Gästinlägg: FRA, en såpa att åka skridskor i

I SvD skriver onsdagen den 21 oktober Anders Mildner en intressant artikel kring integritet. Den leder till en del slutsatser rörande hur lätt det är att följa vår vardag med namn på biljetter både på flyg och även numera tåg, hur lätt det är att följa vår färdväg i bil via alla fartkameror och hur lätt det är att spåra våra förehavanden i vilken affär som helst via övervakningsutrustning. Följden är att vår integritet hotas att ”kränkas” (Detta förbannade modeord) å det grövsta.

När vi sedan lägger ut våra innersta känslor i faceböcker med mera samt ohejdat torgför vår uppfattning om både det ena och det andra på nätet, då har tanken om den egna integriteten sjunkit undan betydligt. Frågan blir då huruvida det är den enskildes ansvar hur man exponerar sig och i så fall i vilken grad?

Svaret är JA. Naturligtvis kan den enskilde välja att publicera sig på vilket sätt som helst, uttrycka vilka åsikter man har och vilka lösningar på världsproblemen som bör väljas. Allt inom lagrummet naturligtvis.

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att folk i allmänhet inte är speciellt oroade att publicera sig själva när man själv tror att man har kontroll över situationen. Men har man det? Kontroll alltså? Den skicklige analytikern kan, utan större svårigheter, lägga pussel av det som finns öppet på nätet vilket innebär att den enskilde avslöjar sig själv mycket mera än vad som kanske varit avsikten. Är det en fråga om dåligt omdöme eller bara en allmän naiv inställning om hur verkligheten kan fungera? Svårt att avgöra men här börjar skuggan av FRA att framskymta.

FRA är en myndighet vars uppgift, kortfattat, är att skapa beslutsunderlag genom att inhämta uppgifter på ett antal olika sätt. Ytterst är dess syfte att förse våra makthavare med ett instrument där förutsättningar skapas för att nationen ska kunna fatta rätt beslut, i rätt tid, i svåra frågor. Gränslinjen mellan rent militärt underrättelseinhämtande och mera polisär verksamhet är svår att definiera, en gråzon idag. Det ena kan leda till det andra och det väldigt fort.

Här kolliderar hela debatten. Å ena sidan vill vi ha ett fritt samhälle, jag som person ska inte behöva bli kontrollerad annat än möjligen av skattemyndigheten, å andra sida vill jag ha ett säkert samhälle där nationen lägger sin skyddande mantel över mig. Samtidigt lägger jag ut mängder av ledtrådar om mig själv men vill inte att någon ska granska mig.

Vad är man rädd för? Den vanlige svenske medborgaren med ett hyfsat rent mjöl i påsen har ingenting att frukta. Den som ligger utanför lagens råmärken bör dock oroa sig. Det är väl en grundläggande tanke hos oss alla.

Misstänksamheten mot myndigheter, och då främst FRA, gör dock att debatten får oproportionerliga dimensioner. Är det media själv, i rädsla för att bli synade, som eldar på debatten eller är det den vanlige svensken?

Såpakaraktären i hela debatten är dock att regering och riksdag, i varje fall de som tänkt lite, aldrig kommer att avsäga sig möjligheten till informationsinhämtning. ”Går den att skaffa vill jag ha den!”

Just därför att vi inte har råd att avsäga oss möjligheten. Inget land i världen skulle göra något så dumt, ej heller Sverige och, det kanske mera chockerande, det har vi aldrig gjort, alltså avsagt oss tillgången till all den information FRA kan inhämta!

Varför? Därför att vi inte har råd med den risktagningen! Att hamna i ett efterläge i en krissituation bara därför att vi inte utnyttjar vår faktiska potential är faktiskt livsfarligt.

Att sedan skridskoåkningen i den politiska såparenan rullar på är just en riktigt hal såpopera iscensatt för att lugna en orolig (?) allmänhet.

Oavsett vilka lagar som stiftas kommer Sverige, för vårt allas bästa, att ändå följa upp allt vad som möjligt är. Det vet alla politiker, nåja kanske inte de mest naiva, men dock de mera kunniga, oavsett partitillhörighet.

För det borde medborgarna i vårt land vara tacksamma. Jag är det i varje fall.


Borneo

12 kommentarer:

G sa...
21 oktober 2009 kl. 22:06  

Gruppen 'Stoppa FRA-lagen' på facebook har över 10 000 medlemmar.


Det är humor!

Anonym sa...
21 oktober 2009 kl. 22:48  

Facebook-gruppen "Jag har inget emot FRA-lagen för mitt liv ligger ändå på Facebook" har 445 medlemmar.

/Carro

Unknown sa...
22 oktober 2009 kl. 10:42  

Det handlar egentligen inte så mycket om vad FRA kan göra eller inte tror jag.
Redan idag är jag övertygad om att det spanas, efter förmåga, i både kabel och i luften.

Problemet är att det är en gråzon om hur denna information får användas - det är väl här man vill stifta en lag som gör det hela mer klart.

Problemet är att politikerna försökt undvika en öppen debatt om det från början och dra igenom lagen "under sökarljuset" - och när det nu misslyckades så får debatten ibland orimlig proportioner.

Mycket kan man tycka om Tolgfors, men i FRA debatten har han en poäng iaf: Om nu nuvarande lagförslag inte är bra - hur skall då en FRA-lag som är bra se ut !!!?? Det verkar ingen kunna svara på - som wiseman säger: vi vill ha en trygghet och vi vill inte vara ett efterblivet land med en inneffektiv underrättelsetjänst, men också en frihet att inte bli spanade på...

Jag personligen är inte så förbannad på FRA-lagen - jag är mkt mkt mer skeptisk mot IPRED som jag anser antingen är värdelös och/eller upphäver rättsäkerheten !

/K

Anonym sa...
22 oktober 2009 kl. 11:48  

Snacka om att skjuta sig själv i foten...

Först så häver man ut hela sitt privatliv, i bilder och text, på en sida som förfogar oinskränkt över allt material som läggs där och sedan så har man synpunkter på FRA-lagen.

Vem är dummast? Idioten eller den som följer denne?

Unknown sa...
22 oktober 2009 kl. 18:42  

@anonym: Fast i ärlighetens namn så kan man ju välja vad man lägger ut - det är lite skillnad mot att allting som man skickar över internet kan sparas och analyseras tex: email, ip-telefoni, messaging, videokonferenser mm...

Men visst håller jag med dig: många förstår nog inte hur enkelt det är att kartlägga dom på bara den information som finns öppen redan nu . . .

/K

Easy Fox sa...
22 oktober 2009 kl. 19:03  

Skillnaden är att de som är med på Facebook gör det av fri vilja.

Många officerare är inte med i FB för att man kan kartlägga dem isf.
Men kom igen!

Hela våra liv ligger på nätet.
Adresser, telefonnummer, ekonomi, abbonemang, mm. Krav på att legitimera sig när man reser inrikes.
Och så tycker man att FB är ett problem. Paradoxalt...
Problemet är de som inte förstår vad de skriver i statusrader och vilka bilder de lägger ut. Nyttiga idioter.
Jag har FB och kommer fortsätta med det. Jag är extremt försiktig med vad jag skriver dock.
Jag är för en FRA-lag där man reglerar användandet.
Jag är för underättelsetjänst i syfte att göra riket säkrare.
Jag är emot IPRED.
För mig är den personliga integriteten mkt viktig.
Jag har inget att dölja.
Och allt detta tror jag man kan kombinera och beakta med en vettig lag.
Jag är anonym här för att jag har rätt till det (misstänker att ett ifrågasättande om min anonymitet kommer komma som ett brev på posten).

Anonym sa...
22 oktober 2009 kl. 19:29  

Själv är jag betydligt mer oroad över vad Google loggar och säljer och vad mer... "Bara för att förbättra reklamen" - ja, jag tackar.

Sökmotorer kan man ju välja andra, men är det OK att inte maila kompisar som har gmail, eftersom man inte vill ha sin mail skannad efter intressanta sökord?

Johan R sa...
23 oktober 2009 kl. 00:18  

De små stegens tyranni, det är det vi talar här. Flera i sig goda initiativ som sammantaget ger oönskade, integritetskränkande effekter.

Tyvärr tenderar debatten att bli väldigt högljudd och svartvit i när vi talar om den s k FRA-lagen. Personligen håller jag mig skeptisk till FRA-lagen, mer av principiella skäl. Det är den totala bilden som börjar bli skrämmande. Att privata intressen kan börja använda polisiära metoder utan att åklagare är delaktig, såsom i IPRED-fallet, är långt mer skrämmande. Lika så att telekom-operatörer riskerar bli tvingade att lagra information om sina kunder, som är fallet med trafikdatalagringsdirektivet (vars införande lyckligtvis är skjutet på).

Det demokratiska och öppna samhället får vi inte ta för givet. Vi måste kämpa för det ständigt. Att försvara det med metoder som en repressiv diktatur för tjugo år sedan skulle jubla över måste vi verkligen tänka igenom innan vi genomför. För vem vet var gränsen går, var leder nästa steg. Statlig kameraövervakning av alla rum i samtliga hem för att stoppa kvinnomisshandel? Slår jag inte min fru har jag ju ändå inget att dölja. Jag vet, mitt exempel är att vulgärargumentera, som jag var kritisk till till en början, men vi måste tänka på de yttersta konsekvenserna om vi slår in på den väg som framför allt trafikdatalagringsdirektivet ger. All den information som lagras i gott syfte kan komma att användas i helt andra syften om det skulle ske en stor omvälvning i rikets politiska styre. Dessutom riskerar informationen redan idag hamna i orätta händer (databaser läcker) och att användas i helt andra (som tidigare nämnts, i sig helt lovvärda) syften än vad som var meningen från början.

Sammanfattnigsvis, FRA-lagen kanske jag är försiktigt positiv till, regleringen verkar ju bli relativt hård. Men man MÅSTE sätta den i ett större sammanhang.

För mer info, kolla parstrom.wordpress.com och läs häftet "Den personliga integritetens lilla röda"

Anonym sa...
23 oktober 2009 kl. 14:02  

Ren avlyssningsutrustning finns redan idag i ca 220 000 hem, genom ett knapptryck kan man från larmcentral lyssna rakt in i villorna.
De små stegens tyranni är redan i full gång...
och det behjärtansvärda är att det är en larmfirma som med gott syfte har sålt in denna möjlighet. Frågan är, vem kan nyttja detta i eget och andras syfte?
Alla kan köpas frågan är bara till vilket pris!

Hur många FM anställda har redan en utrustning som färmmande makt kan nyttja i deras vardagsrum?

Vad får vår trygghet och säkerhet kosta?


/Heimdall

Band sa...
24 oktober 2009 kl. 11:42  

Visst kan man ha synpunkter på FRA:s rätt att "öppna e-post och tjuvläsa".

Men det som inte alls diskuteras är det faktum att vi kan vara förvissade om att ett stort antal aktörer, allt från stater till olika små intresseorganisationer eller rena privatpersoner, redan idag gör allt de kan för att komma in i olika system för att tappa av information.

Jag tycker i det sammanhanget att det är intressant och någon slags ödets ironi att individer som aktivt ägnar sig åt hacking är de som ofta är mest kritiska till FRA-lagen.

Man att vi vill låta FRA tappa av samma system lagligt i syfte att skydda landet diskuteras överhuvudtaget inte.

Vad gäller det politiska såpa-åkandet är det väl också ännu mer ironiskt att Socialdemokratin under Mona Salin försöker att vinna billiga väljarpoäng genom att deklarera att FRA-lagen skall avskaffas i samma ögonblick som S kommit till makten samtidigt som man inte med ett ord nämner det faktum att hela lagförslaget från början var en konstruktion av den förra S-regeringen.

Detta är inte bara oärligt, det är dessutom ryggradslöst, men passar enligt min mening på något vis in i bilden av S som ett parti som numera sätter viljan till makten före de nationella intressena och vår egen nationella säkerhet.

Band

Anonym sa...
25 oktober 2009 kl. 09:47  

Wiseman, har du ingenting att frukta eller att dölja så borde det väl var ok att staten "Chippar" dig. Dessutom är det väl så att våra politiker inte kommer att missbruka underättelsedatan idag, men vad hindrar nästa omgång att göra det om 10-15 år?

//Rune

Anonym sa...
18 januari 2010 kl. 00:05  

Intressant att du som anonym argumenterar med "rent mjöl i påsen".

Jag tycker att ett land där staten tar sig rätt att kontrollera och kartlägga hela befolkningen inte är en demokrati. Därför bör FRA-lagen rivas upp.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade