Amerikanska pekpinnar

I dagarna pågår en stor NATO-konferens i Bryssel, där även försvarsminister Sten Tolgfors kommer att delta imorgon för att diskutera Libyeninsatsen.

Idag talade den nye amerikanske försvarsministern Leon Panetta, samt NATO:s ordförande, f d danske statsministern Anders Fogh Rasmussen. Panetta tog vid där hans företrädare Robert Gates slutade, nämligen med mycket kraftiga pekpinnar åt NATO:s medlemsländer, där han pekade på vikten att ta sig i kragen när det gäller att vidmakthålla och utveckla varje lands militära förmågor och därmed även organisationens.

Bakgrunden står naturligtvis att finna i de mycket kraftiga militära neddragningar som görs i alla organisationens medlemsländer till följd av den ekonomiska världsituationen, men som också gjorts historiskt när länderna "slappnat av" i och med det kalla krigets slut. Det hela manifesterades i NATO:s stora problem att hålla igång Libyeninsatsen, där land efter land snabbt fått slut i sina vapenlager och där USA varit tvunget att ställa upp med avsevärda lufttanknings- och telekrigsresurser för att hålla insatsen igång. Samtidigt genomför Indien, Ryssland och Kina mycket omfattande satsningar på sina försvarsmakten, där t ex den indiska i dagarna övar scenariot att föra krig med Pakistan och Kina samtidigt.

Problemet är högst reellt och någon-annanismen har växt sig allt större där de enskilda nationerna anser det nog att förlita sig på att något annat land löser ut, eller lånar ut sin förmåga istället för att man håller sig med förmågan själv. Ofta tar sig detta former i modeord som "pooling" och "sharing" – lösningar som säkerligen fungerar utmärkt vid vardagsverksamhet och övningar i fredstid och vid högst begränsade insatser, men som inte fungerar när saker och ting ställs på sin spets, vilket Libyeninsatsen är ett tydligt exempel på. Inte bara Panetta varnar nu för att den tid där USA kunde hålla Europa under armarna är förbi.

Det behöver nog inte understrykas att detta är aspekter som i högsta grad måste vägas in när vi formar vår egen försvars- och säkerhetspolitik. Det EU eller NATO som vi helt format vår säkerhetspolitik runt har kanske inte möjlighet att stödja oss även om viljan skulle finnas.


Ett EU-land som man däremot inte behöver oroa sig för avseende militära utgifter är Grekland. Samtidigt som det nu bara är en fråga om när, inte om, landet ska förklara sig bankrutt visar det sig att landet precis tecknat kontrakt på 400 stridsvagnar och funderar på nya stridsflygplan och örlogsfartyg …


Se även Cornucopia

Tweet