Vart tar alla JAS:ar vägen och vad blir kvar för Sverige?

Som bakgrund till morgondagens seminarium hos Folk och Försvar om Gripen och luftförsvaret kan det vara bra att ge lite klarhet till vilka numerärer JAS 39 som finns idag och i framtiden. Vet man inte varifrån man kommer och vart man är blir det svårt att hitta dit man tänkt att ta sig.

Som inledning ett citat från allianspartiledarnas debattartikel i SvD där beställningen av JAS 39E offentliggjordes:

"Beslutet är nödvändigt för vår försvarsförmåga"


Härledning
204 st JAS 39 Gripen beställdes till Flygvapnet i tre delserier. Ds1 utgjordes av 30 st JAS 39A, Ds2 av 96 st JAS 39A och 14 st JAS 39B och Ds3 av 50 st JAS 39C och 14 JAS 39D. Då Ds2 ej var slutproducerad när Ds3 beställdes kunde även de 20 sista JAS 39A istället byggas som JAS 39C.

Av dessa 204 beställda flygplan levererades 201 st. De övriga 3 (2 39A och 1 39C) blev provflygplan åt Saab.

Av dessa 201 levererade flygplan har 7 havererat eller på annat skadats så att de tagits ut tjänst. Varvid 194 återstår som levererade. Sedan börjar det bli komplicerat.

Tanken när antalet flygplan i Försvarsmakten skulle reduceras var naturligtvis att behålla JAS 39C och D eftersom dessa är interoperabla med NATO-standard och därmed användbara i operationer utomlands och nationellt tillsammans med andra nationer. Att då parallellt fortsätta driften av JAS 39A/B visade sig bli mycket dyrt och med en i många fall sämre förmåga, varvid man dammade av den tidigare avförda planen att modifiera A till C och Riksdagen tog 2007 beslut om F100-programmet där Sverige framtida flotta av JAS 39 ska bestå av 100 st JAS 39C/D. Detta innebar att till de 69 JAS 39C/D som återstår i svensk ägo skulle ytterligare 31 tilläggas.

Knappt var beslutet taget förrän ett flygplan havererade i Vidsel och sommaren 2010 ytterligare ett, varvid F100 numera är 98 flygplan när samtliga är levererade. För att göra en JAS 39C ur en A återvänds vissa delar av flygplanet, men största delen byggs nytt eftersom de mycket omfattande skrovmodifieringarna kräver det. En 39D görs inte av en 39B utan istället 2 39A varvid betydligt fler äldre flygplan går åt än vad som blir resultatet.

Ett antal flygplan har också gått på export ur Flygvapnets leveranser (Sydafrikas är nytillverkade). Ungern leasar 12 JAS 39A och 2 JAS 39B som genomgått A2C/A2D-modifiering. Tjeckien leasar motsvarande antal direkt från Flygvapnets delserie 3. Thailand köpte 8 JAS 39C och 4 JAS 39D som genomgått A2C/A2D.


Framtiden
Kvar blir 98 flygplan för Flygvapnet när den sista A2C/A2D lämnat Saab om några år. Dessa 98 flygplan är uppdelade på 4 stridsflygdivisioner på F 17 och F 21, JAS 39-utbildning på F 7, den taktiska utprovningsenheten för JAS 39 på Malmen, FMV:s provflygverksamhet samt även Saabs verksamhet. Tillkommer gör dessutom Försvarsmaktens tekniska skolor i Halmstad som disponerar ett antal flygplan.

Komplikationerna som tillstöter är att man av till följd av politiskt beslut slutar flyga JAS 39A/B långt innan samtliga C/D är levererade, varvid Flygvapnet kommer att drabbas av en ordentlig dipp i antal tillgängliga flygplan. Då utbildning och exportstöd är verksamhet som måste prioriteras så lär det bli stridsflygdivisionerna som får ta smällen.

Tillkommer gör sedan Regeringens löfte till Schweiz om att under perioden 2015 och framåt låna ut 11 st JAS 39 till Schweiz som gapfiller till JAS 39E levereras. Detta lär ytterligare minska numerären med ca en stridsflygdivision.

Utöver löftet till Schweiz finns även ett motsvarande löfte till Kroatien och som berättades i media under måndagen, ett erbjudande till Malaysia om att hyra ut 18(!) flygplan.

Vän av ordning frågar sig då vad som blir kvar för Försvarsmakten att lösa svenska försvarsuppgifter med när utbildning, taktikutveckling och utprovning är verksamhet som måste fortgå för att stödja exporten.


Nästa fråga blir vad som händer när JAS 39E ska tillverkas och levereras. Precis som vid A2C lär det blir en C2E där vissa delar av flygplanet kommer att återanvändas i syfte att spara vissa kostnader. Av politiska skäl lär det också vara av högsta vikt att visa att det handlar om en uppgradering, även om flygplanen till största delen kommer att vara nytillverkade.


Som avslutning ytterligare ett citat från allianspartiledarnas debattartikel:

"Alliansregeringen tar ansvar för den långsiktiga finansieringen av svenskt försvar och säkerställer vårt framtida luftförsvar"


Se även försvarsminister Karin Enströms debattartikel i SvD idag, där hon försöker förklara finansieringen av anskaffningen av JAS 39E.

Opportunism

I indiska Business Standard kan man läsa att Saab avser att lägga ner sin tillverkning av motmedelssystem i Sydafrika för att flytta denna till Indien istället. 2008 vann Saab ett kontrakt på motmedelssystem till det inhemska indiska lätta helikoptersystemet Dhruv där ordervärdet låg på drygt 20 milj dollar. Nu meddelas det att Saab avser att skapa ett utvecklingscentrum i Indien och samtidigt avveckla tillverkningen i Sydafrika. Systemen som sålts till Indien är i grunden sydafrikanska, men företaget köptes av Saab i början av 2000-talet som ett resultat av Sydafrikas Gripenköp. En avveckling i Sydafrika lär medföra starka reaktioner, men Saab är oerhört mån om att positionera sig i Indien för att stärka sina möjligheter i MMRCA-affären. Frågan är vad som händer med filialen i Järfälla.

Det österrikiska köpet av Eurofighter istället för Gripen, ett beslut som man idag starkt ångrar av kostnadsskäl, togs på någon timme sedan tyska delegater framfört att om broderfolket inte köpte Eurofighter fanns det ingen anledning för Mercedes att ha kvar sin terrängbilstillverkning i landet.

Så går det till när man ska göra storaffärer. Prestanda, kostnadseffektivitet och stridsduglighet är underordnat andra värden.

Sydafrikanska problem

Huvudsaker och bisaker blandas gärna i debattsinlagor. Genom att angripa en punkt försöker man samtidigt nå framgång på en annan. I det här fallet är det en rad debattörer som vill att Sydafrikaaffären utreds och som samtidigt vill stjälpa möjligheterna att om tio år modernisera våra nuvarande JAS 39C/D till E/F. Det handlar inte om att utveckla ett nytt stridsflygplan, utan modernisering av befintliga. I moderniseringen ingår bl a byte av motor, men också mer bränsle och fler balkplatser och ny avionik. Sker ingen modernisering kommer flygplanen då att vara helt föråldrade och behöva ersättas med ett annat nytt stridsflygplan. Det kommer definitivt inte att bli billigare för Sverige.

Den sydafrikanska ekonomin är hårt trängd, fastän landet i grunden är rikt på naturtillgångar. Sett till landets försvarsbudget har tilldelningen av flygtid för de två stridsflygdivisionerna skurits ner mycket kraftigt. Samtidigt har den sydafrikanska regeringens utnyttjande av de stora regeringsflygplanen skjutit i höjden med flera hundra procent. Det är mycket bekvämt att ta sig runt i landet i stil. I jämförelse med Sydafrika skulle Bosse Ringholms tur till fotbolls-EM med det svenska regeringsflygplanet vara en bagatell. Förra året flög sydafrikanska flygvapnet, SAAF, totalt 325 timmar stridsflygplan (motsvarande ca 3 svenska piloters årstilldelning) medan VIP-flyget flög nästan 2000 h, från att för några år sedan ha varit den omvända fördelningen.

En sydafrikansk utredning tidigare i år varnade att som den ekonomiska situationen är nu är man tvungen att ställa antingen Hawk eller Gripen (16 levererade hittills) i malpåse inom något år. Detta dementerades sedan av försvarsminister Lindiwe Sisulu, som sade att man kommer att lösa problemen på annat sätt. Gripen är också billigare i drift för SAAF än det mindre kapabla skolflygplanet Hawk. De senaste åren har det varit en massiv personalflykt från sydafrikanska försvaret. I syfte att få in en större andel svart personal har man kraftigt minskat befordringsmöjligheterna för vita, varvid en mycket stor andel emigrerat till andra länder inom samväldet, såsom t ex Australien och Nya Zeeland och tagit anställning i deras försvarsmakter. Detta har fått till följd att landet för nuvarande endast har 9 piloter influgna på Gripen och en liknande siffra för Hawk. Sedan maktskiftet 1994 har 20 % av alla vita sydafrikaner emigrerat, vilket innebär en del problem för landet i form av brain-drain, men även sydafrikaner av andra etniciteter och högre utbildning väljer att emigrera.

Till skillnad från övriga exportaffärer med Gripen är Sydafrika det enda landet som köpt Gripen direkt från Saab och då även med hjälp av Bae. Övriga affärer har varit/är government-to-government, det vill säga att köparlandet köpt/köper flygplanen av svenska staten.

För all del granska gärna Bae och köpet av såväl Gripen som Hawk, men man ska nog även granska de samtida köpen av fregatter, ubåtar och helikoptrar. På sedvanligt svenskt manér verkar artikelförfattarna mena att det endast är svenskt uppträdande som ställer till det i andra länder. Tyvärr är det nog en hel del annat inom den sydafrikanska administrationen som också behöver granskas.


Uppdatering 26/11 17.35: Replik på Saabs replik