Personalplanering på hög nivå

Det har säkerligen gått upp för många vid det här laget att det är en uttalad strategi från HKV att minska personalen genom att genomföra "omöjliga" förbandsflyttar och liknande tveksamt moraliska knep, där personalen får välja mellan sin anställning och familj. Detta tjänar två syften. Metoden får ner personalvolymen inför Insatsorganisation 2014 och har dessutom den goda bieffekten att eventuella uppkomna vakanser kan ersättas med yngre specialistofficerare, som genom sin ungdom och specialistofficersstatus kostar mindre i lön och dessutom är villigare att acceptera situationen i och med att man är ny i systemet och fortfarande är bländad av rekryteringsreklamen.

V 45 presenteras den nya insatsorganisationen. För Flygvapnets del innebär detta (såvida inte fan blir religiös) att landets sista basbataljoner läggs ner och en ny, central, basbataljon (snarare ett kompani till storlek) inrättas i Kvarn. För Arméns del kommer det bl a att innebära en centralisering av ingenjörsförbanden.

Nästa steg om något år blir Insatsorganisation 2014, vilket innebär att Försvarsmakten ska ner kraftfullt i personalvolym och majoriteten av officerarna ska omvandlas till billigare specialistofficerare. Den just nu dominerande lösningen för att uppnå detta mål är att "sparka" all personal och sedan låta den söka sin egen tjänst på nytt, och då är tjänsten i de flesta fall en specialistofficersbefattning. Vad det innebär lönemässigt kan man bara spekulera om.

Som vanligt verkar det ha gått HKV helt förbi att det existerar en arbetslagstiftning i Sverige. Den ovan beskrivna metoden (populärt kallad att "hälla upp ölen") är inte direkt i enlighet med existerande lagstiftning. Jag kan garantera att den annars hade varit mycket, mycket populär hos många företag. Det ska bli intressant att se Officersförbundets reaktion, men med tanke på att man på sistone låtit köra över sig gång på gång, är det kanske inte mycket att sätta sin tilltro till.

Det har säkerligen inte undgått någon att Försvarsmakten nu ska ställas om till ett yrkesförsvar, eller "frivilligförsvar" som försvarsministern hellre vill kalla det. "Frivilligförsvar" är definitivt en paradox, då man i samma slag kapar finanserna och lägger ner det traditionella frivilligförsvaret, där folk genom decennierna offrat såväl arbetstid som helger för att för en mikroskopisk ersättning förkovra sig i konsten att försvara landet, oavsett om det gällt strid i bebyggelse, prickskytte, flygfältsreparationer eller fältkok. Alla anser det idag helt naturligt att Hemvärnet finns i alla landets hörn, redo att stötta vid svårigheter. För några år sedan gick det upp för många att plötsligt skulle många landsdelar bli utan reguljär militär närvaro. Nu upprepas historien, fast för Hemvärnet som också kommer att centraliseras.

Mikroskopisk blir också ersättningen till yrkessoldaterna. Den rådande versionen för den stamanställda personalen är på 17 000 kr/mån efter att ha fått tillsvidareanställning. I denna lön ingår inga förmåner i form av fri logi, sjukvård, boende (Försvarsmakten avser erbjuda ett "enkelt" boende för 2000 kr/mån) eller dylikt. Man är som en anställd i vilket företag som helst, men med ett betydligt tvång hängande över sig. I USA är moroten som bekant att man får sin högskoleutbildning betald. I Sverige existerar ingen morot och inte heller något skyddsnät att tala om för den som kommer hem skadad eller ännu värre från en skarp insats. Det säger sig självt att så fundamentala saker måste fungera för att rekryteringen överhuvudtaget ska ha en chans att fungera.

Jag finner det oerhört intressant hur man ska kunna locka till sig den "grädda" av svensk ungdom som jag och Försvarsmakten vill se som soldater för en så ynka lön som 17 000 kr/mån och det dessutom efter en grundläggande utbildning. Att låsa sig för 5 år framåt i sin för framtiden mest betydelsefulla ålder med 17 000 kr/mån och inga övriga förmåner är inte ett koncept som kommer att locka värst många unga högutbildade. För tio-femton sedan hette det när Försvarsmakten rekryterade att "det är viktigt med muskler, men de ska sitta 50 cm ovanför biceps". Idag blir situationen den omvända. Försvarsmakten kommer att få inrikta sig på att rekrytera de man förut inte ville ha som soldater. Jag förutspår att de första åren kommer rekryteringen att fungera p g a värnpliktens goda rykte från storasyskon, kompisar etc. Därefter går det utför. Det finns ingen anledning att tro att det kommer att gå bättre för Sverige än övriga västerländska nationer som ställt om från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar. I Nederländerna gjordes omställningen för ca tio år sedan. Sedan dess har personalkostnaderna stigit från att ha varit ca 30% av försvarsbudgeten (motsvarande den svenska) till att vara närapå 60%. Vad detta innebär för övningsverksamhet och materielinköp säger sig självt. Vad värre är, är att man trots massiva rekryteringskampanjer dras med stora vakanser, trots att man nu till och med försöker direktrekrytera från gymnasiets individuella program. Man ska då också bära i åtanke att Nederländerna har en dubbelt så stor befolkning som Sverige och en mycket, mycket mindre yta att försvara.

Behovet av att ställa om officerskåren till en smalare variant som är billigare i drift är stort. Många officerare har att se fram emot en lägre lön som specialistofficer med de planer som ligger idag. Såväl lägre löner som förbandsnerläggningar är nödvändiga när kapital måste frigöras för att kunna betala för yrkessoldaterna. När jag en gång gjorde min GU i 450 dagar, spenderade jag runt 150 dagar i fält. Som bekant är det i fält soldaten gör sig bäst under utbildning, vilket alltid har inneburit höga kostnader för Försvarsmakten när det gäller att avlöna de officerare som ska leda och utbilda soldaterna. De kostnaderna är dock ingenting emot vad det nu kommer att kosta att ta med sig soldaterna ut i fält.

För en värnpliktig soldat innebär fältdygnen ingen speciell ersättning. En dag är den andra lik lönemässigt oavsett om den spenderas på kasern eller i busken. För en anställd ska övningsdygn planeras när arbetstiden inte kan planeras i förväg, vilket framförallt gäller för personal i befattning. Övningsdygnen innebär olika ersättning till den anställde beroende på vilket antal som tidigare genomförts under året. Från 550 kr till 1540 kr/dygn fr o m dygn 25. För helger respektive jägar/överlevnadsövningsdygn tillkommer 113 kr/dygn. Detta är de summor personalen får i handen. För Försvarsmakten ska naturligtvis sociala avgifter läggas till de nämnda summorna.

Man behöver inte vara raketforskare för att inse vad fältövningarna nu kommer att kosta med yrkessoldater som också ska ha övningsdygn. Några 100 fältdygn per år kan man nu glömma. Kanske börjar det nu gå upp ett ljus vad yrkesförsvaret kommer att kosta. Samtidigt blir det naturligtvis så att ersättningen för övningsdygnen kommer att förstärka lönen på 17 000 kr/mån, men hur många kommer övningsdygnen att bli? Hur ofta kommer man istället att använda ÖVA-avtalet med en avsevärt lägre ersättning? resultatet löper hög risk att bli det som renderade vårt värnpliktsförsvar så ineffektivt från andra halvan av 90-talet och framåt - brist på övningar. Ett värnpliktsförsvar håller hög kvalitet - under förutsättning att det repetitionsövas. Samma sak gäller för ett yrkesförsvar. Det håller inte automatiskt hög kvalitet. Det kräver ständig övning och jag är rädd att det är en av de punkter där det kommer att brista.

Förut talade man om en statusordning inom uniformsyrkena, där militär (officer) var ett av de högst rankade och väktare var längst ner. Mad sade elakt att de som inte lyckades bli militärer alltid kunde få basker hos ABAB eller Securitas. Nu ska Försvarsmakten konkurrera med väktarföretagen om samma ungdomar. Skillnaden är att väktarföretagen har en högre lön att erbjuda.

Infostaben genomför nu ett massivt arbete för att sälja in det nya personalkonceptet hos såväl anställda som den svenska befolkningen. Jag skulle agera på samma sätt som de om jag ställdes inför uppgiften. Dock måste man nog från centralt håll fundera över situationen när personalen, trots de informationsinsatser som görs ställer sig så oerhört negativ till den framtid som erbjuds. Win-win situation för Försvarsmakten då den personalen kan ersättas med ny, billigare, men vilken blir försvarseffekten och folkets förtroende för verksamheten?