutom mitt i semestern. Vidare var den 6 juli också 6 dagar efter värnpliktens upphörande och innan nya anställda soldater ryckt in och utbildats. Med tanke på att besättningarna på Marinens fartyg, med undantag av de fartyg som ingått i Utlandsstyrkan, haft värnpliktiga sjömän lär dessa alltså ej ha haft full bemanning vid tillfället. Förmodligen befann sig också resten av besättningarna på semester.

Utanför Libanons och Afrikas kust har Marinen och även Kustbevakningen excellerat i havsövervakning och sjötrafikkontroll. När bordade Marinen eller Kustbevakningen senast ett fartyg på svenskt vatten i Östersjön för kontroll? När mötte man senast upp okända och kränkande fartyg på svenskt vatten?

Detta får en också att fundera över vad som skulle hända om en ny svensk beredskapshöjning skulle krävas under det närmaste året. För snart ett år sedan genomförde Ryssland samtidigt två övningar, Zapad och Ladoga, av en storlek man inte genomfört sedan långt innan Sovjets fall och dessutom i Sveriges närhet. Ansamlingen av landstigningstonnage som annars inte finns i Östersjön och inte minst luftlandsättningsflygplan inkl trupp av en numerär som inte skådats sedan 80-talet. För svensk del kan det också vara intressant att ett av scenariorna för övningen var att skydda ryska energitillgångar mot terrorister. Sedan tidigare har man från ryskt håll deklarerat att huvuduppgiften för Östersjömarinen numera är att skydda gasledningen Nord Stream.

Försvarsmakten valde samtidigt att genomföra en beredskapskontroll, kallad Dagny II (För alla som någon gång har undrat över övningens och dess föregångares namn har Dagny namnsdag 11 sept) förlagd till Gotland, där man tog vad förband som fanns att tillgå för tillfället och transporterade dem till Gotland för några dagars övning, vilket istället närmast blottställde resten av Sverige. Med tanke på den snabba ryska inmarschen i Georgien året innan är det högst förståeligt att man kontrollerar beredskapen i samband med övningar av den storleken, då, Ryssland i princip plockade förbanden som gick in i Georgien ur en liknande övning som genomförts i Kaukasus veckorna innan kriget.

Nu frågar man sig dock hur Försvarsmakten skulle gå till väga om motsvarande beredskapskontroll eller beredskapshöjning skulle behöva göras inom det närmaste året. De tusental värnpliktiga som tidigare funnits inne, i regel med förskjuten inryckning och i många fall med halvtaskig utbildningsstatus, finns ej längre att tillgå. De hemförlovades för gott sista juni. Antalet anställda soldater som ryckt in hittills är mycket lågt, även om man räknar in Nordic Battle Groups soldater. Vad återstår efter nyår i Sverige om Nordic Battle Group, mot förmodan, skulle ha satts in på en skarp insats någonstans? Det lär ta några år innan Försvarsmakten har kunnat rekrytera tillräckligt med soldater för att bemanna förband såväl hemma som i Afghanistan och varhelst internationella insatser ska genomföras. En av slutsatserna efter förra årets beredskapskontroll, var enligt Försvarets Forum, att årliga beredskapskontroller måste genomföras. Blir det så?

Att rakt av byta värnplikt mot yrkesförsvar utan att genomföra en gradvis övergång, ter sig mer och mer som ett riskfyllt och mycket oöverlagt projekt.


Det gångna årets händelser visar med all tydlighet att det är si och så med svensk beredskap. Förvånar det?

Aldrig har det varit så långt kvar till försvarsminister Sten Tolgfors post-georgiska vision om det ständigt beredda Försvaret som just nu.


Media: SvD, 2, 3, BLT, Expressen, 2, DN, 2

Bloggar: Cornucopia, Jan Nilsson