Ingenjörernas subarktiska förmåga

Allan Widman har idag ställt en fråga till försvarsministern angående ingenjörsförmågans fortlevnad i Boden, med anledning av Försvarsmaktens avsikt att koncentrera alla ingenjörsförmåga till Eksjö.

Frågan och formuleringarna är välmotiverade. Ingenjörtrupperna är i dagsläget det enda truppslaget utöver pansartrupperna, artilleriet och jägare som över tiden övar subarktiskt. Med tanke på hur den svenska terrängen och klimatet ser ut krävs det en ständig subarktisk förmåga om vi ska ha ett försvar värt namnet.

I de olyckssaliga försvarsbesluten 2000 och 2004 som ledde till vad som inom svensk säkerhetspolitik refereras till som "den stora oredan" eller "den strategiska time-outen", försvann såväl signaltrupper, artilleri, arméflyg, träng, luftvärn och amfibieförband från Norrland. Det har alltid hetat att man alltid kan öva dessa färdigheter ändå genom att tillfälligt öva i vintermiljö. Senare kom artilleriet tillbaka till Boden och återfinns idag endast där.

Med facit i hand kan man på ena handens fingrar räkna de gånger de ovan nämnda truppslagen övat subarktiskt. När övade sist ett amfibieförband i Bottenviken? Orsaken är naturligtvis framförallt ekonomisk. Det blir på pappret billigare att koncentrera till en plats. Finns det en prislapp på slutprodukten? Har vi idag ett försvar som kan verka alla årstider i alla delar av landet?

Tyvärr väger dessa aspekter lätt när det ska sparas några tiotals mkr. Då är det bra att det faktiskt finns försvarspolitiker som följer utvecklingen. Det vore ju märkligt om ett land som har som "affärsidé" att sälja subarktiska övningsmöjligheter inte själv utnyttjade dessa och hade egna förband med subarktisk förmåga. Tyvärr skulle man inte längre bli särskilt förvånad.