Ett vällovligt initiativ!

Jag har tidigare efterlyst ett starkare öppet stöd för den svenska internationella militära insatserna hos Regeringen och Hovet, genom att besöka soldaterna vid de tillfällen då det känns som tyngst att vara hemifrån, exempelvis vid jul.

Mil.se publicerade just en artikel om att HKH Kronprinsessan med fästman besökt FS 18 under dagen och gårdagen, vilket media snabbt snappade upp. Ett bra initiativ av Hovet!

Jag uppskattar också den goda smaken att först i efterhand publicera nyheten om besöket, vilket kanske vissa medlemmar av Regeringen kan lära av. Kungligheter och regering är oerhört högt värderade mål för motståndaren och sätter inte bara sig själva i fara om besöket offentliggörs i förväg utan även eskorten och framförallt tredje man. Motståndaren har upprepade gånger visat att han inte tar någon som helst hänsyn till om civila stryker med, snarare tvärtom. Varken en förlust av personer med VVIP-status eller dödade civila stärker ISAF:s ställning i Afghanistan.

Hovet har definitivt tagit ett steg i rätt riktning. Samtidigt vill jag påminna alla er andra om att inte sluta kommunicera med era bekanta och anhöriga på insats. En liten textrad eller samtal, oavsett om forum är e-mail, facebook eller telefon betyder så otroligt mycket.

DN, SvD, SvD:s ledarblogg, Aftonbladet, Expressen, Expressens opinionsblogg, TV 4, SVT, VK, HD

Kungligt föregångsmannaskap (uppdaterad 4/1 17.15)

Få ifrågasätter vikten i modernt ledarskap av att man som chef visar sitt föregångsmannaskap för sina underlydande, att man uppmärksammar dem i svåra stunder och att man "ser" individen. Var och en ska känna en personlig relation till sin förman. Föregångsmannaskapet innebär också att man ska dela de bördor de underlidande har och deras situation. Att chefen gör samma sak som sina underlydande bidrar till en god moral. Allt detta är väl känt och efterlevs oftast bland landets officerare.

Sedan finns det ett antal karaktärer, ofta ovanför den egna nivån, som betyder lite extra mycket och som man omedvetet anstränger sig lite mer för. Att bli "sedd" av dessa formella, men ofta även informella ledare, betyder ännu lite mer för dem på lägre nivåer. Som exempel på de mer informella kan nämnas chefen för första bosnienbataljonen, Ulf Henricsson, vars status Morgonsur säkert kan vittna om. Som exempel på de mer formella kan nämnas försvarsminister, regeringschefer, samt just statsöverhuvuden.

Jag tror inte jag är ensam om att sakna ett kungligt deltagande, mer eller mindre aktivt, i de svenska militära utlandsinsatserna. Såväl Hans Majestät Konungen, som Hennes Kungliga Höghet kronprinsessan har för flera år sedan besökt Kosovo.

Jämför man med andra oss närstående nationer ser man ett stort kungligt deltagande i ländernas militära operationer, oftast i form av att just besöka och moraliskt stötta soldaterna på plats. Senast i september besökte den norske kronprinsen Haakon de norska soldaterna i Afghanistan för att på plats informera sig om läget. Storbritannien har förmodligen den starkaste traditionen i modern tid av kungligt militärt deltagande. Prins Andrew deltog som helikopterpilot i Falklandskriget under sin 21 år långa militära karriär. Brodern prins Charles besökte tidigare brittiska förband i Irak och nu senast deltog som bekant prins Harry i Afghanistan som forward air controller. Även H M Konungens far, prins Gustaf Adolf, var flera gånger på frontbesök och statsuppdrag i Finland under Fortsättningskriget.

Till önskelistan för nästa ligger alltså att det svenska kungahuset mer aktivt uppmärksammar de svenska internationella militära insatserna, allra helst på plats. Precis som en av bloggens kommentatorer förslog härom veckan, skulle det vara utmärkt lämpligt att H K H prins Carl Philip med sin marina grund- och officersutbildning, deltar i nästa marina insats i vattnen utanför Somalia. Precis som gästskribenten Borneo också flera gånger föreslagit, skulle det vara av mycket högt symbolvärde att medaljceremonierna för hemkomna utlandsförband förrättades på Yttre Borggården i samband med vaktavlösning, samt att medaljerna delas ut av någon ur den kungliga familjen. Ovanstående skulle höja insatsernas status i såväl allmänhetens som deltagarnas ögon.


Jag blev förstås inte ett dugg förvånad över att varken soldaterna i Kosovo eller Afghanistan fick ministerbesök under julen. Hur kul är egentligen en jul i Afghanistan?


Naturligtvis lovvärt, men kanske inte så oväntat att kungafamiljen startar ett barnforum. Kanske är det så att man kan göra ännu mer för Sverige, i tiden?

Aftonbladet, 2
SvD
DN
Expressen, Kungens jultal
Sydsvenskan



Uppdatering 4/1 17.15: Mil.se publicerade just en artikel om att HKH Kronprinsessan med fästman besökt FS 18 under dagen och gårdagen, vilket media snabbt snappade upp. Ett bra initiativ av Hovet!

Jag uppskattar också den goda smaken att först i efterhand publicera nyheten om besöket, vilket kanske vissa medlemmar av Regeringen kan lära av. Kungligheter och regering är oerhört högt värderade mål för motståndaren och sätter inte bara sig själva i fara om besöket offentliggörs i förväg utan även eskorten och framförallt tredje man. Motståndaren har upprepade gånger visat att han inte tar någon som helst hänsyn till om civila stryker med, snarare tvärtom. Varken en förlust av personer med VVIP-status eller dödade civila stärker ISAF:s ställning i Afghanistan.

Vem blir det?

Julen närmar sig med stormsteg och det är dan, före dan, före dopparedagen. Att då befinna sig som svensk i Afghanistan eller i Kosovo betyder att man är långt från sin familj och vänner därhemma. Visserligen tar man väldigt bra hand om varandra på plats inom förbandet under ledning av welfare, men det hindrar inte känslan av att någonting saknas.

I många andra västländer är det sed att statschefen eller ledande ministrar visar sina soldater sin uppskattning genom att förlägga ett besök i insatsområdet under julen och äta julmat tillsammans med soldaterna. Visserligen kan bara en bråkdel av soldaterna delta i detta, men gesten är ändå otroligt stark och uppskattad. Som beslutsfattare visar man sig vara villig att dela soldaternas ensamhet när hemlängtan kan vara som starkast, samtidigt som man visar att insatsen är ett beslut man fullständigt stöder. I Irak dök t ex såväl Bush som Blair upp mitt i Bagdad flera gånger i juletid och andra högtider som t ex thanksgiving. Samma sak har skett i Afghanistan.

Frågan är då vem ur kungafamiljen eller regeringen som i år kommer att förära FS 18 eller KS 20 ett besök i juletid?

Vi andra får ägna våra vänner och släktingar och alla andra en varm tanke när vi sätter oss vid julmaten.