Inget inlägg

Tiden tryter och det blir tyvärr inte mycket tid för att skriva ett "normalinlägg" om dagens Gripensseminarium i Folk och Försvars regi. Det blir därför att hänvisa till kollegan Chefsingenjören avseende resumé. Några korta reflektioner.

- Inledningen av moderator kändes mycket rudimentär och förenklad. Så enkelt är det helt enkelt inte. Det känns som det finns behov av en FAQ så småningom i ämnet.

- Intressant att se att man även undersöker att endast använda tvåsitsiga maskiner. Akan eller inte? FV har sedan flera år haft tvåsitsiga 39D och rader för vapensystemofficerare på divisionerna. Däremot har man aldrig ägnat någon energi till att utreda vad en VSO ska göra och av den anledningen heller aldrig utbildat några sådana, mer än de som var operatörer på 37E. Om man ser behovet av två personer i flygplanet i framtiden, kanske man skulle börja med att redan nu ta till vara på möljligheten. Det skulle dock innebära fler rader i organisationen och det håller ju inte ekonomin för.

- Tidigare inlägg i frågan summerar ståndpunkten rätt väl. Ska man uttrycka åsikter i ämnet bör man ha bättre koll i frågan. Ulf Henricsson för med sig stor respekt som försvarsdebattör, men inom detta område är han ute på mycket djupt vatten avseende de ståndpunkter som framfördes. Att som nytt stridsflygplan köpa ett system som befinner sig år efter Gripen systemmässigt och avseende tillförlitlighet och med en driftskostnad som är mellan 10 (FMV) och 20 (Brittiska RRV) ggr högre än den för Gripen med mycket bristande vapenintegration är ett vansinnigt förslag som yrkesmän häpnar över men som den oinsatte förmodligen tycker är mycket intressant. Namnet Eurofighter, överskott, och Tyskland låter ju som en intressant kombination...

- Intressant att höra partirepresentanternas åsikter om en ny LFU. (m) får vika sig, om man ska behålla någon trovärdighet överhuvudtaget i försvarspolitiken.

- Mycket bra att LV ses som en viktig aspekt i framtida planering för ett luftförsvars. Truppslaget har varit mycket styvmoderligt behandlat liksom allt annat som inte passar i Långtibortistandoktrinen, men väl i det nationella försvaret. Likaså att det handlar om inte bara flygplan utan även ledning, bassystem och logistik.

- Tunbergers ståndpunkt är att luftstridskrafter är det enklaste att tillföra vid behov. Precis som CI gör är det värt att betona att det är tiden till det politiska beslutet som är viktigast. Tar det två veckor spelar det ingen roll. Luft- och marinstridskrafter kommer fortsatt att vara det viktigaste i det nationella scenariot, men även arméstridskrafter behövs.

Vad vi under det senaste decenniet åsett är kampen mellan en viljestyrd och en hotstyrd försvarsinriktning. Den hotstyrda kommer alltid att vinnas av luft- och marinstridskrafter till den dag Norge och Finland visar sig aggressiva. Det blir intressant att se vad resultatet nu blir om den nya försvarsmaktsgemensamma HKV-organisationen genomförs, där FV och M får några enstaka befattningar i den kvarvarande ledningen.

- Man kan ändå inte sluta förvånas över alla de åsikter som framförs i ämnet om motorer, beväpning, sensorer av personer som inte har minsta koll på vad det egentligen handlar om och vilken förmåga som finns idag. Vill man uttala sig i ämnet med trovärdighet gör man som politiker gott i att följa råden i föregående inlägg. Se till att få en version utan medföljande förkläde.


Förhoppningsvis blir det snart tid att fortsätta den påbörjade serien om Luftförsvar på 2020-talet.