Radiakflygets återkomst?

En okänd del av Försvarsmakten och Flygvapnet har sedan länge varit radiakflygningar. Dessa flygningar har genomförts sedan åtskilliga årtionden och tillkomsten var för att kunna mäta radioaktiva partiklar i atmosfären efter kärnvapenprovsprängningar. Flygningarna genomfördes i början med J 29 Tunnan och därefter tog J 32 Lansen vid. Under vingarna hängde man ett antal kapslar som under flygningen på hög höjd samlade in partiklar, vilka sedan på marken analyserades efter radioaktivt innehåll.

När antalet provsprängningar nedgick efter avtalen mellan USA och Sovjetunionen, nedgick också antalet radiakflygningar och intresset för dem. Så en dag 1986 inträffade härdsmältan i Tjernobyl och plötsligt var det åter en renässans för J 32 med radiakkapslar och en rad flygningar företogs under flera års tid för att undersöka verkningarna efter Tjernobyl.

Under mitten av 90-talet avvecklades Flygvapnets Målflygdivision, baserad på Malmen. Målflygdivisionen var det sista förbandet i Sverige att flyga Lansen och med denna avveckling avvecklades också förmågan till radiakmätningar.

För några år sedan lyckades Veteranflygdivisionen på F 7 Såtenäs (de flyger faktiskt inte JAS 39A - än...) i gång ett projekt att åter få ett antal Lansar luftvärdiga. I samband med detta "återfann" man också två skrotade Lansen på Malmen som fortfarande hade radiakkapslar och i och med renoveringen av Veteranflygdivisionens Lansar återställde man även radiakkapslarna till operativt skick. På så sätt har Lansen sedan 2008 åter kunnat upprätthålla radiakberedskap på uppdrag av Statens Strålskyddsinstitut (numera Strålskyddsmyndigheten). Tillvaron har ändå varit tillbakadragen förutom på flygdagar tills förra våren, då dessa flygplan fick träda i tjänst på nytt för nya mätflygningar. Denna gång var det dock inte radioaktivitet som skulle mätas utan vulkanaska.

Sedan nyår har verksamheten hos Veteranflygdivisionen varit stoppad av en kombination av ekonomiska och administrativa skäl. Med tanke på de tragiska händelserna i Japan är det inte omöjligt att vi än en gång får se Lansen i skarp tjänst. Att integrera radiakmätare på andra nyare flygplan har aldrig varit aktuellt. Någon sådan hotbild har ju aldrig funnits. Då är det tur att Försvarsmakten, liksom SJ, kan damma av gamla museiföremål för att ta över där modernare system inte räcker till.

SvD, 2, 3
DN, 2, 3, 4
Exp,
Aft, 2, 3, 4, 5
NyT, 2

Sverige, Försvarsmakten och Peak Oil (uppdaterad 091223 13.30)

Begreppet Peak Oil används allt oftare. Peak Oil syftar till den tidpunkt då den globala oljeproduktionen når sitt maximum, varefter produktionen och tillgången på olja kommer bli allt mindre och oljan allt dyrare. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att räkna ut att världssituationen med tiden kommer att bli allt mindre trivsam när länder måste slåss om den kvarvarande oljan för att trygga sitt eget lands välstånd.

Många bedömare menar att världen redan nått Peak Oil eftersom den globala oljeproduktionen legat på en platå sedan 2005 och att det hädanefter kommer att gå utför, vilket mycket talar för att det började göra 2008.

Från Cornucopia

Vårt västra grannland kommer förmodligen att få användning för sin oljefond i framtiden, eftersom landets oljeproduktion nu förväntas gå brant neråt efter att ha toppat år 2001. Landet finns inte längre med bland världens tio största oljeproducenter. Det är inte undra på att Norge håller så hårt på sin rätt i Arktis. Enligt Cornucopia (Bloggen Cornucopia har jag följt med allt större hängivenhet de senaste månaderna, bl a eftersom författaren ofta behandlar just Peak Oil) har t o m nu det överpositiva norska oljedirektoratet börjat inse allvaret och grafen nedan är över deras siffror för norsk oljeproduktion där den skära delen i högerkanten är oljedirektoratets uppskattning av framtiden:



I Sverige är beredskapen god för effekterna av Peak Oil. Eller inte. Tidningen Du & Jobbet har intervjuat myndigheter och organisationer i Sverige och svaren är skrämmande. Vare sig Näringsdepartementet eller Energimyndigheten ser att det skulle kunna bli några problem med oljeförsörjning i framtiden, åtminstone till år 2050… Inte så konstigt att Sverige ställer sig helt ointresserat till oljeutvinning i Östersjön med de prognoserna.

Som Cornubot mycket riktigt påpekar ökar utvecklingsnivån och befolkningen brant hos majoriteten av de oljeproducerande länderna och därmed också ländernas inhemska oljebehov. I den takt detta nu sker riskerar det att inte finnas några oljeexportörer om 20 år. Frågan är vad man då gör som land helt utan egen oljeproduktion, till exempel Sverige.


De kloka länderna förbereder sig för framtiden redan nu. Sedan finns det de som mer spelar på den allmänna opinionen och tror på ett oljeoberoende Sverige redan år 2020 eller som helt enkelt bara stoppar huvudet i sanden.

Till den första kategorin hör USA som sedan flera år i möjligaste mån undviker att röra sin egen oljereserv utan istället importerar sin olja. För att ytterligare trygga sin militära rörlighet i framtiden bedriver man allt mer intensiv forskning kring alternativa, och i många fall också mer miljökorrekta, bränslen till framförallt stridsflygplan. Frågan är vilka åtgärder som vidtas i Sverige. Det har tidigare varit meningen att man ska börja göra försök med att driva JAS 39 Gripen med biobränsle framställt av en restprodukt från skogsindustrin med hjälp teknik framtagen av ett svenskt företag. Svenska myndigheter hade dock aldrig upptäckt företaget om det inte varit för tips ifrån USA som genom sitt stora intresse för alternativa drivmedel dammsuger världen efter lösningar och därför nu investerar i företaget.

På markarenan tänker man naturligtvis på SEP:s eldrift, men där är tanken att batterierna ska laddas då förbränningsmotorn drivs. Det går säkert att konvertera systemet till att laddas från eluttag, men det är som bekant lite ont om eluttag i Stora Öknen, Läskiga Skogen eller var man nu tänkt uppträda. Sedan tidigare finns en rad andra lösningar för att köra dieselmotorer på t ex rapsmetylester, men det är ändå svårt att få fram tillräckligt mycket produktion för att täcka upp behovet.

Naturligtvis finns det ju ett ännu större nationellt behov än bara det militära. Såväl infrastruktur som industrier är som bekant extremt oljeberoende.
Svenska företag är idag bland spjutspetsarna när det gäller att försöka få fram drivmedel från skogsindustrin, framförallt biprodukten svartlut och det skulle vara väl investerade pengar att öka satsningarna på detta område. Alla satsningar idag leder till en förhoppningsvis lättare situation när oljebristen uppstår på allvar.

Det ter sig högst klokt att redan idag bygga ut den svenska kraftproduktionen kraftfullt, om tanken är att vi alla ska köra elbilar och helt förlita oss på el som kraftkälla inom något decennium. Tyvärr är det lite svårt att driva örlogsfartyg, stridsflygplan och helikoptrar helt på el, så alternativa lösningar måste till. Frågan är hur mycket energi som idag läggs vid denna aspekt vid materielanskaffning idag? Jag är fullständigt övertygad om att det just i detta ögonblick planeras för fullt för den svenska situationen i en oljetorr omvärld i HKV såväl som MSB...

Barentsregionen med dess dolda energitillgångar under den försvinnande arktiska isen kommer med mycket stor sannolikhet att bli skådeplats för allvarliga konflikter kring oljan, inte osannolikt väpnade sådana. Sverige är som bekant en del av Barentsregionen och chansen att Sverige inte skulle påverkas av en sådan konflikt är minimal, men den aspekten är säkert också redan täckt i den långsiktiga försvarsplaneringen… (Hittills är det faktiskt mest Miljöpartiet som uppmärksammat denna aspekt av den framtida hotbilden)

Till sist kan man ju också glädja sig åt att Sverige sedan år tillbaka sålt ut beredskapslagren av drivmedel. De behövdes ju ändå inte för det nya ”insats”försvaret.


Graferna i inlägget publiceras med tillstånd av Cornubot, bloggen Cornucopia. Cornucopia är numera också tillagd bland bloggarna i högerspalten.


Uppdatering 091223 kl 13.30: Fick precis tips om att Bo Pellnäs redan för fem år sedan skrev en debattartikel i UNT om detta ämne. Läs mer på Ylven.

Upp och nervända världen

Härom morgonen läste jag en debattartikel av en centerriksdagsman som prisade centerns nya inställning till Kärnkraft. Det var som om 30 års styvnackat kärnkraftsmotstånd aldrig existerat. Den omsvängning kändes ungefär lika trolig som Berlinmurens fall.

Det har ju blivit lite upp och nervända världen i den svenska politiken, med moderater som sålt ut försvarspolitiken och istället tagit över en del gamla sosseideal (flera av dem inte fel). Vad ska ske härnäst? Ska Lars Ohly gå ut och säga att han vill privatisera vården?

Åter till energipolitiken. Mona Sahlin går nu ut och säger att hon vill stoppa elexporten till övriga Europa. I förra veckan uttryckte hon sig nästan lika styvnackat mot kärnkraft som mot NATO ("inte så länge jag lever...").

Energiförsörjningen är ett problem. Jag anser att det var svagt och fel att avveckla Barsebäck i förtid utan att ha någon ersättning. Nu sitter vi med kompletterande brunkolsel från Europa vid behovstopparna. Vi kommer inte att behöva mindre elenergi i framtiden. Snarare otroligt mycket mer, oavsett hur mycket vi än energioptimerar.

Fler och fler vurmar för elbilar, så även Mona Sahlin och socialdemokraterna, och det gör man med rätta. Tåget har alltid framhållits som det miljövänligaste alternativet. Men var ska elen komma ifrån? Sahlins uttalande från förra veckan i Västerås om fortsatt avveckling av kärnkraften känns rätt naivt:

"Vill man lösa klimathotet i dag, och vill man ha fram nya investeringar och framtidstro i energiindustrin så är inte lösningen att vänta på allt dyrare och avlägsen kärnkraft. Utan det är att sätta igång nu med investeringarna i biobränsle och vind. Det ger effekt i dag."

Hur avlägset är det då inte att man kan ersätta kärnkraften med andra mer miljövänliga alternativ? Naturligtvis ska man satsa på sådan energikällor också, men vi måste ändå se till att trygga försörjningen fram till dess. Det finns ingen tid att förlora, precis som Mona säger. Börja bygg idag och bygg både kärnkraft och andra miljövänliga alternativ, så vi slipper importera koldioxidintensiv el. Dagens reaktorer är spec:ade att verka fram till 2020. Ska vi ha en egen elförsörjning då gäller det att agera nu och det är faktiskt endast kärnkraften som klarar detta.

Mona kanske missade gaskrisen för en dryg månad sedan. Hade vi idag haft en överkapacitet i vår energiproduktion och det hade funnits ett fungerande ledningsnät över hela Europa, hade det ju varit smakligt att stötta Bulgarien m fl med energi. Det är ju klart att Mona vill stoppa den svenska exporten av el, eftersom hon ju förespråkar en orealistisk energipolitik och då behöver man varenda kilowattimme på hemmaplan.