Behovet av en ny luftförsvarsutredning

Det är i år 42 år sedan den förra luftförsvarsutredningen gjordes i Sverige (1967) och snart 20 år efter målområdet för den.

Varför bör man överhuvudtaget göra en luftförsvarsutredning? Hur mycket vi än önskar eller kanske tror att vårt land har samma geografiskt fördelaktiga position som Nya Zeeland, har vi det inte. Våra gränser utgörs till hälften av två mycket vänligt sinnade stater, till hälften av stora delar fritt hav. Vårt nationella luftförsvar är det som först ska möta ett angrepp, tillsammans med de marina stridskrafterna. Ca 30 mil från Sverige ligger Ryssland. Ett land som av alla våra grannländer, men dock ej vårt eget, bedöms som ett säkerhetspolitiskt problem. Oavsett om man tror att Ryssland anfaller Sverige eller någon annan stat i närområdet imorgon, inte gör det alls eller något däremellan utgör ändå Ryssland under överskådlig tid den största faktorn i vad som dimensionerar vår säkerhetspolitik. Jag vill se den person som kan ställa sig rakryggad och säga att utvecklingen idag ser positiv ut i Ryssland.

I det luftförsvar vi har i Sverige idag är det inte heller någon som har tagit höjd för att man ska kunna realisera den försvars- och säkerhetspolitik som vår regering driver, d v s att Sverige i händelse av att ett av våra grannländer dras in i krig, aktivt ska stödja detta land militärt. Det svenska Flygvapnets skarpa uppgifter idag förefaller helt inriktade på att kunna lösa incidentberedskap med en rote, samt att med en annan rote kunna agera i en annan världsdel. För luftvärnets del verkar allt kretsa om att modifiera upp Rb 70-systemet för att med en pluton kunna stödja NBG. Men vad gäller för det nationella försvaret? Handfast vägledning och en tydlig målbild saknas helt.

Vad som inte saknas är en iver att aktivt rasera luftförsvaret utan plan för hur man ska ersätta skrotad förmåga (gäller också många andra delar av Försvarsmakten). Så sent som för tio år sedan utgjorde svenska Flygvapnet en absolut maktfaktor i norra Europa och utgjorde en mycket svårslagen spelpjäs i det svenska försvaret. Luftförsvaret utgjordes av ett system av system, med mycket hög redundans. Delsystemen var de olika flygsystemen, extremt skickligt integrerade med stridslednings- och luftbevakningssystemet och bassystemen. Därutöver fanns luftvärnet som komplement och för skydd av baser, markförband och befolkningscentra.

Hur ser det då ut idag? Mycket är säkert redan känt för dem som hängt med i nyhetsflödet och läst denna blogg och andra. Bassystemet är i princip helt skrotat och alla möjligheter till återtagning noggrant förstörda. Datastridsledningsförmågan är säkert känd från bl a nyhetsrapporteringen. I det nya stridsledningssystemet avses allt av vikt placeras ovan jord i en kontorsbyggnad i Enköping. Redan nu är nog Sverige det enda land i världen som utövar taktisk ledning av sitt flygvapen från en kontorsbyggnad mitt i huvudstaden.

I onsdags kom också beskedet att Flygvapnet överger den säkerställda baseringsmöjligheten i Mälardalen. 35 milj kr tror man sig spara in per år genom att stänga baseringsmöjligheten i Uppsala. I full enlighet med den övriga raseringsivern, överger man baseringsmöjligheten innan något alternativ tagits fram. Enligt uppgift har inget av de alternativ man tittat på (Arlanda, Bromma, Västerås) ansetts som realistiska. Man utgår ifrån att en ännu okänd civil operatör av Ärna ska vara intresserad att bära huvudkostnaderna om Flygvapnet ska ha fortsatt baseringsmöjlighet där. Vad det skulle kosta att vid behov lösa uppgiften från annan plats i Mälardalen förtäljer icke historien, men det lär inte bli billigt.

Samtidigt har luftvärnet decimerats så kraftigt att det endast var ren och skär lycka som räddade truppslaget från att försvinna i inriktningspropositionen. Någon reell förmåga är det dock inte att tala om. Det enda systemet som fungerar i alla väder och på högre höjder, Rb 97, är kraftfullt föråldrat och i en numerär att det bara skulle klara att skydda en plats i landet.


Luftförsvarsoförmågan är bara ett i raden av exempel där filtren mellan den taktiska nivån, där man har systemkunskap och systemförståelse, och den beslutande nivån, tappat bort budskapet på vägen. Det skulle inte förvåna mig om landets överbefälhavare fortfarande tror, liksom många politiker, att det bara är att trycka på knappen så försvinner flygplanen ut i skogen igen.

Vi har kastat bort investeringar för miljarder kr för att spara in korvören. Vi har idag ett av världens absolut bästa stridsflygplan, men knappt några vapen till det, ingenstans att basera det och inget sätt att kommunicera med det.

Det luftförsvar som vi hade för tio år sedan och som vi idag noggrant monterat ner på samma sätt som den klent begåvade bränner böcker, var resultatet av den stora luftförsvarsutredningen 1967. Det är hög tid att det åter tillsätts en bred luftförsvarsutredning för att staka ut en väg för det svenska luftförsvaret oavsett om den är nationell, världomspännande eller koncentrerad till Östersjön. Ingen, allra minst politikerna, ska sedan kunna komma och säga ”Oj, det hade jag ingen aning om”. Många är också de som vill att en ny luftförsvarsutredning görs, bland dem ledamöter ur KKrvA och ledamoten av försvarsutskottet och försvarsberedningen, Allan Widman (fp).

När vi ändå är inne på parlamentariska utredningar – hur vore det att också, men kanske inte samtidigt, utreda övriga arenors framtida uppgifter?


Nu blir jag säkert poppis igen bland kollegorna på Lidingövägen.

Innan jag blir dränkt i kommentarer om helikoptrar och transportflygplan, vill jag påpeka att inlägget handlar om luftförsvaret, inte om flygstridskrafterna.

12 kommentarer:

Anonym sa...
23 maj 2009 kl. 14:36  

"Bassystemet är i princip helt skrotat och alla möjligheter till återtagning noggrant förstörda. "

Hur har återtagningsmöjligheterna noggrant förstörts?

/Starvid

Peter F Pan sa...
23 maj 2009 kl. 16:16  

Behovet av en luftförsvarsutredning är alarmerande stort. Utfallet av sådan utredning skulle kunna ligga till grund för repotageserier i "Kalla fakta". Precis som Wiseman påpekar saknas fullständigt ett system av system, där varje del skall interagera för att öppna önskad total effekt. Ett stort bekymmer för närvarande är att ingen högre chef tycks ha en vilja i att uttrycka vilken önskad totaleffekt/luftförsvarsförmåga Sverige skall inneha. Jag kan bara instämma i synpunkterna angående den stora skillnaden mellan taktisk nivå och högre nivå, läs FML.
Tyvärr fungerar dessutom inte ordinarie tjänsteväg vad gäller framförande av sakkunnig fakta rörande luftförvarets brister och förslag på omedelbara åtgärder. Nedläggnings beslutet av Uppsala är ett lysande exempel på detta.

Från politiskt håll måste avkrävas ansvar av FM. Där en opartisk luftförvarsutredning måste genomföras snarast.
FM bör också snarast redovisa utfallet av senaste beredskapsövningen. Är utfallet av denna övning vad skattebetalarna beställt?

Slutlgen vill jag påpeka att detta är en fråga om etik och moral, eller som förre ÖB skanderade:
ÖRA.
Jag tror inte skattebetalarna accepterar att de xxx miljarder som plöjts ned i JAS39 systemet endast gav förvarseffekt av en Tomhylsas storlek.

Anonym sa...
23 maj 2009 kl. 17:32  

Hallelujah!

Nå vad säger ni på Lidingövägen? Dags att börja vända på skutan eller!?

Om det var val till Försvarsfullmäktige i sommar så skulle du stå ganska högt i kurs herr Wiseman, i alla fall bland gräsrötterna!

MVH
/L

Johansson sa...
24 maj 2009 kl. 00:34  

FML driver linjen att avyttra personal.
När 1700 officerare har slutat eller försvunnit pga arbetsbrist bedöms målet uppnått.
Arbetsbrist skapade genom omorganiseringar, flytt av verksamhetsställen och nekande av karriärsväxling.
Folk som söker karriärsväxling ska erhålla det oavsett om man tillhör en personalkritisk grupp. Så sker inte idag.
Planen är att när reduceringarna är klara kommer underofficerare att fylla raderna.
Finns rätt kompetens kvar då?
Om man skulle genomföra en Luftförsvarutredning idag, kommer man säkert fram till samma sak som förra gången. Vill man det?
FV 2000 borde ha varit resultatet av utredningen?
Samordna NOC/GLC visionen med utvecklingen för de olika arenorna.
Det finns industriintressen inom alla arenor.
Varför har sjö/luft inte samordnat sig bättre när man har viss gemensam utrustning?
Varför NOC/GLC drivkrafterna inte samordnat sig med de industriella krafterna för sjö/luft?
Idag ligger sjö och luft långt fram inom respektive arenor, utan att ha jointlösningen.
Mark, som kan uppfattas som att de driver NOC/GLC mot Enköping saknar förmågan att ackreditera, samordna eller samverka utan särintressen?
Om man vill kora en "vinnare" genomen en utredning, OK.
Föredrar nog ett beslut som ensar hur man ska driva utveckling mot beslutsunderlag för insatslednig. Idag sker detta i 2 spår, SJÖ/LUFT och NOC/GLC!
Hyser förhoppningar på den utredning som FM genomför, vilket regeringen ska fatta beslut på.
I December har FM sista mötet, återstår att se om PROD LED kör över alla motståndare till NOC/GLC.

Den som bloggar får se.....

Johansson, FV

Anonym sa...
24 maj 2009 kl. 10:39  

Systemet av system för ett integrerat (luft)försvar av luftarenan började urholkas för cirka tio år sedan. Orsaken till detta finns såväl på politisk sida som på "Blå Mattan" på L24.

I ivern att bibehålla "allt" är luftvärnet idag en suboptimerad del av FM som det är tveksamt om den kan stödja insatser vare sig i mark- eller luftarenan.

Luftförsvarsrobotar till marinens korvetter är ett evigt sorgebarn.

Men mest signifikant är att FV reducerats till att vara en sälj- och stödorganisation till flygindustrin i ett desperat försök att få tillbaka så mycket som möjligt av satsat kapital. Den del av FV som levererar är transport- och specialflygdelen, vilka sällan uppmärksammas ens av den egna ledningen då denna del av FV inte är lika "sexig" som den överdimensionerade 39-sidan.

En luftförsvarsutredning vore nog på sin plats. Frågan är bara hur den skall konstitueras för att undgå ännu ett varv av revir- och prestigekamp resulterande i fortsatta suboptimeringar...

Anonym sa...
24 maj 2009 kl. 12:00  

System av system samt synergieffekter är fina ord som fortfarande betyder något när kollegorna på FHS-utbildningar genomför bedömanden och spel baserade på en drömverklighet.

Friktioner, som alltid är en faktor i krig, som behandlas under dessa spel (väder, enstaka tekniska missöden etc), kommer inte i närheten av de friktioner som vår egen militära och politiska ledning genererar (systemkollaps, ledningsmörker...).

När förmågor inom de olika vapenslagen presenteras för kollegor på skolan är det en idealbild eftersom det är viktigt att kunna "sälja" sin förmåga och dess bidrag till helheten. Den sammanslgna helhetsbilden blir riktigt bra...

Det är ett problem som jag tror excisterar även utanför skolvärlden. Det gäller att sälja sin förmåga för att inte "gå under", dvs sanningen kommer inte fram.

/P

Anonym sa...
24 maj 2009 kl. 14:57  

@starvid
Marken såld ofta till privata intressenter alternativt kommuner.

Fortifikationer "återställts" eller fyllts med betong.

Möjligheterna tillåtertagning är få, dyra och politiskt obekväma.
För dom skulle antagligen betala ett mycket dyrare pris.
Eller få använda expropriationslagar.

Sedan när dom väl har kontroll över marken, bygga upp precis allt som varit fortifikatioriskt.
+fordon,utrustning,tankar nästan precis allt är sålt eller bortskänkt.

Visst är det imponerande?
/Tinhead

Tabby sa...
24 maj 2009 kl. 16:36  

Lite tillägg till Tinheads svar till Starvid:

Man har byggt sönder de vägar som fpl skulle flyga från och jag skulle gissa på att alla eventuella andra strukturer i samband med dessa krigsbaser ochså förstörts. På vissa ställen i sverige har man plöjt ner miljoner föatt gräva upp eller fylla igen betongbunkrar odylika försvarsställningar. Så det är inte helt långsökt att de skulle grävt upp eventuella Flygbränsle cisterner i anslutning till att man förstört landningsbanan.

Det känns nästan lite målmedvetet...

Anonym sa...
24 maj 2009 kl. 16:40  

Där hamnade kaffet i fel strupe igen. Skrämmande läsning.

Lite tråkigt dock med alla antydningar om interna motsättningar inom försvaret.

Man får utgå från att de flesta inom försvaret har velat det bästa men att den politiska styrningen har gjort det nästan omöjligt att ställa om på ett ändamålsenligt sätt.

Prioritet no 1 bör väl vara att få politiker och väljare att inse att försvaret är en viktig fråga.

Det finns ju inget brett folkligt stöd för insatsförsvaret, som till stor del är boven i dramat.

Därmed borde det vara möjligt att få till en långsiktigt hållbar försvarsplanering på politisk nivå?

Anonym sa...
24 maj 2009 kl. 18:58  

@ anonym 16.40

Du skriver:

"Man får utgå från att de flesta inom försvaret har velat det bästa ...."

Det är helt rätt - dock inte alltid det bästa för FM eller konungariket. Agendorna för vad som är "det bästa" är och har varit många....

n.n. sa...
24 maj 2009 kl. 22:28  

En sak är säker, för varje försvarsnyhet som kommer från Sverige skålar de säkert i rysk champagne på staberna i Leningrads militärdistrikt samt i Köningsberg .....

Anonym sa...
25 maj 2009 kl. 21:47  

Amen! säger jag till ditt inlägg Wiseman, du har helt rätt. Och det behövs inte bara en luftförsvarsutredning, det behövs en rad studier rörande de olika arenorna. Då menar jag riktiga studier, där syftet inte är att försöka underbygga ett svar som man har redan från början.
Fast det tycker nog några är lite otäckt...

Som en tanke vill man nu istället lägga ned FOI, vars roll att bidra till självständigt tänkande i studierna är så oerhört viktig. En FOI-tjänsteman är ju inte beroende av FM för sin lön eller sin karriär. Alltid lättare att vara ett salt i såret då...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade