Saab meddelade idag i ett pressmeddelande att man fått ett kontrakt från FMV på anskaffning av två st taktiska UAV:er (TUAV). TUAV är i detta fall den amerikanska Shadow 200. För drygt 500 mkr får FMV och sedan Försvarsmakten två st Shadow 200-system om 4 UAV:er, kringutrustning, samt ett OPS-avtal (offentlig-privat samverkan) för underhåll, m m i tre år, varav OPS utgör halva kostnaden. Leverans skall ske så att skarp användning i Afghanistan är möjlig Q4 2011. Luttrad som man är låter inte förrän 2012 mer sannolikt, så det är bara att hoppas på en positiv överraskning. Frågan kvarstår vad som ska lösa uppgiften i Afghanistan tills dess? Detta har tidigare diskuterats på Allan Widmans blogg.
Att Saab levererar ett amerikanskt UAS kan tyckas märkligt, men är en mycket vanligt förekommande lösning inom svensk krigsmaterielanskaffning. Offseten som Sverige, liksom andra nationer vill ha vid materielanskaffning, löses ofta genom att säljande part upphandlar underhåll och liknande i köpande nation.
TUAV anskaffas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
-
Donald Trump är nu Ukrainas sista hopp2 veckor sedan
-
Taktisk kavalleri: Strategier och strider med hästar2 månader sedan
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
-
-
-
-
Konservativ och antikapitalist4 år sedan
-
Utom allt rimligt tvivel?5 år sedan
-
Om världens undergång6 år sedan
-
-
-
-
Savua ja peilejä7 år sedan
-
Marint intressant bok7 år sedan
-
Akademisk tåkeprat7 år sedan
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
Konsultskolan 37 år sedan
-
-
Inget gästinlägg8 år sedan
-
Liket lever!8 år sedan
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
EU-minister och parlamentarikerrockad8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
-
Utbildning, värnplikt med mera8 år sedan
-
-
Vem förmedlar desinformation?9 år sedan
-
-
-
-
-
Nu hände det.9 år sedan
-
-
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?10 år sedan
-
Gick du på den lätta?10 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
15 kommentarer:
Eftersom att du nu för omväxlings skull äntligen skriver ett inlägg där varenda ingående detalj inte är ett underkännande, så vore det trevligt om du kunde belysa de positiva effekter ett sådant system skulle kunna innebära för våra stridskrafter.
Du skriver ett undrande över vad som skall lösa uppgiften tills dess. Vilken uppgift är det fråga om här egentligen?
@milmap: Bra idé. När tid finnes kommer så att ske.
Var tog Saab Skeldar V-150 vägen?
Var detta TUAV system inget att ha?
Det finns avgörande skillnader mellan UAV-system som Ugglan, Falken, Shadow 200, Skeldar m.fl. Beroende på vad man skall ha dem till och under vilka förutsättningar de ska användas så har de olika typerna av UAV-system olika styrkor och svagheter. Därmed är det inte godtyckligt vilket system man väljer. Det beror på vilken kravbild man har identifierat. Alltför ofta, särskilt med lekmän inblandade, så tenderar man att att klumpa ihop tekniska lösningar som "TUAV" och anse att det ena borde väl vara lika bra som det andra. Så enkelt är det inte för dem som tar sitt jobb på allvar. Försvarsmakten har bedrivit en mångårig studie angående taktiska UAV som bland annat belyser styrkor och svagheter hos olika systemkoncept för marktaktiska UAV, vilket inkluderar ett antal på marknaden befintliga UAV-system. (Tips till Wiseman inför ett eventuellt inlägg om effekter för våra stridskrafter). Vilket man sedan väljer beror sedan (förhoppningsvis) på en tydlig definition av behovet och kravbilden på materielsystemet.
Är det verkligen frågan om offset här. Verkar snarare vara en riktad upphandling till Saab som systemleverantör?
"Affären är värd 530 miljoner kronor varav ungefär hälften går till inköpen av planen och hälften till Saabs insats. Saab ska bland annat stå för utbildning, reparation, reservdelar och underhåll de tre första åren. - Men framför allt ska vi anpassa Shadow-systemet så att det passar det svenska försvaret och så att soldaterna känner igen sig i det. Bland annat kommer vi att leverera en "analyscontainer" med teknik från Gripensystemet" http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/flygplan/article781285.ece
Har vi inte lärt oss tillräckligt många dyrbara läxor om att utveckla svenska särlösningar i små upplagor av redan befintlig teknik? Grattis till SAAB som lyckats kränga utveckling av TVÅ unika Und-enheter....
Känns onekligen som den affären borde granskas både en och två gånger.
Tycker mig känna igen doften av SAABs normala arroganta hanterande av FM (Garnisonslager, DABOL, FVs totala överlämnande etc. etc.) i de detaljer som går att se.
Försvarsmakten har inget ansvar för lösningarna? Saab lär bara leverera vad Försvarsmakten har kravställt och betalar för. Min erfarenhet av Försvarsmakten är varken att det är en särskilt professionell kund, eller att man överhuvudtaget tycker att det är viktigt att vara kompetent inom detta område. Det är ju inte "kärnverksamhet".
Saab levererar inte mer än vad Försvarsmakten beställer. Definitivt inte. Problemet är snarare att man inte levererar upp till beställningen. Beställningen görs av Försvarsmakten till FMV som sedan upphandlar av t ex SAAB. FMV åligger då stort ansvar att se till att leverantören levererar vad som beställts och om det inte sker, se till att få ersättning. Just det sistnämnda har aldrig fungerat bra, utan industrin lyckas ofta vigga mer pengar av FM/FMV för "utveckling", vilket innebär åtgärda problem i ursprungsleveransen.
Vem äger problemet?
Där det är absolut enklast att kontrollera om man har gjort rätt jobb är hos industrin. Där finns ett kontrakt med specifikationer på vad som ska levereras och vad det kostar. Genom kontraktet kommunicerar kunden (via FMV) vad man vill ha. Om det finns brister i kontraktet, så är det väl lite orättvist att skylla det på leverantören? Det borde ligga i kundens intresse att kontraktet verkligen kommunicerar det som kunden vill ha? Jag tror snarare att grunden till eventuella brister i leveranser ligger i glappet mellan användarnas förväntningar och vad som faktiskt är kravställt och finansierat i kontraktet. Dessa brister kan knappast skyllas på leverantören.
Om man upplever att det har blivit sämre output från industrin så kan man undra vad som har förändrats. Bl.a. har Försvarsmakten plattat till sin ledningsorganisation och tagit bort majoriteten av den beredning som tidigare gjordes innan ingångsvärden och målsättningar för en upphandling fastställdes. Detta sammanfaller lyckligtvis med visionerna om att fokusera på "kärnverksamhet" och att korta ledtider.
Alltså görs t.ex. inte längre några systemplanearbeten med tillhörande studie-, materiel-, org och metodförsök. TTEM kan numera tas fram på tre veckor av en enskild kapten på förband som en ifyllnadsövning i en TTEM-mall. TOEM, som är grunden för att beskriva vad förbanden behöver, slängs ihop på några veckor. Varken TOEM eller TTEM behöver längre innehålla något ekonomisk underlag med ekonomiska avvägningar.
När vi sedan ska föra en dialog med FMV så har man kommersialiserat gränsytan, vilket innebär att FMV inte längre handlar som FM förlängda arm, i samförstånd med FM, utan enbart upphandlar det som FM kontrakterat i TTEM. Är då TTEM fluffigt så blir kravspecen till industrin fluffig. Detta eftersom FMV numera fokuserar på sin kärnverksamhet, vilket är kommersiell upphandlingskompetens. Ibland vill man t.o.m. outsourca kravarbetet till industrin och skickar TTEM direkt med offert och kontrakt.
Skillnaden är att tidigare satt FMV och FM personal tillsammans och tolkade TTEM och granskade kravbilden. När jobbet görs hos industrin uppstår helt andra förutsättningar och kommunikationen blir inte effektiv. Den blir inte mer effektiv av att användarna inte längre får ägna sig åt denna oväsentliga verksamhet - de ska fokusera på sin kärnverksamhet som är att utbilda och leda insatsförband.
Experterna på FMV som tidigare i dialog med FM användningsexperter utformade specifikationer till offert och kontrakt är numera klassade som onödiga kostnader och dödkött och kan till nåders få jobb som konsulter (med då en något förändrad roll och kanske andra incitament för sitt arbete än Försvarsmaktens bästa).
Således har FM och FMV effektiviserat och reducerat kostnader (personal) genom att inteckna outsourcing som lösning. Vad man i praktiken har gjort är att flytta mantimmar från sig själv till någon annan. FM antar att FMV ska göra jobbet. FMV antar att FM eller industrin ska göra jobbet. Industrin gör det jobb de blir ålagda och betalda via kontrakt att göra.
Samtidigt som myndigheterna förväntar sig att industrin ska göra en stor del av det arbete man själva gjorde tidigare, så antar de att kostnaden för en upphandling ska vara oförändrad eller t.o.m. lägre. Förväntningarna på vad man får för pengarna är oförändrade eller t.o.m. högre. Samma jobb ska göras, dvs. mantimmarna som krävs har inte ändrats, de har bara flyttats till "någon annan".
Ursäkta, men logiken undgår mig. Kanske antar man att industrin kan göra jobbet mer effektivt då de inte är lika bakbundna av t.ex. myndigheternas krav på systemsäkerhetsarbete etc? De kan ta genvägar?
(forts)
(forts)
Antag att vi accepterar att industrin skiter fullständigt i vad som är bra för Försvarsmakten och användarnas behov. De har inte det uppdraget av aktieägarna utan enbart uppdraget att skapa affärer och göra vinst. För det första så skapar man inga affärer om det inte finns en förtroendefull relation med kunden. Därmed ligger det indirekt i industrins intresse att möta kundens krav. Däremot så accepterar inte aktieägarna att man levererar utanför kontraktet, för då tullar man på vinsten. Alltså är det viktigt för industrin att kontraktet återspeglar det som gör kunden nöjd. Härvidlag är industrin utlämnad till kunden, eftersom industrin knappast kan berätta för kunden vad den vill ha. Om vi nu bortser från detta och antar att industrin bara är intresserad av att vigga pengar för utveckling och kränga prylar som de kan ta bra betalt för, borde det då inte vara extra viktigt för kunden att satsa resurser på att säkerställa att kravställningen motsvarar det man förväntar sig få levererat? Borde det inte vara viktigt för kunden att säkerställa att det som inte kan kravställas i kontrakt, som upptäcks under utvecklingen, kan bevakas och hanteras genom aktivt kundengagemang i arbetet? Nej, en officer ska inte löka runt hos industrin och äta goda luncher när han kan göra riktigt jobb med insatsförbandet.
Som man bäddar får man ligga. Att skylla på andra bidrar inte till någon lösning. En lösning förutsätter att man först identifierar problemet. Att skylla på industrin är såklart enkelt, för då finns det ju inget man själv kan göra åt problemet. Det är någon annans problem.
13.00: Det föreligger stora problem i kommunikationen mellan FM och FMV. Som du påpekar är det problem med TOEM och TTEM. Samma fälla går man i när man nu försöker leja ut mer och mer verksamhet på OPS och tror att det ska bli billigare. Ett företag gör inte saker för att det ska bli billigare för kunden. Man vänder och vrider på kontraket på alla sätt för att räkna på avkastningen. Det är på avkastningen man överlever och därför får FM bara exakt det man specificerat, vilket man tenderar att bli ytterst förvånad över vid t ex beredskapskontroller osv.
Förväntar man sig att Saab eller någon annan leverantör ska leverera mer än kontraktet specificerat är man mer än lovligt naiv. Men när kravspec:en i kontraktet inte uppfylls och FMV inte agerar mer kraftfullt är det skäl att se över om det är rätt personer som gör jobbet. Det kan ligga dåliga TTEM och TOEM i botten, men att inte uppfylla det kontrakt som är skrivet är ej godtagbart. Är man den leverantör som alltid får kontraktet av politiska skäl, behöver man inte bry sig så mycket om ryktet. Än mindre om det blir en rödgrön regering.
Vi är helt klart överens.
Det normala är att en förhandling sker under utvärderingen av leveransen. Vanligtvis kvittas ett antal funktioner som inte leverantören lyckats uppfylla mot utveckling av funktioner som beställaren vill ha införda.
Inte sällan kan det vara ganska självklara saker som beställaren fullständigt missat pga slutanvändaren inte varit delaktig i processen/nyckelpersoner slutat etc
Tyvärr har FMV i vissa ledningssystemprojekt helt missat vitala grundfunktioner, bundit sig mot en enda leverantör(i Saab-sfären) och tvingats upphandla "uppgraderingar" för att uppfylla grundläggande funktioner.
Är det inte intressant att det är självklart att gå direkt till ett "i Sverige verksamt försvarsindustri-företag" när materiel ska upphandlas då de "i Sverige verksamma försvarsindustri-företaget" har ägare i Investor-sfären (som SAAB och Kockums), men inte när det ska handlas fordon (då det "i Sverige verksamma försvarsindustri-företaget" inte har ägare i Investor-sfären?
Skicka en kommentar