Om nyttiga idioter

Journalisten Lars Lindberg är i SvD upprörd över åtalet mot tre filmare som i somras greps för att ha filmat inne på militärt skyddsområde under en gemensam svensk-amerikansk flygövning. De tre greps någon kilometer innanför det militära skyddsområdets gräns längs en väg när de filmade ett monument. Med anledning av att det föreligger en något högre hotbild mot amerikanska militära förband än svenska var skyddsområdet under perioden utökat, vilket i sedvanlig ordning annonserats i tidningar och skyltar satts upp i terrängen och längs vägarna. Man ska därför ha haft rätt ordentliga skygglappar på för att missa detta. Filmen som skapades av materialet går att återfinna på bloggen "Gandhi Today" och platsen som beskrivs i debattartikeln finns också med i filmen och går lätt att identifera på Google Maps.

Filmarnas brott kan i sammanhanget tyckas ringa, men ser man händelseförloppet i ett större sammanhang framstår situationen som allvarligare. Vill man göra intrång på skyddsområdet för att göra åverkan på materiel eller t o m ett attentat, är tillfället ypperligt när fredsaktivister kan fungera som en avledningsmanöver och binda upp resurser. Utan att veta det kan alltså fredsaktivister bistå folk med betydligt mindre fredliga avsikter som infiltrerat organisationerna, vilket KGB gjorde under Kalla Kriget och då benämnde fredsaktivisterna som "nyttiga idioter". Under denna övning förekom också ett tillfälle när aktivister genomförde en manifestation i närheten av skyddsområdet medan andra personer på ett annat ställe forcerade stängslet och sedan greps långt inne på skyddsområdet efter att ha rusat mot dess känsligare delar. I det här fallet handlade det dock om fredsaktivister, men för bevakningspersonalen är det naturligtvis omöjligt att veta.

Det finns ingen anledning att betvivla att filmarnas avsikter var fredliga. Faktum kvarstår dock att de kunde ha gjort samma sak helt ostraffat vid ett annat tillfälle, men valde att inte göra detta. Således får man stå sitt kast. Varför filmarna inte får offentliga försvarare kan man lämpligtvis läsa om på åklagarmyndighetens hemsida.

Tilläggas kan också att organisationen Ofog är mycket fredlig av sig och inte något större hot mot någon - utom just svensk och västerländsk krigsmateriel. Tydligen planerar man nu en ny stor aktion till sommaren.

Naturligtvis har var och en rätt att fritt uttrycka sina åsikter i vårt samhälle, vilket också är den rätt som polisen och Försvarsmakten ytterst är satta att försvara. Som man ser på filmen som är länkad ovan förekom en mängd fredliga och lagliga manifestationer och som nämndes hade filmarna kunnat agera annorlunda och det hade aldrig uppstått några problem för endera parten.

Nödvärnsexcess, skadestånd och krav på ingripande

Ännu ett bisarrt och tragiskt exempel på hur lagen om nödvärnsrätt tillämpas aktualiseras nu i media. En man som ingrep till försvar för en 68-årig kvinna döms nu till ett års fängelse. En yngre berusad man hade stoppat kvinnans bil, trängt sig in i den och höll kvinnan i ett strupgrepp när Per-Anders Pettersson, på internet mer känd som Nåshjälten, ingrep. Händelsen inträffade för drygt 3 år sedan, men nu i dagarna ska Pettersson börja avtjäna det fängelsestraff han dömdes till för att ha slagit den 68-åriga kvinnans angripare med den domkraft Pettersson hade till hands.

Till saken hör dock att Pettersson i tumultet slog angriparen två gånger och att det andra slaget tog så illa att det spräckte mannens skallben. Pettersson dömdes för grov misshandel till ett års fängelse och ska betala ett skadestånd till angriparen på 50 000 kr.

Angriparen i sin tur dömdes till villkorlig dom som plåster på såren för att han i sin tur misshandlats av Pettersson. Av samma anledning sänks skadeståndet som angriparen ska betala till kvinnan.

Följden av Petterssons ingripande blir alltså:

+ Kvinnan räddades från att blivit värre misshandlad. Vid Petterssons ingripande hade den narkotikapåverkade angriparen ett strypgrepp på henne.

- Angriparen blir utan påföljd
- Kvinnan fick ett lägre skadestånd
- Pettersson blir lagförd och ska utge skadestånd till angriparen

-- Allmänhetens inställning till att ingripa till andra människors hjälp i händelse av brott sänks ytterligare

= Skadeståndsmässigt är det alltså nästan lika illa att "misshandla" en person som i sin tur misshandlar en annan person som att våldta och döda en 10-årig flicka. Skillnaden är 25 000 kr. Att ladda ner och upp filmer på internet är avsevärt mycket värre än något annat. Det vet alla sedan domen mot Pirate Bay.


Tingsrättens dom i fallet överklagades till Hovrätten, vilken fastställde tingsrättens dom. Hovrättens dom i sin tur överklagades till Högsta Domstolen, vilken nu meddelat att man ej prövar domen, varvid tingsrättens dom nu gäller.


Jag kan köpa att Pettersson kan anses ha överskridit nödvärnsrätten till att ha gått in på nödvärnsexcess, men det är fullständigt absurt att han ska straffas hårdare än kvinnans angripare. Pettersson straffas så hårt eftersom han är tidigare ostraffad och därmed blir det ingen straffrabatt. Hade det varit en känd våldsbrottsling och narkoman hade domen blivit förmodligen lägre.

Frågan är nu hur Regeringen ska kunna motivera ett lagförslag som kräver ingripande av åskådare till andra människors försvar vid brott, (den s k civilkuragelagen) när de som ingriper bestraffas hårdare än gärningsmännen? Nödvärnsrätten och gränsen till nödvärnsexcess är närmast anpassad till en laboratoriemiljö, hävdar jag. På Facebook har Nåshjälten fått ett massivt stöd och en insamling har startats för hjälpa honom betala skadeståndet.

Det är hög tid att se över nödvärnsrätten och skadeståndsbeloppen.

Fler poliser, färre brott?

Regeringen fortsätter att pilla pengar ur spargrisen och rubriken från SvD igår där oppositionen gnäller på att Regeringen genomför deras förslag, får mig att dra på munnen. Borde man inte vara nöjd om samhället utvecklas på det sätt man själv vill?

Idag kom turen till ett välbehövligt tillskott i ekonomin för rättsväsendet. Totalt 4 mdr kr ska anslagen ökas över två år och Sverige ska äntligen få över 20 000 poliser. Frågan är dock hur detta ska påverka brottsstatistiken. Jag är inte ett dugg tvivlande på att fler poliser innebär fler lösta brott, men väger man in en del andra faktorer ser man att det inte är så mycket mer än en halvhjärtad satsning.

Jag ska göra det så enkelt för mig att jag bortser från hur samhällsklimatet påverkar brottsligheten, framförallt utanförskapet och det allt mindre ansvar föräldrar tar för sina barns uppfostran. Det kan bli ämnet för ett annat blogginlägg.

Istället intresserar jag mig mer för polisens förutsättningar för att ta tag i brottsligheten. Sverige har det lägsta antalet poliser per tusen invånare i EU. Samtidigt har vi i Sverige en brottslighet per polis och år som är skrämmande.

Hur vore det t ex om Regeringen tog tag i Datainspektionen, eller snarare de lagar som Datainspektionen har att kontrollera att de efterlevs. Morgonsur har ett mycket talande exempel på hur Datainspektionen effektivt sänkte Polisens effektivitet när man förbjöd användning av mobila dataterminaler i polisbilarna, varvid poliserna istället måste åka tillbaka till stationen för att skriva rapporter eller ropa LKC för att göra slagningar i register. Många männsikor skulle nog också bli rätt förvånande över hur stenålderslikt polisen tvingas arbeta med sina datasystem. Eftersom Datainspektionen (lagarna och föreskrifterna) inte tillåter samkörning av olika register tvingas poliserna manuellt skriva ut uppgifter ur olika register och sedan mata in dem på annat ställe. Resursödande och ineffektivt?

Polisen har drabbats lika hårt som sjukvården och snart också Försvaret av "rationaliseringar" där man i jakt på kortsiktiga besparingar, endast ser till siffrorna på pappret som slutar med ett "kr" efteråt, istället för att se vilken effektivitet man får för pengarna. Det jag talar om är naturligtvis de massiva nerskärningarna av administrativ personal som gör att vi har kirurger med mycket eftertraktad specialkompetens som istället för att stå vid operationsbordet tillbringar timmar med att köra pekfingervalsen vid ett krångligt journalsystem på datorn. Sekreteraren fick ju sparken för många år sedan när Landstingets utgifter skulle ner. Att sedan sjukvården per krona som medborgarna får nedgick betydligt mer, liksom ohälsotalet ökade är en annan femma, men det syns inte riktigt i samma budget.

Inom Försvarsmakten har man genomfört samma rationaliseringar när det gäller löner, resor och personaltjänst. Istället för att ha administratörer som stöttar med detta lägger man ut stora delar av arbetet på de officerare som borde vara ute i fält med soldaterna. Blir Försvarsmakten bättre på att försvara Sverige för att kompanichefen sköter det arbete som tidigare handläggar på lönekontoret eller personalavdelningen skötte? Definitivt inte, men man sparade några miljoner totalt i lönekostnader för administratörerna. Snålheten har åter bedragit visheten i statsapparaten. (På något sätt ramlar jag alltid in på Försvarsmakten...)


Mer pengar till Polisen och fler poliser på gatorna är naturligtvis bra, men hur vore det att även se till att Polisen har möjlighet att jobba effektivt? Eller varför inte en lag som verkligen bestraffar ett av de allvarligaste brotten som finns i samhället, nämligen att ge sig på räddningspersonal på utryckning?

Edit 9/9 18.35: Läs gärna Morgonsurs uppföljning.

Morgonens Ofog

Polisen har under morgonen gripit sammanlagt 13 aktivister från Ofog när de uppehållit sig på skyddsområde runt Vidselbasen och F 21. Med tanke på hur få aktivister som samlats i Luleå är det frågan om inte Ofog snart nått sin kulminationspunkt utan att egentligen gjort mer än lyckats ta sig in på skyddsområdet och blivit lite myggbitna. Nätverkets talesperson på plats utlovar dock fler och kraftigare aktioner och prisar möjligheterna det stora området för möjligheterna att ta sig in.

Ofog har tidigare utlovat andra kraftfullare aktioner. Till en början talade man om att ta båt ut till hangarfartyget för protester, men väl på plats i Norrbotten verkar man ha nyktrat till och insett att det egentligen var lite för romantiska planer. Några tiotals sjömil ut till ett hangarfartyg med osäkert läge är inget som lämpar sig för de paddlingsturer man försökte sig på under Loyal Mariner 2007. Ingen verkar heller ha brytt sig om att se om det är fysiskt möjligt för fartyget att ta sig in till Luleå hamn (Illustrious är för bred). Man har också talat om att flyga radiostyrda flygplan och släppa ballonger mot flygplanen som startar och landar från flygbaserna. I värsta fall skulle detta kunna leda till ett haveri när sådan föremål sugs in i motorer och frågan är om Ofog skulle få så mycket sympatier från lokalbefolkningen om ett stridsflygplan ramlade ner i ett bostadsområde.

Ofogs tilltag och upprepade intrång på skyddsområden borde definitivt tjäna som en väckarklocka för försvarsplaneringen. En flygbas täcker enorma arealer, framförallt om räknar in de områden varifrån man med förhållandevis enkel utrustning kan angripa den och startande och landande flygplan. Likväl har man ändå funnit det bäst att avveckla flygbasernas markförsvar till ett absolut minimum. Hos Flygvapnet verkar numera inställningen vara att "Skyddet? Det kan väl Armén lösa?". Frågan är också hur lämpligt det är att hela den personalkategorin nu ska utbildas och fredsförläggas i Kvarn utanför Linköping istället för att som tidigare vara på plats på flottiljerna. Hade så varit fallet idag hade man inte behövt binda upp alla polisens resurser och hyra in extra vaktpersonal. Samordningsvinster i alla ära, men verkan har ett värde i sig. Kan man inte ens hantera lilla "söta" Ofog, kanske man ska ta sig en rejäl funderare på hur man ska kunna hantera personal som inte vill bli upptäckt och som är utbildad för det och för betygligt allvarlige aktioner.

Samtidigt undrar jag, och säkert många med mig, om nu Ofog m fl vill förhindra krig o s v, varför då inte resa till t ex Afghanistan och göra det på plats?

Ofogs kommunikéer: Vidselaktionen, 2, F 21-aktionen, Förslag på aktioner

Rättspraxis och straffvärde i Sverige

Få har väl kunnat undgå domen mot Pirate Bay-folket och alla turerna runt denna.

För det första måste man ju konstatera att tillhandahållandet av en söktjänst för såväl legal som illegal fildelning i Sverige i skadestånd mätt, motsvarar att våldta och strypa ca 60 st 10-åriga skolflickor. Föräldrarna till Engla ådömdes skadestånd på 75 000 kr (mamman) och 50 000 kr (pappan) och hovrätten ansåg då höjda skadeståndsanspråk rests, att 75 000 kr var över praxis och att pappan inte skulle ha mer för att han inte stod Engla så nära. 75 000 kr är enligt det svenska rättssystemet praxis för våldtäktsbrott och 50 000 kr vid uppsåtligt dödande.

Jävsfrågan är också mycket beklämmande för det svenska rättssystemet, men verkar tyvärr aldrig bli utredd efter JO lägger ner alla anmälningar eftersom domen överklagats till Hovrätten. Det blir intressant att se om rättegången ändå tas om.

Vad har då de fyra blivit fällda för? Egentligen handlar det om att man tillhandahållit en söktjänst för nerladdning av upphovsrättsskyddat material. Jag kan garantera att jag mycket snabbt via Google kan hitta samma material. Google indexerar ju dessutom The Pirate Bay, så borde inte Google också gjort sig skyldigt till medverkan?

Hur är det då med Blocket och Tradera när det gäller häleri? Dessa siter fungerar på samma sätt för förmedling av varor, illegala som legal, som The Pirate Bay gör för filer. Militär materiel kan man ganska snabbt konstatera om den är sådan som är av överskottstyp eller om den är stulen. Vissa materieltyper har inte släppts eller släpps aldrig till allmän försäljning. Ändå har jag på Tradera hittat en komplett Sovsäck 2000, Flygvapnets C-stridsdräkt, mörkersiktesmateriel till Ksp 58, Fältuniform 90L, 90 Öken (som det är skriande brist på) o s v. Allting ofta angivet som kronmärkt till råga på allt. Varje år försvinner materiel i Försvarsmakten till ett värde av ca 10 milj kr. Försvarsmakten kanske skulle kunna få igen lite av de pengarna genom att dra Tradera och Blocket inför rätta? (Endast en länk till auktionerna eftersom länkarna dör då auktionen är klar)


Det är tyvärr bara att konstatera att det hemskaste brott man kan begå i Sverige är att lura film- och skivindustrin på pengar. Jag motsätter mig inte att man bestraffar upphovsrättsbrott, men däremot ifrågasätter jag starkt svensk rättspraxis när det gäller straffskala och skadestånd. Den här domen är ett hån mot de människor som misshandlats, våldtagits eller fått anhöriga mördade.


För övrigt är Fredrik Strages kåserande i DN om nerladdning rätt roligt

Gripande

En mycket gripande och intressant läsning om hur det gått till i fånglägret i Guantanamo Bay ur en fångvaktares perspektiv. Upprörande och skrämmande.

Man ska dock inte tro att detta är en engångsföreteelse i historien. På liknande sätt behandlades tyska krigsfångar av amerikanska soldater i slutet av av andra världskriget sedan general Eisenhower gett order om att tyskarna inte var prisoners of war utan disarmed enemy forces. På så sätt ansåg man sig kunna komma undan att ge tyskarna krigsfångestatus med allt vad det innebar med tak över huvudet, sjukvård och mat. Tänk vad man kan göra genom att använda synonymer! Ernst Brunner har skrivit om detta i sin självbiografiska bok Vallmobadet, där även faderns upplevelser i lägren skildras. I våra närmast grannländer i väster tvingade man tyska soldater att röja minfält och sedan kontrollspringa dem, varvid hundratals dog.

Gör två fel ett rätt? Krigets lagar är inte förhandlingsbara.

Tänkvärt i narkotikadebatten

Malin Roos undrar på Expressens nöjessidor om hon är ensam om att inte knarka med övriga nöjesjournalisters axelryckningar till Kleerups urinprov på Grammisgalan.

420 från målet

Vägverket och alla vi andra kan i år glädjas åt antalet trafikdöda äntligen är på väg neråt. Den största minskningen har skett på de mötesfria vägarna och vägar med hastighetskameror. Lågkonjunkturen kan självklart också ha viss inverkan om människor när människor reser mindre.

För en gångs skull slipper man höra från Vägverket att sänkt hastighet är a och o för trafiksäkerheten. Den nya E4:an runt Uppsala med högre hastighetsbegränsning än vad som tidigare varit tillåtet i Sverige har ett år efter invigningen hållit nollan i trafikdöda. Det visar att det går att kombinera hög hastighet och trafiksäkerhet. Problemet är bara det att staten verkar högst ovillig att betala för att bygga fler sådana vägar.

I intervjun i Aktuellt med Ingemar Skogö, generaldirektör för Vägverket, är det också mitträckena och kamerorna som hyllas mest och lyssnar man till Skogö är det också den enda vägen framåt. Jag kan lova herr generaldirektören att på det viset kommer man aldrig någonsin att uppfylla nollvisionen.

Även om vägarna är utmärkta är bilarna aldrig bättre än deras förare och det är oftast inte vägarna som dödar utan det är förarna som på ett eller annat sätt misslyckas i framförandet av sina fordon.

Ser man till förarutbildningen, ställs det inga krav på att körkortseleven ska kunna framföra sitt fordon i mörker eller dåligt väder (någon enstaka elev per år slumpas att köra upp i mörker och det är krav på att eleven ska ha kört på halkbana under sin utbildning). Utan att kunna backa upp det med statistik har jag en stark känsla av att en mycket stor del av alla trafikolyckor inträffar med dåligt väder och mörker som starkt bidragande faktorer. Ändå är Vägverket fullt nöjt med att eleverna bara behöver besitta teoretiska kunskaper om detta.

Har man en gång fått ett svenskt körkort är det ända in i döden ingen myndighet som ifrågasätter ens kompetens att köra bil. Undantaget är om man synnerligen straffar ut sig på ett eller annat sätt och får körkortet återkallat, eller indraget. Man ska ha en extrem otur om man ska träffa på en läkare som vågar föreslå ett medicinskt återkallande av körkortet.

Jämför man med en annan sektor där "körkort" krävs för att framföra fordon, nämligen flyget, måste piloter regelbundet genomgå läkarundersökningar, med tätare mellanrum ju äldre de blir, där synen är en mycket stor faktor i det hela. Varje år måste också piloterna genomgå praktiska prov för att få behålla sina behörigheter och det är på inget sätt automatiskt att man tillåts framföra sitt flygplan i dåligt väder bara för att man har fått flygcertifikat. Erfarenheter skrivna i blod har gjort att en mycket stor del av utbildningen fokuserar just på mörker och dåligt väder, framförallt den praktiska utbildningen.

Slutligen har vi också de som medvetet gör sig till sämre bilförare. Först och främst de som kör sömniga, men framförallt de som kör alkohol och drogpåverkade. På något sätt i Sverige ger man aldrig upp hoppet om att kroniskt rattonyktra människor som mer än tio gånger åkt dit för rattfylla en dag ska ställa in sig i det nyktra ledet och de tillåts att behålla bilen, ta nytt körkort (om de nu ens bryr sig om det), trots att de i flera fall har liv på sitt samvete. För att raljera lite så ibland kanske inte kriminalvården behöver vara så mycket vård, utan kanske mer förvaring för andra människors väl? Man chockas ju också av vad små befogenheter och möjligheter polisen har att agera mot olämpliga förare, vilket jag fick förstahandserfarenhet av i somras.

Det är ju också för sött när vi nu snart ska kunna se andra säsongen av programmet "Sveriges sämste bilförare". Att se programmet får en direkt att inse att så länge sådana människor tillåts ha kvar sina körkort och köra bil på våra vägar, kommer nollvisionen aldrig ens komma i närheten av att uppfyllas. Läs den här artikeln och fråga dig själv, ska sådana människor få ha körkort?

Mitt recept för att bättre uppfylla nollvisionen:

• Större krav på praktisk utbildning
• Körkortet förfaller efter några år om man inte avlägger ett nytt färdighetsprov (kanske också ett enklare teoriprov på de senaste nya regleran och vägmärkena?)
• Vid färdighetsprov skall nytt körkortsintyg från läkare uppvisas
• Krafttag mot alkohol- och drogpåverkade förare
• För att få äga en bil måste man ha körkort (vid tillfälligt indraget körkort får man givetvis behålla bilen)

och ja... bygg bättre vägar också.

Behåll kriminella bakom lås och bom tills de är rehabiliterade

Såvida jag inte har fått allting om bakfoten är målet med svensk kriminalvård att rehabilitera dömda brottslingar (eller klienter som de tydligen numera ska benämnas). Därtill ska straffen i viss mån utgöra en avskräckande faktor. Idag berättas det att regeringen vill öka strafflängden för grova brott. Mord ska t ex höjas till 18 år istället för 10 år. Som vän av ordning och reda välkomnar jag att man tar tag problemet med kriminaliteten.

Jag har dock en annan fundering. Om nu kriminalvården syftar till att rehabilitera kriminella att åter kunna passa in i samhället, varför ska man då släppa dem efter en viss tid? Straffskalan ska ju självklart utgöra ett riktvärde för hur allvarligt brottet är och hur samhället reagerar på den typen av kriminalitet. Oftast släpps en kriminell från fängelset innan denne har avtjänat sitt straff, vilket då motiveras med gott uppförande eller att ”klienten” rehabiliterats. Men varför inte motsatsen? Döms personen till rättspsykiatrisk vård ska det till en utskrivningsprövning innan den dömde släpps fri och det kan ta tid. En av kvällstidningarna berättade i somras om en åldrad man som fortfarande satt på sluten rättspsykiatrisk vård för de grova sexualbrott han begått och kunde inte släppas då han fortfarande, trots sin höga ålder utgör en fara för samhället. Mycket riktigt dröjde det inte länge förrän han vid intervjun började förhöra sig om reporterns barn, hur gamla de var, hur de såg ut, huruvida reportern kunde visa några bilder på dem istället för att vilja diskutera sin sjukdom. I början av intervjun var han också mycket noggrann med att påpeka att han ju faktiskt var frisk och inte förstod hur länge han skulle behöva sitta inne.

Om nu kriminalvården berömmer sig om att rehabilitera kriminella, varför ser vi då inte till att de kriminella först släpps fria när de är rehabiliterade? Det går ju inte att komma ifrån fakta att många kriminella är återfallsbrottslingar och i vissa fall inte ens är fria innan de åter begår brott. Uppenbarligen är de ju då inte det minsta rehabiliterade och blir istället ett fortsatt problem för samhället. Då anser jag att det inte är konstigare än att de åter får gå i fängelse direkt utan att passera gå tills de rehabiliterats. Strafflängden ska ha mycket liten inverkan och snarast utgöra en minimitid. Självfallet får man då se över hur långa straffen är.

Det här inlägget blir det säkerligen mycket kommentarer till, men det är alltid intressant.

Aftonbladet, DN, SvD

Detta sjuka land...

Händelser som den här gör att jag får svårt att sova. Saknar dagens människor totalt empati? Hur i helvete tänker man när man saktar ner och rundar en trafikolycka och en blodig man som står mitt i vägen och försöker påkalla hjälp? Det bör ju vara ett femtiotal människor som jag verkligen hoppas skäms öronen av sig nu. Jävligt synd att det inte går att lagföra idioterna.
Man ska ju dock inte förvånas över det som hänt när man läser kommentarer som denna under nämnd artikel:

"Ismo, 30 år, kolsva, Idag 23:27 Vet varför folk skiter i att hjälpa till.. Vem vill ha sin bil sönderklippt av räddningstjänsten och sen sitta där med en demolerad bil då försäkringsbolagen skiter i en? Inte fan vill jag det, inte fan har det något med IQ eller uppmärksamhet å göra med, jag råkar ha högre IQ än medel så kanske därför vet jag varför istället för vilda gissningar.

Fråga 2 är vad i helvete det är för avtal som hindrar nummerupplysningar från att koppla människor i nöd till larmcentralen? Det verkar ju så helt jävla absurt att det saknar motstycke. Vem har fattat detta beslut? Den människan borde verkligen tryckas dit av media.

Allt för ofta läser man i tidningarna om människor som råkar illa ut när de utövar civilkurage och i värsta fall blir ihjälslagna för att de försökt avbryta en misshandel, stoppa ett inbrott eller som härom året, påpekat det olämpliga i att urinera på en port. Det står helt klart att vi behöver en lag som bättre stöttar och premierar människor med civilkurage, s k vardagshjältar. Att lagstifta om att ingripa tror jag inte är rätt väg. Varför inte dela ut medaljer till dessa hjältar eller t o m ge dem en tillfällig skattelättnad eller någon annan premie?

Ett tips: Prova att hjälpa en annan människa. Den stoltaste dagen i mitt liv är då jag räddade livet på en man som höll på att kvävas.

Obehagligt i trafiken

Under gårdagen tillbringade jag ca 12 timmar på våra svenska vägar och mestadelen av detta på en av våra största europavägar.

Halvvägs in i resan kom vi ikapp en mindre röd bil som verkade framföras av farmors lilla kråka. Ena stunden var den ute i vägrenen, andra passerade den mittlinjen. Farten varierade mellan 50 km/h och 100 km/h. Jag misstänkte direkt att personen ifråga var rattonykter trots att klockan endast var sen eftermiddag.

Jag ringde 112 och polisen undrade då om jag hade något egentligt belägg för att personen var rattonykter (mer än att föraren varit hårsmånen ifrån att en stunden krocka med mötande trafik och andra köra i diket)? Det visade sig att bilen jag låg efter ägdes av en äldre kvinna och man undrade om det var hon som körde bilen. Lättare sagt än gjort för mig att kolla när föraren så fort det var dubbelfiligt valde att lägga sig på mittsträcket. Till slut beslöt man sig ändå för hos polisen att låta stoppa fordonet efter att jag och familjen skrikit högt i telefonen när den framförliggande bilen var metern ifrån att grensla en refug. Som tur var fanns det en patrull i närheten. Efter att ha haft andan i halsgropen ytterligare ett antal gånger innan patrullen hann ikapp, fick man så stopp på bilen efter att ha legat efter den i någon minut med blåljusen igång (föraren verkade inte förstå eller använde inte backspegeln i onödan).

Efter 5 min blev jag åter uppringd av polisen i patrullbilen som meddelade att det varit den gamla kvinnan som satt bakom ratten. Hennes mål för dagen visade sig att vara att köra ca 100 mil hem (förmodligen efter att ha besökt släktingar). Nu visste hon inte riktigt om hon var på väg norr eller söderut längre eftersom hon var så trött. Eftersom hon inte var onykter lät patrullen henne fortsätta med uppmaningen att vila en stund.

Det sistnämnda gjorde mig rätt upprörd. Efter att under de senaste tio minuterna ha följt kvinnans framfärd där hon gång på gång var hårsmånen från att antingen krocka med fasta föremål eller mötande trafik, var vi ganska övertygade om att det bara var en tidsfråga innan olyckan skulle vara framme. I bästa fall skulle hon bara skada sig själv och sin egen bil. I värsta fall skulle hon frontalkrocka med en mötande bil och ta flera andra oskyldiga människor med sig i döden. Lyckligtvis har jag idag inte kunnat hitta något om någon bilolycka längs de 40 mil som återstod till kvinnans mål. Förhoppningsvis tog hon in på hotell över natten.

Nu undrar jag vad som egentligen hände när patrullen lät henne fortsätta sin färd? Så vitt jag kan minnas jämställs påtaglig trötthet vid bilkörning med grov rattonykterhet nuförtiden? Om man själv uppger att man är så trött man inte längre vet om man är på väg åt rätt håll - norrut eller söderut - borde det inte vara något snack om saken. Bestämde sig patrullen för att vara snäll mot en gammal dam och därmed riskera allmänheten eller hade man inte koll på lagen?

Oavsett vilket anser jag att polisen i fall liknande detta borde ha bemyndigande att tillfälligt förverka fordonet.

Mina övriga åsikter om äldre förare, rattonykterhet etc hittar ni under trafik.

Ovanligt vettigt

I SvD står det att läsa att polisen har begärt av Migrationsverket att ledaren för Original Gangsters, Denho Acars uppehållstillstånd ska dras in. Acar flydde förra året undan den svenska rättvisan till Turkiet eftersom landet inte har något utlämningsavtal med Sverige. Sedan dess har tydligen presidentskapet överlämnats till en annan person i OG.

Jag anser att polisen har handlat helt korrekt. Det återstår att se om Migrationsverket samtycker och där har jag mina dubier (som så ofta med myndigheter).

Nu senaste späddes mina dubier på när Migrationsverket inte vill att Sverige ska ta emot gammalsvenskar från Gammalsvenskby i Ukraina. Endast ett fåtal av byborna, som härstammar från svenskar som deporterades av Katarina II från Dagö i slutet av 1700-talet, talar svenska idag. Jag har själv varit där för några år sedan på en resa anordnad av SMB och samtalat med några av personerna, däribland Maria. Svenskan man talar i Gammalsvenskby är verkligen intressant eftersom det är en svenska nästan hämtad från 1700-talet. Pluralformerna av verb existerar fortfarande så "vi gick" heter "vi gingo". Jag tycker att det inte är annat än en skandal om gammalsvenskarna inte får stanna i Sverige.

Förvaring

Jag är en varm förespråkare av att brottslingar ska få sona sina brott och det ordentligt. För min del skulle jag gärna se att nedskräpning belades med böter på 10 000 kr och att rattfulla fick sina motorfordon förverkade. Notoriska kriminella har ingenting ute i samhället att göra. Det skar i mig när Clark Olofsson förra sommaren lade till med sin lyxbåt i Göteborg och skröt om de pengar han hade kvar i Schweiz från sina rån i Sverige. Vad har inte Olofsson kostat staten i polisinsatser, rättegångar,kriminalvård och vård av brottsoffren? Hade det inte varit mer än rätt att kronofogden tog båten tills Olofsson såg till att hans "besparingar" kom som en återbetalning till samhället?

Däremot anser jag att brottslingar som verkligen visat en vilja att hålla sig till den smala vägen och skött sig under sina fängelsestraff måste få en möjlighet att gå vidare. Det jag tänker på närmast är Mattias Flink.

Flinks vansinnesdåd i Falun 1994 är ett av landets mest omtalade brott. Det är ett brott som av många ses som oförsonligt, och är väl närmast det också. Jag tror det är något som Flink får lida av varje dag, precis som de anhöriga till offren. Om jag minns rätt var det redan under rättegången omtvistat hur en dom mot Flink skulle se ut med tanke på att hans medicinska tillstånd vid gärningen. Flink led nämligen av patologiskt rus. Patologiskt rus innebär att en förhållandevis liten mängd alkohol, ofta i samband med psykisk press, utlöser ett vansinnesbeteende hos den drabbade med kraftiga vanföreställningar. Efteråt minns den drabbade i regel ingenting av händelsen. Med andra ord skulle Flink säkerligen vara en mönster-Svensson så länge han håller sig ifrån spriten.

Vad tjänar det då till att ha Mattias Flink kvar i fängelse på obestämd livstid? Jag kan väl tänka mig två skäl. 1) Det är garanterat att han inte får tag på alkohol. 2) Att tillmötesgå de anhörigas önskningar.

Men, är det värt kostnaden för samhället att hålla honom inom lås och bom på obestämd tid? Jag kan tänka mig åtskilliga andra brottslingar som jag anser är mer lämpliga för denna "förvaring". Det är i det närmaste helt oomtvistat att Flink inte var "vid sina sinnens fulla bruk" vid gärningen. Däremot finns högar med brottslingar som våldtar, misshandlar och dödar med berått mod som våra domstolar i all sin vishet släpper ut efter bara några månader. Vad är logiken?

Smått bisarr aspekt av försvarskaoset

Som bekant sedan drygt 24 h hävdar ÖB att Försvarsmakten ej längre kan försvara Sverige, vilket vi övriga officerare hävdat i snart ett decennium. Försvarsminister Tolgfors hävdar att han också är och har varit av den åsikten, vilket jag behandlade i mitt förra inlägg.

I UNT kan man läsa om en smått bisarr aspekt av detta numera offentligt sanktionerade faktum. F d generalmajor Tony Stigsson, känd för oskickligt handhavande av fru och hemliga handlingar, får fortfarande lön från Försvarsmakten. Anledning till detta är att personalansvarsnämnden ej lyckats delge honom beslutet om avsked, dvs att han ej skrivit under ett delgivningskvitto.

Stigsson advokat uttrycker förvåning över detta eftersom Stigsson enligt honom är en mycket ansvarstagande individ. Dessutom tycker han att det ska bli mycket intressant att se resultatet av åtalet ang de hemliga handlingar. Ståndpunkten från försvarets sida (Förtydligande: inte Försvarsmakten utan det juridiska försvaret) är att eftersom vi nu ej längre har ett försvar, kan Stigsson ej ha gjort sig skyldig till att ha handskats vårdslöst med försvarshemliga handlingar....

Edit: Även Aftonbladet har uppmärksammet detta. Det ligger väl i linje med tidningens strävan att enbart syssla med sensationsjournalistik istället för aktuell och objektiv journalistik.

Att stjälpa polisen

Jag kommer ihåg att jag läste för några månader sedan om en våldtäktsman i Örebro som polisen ville ha hjälp att identifiera och därför gick ut med en bild från en övervakningskamera. Filmsekvensen bilden var tagen visade hur mannen gav sig på en kvinna. Denna bild och andra bilder av samma slag skulle vara till mycket stor hjälp för polisen i dess arbete att få tag i misstänkta brottslingar. Polisen säger till Expressen: "Nu hoppas vi att någon känner igen mannen och kontaktar oss, säger Torbjörn Carlson, vid Örebropolisen."

Vad gjorde då Expressen? Man retuscherade bilden så att man inte kunde se ansiktet.... Oj, vilken stor hjälp detta måste ha varit för polisen. Titta själva.

Är det någon mer än jag som reflekterat över att man i svensk media i princip aldrig ger signalement på misstänkta brottslingar? Undantaget skulle väl vara ministermord. Det är inget tal om saken att fler brott skulle klaras upp med hjälp av offentliga signalement. Ger man nu mot förmodan ett signalement beskriver man alltid kläderna, men aldrig utseende utöver längd. Med andra ord meningslöst eftersom största delen i vårt igenkännande av andra människor är på deras utseende. Offentliga signalement är inte PK.

Idag uttalar sig även en jounalistikprofessor i detta ämnet där han efter Englamordet ifrågasätter policyn att aldrig publicera namnen på misstänkta.

Aftonbladet
SvD

Sverige - här straffar vi riktiga brottslingar!

Polis på tjänsteuppdrag fick hastighetsböter...
Man tycker ju att rättsväsendet borde ha bättre saker för sig. Visserligen ska inte poliser stå över lagen ens under tjänsteutövning, men i det här fallet passerades gränsen för länge sedan. Poliser är ju faktiskt en av få kategorier svenska bilförare med utbildning i att köra fort. Låt se, vad var tingsrätten tvingad att bortprioritera för att ta upp detta fall? En misshandel, kanske? Ett inbrott är ju annars en riktig lågoddsare.

Tankar om Rödeby

I SvD kan man idag läsa filosofiprofessorn Per Bauhns tankar runt Rödeby. Följande tycker jag är ett tänkvärt citat:

"– Det här handlar om en självförvållad situation. Våldet har utlösts när personerna uppsöker mannen i hans eget hem dit de kommit för att skada honom och hans familj. I andra länder kan man förverka sina rättigheter genom att missbruka dem och det tycker jag man borde diskutera även i Sverige, säger han till SvD.se. "

Tidigare inlägg om Rödeby: Vad hade pappan för val?


Rödebyrättegången i media dag 2:
SvD 1, 2, 3, 4, 5
Aftonbladet 1, 2
Expressen 1, 2, 3, 4
DN 1, 2, 3, 4, 5
HD 1
Sydsvenskan 1, 2


Apropå Brott och Straff, tar Expressens Örebroredaktion åter upp höstens kvinnoöverfall i centrala Örebro. Tidigare i höstas gick polisen och ville ha hjälp från allmänheten att identifiera mannen, som man hade på bilder från övervakningskameror. Det känns inte som om allmänheten kan bidra med så mycket identifikation när media väljer att blurra ansikten på gärningsmannen....

Vad hade pappan för val?

Tragedin i Rödeby berör alla. Enskilda individer såväl som samhället i stort. Vad som står helt klart är att rötan startade för många år sedan. Från början hos ligisternas föräldrar som ej klarade av att uppfostra sina barn på ett normalt sätt, därefter vidare till skola och socialvård i Rödeby, Karlskrona, Blekinge som ej brydde sig om att se till att ungarna hamnade rätt. Slutligen hos polisen som ej brydde sig trots att familjen på gården ringer mitt i natten för att anmäla att man står under dödshot. Gång på gång har omgivningen varje gång ligistungarna testat gränserna negligerat att sätta emot.


Låt oss tänka oss in i faderns situation den ödesdigra natten. Ligistungarna har sedan år tillbaka trakasserat familjen och det är i princip endast försynen som hindrat att sonen undgått allvarliga fysiska skador eller döden då han trakasserats på vägarna. Ligistungarna har tidigare visat att de inte skyr några som helst medel.

Nu ringer telefonen för n:te gången den kvällen och natten och samtalet avslutas i stil med att nu kommer vi för att döda er.

Vad har fadern för val?

Ringa polisen igen? Polisen struntar i fallet och hänvisar till att om något brott begås kan de kanske rycka ut. Vid utryckning tillkommer dessutom en fördröjning för transport, under vilken det är omöjligt att veta som kommer att hända. Resultat: Oklart. Förmodligen hinner gänget vandalisera en del, puckla på någon och när polisen närmar sig drar man därifrån för att fortsätta en annan gång. Resultat i långa loppet: Inget.

Säga åt ungarna på skarpen? Did this, done that, been there. Prövat av många, med snarast negativt resultat. Resultat: hånskratt...

Lasta in familjen och åka därifrån? Gården och alla ägodelar lämnas för ligistgänget att bränna ner obehindrat. Inga vittnen kommer att finnas och därmed kommer det aldrig att gå att få snorungarna fällda. Resultat: Egendomen förmodligen vandaliserad (i bästa fall) och inte osannolikt bränd. Resultat i långa loppet: Negativt för familjen och förstärkning för gänget.

Försvara sig med knytnävarna? Ungarna har tillhyggen som de inte lär tveka att använda och är dessutom mångdubbelt fler till antal. 15-16-åringar är normalt inte mycket svagare än en fullvuxen man. Resultat i långa loppet: Negativt för familjen och förstärkning för gänget. Kanske blir man kallade till socialen någon ytterligare gång. Alla är ju under 18 så det lär inte bli någon värre påföljd.

Skjuta varningsskott? Ungarna kommer att dra från platsen, mer förbannade än någonsin. "Gubbjäveln är inte klok! Vi ringer snuten så kommer han att åka in! Han ska ge fan i att jävlas med oss!" Resultat: Fadern kommer att bli åtalad för sitt tilltag, samt bli av med sina vapenlicenser. Snorungarnas självbild kommer att förstärkas och deras "hämndlystnad" likaså. Skillnad är dock att fadern med stor sannolikhet inte kommer att finnas på plats för att freda sin familj. Ligisterna kommer att ha fritt fram att jävlas vidare med familjen. Polisen kommer möjligtvis ha lite större koll på gänget. Socialen kommer nog varken bry sig mer eller mindre. För familjen innebär det dock en tragedi.

Verkanseld? Självfallet inte nödvändigt att skjuta för att döda. Resultat: Fadern kommer utan tvekan att åka dit och bli av med sina licenser. Ungarna kommer helt klart att tveka innan man försöker sig på något liknande igen. Dock kommer man att vara sugen på att hämnas - men vågar man? Polisen kommer definitivt få upp ögonen på att det krävs hårdare nypor, framförallt eftersom hela incidenten kommer att skapa ett starkt medialt tryck.

Återigen, vad skulle fadern ta sig till? Samhället hade gång på gång visat att det inte brydde sig eller kunde göra något.


Fadern kommer ju självfallet att fällas i tingsrätten. Om inte faderns dom lindras genom att han handlade i nödvärn kommer domen ytterligare att förstärka folks rädsla och ovilja att ingripa då man bevittnar brott, t ex som de uppmärksamlade gatumisshandlarna med dödlig utgång i Stockholm. Det har ju visat sig gång på gång att om man ingriper för att skydda någon annan eller avbryta ett våldsbrott fungerar inte lagen om nödvärn.


Sens moral: Förhoppnings tänker alla föräldrar nu till en extra gång var de har sina ungar om kvällarna och nätterna och vad de har för sig.

Sen finns det väl också någon slags biblisk rättvisa i att den som tidigare trakasserat handikappade nu själv blivit handikappad....


I min mening bör det skadestånd som fadern sannolikt döms att betala föräldrarna till den dödade och till den skadade omedelbart tas om hand av staten som en avbetalning av vad dessa snorungars framfart med skadegörelse, trakasserier etc hittills kostat skattebetalarna.

Jag är så oerhört trött på ligistungar som det gått illa för och deras oansvariga föräldrar som skyller allt på samhället fastän de själv bär hela skulden att det gått illa för deras ungar. Det brukar heta likadant som Magnus Betnér brukar säga om i sin sketch om Patrick Ekwall: "Vem ska ta ansvar för det här?" Svaret blir exakt detsamma: "Det ska du din dumme jävel"...




Rödebyrättegången i media dag 1:
Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
Expressen 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11
DN 1, 2, 3
HD 1, 2
Sydsvenskan 1

Flashbacks forum om Rödeby tråd 2 (brukar dyka upp en del saker på Flashback som inte står i media från början eller alls, t ex Tito Beltran)

Den havererade nollvisionen

Det måste ju vara dags för våra politiker och Vägverket att inse att trafiksäkerhetsåtgärderna som vidtagits de senaste åren inte är tillräckliga. Jämfört med året innan dog 10 % fler i den svenska trafiken 2007. Jämfört med 1996 skulle antalet döda ha halverats. I själva verket ligger siffran drygt 200 över målet - 490 döda 2007 mot 540 1996.

Mantrat från myndighetshåll är som vanligt att hastighetsgränserna ska sänkas och fler kameror sättas upp. Den senaste förklaringen är att högkonjunkturen är orsaken till det ökade antalet trafikdöda.

Det är enkelt att konstatera att våra bilar utvecklats enormt vad det gäller säkerhet och skydd sedan 1996. Både avseende bilarnas konstruktion, såsom antisladdsystem, bromshjälp, luftkuddar, deformationszoner men även avseende tillbehör såsom däckens prestanda.

Sedan 1996 är de största skillnaderna på våra svenska vägar att vajrar för att skapa fattigmans mötesfria vägar införts liksom fartkameror. Hastighetsbegränsningarna har självfallet också sänkts.

Det är dags för våra myndigheter att inse att man inte kommer längre med snålåtgärder som sänkta hastighetsbegränsningar och vajrar. Vad som krävs är istället att man tar i med hårdhandskarna mot rattfylleriet (avser självklart även drograttfylleri) och ser till att de trafiklagar vi har efterlevs. Straffet för rattfylleri (självklart även på sjön och i luften) måste vara så kännbart att det avskräcker även i onyktert tillstånd. Ertappas man som rattonykter bör förutom körkortet även ägda motorfordon förverkas, samt ett kännbart fängelsestraff utmätas.

Inom flyget har man en kraftfull reglering avseende bibehållen kunskap och medicinsk status på den som ska framföra ett flygplan. Med regelbundna och täta intervaller måste piloter ge prov på sina praktiska kunskaper, samt genomgå läkarkontroller. Ju äldre, ju tätare läkarkontroller.

I trafiken är det bara att tuta och köra efter att man fått körkortet. Det är inte ens krav på att man ska kunna köra i mörker och olika väder, trots att vi lever i ett land där det halva året är mörkt större delen av dygnet. Att kunna köra i halt väglag får man prova på under någon timme under trafikutbildningen, utan krav på färdighet. Läkar är skyldiga att rapportera om de anser patienter medicinskt olämpliga att köra bil, men i själva verket rapporteras bara en handfull personer varje år. Min mormor hade körkort ända till sin död vid 96 års ålder, men körde inte bil efter att hon (enligt egen uppfattnin) börjat se för illa vid drygt 80.

Jämför man hur många människor som dör varje år i trafiken jämfört med i flygolyckor framstår det som mycket märkligt hur man kan tillåta i princip vem som helst att framföra ett dödsredskap mitt i tättbebyggt område medan det är enormt reglerat vem som får framföra ett flygplan över våra stora norrländska skogar.

Varför inte se till att ändra regelverket och ställa krav på faktiska färdigheter med regelbunden uppföljning? Var femte år fram till 60 års ålder ska man genomföra en uppkörning, därefter var tredje år och efter 70 vartannat år? I samband med detta skall även medicinsk lämplighet intygas.

Här, riksdagsledamöter och övriga i beslutsfattande ställningar, ska ni få fyra exempel på konkreta åtgärder som kommer att förbättra trafiksäkerheten:

1. Riktiga krafttag mot rattonykterhet med mycket kännbara påföljder som gör att det ALDRIG kommer att vara värt att köra onykter.

2. Fler riktiga poliser på vägarna för att komma åt rattonykterhet, undermåliga fordon och trafikbeteende.

3. Ny lagstiftning för införskaffande och innehav av körkort med krav på praktiska erfarenheter och periodisk kontroll av färdigheter och medicinsk status.

4. Snåla inte på vägarnas kvalitet utan bygg riktiga motorvägar där bilar ej möts och där man FÅR köra snabbt.

5. Se till att det finns fartkameror i städer och samhällen också och inte bara där de ger mest avkastningar. Det är betydligt värre för reaktionsförmåga och bromssträcka att köra 50 på 30-väg än 110 på 90-väg. Kameror vid skolor, daghem m m!


Nollvisionen i dagens press:
Aftonbladet 1, 2
DN 1, 2, 3, 4
SvD
Expressen 1, 2, 3
Vägverkets pressmeddelande
HD 1, 2, 3
Sydsvenskan

30-sträckor och utbildning

Överallt läser man om hur effektiva våra svenska fartkameror är för trafiksäkerheten. De beräknas förra året ha sparat 16 liv på våra svenska vägar och det är ju bra. Hastighetssänkningar är det enda sättet att minska trafikolyckorna, om man får tro predikan.

Jag har ingenting emot själva företeelsen fartkameror som sådan. Däremot tycker jag mig skönja lite girighet i utplaceringen av dem. Hittills har jag inte sett en enda kamera utanför en större väg. De kameror som finns i orter sitter längs t ex E 4 eller andra mer trafikerade stråk. Kan det vara så att placeringen längs de mest trafikerade vägarna också ger största möjliga vinst i fråga om inkomster?

Vad jag saknar i Sverige och som man ofta ser utomlands är fartkameror längs vanliga stadsgator och liknande. Speciellt skulle jag vilja se dem utanför byggnader där det rör sig folk med minimalt trafikvett - skolor, daghem och liknande. Utanför dessa institutioner är det med rätta oftast en hastighetsbegränsning på 30 km/h. Hur ofta ser man inte andra bilister som glatt fortsätter köra 50 km/h, eller kanske lättar lite på gasen och får ner farten till 45 km/h?

Själv tycker jag att våra svenska landsvägar, motortrafikleder och motorvägar generellt sett har en för låg hastighetsbegränsning. Vi har samma eller lägre gränser idag som för 30 år sedan. Jag har en känsla av att bilarna idag är avsevärt mer kapabla att säkert framföras i dessa svindlande hastigheter (Skrotbilarna får väl besiktningen i så fall sätta en maxfart på?) Jag ser inga problem med högre hastigheter på de vägar där körriktningarna är separerade av vajer eller räcken och jag tror inte bilisterna blir farligare för det. Höjer man hastigheten från 110 till 130 km/h har man höjt den med 18 %. Kör man 50 km/h istället för 30 km/h har man höjt hastigheten med 67% och gjort sin bromssträcka nästan 3 ggr längre. DET är farligt.

Något jag också gärna skulle se är periodiska förnyelser av körkortet som blir tätare ju äldre man blir, liknande de för flygcertifikat. Vid förnyelsen krävs ett nytt läkarintyg och en förnyad "uppkörning" och kunskapskontroll. De två sistnämnda borde kunna hanteras av körskolorna. Genomför man inte något av dessa tre steg förfaller körkortet. På detta sätt skulle man bättre fånga upp de medicinskt olämpliga förarna, liksom avsevärt höja kompetensen hos landets bilförare. Visst skulle det kosta, men säkerligen också förbättra trafiksäkerheten mer än 345 nya kameror. Läkare anmäler idag mycket sällan äldre människor som olämpliga att köra bil eftersom det känns kymigt gentemot patienten. Min mormor hade körkort fram till sin död vid 96 års ålder. Hon förstod dock att inte köra bil, men legalt hade det inte funnits något som hindrade henne.

Mer vett i trafiken, tack... och trafikpolitiken.

Edit (15:15)

Robert Collin håller tydligen med mig om att kamerorna på de stora vägarna mest är för statistiken. Aftonbladet