Bortskämda svenskar

En svensk soldat sårades under dagen då hans stridsfordon 90 träffades av en improvised explosive device, IED. Tillståndet betecknas enligt media som allvarligt.

Situationer som denna inbjuder som alltid till att spekulera i orsak och verkan, vilket som vanligt är helt meningslöst. De som behöver informationen har den redan och de som definitivt inte behöver informationen, d v s "den andra sidan", ser mer än gärna att det spekuleras.

Inget stridsfordon eller stridsvagn är osårbart för motverkan, speciellt inte när det gäller verkan underifrån, och då hör ändå stridsfordon 90 till de bättre fordonen. Förstärker vi svenskar och ISAF vår skyddsnivå på fordonen, laddar motståndarsidan på större laddningar i sina laddningar. Verkan och motverkan - alla tiders klassiska stridstekniska spiral.

Det torde inte komma som en överraskning för någon att det finns element i Afghanistan som ogillar skapandet av ett mer demokratiskt styrelseskick och återuppbyggnad av Afghanistan med utländsk hjälp. Tyvärr har detta blivit allt vanligare i norra Afghanistan under senare tid. Värt att komma ihåg i helgen då vi har svenska val till riksdag, landsting och kommun är att även Afghanistan har val. Vi tar rätten att rösta och säga vår mening i parlamentariska val för given, så till den grad att vi helt struntar i att rösta och sätta oss in i vad de olika partierna vill. I Afghanistan dör människor dagligen för rätten att säga sin mening. Skillnaden kunde inte vara mer slående.

De rödgröna i Sverige går till val på att ta hem den svenska militära insatsen för att helt fokusera på ett civilt bistånd, när t o m Svenska Afghanistankommittén säger att utan utländskt militärt säkerhetsarbete kommer den afghanska staten att haverera. Man säger att "om situationen förvärras ska man ompröva beslutet att ta hem svensk trupp", samtidigt som argumenten för att ta hem truppen allt som oftast varit just att det är för "hårda" strider i Afghanistan. Det är svårt att tro på löftet att ompröva situationen.

Det internationella engagemanget i Afghanistan är en mycket liten del av det svenska riksdagsvalet, men bör ändå finnas med som en del i beslutsfattandet rörande vilket parti man ska lägga sin röst på.

Viktigast av allt inför söndag - det finns miljoner människor i världen som inte har möjlighet att lägga en röst för det de tror på och påverka sin framtid. Är det då godtagbart att säga att man som svensk inte orkar lägga energi på att ta reda på de olika partierna och politikerna vill?

"Nej", torde det självklara svaret vara, men så är vi också uppfödda i landet "I-landsproblem" så det svaret är nog inte så självklart som det borde vara. På uppdrag av Sveriges riksdag strider och jobbar svenska soldater och hjälparbetare varje dag för att människor i andra länder ska ha de rättigheter vi anser som så självklara att vi kan strunta i dem.

Bär detta i åtanke på söndag när du går eller inte går till vallokalen för att rösta.


SvD, SvD, DN, 2, Expressen, 2, Aftonbladet, SVT, GP, Syds, HD

Bloggar: Efter bomben, Försvarsministern, Allan Widman

Genomlysning

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på Expressens debattsida tillsammans med den moderate partisekreteraren Per Schlingmann om vilka konsekvenser en rödgrön försvarspolitik skulle få i form av hur många soldater eller officerare som skulle behöva sägas upp för att kompensera för den rödgröna avsikten att minska förbandsanslaget med 750 m kr. Som jämförelse kan också nämnas att 750 mkr är något mer än årskostnaden för en flygflottilj och något under kostnaden för våra största regementen. Dock lär det inte räcka med att lägga ned ett förband för att hämta hem 750 mkr om året då långtifrån alla kostnader kan räknas hem. Det ligger nog snarast i häradet 2-4 förband beroende på när pengarna ska sitta på kontot.

Det för oss raskt in på de underlag som Försvarsmakten tidigare lämnat till Regeringen där man anser sig behöva krympa organisationen med minst ett regemente, en flygflottilj och ett tiotal utbildningsgrupper för Hemvärnet, men även slå samman vissa andra förband. Allt för att frigöra pengar för kunna betala för framtida verksamhet. Kostymen är för trång, även om det enligt generallöjtnant Jan Salestrand är man identifierat en överkapacitet inom dessa områden. Det är svårt att tro att någon idag skulle kunna peka ut en "överkapacitet" inom svenskt luftförsvar. Ordvalet är också mycket märkligt eftersom alla andra officiella dokument hänvisar till kravet på att friställa pengar genom nedläggningar för att finansiera annan verksamhet om budgeten ska hållas.

Försvarsminister Sten Tolgfors berättar i flera intervjuer att han inte har några förslag på sitt bord om nedläggningar och försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) sade häromdagen att man för kontinuerliga budgetdialoger med Försvarsmakten och att ekonomiska förutsättningar kan förändras, men det är ytterst osannolikt att förband läggs ned. (Wiseman kursivering)

Tänk om man kunde få svaret rakt ut att det inte blir några förbandsnedläggningar? Moderaterna och Alliansen var mycket tydliga i sina uttalanden med början efter Georgienkriget att det inte var aktuellt med några nedläggningar innan valet 2010. Nu är man inte alls lika tydlig utan hänvisar till man inte kan garantera något eftersom man inte vet vem som vinner valet. Men det måste väl finnas någon form av politisk tanke hos Moderaterna, även när det gäller försvarspolitik eller kan man bara ge vallöften inom andra områden?

Nu är det istället två block som är sysselsatta med nedläggningssmutskastning om vems budget som är mest nedläggningsartad, istället för att komma med egna löften. Det blir intressant att se det rödgröna motdraget, men man blir nog inte klokare av det. Snarare blir det väl i samma stil som vanligt - "Vi är bättre, ni är sämre". Klämda i mitten sitter personalen i Försvarsmakten och funderar över uppsägningar av arbetsbrist och eventuell uppsägningar p g a nedläggningar.


Övriga media: BLT

Nya nedläggningar intet nytt

Ämnet har tidigare tagits upp här på bloggen, nedläggningsplanerna inom Försvarsmakten efter valet. Både i Försvarsmaktens Utvecklingsplan och Försvarsmaktens Budgetunderlag för 2011 finns förbandsnedläggningar och flyttar upptagna. Huruvida nu nya uppgifter lämnats till Försvarsutskottet är svårt att säga, men uppgifterna har varit entydig sedan 2008: Med de siffror som då gällde och som gäller idag måste förband läggas ned för att friställa pengar att genomföra det nya yrkesförsvaret. Dessa nedläggningar skulle redan ha varit verkställda om inte Georgienkriget kommit emellan och Regeringen gett direktiv att inga förband får läggas ned innan valet 2010.

Ämnet var på tapeten så sent som förra helgen då Officersförbundets ordförande Lars Fresker förde upp det i en debattartikel i DN och skrev att bägge blocken mörkar konsekvenserna av sin försvarspolitik. Detta dementerades snabbt av såväl försvarsminister som Anders Karlsson (s) och så var pajkastningen igång. Mer förvånande var att även Infostaben på HKV dementerade att det fanns sådana planer, trots innehållet i FMUP och BU11. Tydligen kollar man heller inte med PROD.

Försvarsministern dementerar återigen på sin blogg att Alliansen har planer att lägga ner ytterligare förband. Istället hotar han med de rödgrönas besparingar på förbandsanslaget, 750 mkr redovisade i våras (om man nu inte i smyg ändrat sig även på den här punkten). I senaste numret av Officerstidningen dryftas också frågan, där försvarsministern säger rent ut:

- "Jag har inget förslag om ekonomiska nedskärningar som skulle motivera förbandsnedläggningar, jag har inga andra förslag på mitt bord just nu om förbandsnedläggningar. Vi har också en ekonomi som är i ett helt nytt läge än när dessa saker diskuterades tidigare."

Ser man till den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden på Wiseman's Wisdoms såg inte ens Vänsterpartiet anledningar att lägga ner några fler förband. De rödgröna framhäver istället gärna att de kan spara på förbandsanslaget eftersom deras personalförsörjningsmodell inte är så kostsam som yrkesförsvaret. Det vill jag gärna syna. Ännu så länge finns inga ordentliga siffror på vad yrkesförsvaret kommer att kosta, så att räkna hem besparingar där för att behålla förband är att lova lite för mycket.


Vad blir då konsekvenserna av föreslagna nedläggningar? Nedläggningarna ska ske i grundorganisationen och innefattar bl a ett regemente, en flottilj, 10 utbildningsgrupper (dvs Hemvärn) och sammanslagning av vissa förband. Konsekvenserna blir mest talande inom Flygvapnet och Ingenjörtrupperna. För Flygvapnets del innebär det att antingen finns det inget stridsflyg norr om linjen Såtenäs-Linköping (Svealand och Norrland helt utan luftförsvar annat än efter mobilisering) eller också inget stridsflyg söder om samma linje, varvid möjligheterna att verka i Östersjön nedgår. För Ingenjörtrupperna innebär det en flytt av ingenjörkompaniet i Boden till Ing 2 i Eksjö, varvid Försvarsmakten tappar förmågan att verka i subarktiskt klimat, vilket tidigare redan skett inom Luftvärnet.

Konsekvenserna av nedläggningsförslagen kommer att diskuteras ytterligare i ett separat inlägg. Tills dess kan man roa sig med att läsa några äldre inlägg i ämnet.

Nya nedläggningar även med Alliansen (100830)
Ekonomin styr hotbilden (100803)
Nedläggningskarusellen startar om (100306)

Risken är nu återigen överhängande för att en tragisk pajkastning återigen startar mellan de nedläggningshotade förbanden. De enda som gynnas av detta är de som beslutar om nedläggningarna. Istället vore det mycket önskvärt att för en gångs skull se en samlad försvarsmakt gå ut och berätta vilka enorma konsekvenser nedläggningsförslagen medför. Får möjligtvis Sumatra rätt i vad som blir årets julhälsning från Försvarsmakten?


Om det är något historien har visat är det att de nedläggningar och förbandsflyttar som genomförts inom Försvarsmakten aldrig har fått de eftersträvade resultatet. Man tappar mycket av den mest kvalificerade personalen som tar upp till 20 år att omsätta, de samordningsvinster man trodde sig se innan kommer aldrig och de besparingar på fastighets- och markhyror man räknar hem kommer inte heller då Fortifikationsverket kompenserar upp detta på andra håll. För att citera Folkpartiet i valguiden på frågan om nedläggningar:

"Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan."



Sydöstran, SvD, DN

Riksdagsvalet på WW

Vid midnatt avslutades opinionsundersökningen om hur läsarna avser att rösta i riksdagvalet. Den hade då pågått ganska jämnt 24 h.

529 röster lades, vilket motsvarar ca 18 % av gårdagens antal unika besökare. Långt ifrån alla röstande valde att avslöja huruvida man var anställda av Försvarsmakten eller inte, men siffran 2/3 försvarsanställda höll sig rätt konstant.

Kanske inte helt oväntat med den starka försvarsfokusen på WW, blev Folkpartiet största parti med 36 %. Tillsammans med Moderaterna på 29 % hade man kunnat bilda en mycket stark blå regering. Oppositionspartier i Riksdagen hade i fallande ordning utgjorts av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centern. Under riksdagsspärren hittar man i fallande ordning Socialdemokraterna, Piratpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Eftersom det inte var en riktad opinionsundersökning är det omöjligt att fastställa det egentliga antalet soffliggare.

Det blir i alla fall rätt tydligt vilka partier som för en politik som tilltalar läsare av denna mycket försvarsinriktade blogg.


Om någon dag blir det en ny gallup om internationell arbetsskyldighet för att se hur tiden och mer information påverkat det tidigare resultatet.

Valguiden: Miljöpartiet

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Miljöpartiet anser att de största hoten mot Sverige och våra grannländer inte är av rent militär natur utan är komplexa och svåra att förutse. De kan ha sin grund i konflikter och tvister kring energi- och råvaruförsörjning, vara ett resultat av miljöpåverkan och klimatförändringar, komma från naturkatastrofer och olyckor som påverkar Sverige, härröra från organiserad brottslighet och terrorism eller ta formen av attacker mot känsliga tekniska och IT-relaterade system.

Dessa hot kan komma plötsligt och vi måste därför ha en god beredskap för denna vidgade hotbild. Det går dock inte att utesluta att Sverige i framtiden skulle kunna utsättas för militära hot, men ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är dock inte sannolikt över en överskådlig framtid. Sveriges framtida säkerhetspolitiska situation avgörs till stor del hur utvecklingen sker i Ryssland inom politiska, ekonomiska, sociala och militära områdena. Det är därför viktigt att vi håller koll på utvecklingen i Ryssland och att Sverige och EU intensifierar sin grannskapspolitik och ökar utbytet och kontakter mellan våra länder.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Miljöpartiet anser att det är rimligt att spara 2 miljarder på försvarsbudgeten. Samtliga partier i den rödgröna oppositionen delar den uppfattningen.
Vi anser att det finns betydande besparingar att göra inom försvaret. Riksdagen har beslutat att övergå från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Vi anser att budgeten inte harmoniserar mot ett insatsförsvar och att det finns betydande besparingspotential att göra. Regeringen har själva tillsatt en utredning som har fått till uppgift att se över budgeten i runda svängar de som vi har föreslagit, 2 miljarder.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Vi ska ha ett effektivt försvar utifrån de resurser som riksdagen ger till försvarsmakten. Vi kommer att fortsätta att effektivisera det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett effektivt insatsförsvar. Vi rödgröna kom redan under Sälenkonferensen i januari överens om hur vi vill se det svenska försvaret framöver, om vi vinner valet. Det går inte i nuläget att säga om det kan komma att bli nödvändigt att lägga ner förband i framtiden. Ingen försvarspolitiker kan med trovärdigheten i behåll avge några som helst löften i den här frågan.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Det militära försvaret – Försvarsmakten och dess stödmyndigheter – har under de senaste två decennierna genomgått en kraftig omstöpning. Nödvändiga, men många gånger smärtsamma, minskningar i storlek har gått hand i hand med utvecklande av nya förmågor och ökad kvalitet. Samtidigt har också den internationella dimensionen gått från att vara en perifer sidouppgift till att bli en av huvuduppgifterna för det militära försvaret. En rödgrön försvarspolitik innebär en fortsatt reformering av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.

De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av förmågor. Dessa förmågor ska i stor utsträckning utifrån behov och möjlighet kunna utnyttjas även internationellt. De förband som utbildas ska vara tillgängliga för de typer av insatser som kan bli aktuella i en nära framtid, nationellt och internationellt. Alla förbandstyper behöver dock inte vara optimerade för internationell tjänstgöring.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Materielförsörjningen måste fortsätta att reformeras. Det är viktigt att materiel- och logistikförsörjningen sker så effektivt och rationellt som möjligt. Uppgradering av materiel ska föredras framför nyanskaffning. Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas före egenutveckling. När nyanskaffning av materiel är nödvändig kan färdigutvecklad materiel på marknaden vara ett alternativ. Kostnaderna ska dock noga beaktas i ett livscykelperspektiv.

Den operativa förmågan har sjunkit markant de senaste åren och är en viktig orsak är regeringens dyra materielinsatser, senast i raden av materialinköp är regeringens förslag att införskaffa amerikanska helikoptrar. Om man efterstävar ett starkt svenskt försvar så måste man inse att kopplingen mellan försvarsindustrin och försvarsförmågan hänger intimt ihop. Därför ska materielanskaffningen vara relevant för det framtida insatsförsvaret.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Globaliseringen förändrar ständigt vår värld. De senaste decenniernas förändringar i vår omvärld har varit omvälvande och i huvudsak positiva. Det kalla krigets slut har inneburit att de allvarligaste hoten mot vår säkerhet har försvunnit. Det militära invasionshotet har ersatts av en mer mångfacetterad hotbild. Frågan känns därför väldigt hypotetisk eftersom det av de allra flesta bedömare inte finns någon militär hotbild mot Sverige under överskådlig framtid.

För att se till att Sverige inte hamnar i konflikt med andra stater så måste Sverige ta ett tydligare initiativ till att internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Global säkerhet förutsätter ett starkt globalt regelverk. Många av de nya hoten mot vår säkerhet ska i första hand lösas inom FN:s ram. Sverige kommer inte att delta i internationella insatser som saknar FN-mandat. Det är viktigt för Sverige att FN fungerar väl. Medlemsländerna måste ge FN de förutsättningar som krävs för att klara de nya uppgifterna. Vi vill att Sverige ska skärpa sin profil i FN.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Det är centralt för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inte ansöka om medlemskap i Nato.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

I och med solidaritetsdeklarationen, som formaliserats i det nya Lissabonfördraget, har vi åtagit oss att handla gemensamt och i en anda av solidaritet för att hjälpa varandra om någon skulle utsättas för ett terroristattentat. I deklarationen klargjordes att varje medlemsland självt har rätt att välja de medel som det finner lämpligt för att bistå en drabbad. Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.


Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov. Allt fler inser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Den uppfattningen delar vi i Miljöpartiet. Vi vill se en ny strategi och att omvärlden/Sverige ökar sina civila insatser. En långvarig militär närvaro är inte önskvärd. Vi stödjer därför Kabulkonferens mål om att de afghanska myndigheterna ska ansvara för säkerheten i hela landet i slutet av 2014. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan ta över ansvaret för säkerheten. I början av nästa år inleds en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Tillsammans har de rödgröna partierna kommit överens om att vid en rödgrön valseger kommer Sverige att inleda en successiv nedtrappning av den militära insatsen redan 2011 för att 2013 vara i huvudsak civil. Beslutet om tillbakadragande måste självklart baseras på situationen i Afghanistan.

Om överlämnandet av säkerhetsansvaret ska kunna ske behöver den svenska insatsen fokuseras på utbildning och träning av de afghanska säkerhetsstrukturerna, med s k operativa utbildnings- och samverkansgrupper (OMLT). Långsiktigt utvecklingssamarbete vid sidan av säkerhet är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift att fylla.

Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf



Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Miljöpartiet anser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Efter 9 år av amerikansk krigföring i Afghanistan har man inte lyckats med sin målsättning att stabilisera Afghanistan. Säkerhetssituationen har i stora delar av landet snarare förvärrats under senare tid och situationen för civilbefolkningen är alltjämt mycket svår, även om situationen för landets skolbarn har på vissa områden blivit bättre. Den svenska styrkan har fullgjort sina uppgifter på ett bra och skickligt sätt.

Nyligen presenterade det rödgröna regeringsalternativet sin strategi för den svenska insatsen i Afghanistan. Överenskommelsen innebär att en rödgrön regering kommer att påbörja Sveriges militära tillbakadragande från Afghanistan redan i början av 2011, ett tillbakadragande som ska vara helt avslutat första halvåret 2013. Detta sker helt i linje med den internationella Kabulkonferensen som för några veckor sedan enades kring målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operation i Afghanistan senast år 2014.

Det rödgröna beskedet innebär inte att Sverige kommer att lämna Afghanistan. Tvärtom. Sverige kommer att finnas på plats i Afghanistan för att hjälpa till med fredsprocessen och återuppbyggnaden av det afghanska samhället under lång tid framöver. Vi tror däremot att vi kan åstadkomma mycket mer för det afghanska folket genom att lägga mer resurser på civila biståndsinsatser och civil närvaro av olika slag.

Vi vill satsa resurser ur biståndet på mer utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Vi ska också rikta särskilda insatser på att bekämpa korruptionen, såväl i det afghanska samhället som i det internationella utvecklingsarbetet.

Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Vi tycker att det är viktigt att det finns väl fungerande trygghetssystem i samhället som garanterar att såväl försvarsmaktspersonal som eventuella anhöriga, får den omsorg som de behöver. Ev. kan det behövas ytterligare resurser till detta ändamål. Det är självfallet också av hög vikt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som god arbetsgivare.

Peter Rådberg




Wiseman kommentar: Sent omsider anländes så svaret från Miljöpartiet och det är på det flesta frågor konkreta svar till skillnad från vissa andra partiers mer svävande och tolkningsfria svar.

Liksom de flesta övriga partier talar Miljöpartiet om en mångfacetterad hotbild. Analysen kring Ryssland och arbetet för att få Ryssland närmare Europa, känns klok.

Man får uppskatta att Rådberg rakt ut säger att han som försvarspolitiker inte kan lova något kring eventuella nya nerläggningar. Det är en betydligt bättre approach än den pajkastning som på senare tid försiggått i media mellan Regeringen med försvarsministern i spetsen och de rödgröna på den andra sidan. Sett till de ingångsvärden som idag finns för Försvarsmakten blir det förbandsnerläggningar och det är svårt att se att 2 mdr kr mindre i kassan inte skulle innebära något sådant.

Det är glädjande att se att Miljöpartiet har lämnat 90-talets "svammel" om miljöbrigader och liknande bakom sig, utan att man istället vill fortsätta effektiviseringen av Försvarsmakten med en prioritering av nationell förmåga och med möjlighet att genomföra internationella uppdrag. Att som Rådberg hävda att de senaste årens försvarspolitik lett till en ökad kvalitet verkar det dock som 8 av 10 officerare inte är beredda att hålla med om, enligt OF undersökning, då de anser att deras förband inte skulle klara av skarp strid. Dock ska framhållas att Rådberg pekar på att den operativa förmågan sjunkit, men vän av ordning vill nog framhålla att det långt ifrån bara kan lastas den nuvarande regeringen.

Liksom de övriga rödgröna partierna hålls det öppet för en omprövning av beslutet att dra tillbaka svensk trupp från Afghanistan. Med tanke på att kritiken från rödgröna partiföreträdare ofta har varit att situationen i Afghanistan är militärt hopplös är det svårt att se att ytterligare svårigheter för ISAF och den afghanska regeringen skulle få en rödgrön regeringen att förlänga ett militärt mandat. Fokus på OMLT är bra, men man ska inte glömma att detta förmodligen är den farligaste av de verksamheter svensk trupp i Afghanistan företar sig. Är man politiskt beredd att ta konsekvenserna av detta?

Man skulle dock gärna vilja får förklarat för sig hur Miljöpartiet (och andra flera andra partier) har tänkt sig att Sverige ska agera om "ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land". Detta bör vara ett av de viktigare ingångsvärdena för hur vårt framtida försvar ska se ut om vi menar allvar med solidaritetsförklaringen.

Opinionsundersökning

Med anledning av den nyligen publicerade försvars- och säkerhetspolitiska valguiden kan det vara intressant att se vad läsarna har för avsikt att rösta på i det kommande Riksdagsvalet. Det får också bli en kontroll av andelen försvarsmaktsanställda läsare.

Svara på de två frågorna i spalten längst till höger. Det går att rösta fram till midnatt natten till tisdag.

Ohly och Afghanistan (uppdaterat 6/9 09.20)

Man kan nog inte direkt säga att Ohly gjorde något mer framstående intryck i SVT:s utfrågning avseende säkerhetspolitiken.

Mats Knutsson och Anna Hedenmo inledde utfrågningen med att hårt grilla Ohly angående hans åsikter om den svenska militära insatsen i Afghanistan. Ohly står inte oväntat fast vid linjen att den svenska militära insatsen omedelbart bör avvecklas och att militär närvaro bara är en fara för biståndsarbete och flickskolor. Han motiverar detta med erfarenheter som Svenska Afghanistankommittén gjort, men avvisar i nästa stund de argument som förs fram av Afghanistankommitténs ordförande för ett fortsatt militärt engagemang. Istället hänvisar han till den opinionsundersökning Pierre Schori tidigare nämnt som ett tecken på att afghanerna inte vill ha den utländska närvaron där. Dock nämner han inte med ett ord om att denna genomförts bland drygt 500 män i två av de mest talibandominerade provinserna. Turligt nog påpekades även detta av den pålästa Anna Hedenmo.

Därefter grillades Ohly om det rödgröna kravet på att USA ska dra tillbaka alla sina militära baser från utlandet. Där var det inte alls samma undfallande, irriterade och ursäktande svar som från Mona Sahlin. Snarare ett bergfast att USA:s baser ska dras tillbaka först och det tydligen oavsett om det handlar om länder som bett om amerikanskt stöd, t ex Sydkorea. Det blir som sagt mycket intressant att se hur de rödgröna ska infria detta, precis som påpekas i artikeln i magasinet Neo.


Det hade varit intressant att höra Ohly förklara hur det kommer sig att Vänsterpartiet nu helt har lagt om sin försvars- och säkerhetspolitik enligt de svar man lämnade i den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden här på Wiseman's Wisdoms. Det måste vara första gången någonsin Vänsterpartiet går till val på en försvarspolitik där Försvarets förmåga ska stärkas, där man ser den politiska utvecklingen i Ryssland som oroväckande och man i positiva ordalag omtalar de förpliktelser solidaritetsförklaringen innebär mot de andra nordiska länderna och EU. Precis som SvD och Cornucopia skriver undrar man om detta verkligen är förankrat bland partimedlemmarna?


SvD, 2, Expressen, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, DN, SVT, 2



Uppdatering 6/9 09.20: Från utrikesministerns blogg:

I TV:s utfrågning igår var det uppenbart att det är Lars Ohly som håller i taktpinnen när det gäller den rödgröna politiken om Afghanistan. Medan socialdemokratiska talesmän nu surrar runt i sina ståndpunkter driver Ohly en klar, tydlig och farlig linje.

Den som läser vänsterpartiets senaste riksdagsmotion i frågan kan inte missa att deras politik i grunden vägleds av en rätt primitiv anti-amerikanism.

Medan motionen – alldeles felaktigt enligt FN – säger att så gott som alla civila offer i Afghanistan orsakats av vad man kallar USA-ledda operationer är det frapperande att det inte finns ett ord av kritik mot talibanerna.

Man är starkt mot USA – men knappt alls mot talibanerna.

Opinionsundersökning på g

Med anledning av den nyss publicerade försvars- och säkerhetspolitiska valguiden här på WW är det ju inte utan att man funderar på hur läsarna avser rösta. Från midnatt och ett dygn framåt kommer det därför att genomföras en enkel opinionsundersökning på WW inför Riksdagsvalet.

Till veckan kommer att också att bli en ny gallup om hur de försvarsmaktsanställda ställer sig till det nya anställningsavtalet med internationell arbetsskyldighet. Det ska bli intressant att se om siffrorna har ändrats sedan den förra i juli.

Valguiden: Kristdemokraterna

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Vi lever i förändringarnas tid. Det ställer krav på oss att vara flexibla och finna lösningar på nya problem. En framgångsrik försvars-och säkerhetspolitik bygger på tidiga varningssystem, konfliktförebyggande insatser för att förhindra att oroligheter leder till våldshandlingar, förmåga att lindra konsekvenserna som skapar möjligheter att skydda människors liv. Vi följer utvecklingen noga. I dagsläget ser vi inget dimensionerande hot eller styrande krigsfall.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Det krävs en noggrann analys av Försvarsmaktens utgifter inte minst beträffande den nya pers.försörjningen. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen och ser idag ingen omedelbar förändring av anslaget. Samtidigt bör man ta hänsyn till de kostnadsökningar som drabbar alla verksamheter inom olika politikområden. Vi ser hellre en omfördelning av resurser till förbandsverksamheten inkl hemvärnet i större utsträckning.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

I dagsläget ser vi ingen anledning till ytterligare förbandsnedläggningar. Försvarsmakten har ansvaret för att verksamheten organiseras på ett effektivt sätt.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Kristdemokraterna menar att en väl fungerande insatsorganisation är det bästa verktyget för att kunna möta kriser och konflikter som uppstår med kort varsel. Organisationen som nu växer fram med tre delar dvs stående förband, kontrakterade förband, och ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor ska garantera skydd och säkerhet.
I syfte att bidra till folklig förankring och förståelse för försvarets roll samt ett brett ansvarstagande för såväl det civila samhället som det offentliga, vill vi fortsätta att verka för ett starkt stöd till frivilligorganisationer. Deras uppdrag blir allt viktigare i samhället.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

En utvärdering av principen att "köpa från hyllan" i första hand och konsekvenserna av detta, bör göras. Vi ser positivt på den nya exportkontrollmyndigheten


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Kristdemokraterna ställer sig bakom den solidaritetsföklaring som Sverige skrivit under i och med Lissabon-fördraget. Arbetet med att effektivisera beslutet måste ske inom EU:s försorg inte minst inom det utökade samarbetet inom försvar- och säkerhetspolitik inom EU. Vi ser även att EU:s snabbinsatsstyrkor som finns även skulle kunna stödja vårt land i händelse en akut omfattande konflikt.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Vår säkerhet kommer alltid att vara kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Sverige har ett brett samarbete med Nato inom ramen för alliansfriheten. Vi deltar aktivt i PFF och ett stort antal andra organisationer. Kristdemokraterna anser att Sverige ska fortsätta utveckla samarbetet med Nato men för närvarande är inte Nato-medlemskap aktuellt. Skulle Finland ta ställning till en ansökan om medlemskap måste vi emellrertid förhålla oss till detta.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

Kristdemokraterna ser ett stort värde i de dialoger som nu förekommer mellan länderna när det gäller samarbete på olika områden. Här måste även solidaritetsförklaringen diskuteras.


Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Vi menar att den insats som nu görs för att bygga upp det afghanska samhället kräver en långsiktighet. Här krävs det samarbete och respekt för varandra och att militärt stöd finns vid sidan av de civila utvecklingsarbetet. Kristdemokraterna menar att Sverige bör ha militär närvaro så länge det behövs enligt experters bedömning. Vi är stolta över de svenska kvinnor och män och deras anhöriga som gör en insats med god kvalitet i detta land. Försvarsmakten bär ett stort ansvar för att underlätta för soldater och anhöriga att få det stöd som krävs i olika situationer.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-stateoch/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Kristdemokraterna menar att det i alla internationella insatser behövs en "comprensive plan" där ALLA berörda parter enas vilka insatser som krävs utifrån läget, som kan förändras.

En exitstrategi bör finnas med i planläggningen som även den kan förändras p.g.a läget.

Riksdagen tar årligen beslut om internationella insatser. Krävs det förändringar har regeringen skyldighet att redovisa för riksdagen detta i en proposition.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Riksdagen har beslutat om ett utvecklat stöd enligt veteransoldatutredningen. Vi ser det av största vikt att Försvarsmakten nu följer riksdagens beslut inte minst stödet till anhöriga. I övrigt måste det ske en fruktbar dialog mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna.


Else-Marie Lindgren


Wiseman kommentar:
Svaren refererar tyvärr ofta till "det beslutas av Riksdag och Regering" och liknande, vilket inte ger någon vink om vilken försvars- och säkerhetspolitik Kristdemokraterna avser driva. Om man inte ser några dimensionerande hot eller krigsfall så finns det ju egentligen ingen anledning att hålla sig med ett försvar. Varningssystem och krigförebyggande åtgärder säger inte så mycket om vad försvarsbudgeten ska användas till.

Kristdemokraterna är annars det parti som tydligast håller fram folkanknytningen och frivilligförsvaret i sina svar (här menas frivilligförsvar i ordets ursprungliga bemärkelse och inte den variant som används av försvarsministern om den svenska variant av samma system som brukas i USA, Storbritannien m fl och som där kallas yrkesförsvar).

Att EU:s snabbinsatsstyrkor skulle sättas in i händelse av ett militärt angrepp på Sverige är en god tanke, men en ack så liten resurs. EU har också visat sig så gott som handlingsförlamat då det rört sig om militära insatser med en närliggande stat som part. Piratjakten är hittills den enda större militära insats EU lyckat ta sig för, så ett ingripande till förmån för Sverige, även om landet är EU-medlem, känns inte helt säkert. På samma sätt säger inte dialoger om Solidaritetsförklaringen värst mycket om hur vad Solidaritetsförklaringen mer konkret ska innebära, speciellt inte vad som är den kristdemokratiska ståndpunkten i frågan.

Valguiden: Centerpartiet

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Centerpartiet står bakom den omvärldsanalyser som gjorts av försvarsberedningen, och det inriktningsbeslut för försvaret som riksdagen beslutade 2009. Dessa bygger på att Sverige inte står inför något invasionshot, men att incidenter och spänningar inte kan uteslutas. Självfallet är utvecklingen i Ryssland viktig att löpande följa och analysera, och där finns positiva men även klart oroande inslag.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Centerpartiet står bakom inriktningsbeslutet för försvaret till år 2014, vilket utgår ifrån en realt oförändrad budgetnivå.Det finns faktorer som talar för en höjning, vilket får analyseras djupare under nästa mandatperiod. Jag har själv pekat på att Sveriges försvarsbudget i procent av BNP halkar efter i en nordisk jämförelse.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Centerpartiet ser ett stort värde i att försvarets grundorganisation finns på olika platser i landet. Många nedläggningar har gjorts och smärtgränsen är nära. Skulle någon ytterligare aktualiseras - vilket försvarsmakten aviserat - måste en mycket noggrann analys ske och skälen vara mycket starka. Vår utgångspunkt är nuvarande organisation!


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

En sammanhållen och bra politik för försvarets inriktning enligt gällande riksdagsbeslut, där den nya moderna personalförsörjningen spelar en mycket viktig roll. Sveriges goda kontakter med andra länder inom EU och i partnerskap för fred och vårt deltagande i internationella fredsinsatser är också mycket betydelsefulla frågor.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Nu utreds hur försvarets olika myndigheter kan samarbeta bättre och effektivare genom bla nya och bättre strukturer, innefattande även materielanskaffningen.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Sverige är medlem i EU och omfattas av dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och dess säkerhets- och försvarspolitik. Vi ingår i Natos partnerskap för fred och vi deltar aktivt i internationella fredsinsatser under FNs mandat. Sverige har också antagit en solidaritetsförklaring gentemot våra nordiska grannländer. Allt detta bidrar även till vår egen säkerhet.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige är militärt alliansfrtt och något medlemskap i Nato är inte aktuellt. Sverige har goda kontakter med Nato bl a i dess Partnerskap För Fred.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

Solidaritetsförklaringen innebär att Sverige - utifrån de resurser vi har - inte kommer att förhålla oss passiva om våra grannländer utsätts för angrepp. Exakt hur Sverige kommer att agera och reagera i en konkret situation får i vanlig ordning avgöras av regering och riksdag. Det är att övertolka solidaritetsförklaringen om man i den lägger in ett åtagande att kraftigt rusta upp det svenska försvaret. Dess stora värde är Sveriges åtagande att agera, vilket givetvis får ske efter de resurser vi har och på det sätt som utifrån situationen bedöms realistiskt och riktigt.


Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Målet med de internationella fredinsatserna i Afghanistan - under FNs mandat - är självfallet att landets armé och polis själva ska kunna svara för säkerheten i landet. Detta ansvar ska successivt tas över från ISAF-styrkorna, i takt med att landets egna styrkor blir starkare och mer välutbildade. Sveriges civila bistånd är redan mycket betydande och bör ytterligare ökas i takt med att våra militära styrkor kan trappas ned. När exakt detta kan ske och i vilken takt måste rimligen bero av av säkerhetsutvecklingen i landet och av arméns och polisens växande styrka.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Målet med de internationella fredinsatserna i Afghanistan - under FNs mandat - är självfallet att landets armé och polis själva ska kunna svara för säkerheten i landet. Detta ansvar ska successivt tas över från ISAF-styrkorna, i takt med att landets egna styrkor blir starkare och mer välutbildade. Sveriges civila bistånd är redan mycket betydande och bör ytterligare ökas i takt med att våra militära styrkor kan trappas ned. När exakt detta kan ske och i vilken takt måste rimligen bero av av säkerhetsutvecklingen i landet och av arméns och polisens växande styrka.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

De bör vara högre än idag.


Staffan Danielsson



Wiseman kommentar:
Staffan Danielsson har på sin blogg flera gånger pekat på det faktum att den svenska försvarsbudgeten allt mer halkar efter BNP, vilket i sin tur är en indikation på hur försvarsanslaget krymper år för år och Centerpartiet motsätter sig som de andra partierna förbandsnerdragningar.

Centerpartiet är det enda av Allianspartierna som helt säger nej till NATO. Man anser att det räcker med PFF och är ett av partierna som kör "klapp på axeln"-varianten av Solidaritetsförklaringen, d v s att den är helt ospecifierad och fri att tolka, vilket i mångas ögon gör att den inte är något att falla tillbaka på. Ej heller är PFF som egentligen handlar om övningsutbyte och en slags prova-påkampanj för aspirerande NATO-länder. Som försvarsgaranti är PFF inte värt pappret medlemskortet är skrivet på, vilket i högsta grad visade sig för Georgien. Inget av alternativen som räknas upp garanterar egentligen Sverige någon hjälp i händelse av ett militärt angrepp, vare sig det sker "under överskådlig tid" eller senare.

Centerpartiets inställning till Sveriges insats i Afghanistan är sund. Ingen fast tidsplan för ett tillbakadragande, men ju starkare ANA, ANP och det afghanska samhället växer sig, desto mer kan Sverige dra hem. Partiet är också det enda som rakt ut säger att man vill att ersättningen till personal på insats ska öka.

Valguiden: Folkpartiet

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Som litet land kommer Sverige inte ensamt att klara allvarliga utmaningar mot vår säkerhet. Att lita på hjälp från Nato utan att eftersträva ett medlemskap innebär ett rikstagande. Parallellt med att frågan om medlemskap aktualiseras måste vi se om vårt hus. Osäkerheten om framtiden i vårt närområde har ökat. I Ryssland fortsätter kombinationen av demokratiskt underskott och ökade ekonomiska resurser att inge oro.

Rysslands angrepp på Georgien för nästan exakt två år sedan kan till sin omfattning jämställas med ett strategiskt överfall. En liknande operation över hav skulle kräva en helt annan luftlandssättnings- och överskeppningskapacitet. Sådana resurser kan Ryssland måhända förfoga över inom de kommande tio åren.

Försvarsbeslutet för perioden efter 2014 bör inriktas mot att kunna möta en väl organiserad och utrustad motståndare i en sådan situation. Det kräver förmåga till strid i brigader, förstärkning av flygvapnet såvitt främst avser vapen, sensorer och flygtrim samt förmåga att tidigt kunna ingripa med fjärrstridskrafter, både ur örlogsflottan och från t.ex. Gotland. Vägen mot en sådan försvarsförmåga måste gå över krigsplanläggning, krigsförbandsövningar och en tillräcklig numerär i insatsorganisationen. Sistnämnda kräver att minst tre fjärdedelar av insatsorganisationen är deltidsanställda/reservister.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

De förslag om förmågestärkningar som Folkpartiet lämnat behöver detaljberäknas av regering och myndighet. Att det handlar om miljarder är dock ställt utom allt tvivel.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Svensk försvars- och säkerhetspolitik har länge präglats av en brist på allvarskänsla. Och detta oavsett om vi betraktat de nya hoten i form av sönderfallande stater och terrorism eller en förändrad utveckling i vårt närområde. Det allvar och förändringstryck som var en självklarhet under det kalla kriget har inte fått någon ersättning.

Både de internationella insatserna och den ökade osäkerheten om utvecklingen i vårt närområde måste användas för att inskärpa allvaret och öka effekten av försvarsanslaget. Industriella och regionala hänsyn måste stå tillbaka. Tydliga beställningar, nogsam uppföljning och ansvarsutkrävande från den politiska sidan är nödvändigt för att operativt fokus återställs.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Sverige har en väl formulerad och ändamålsenlig materielförsörjningsstrategi: Först lappa och laga på det vi har. I andra hand köpa från hyllan. Därefter utveckling tillsammans med andra och i sista fall på egen hand.

Det som nu krävs är att vi också tillämpar strategin. Inte bara vår försvarsförmåga utan även i Sverige etablerad försvarsindustri har allt att vinna på att affärsmässigheten stärks.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Sverige kan inte på egen hand möta allvarliga utmaningar mot vår säkerhet. Sedan länge råder det samsyn mellan de flesta partier att säkerhet bygger vi tillsammans med andra. Denna slutsats för obönhörligen fram till att Sverige inte bara borde vara medlem av EU utan också Nato. Att som hittills lita på hjälp från Nato utan att vara medlem innebär ett onödigt risktagande. Vi måste berätta för svenska folket hur det står till.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige bör bli medlem.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

Framställningar har gjorts från regeringen till Försvarsmakten gällande hur Sverige ska kunna ge och ta emot stöd när behov föreligger. Våra möjligheter att ge stöd, främst i militärt hänseende, är naturligtvis begränsade. Emellertid kan samordning av materielanskaffning, samövningar och gemensam planläggning på sikt höja effekten. En förutsättning för detta är dock att även Sverige blir medlem av Nato.

EU-ländernas ömsesidiga solidaritetsförklaring uppfattas nog som subsidiär, åtminstone av dem som tillika är medlemmar av Nato. Det är därför osannolikt att dessa nationer i första hand skulle vända sig EU eller militärt alliansfria stater för hjälp och stöd.

På en punkt kan ett svenskt stöd bli både nödvändigt och betydelsefullt. Det gäller möjligheten att utnyttja svenskt territorium och svensk infrastruktur. Om värdet av den senare kan man ha olika uppfattningar, men även här kan naturligtvis anpassningar göras så att det t.ex. blir lättare för andra länders stridskrafter att verka från våra baser. Liksom Finland bör Sverige underteckna ett Host Nation Support-avtal.

Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Folkpartiet bedömer att inom ett eller ett par år kommer säkerhetsansvaret för en eller flera av de provinser vi ansvarar att kunna överföras på afghanska myndigheter. Det innebär inte att vi över en natt kan åka hem, men att den nu pågående omställningen från direkt säkerhetsansvar till en mer handledande och indirekt roll förstärks. Den strävan som den afghanska regeringen har, att kunna klara sig utan internationell truppnärvaro efter 2014, framstår inte som orealistiskt. Även om ANA och även ANP successivt stärks inför denna tidpunkt kommer landet att vara instabilt under lång tid därefter.

Folkpartiet har föreslagit att det svenska PRT:t ska få en civil chef. Denna ståndpunkt har fått stöd och successivt förändras ledningen nu i den riktningen. Fortfarande krävs dock en bättre samordning mellan ansvariga myndigheter när det gäller stödet här hemma. Detta behov accentueras när tyngdpunkten förskjuts mot bistånd och utveckling. Det finns en samordningsgrupp av berörda statssekreterare, men det behövs även samordning på tjänstemannanivån.

Biståndets andel av den samlade insatsen i Afghanistan har ökat kontinuerligt under mandatperioden. Målet bör vara att åtminstone varannan krona ska användas till att ge den civila befolkningen hopp om en bättre och tryggare morgondag. Samtidigt får inte en sådan satsning ske på bekostnad av militära resurser och förmågor. Sverige är i förhållande till uppgiften underbemannat, vilket ju bland annat tar sig uttryck i att såväl USA som Turkiet nu förstärkt inom olika delar av vårt PRT.

För övrigt anser vi att även Sverige ska kunna bidra till luftburen, medicinsk evakuering i vårt område. Det handlar både om säkerhet för våra soldater och solidaritet med de länder som hittills tagit ett mycket stort ansvar för detta.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Det internationella samfundet har haft en alltför naiv syn på möjligheterna att modernisera Afghanistan ifråga om rättssäkerhet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Framsteg har gjort, men i de flesta avseenden ligger detta mycket långt in i framtiden. De senaste åren har präglats av ökad realism. Nu är fokus på att afghanerna själva snabbast möjligen ska överta säkerhetsansvaret. Sedan måste internationellt bistånd och utveckling verka mycket lång tid därefter.

Som ovan angivits är den afghanska regeringens ambition att svara för säkerheten i hela landet efter 2014. Det är en rimlig målsättning, men det vore att spela motståndarna i händerna om detta gjordes till ett oåterkalleligt slutdatum för den svenska truppen.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Jag har under ett par års tid denna mandatperiod lett en utredning som föreslagit en lång rad förbättringar vad avser omhändertagande av soldater och deras anhöriga. Det gäller rätten till stöd från Försvarsmakten vid psykiska och fysiska skador, längre rehabiliteringsansvar och självständigt stöd till anhöriga. Dessa förslag, med retroaktiv verkan tillbaka till 1991, träder ikraft den 1 januari 2011.


Allan Widman


Wiseman kommentar:

Folkpartiet är sedan något år tillbaka ett av de mest försvarsvänliga partierna. Precis som Sverigedemokraterna fokuserar man kraftigt på att stärka den svenska nationella förmågan, vilken man med rätta anser kraftigt eftersatt och är medveten om att detta kommer att kosta. Mycket av fokus ligger korrekt på att förbanden måste vara välövade, vilket det senaste decenniets försvarspolitiska oreda lett till att de inte är. Ett debattinlägg av Allan Widman på Folk & Försvars hemsida ger också en god bild av vad Folkpartiet mer i detalj (brigader, kommandon etc) önskar åstadkomma inom försvarspolitiken bortom 2010.

Liksom de flesta partier är man kraftfullt emot ytterligare förbandsnerläggningar, då man också helt korrekt identifierat att dessa i regel innebär ett stort tapp i kompetens när personal säger upp sig.

Folkpartiet är tydligt med att Sverige bör gå med i NATO och ser detta som en grundpelare för att Sverige ska kunna försvaras. Solidaritetsförklaringen anser man är svår att realisera militärt och förslaget om att upplåta svenskt territorium för basering av utländska stridskrafter till stöd för våra grannländer är bra och redogjordes även för på KKRVA:s blogg härom dagen i ett inlägg om just Solidaritetsförklaringen.

Valguiden: Moderaterna

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Inför beslutet i riksdagen om Försvarsmaktens nya inriktning och utformningen av insatsorganisation 2014 beskrev bl.a. försvarsberedningen de säkerhetspolitiska hot och utmaningar som Sverige står inför. Försvarsberedningen gör bl.a. bedömningen att ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Kriser eller incidenter, som inbegriper militära maktmedel, kan dock uppstå även i vår region.

Östersjöområdet har inte tidigare varit så stabilt och säkert som nu. Den nya europeiska säkerhetsordningen har öppnat för helt nya möjligheter för regionalt säkerhetssamarbete.

Idag kantas Östersjön av EU- och Nato-länder. De tidigare basområdena som skulle kunna ha använts för anfall mot Sverige tillhör Nato-länder. Ryssland når Östersjön i Kaliningrad – för att komma dit måste man passera genom Nato-landet Litauen – och St. Petersburg – för att nå ut i Östersjön därifrån måste man passera norr om Nato-landet Estland och söder om EU-landet Finland.

Vi kan dock inte ta säkerheten och stabiliteten i vårt närområde för given.

Den nya hotbilden är framför allt bred. Hoten är komplexa och kan få konsekvenser för breda samhällssektorer. Klimatförändringar, naturkatastrofer, miljöhot, olyckor, organiserad brottslighet, epidemier, spridning av massförstörelsevapen och internationell terrorism är några exempel på det.

Varje bedömning av vilka hot som främst bör beaktas inför beslut om utvecklingen av vårt försvar måste göras mot bakgrund av ett brett perspektiv. Kalla krigets fokus på territorialförsvar har under de senaste två decennierna förskjutits mot ett starkt fokus på internationella krishanteringsinsatser. Varken det kalla krigets eller det fram till nu rådande hotbildsuppfattningen är längre giltig. Vårt behov innefattar såväl en stark förmåga att hävda vårt eget territorium som en utvecklad förmåga att bidra till internationell krishantering.

Till detta måste dessutom läggas det nya närområdesperspektivet. Det är inte längre tillräckligt att möta kriser vid vår gräns. Ett säkerhetshot mot ett grannland kan få betydande konsekvenser för Sverige. Vi bygger säkerhet i samverkan med andra. Inom vårt territorium, i vårt närområde och utanför vårt närområde.

Vi måste också kunna möta dels de hot som är aktuella här och nu, dels de hot som på sikt kan växa fram och som kan vara av svårare karaktär. Genom den ominriktning av försvaret som nu påbörjats har vi lämnat en planering som i grunden gått ut på att skapa ett försvar för det svåraste tänkbara hot vi kunnat identifiera och hantera detta inom eller i närslutning till vårt eget territorium. Denna förmåga har sedan merutnyttjats för att hantera även mindre hot och risker i vår vardag samt med hjälp av dyr och omfattande komplettering för internationella åtaganden. Denna ansats är otillräcklig när vi behöver hantera utmaningar här och nu samtidigt som vi bygger ett försvar för framtiden. Den medger heller inte en effektiv medverkan i internationell krishantering.

Istället inför vi nu en organisation som är gripbar här och nu för insatser inom Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Denna organisation ska utan omfattande beslutsprocesser kunna anpassas i storlek efter förändrade behov. Den ska präglas av materiell uppfyllnad och av hög professionalitet och modernitet.

Vi talar därför inte längre om ett enskilt dimensionerande hot mot Sverige. Vår beredskap ska kontinuerligt anpassas till den rådande hot- och risknivån i vårt närområde samt till de åtaganden vi har i EU och i insatser internationellt. Vår bedömning av hotbilden kommer att baseras på en löpande omvärldsanalys där utvecklingen i Ryssland kommer att vara en viktig del. Ett land med stormaktsambitioner i vårt närområde är ett faktum som vi har att förhålla oss till. Ett Ryssland som fortsätter att utvecklas i autoritär riktning med inslag av maktspråk mot grannländer inger oro.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Svar på fråga 2 och 3: Under denna mandatperiod har inga förband lagts ned och försvarets budget har varit oförändrad. Vi planerar för oförändrade försvarsanslag även under kommande mandatperiod. Detta är en utgångspunkt för den nya inriktningen av försvaret och insatsorganisation 2014. Enligt Försvarsmaktens underlag och beräkningar råder balans mellan uppgift och utgift. Effektivisering och rationalisering av stöd- och kringverksamhet och övriga försvarsmyndigheter kommer frigöra resurser för att förstärka förbandsanslaget. Detta har en särskild genomförandekommitté i uppgift att hantera. Försvarets uppgift ska styra utgift. Samma uppgift samma utgift. Nya uppgifter ger nya utgifter.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Ett nytt och väl fungerande personalförsörjningssystem är helt avgörande för utvecklingen av insatsorganisation 2014. Frivillig rekrytering är nödvändig för att skapa en insatsorganisation med kvalificerade och tillgängliga förband. Andra viktiga frågor är att skapa en effektiv och välfungerande materielförsörjning, hela vägen från anskaffning till underhåll och avveckling. En annan viktig fråga är hur vi tar hand om och visar uppskattning för våra veteransoldater och ger stöd till anhöriga.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

I enlighet med materielförsörjningsstrategin bör följande principer tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om
det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås,
väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på
marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses
enligt ovan.

Materielen upphandlas i konkurrens, i enlighet med LOU, där såväl svenska som utländska leverantörer kan delta på lika villkor.

Vi måste fortsätta arbetet med att ta oss bort från gårdagens materielförsörjning som karaktäriserades av långa utvecklings- och leveranstider från identifierade behov till reell insatsförmåga. Materielförsörjningen måste fokuseras på åtgärder som krävs för att insatsorganisationens förband ska vara kompletta och användbara. Materielförsörjningsstrategin är ett verktyg för att få en bättre effekt i våra internationella operationer, och för att öka säkerheten för svenska soldater och sjömän.

Materielanskaffningen ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Försvarsindustri handlar om försvarsförmåga. Den är till för att förse den enskilde soldaten ute på uppdrag med den bästa möjliga materiel och stödet för att han eller hon så säkert och effektivt som möjligt ska kunna fullgöra sitt uppdrag

Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav och behov.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

ÖB är entydig i att Sverige kan försvaras mot de hot han idag kan se. Sveriges försvar är proportionellt sett inte svagare jämfört med Rysslands kapacitet i närområdet idag än under kalla kriget.

Inriktningen och dimensioneringen av försvaret har getts en tydlig Östersjöprofil. Flottan inriktas liksom flyget i första hand för närområdesuppgifter.

Sverige har ett flygvapen som är dubbelt så stort som våra grannländers och har full operativ bredd. Flygvapnet övervakar luftrummet och utgör en tröskel för varje fientligt agerande mot Sverige.

Sverige har en flotta där fem nya Visbykorvetter stegvis blir operativa och ett ubåtsvapen i världsklass, som övervakar Östersjön och utgör tröskel för fientligt agerande. Vi anskaffar nu nästa generations ubåtar. Flera av våra grannar saknar ubåtar.

Det finns ingen aktör i närområdet som idag har förmåga eller vilja att landstiga mot en kvalificerad motståndare.

Vi höjer kvaliteten, användbarheten och tillgängligheten i insatsorganisationen genom övergång till stående och kontrakterade förband. Vi skapar nu ett fullt ut användbart försvar, där samma förband fungerar för försvarets alla uppgifter, att värna Sverige och Sveriges intressen i landet, i närområdet och utanför närområdet.

Försvarsmakten har getts nya mål och ska enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Försvarsmakten ska även avvisa kränkningar av vårt territorium, men också värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta.

Försvaret inriktas för att med samma förband kunna göra insats i Sverige, i närområdet och utom närområdet. Övningar och ny materiel bygger samverkansförmåga i närområdet och i insatser internationellt.

Vi stärker försvarsförmågan och kommer att ha 50 000 personer användbara inom ett par dagar om Sverige hotas. Med insatsorganisation 2014 möter vi de behov som idag kan förutses.

I enlighet med försvarsberedningens rapport och den av riksdagen beslutade inriktningspropositionen, är bedömningen att ett väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid. Lika viktig är försvarsberedningens slutsats att det inte går att se en situation där ett hot drabbar endast ett land i närområdet och inte påverkar de andra.

Både Sverige och Finland har genom att vi inte ingår i någon militär allians valt att förhålla sig på samma sätt till solidaritetsförklaringen i EU:s Lissabonfördrag.

I den svenska solidaritetsförklaringen, som alla riksdagspartier står bakom, slås fast att Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och i EU. Solidaritetsförklaringen är formad för den nya tidens breda hotbild och
omfattar allt från civila till militära hot.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om ett land i Norden eller EU utsätts eller angrips. Hur vi agerar fattar vi beslut om i varje enskilt fall. Vi utgår från att andra agerar på samma sätt om Sverige hotas.

Vi ska därför efter egna nationella beslut kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt. Solidaritetsförklaringen innebär inte att säkerhetsgarantier ställs ut.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Moderaternas partistämma har beslutat att Natomedlemskap på sikt vore ett naturligt nästa steg för Sverige. Detta förutsätter dock att det finns ett brett folkligt stöd och en bred politisk enighet. Det finns inte idag. Det beror också på vad Finland gör, och de är inte på väg att gå med.

Alliansen har bestämt att frågan om ett svenskt medlemskap i NATO inte står på den politiska dagordningen.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

Den realiseras redan. Under Klimattoppmötet i december i fjol hade t ex Sverige mer än 40 förhandsutstationerade personer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, med CBRN-kompetens. Det skedde efter förfrågan från Danmark, och kan ses som ett konkret uttryck för den politiska solidaritet som finns och verkar mellan de nordiska länderna.

Varje år passerar drygt 6000 oljetankers genom Östersjön på väg till och från utskeppningshamnar för rysk olja, och trafiken väntas nästan fördubblas till år 2015. Konsekvenserna av en större tankerolycka i den redan miljömässigt hårt belastade Östersjön skulle kunna bli fruktansvärda. Att förebygga att en större olycka inträffar i Östersjöområdet, liksom att förbättra möjligheterna att hantera en olycka om den inträffar, har mycket hög prioritet.

Detta är en typ av hot som inte kan mötas enbart nationellt. Vi har därför fått till stånd ett samarbete angående en gemensam elektronisk sjölägesbild med Finland och Danmark som fem andra Östersjöstater är på väg att ansluta sig till. Det är ett mycket kostnadseffektivt system som avsevärt ökar överblicken över den intensiva trafiken i våra farvatten. Systemet ger möjlighet att byta lägesbilder med varandra så att samarbetsländer kan se fartygsrörelser även i delar av området där de inte har egna spaningsorgan.

Den svenska försvarspolitiken har tillförts ett tydligt närområdesperspektiv. Dimensioneringen och inriktningen av det svenska försvaret har en tydlig Östersjöprofil. Utgångspunkten är att Sverige bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och EU. Det går inte att se en situation där endast ett land drabbas av kris eller konflikt, utan att detta starkt påverkar också övriga länder i närområdet. Det som sker på och kring Östersjön påverkar oss alla.

Solidaritetsförklaringen täcker hela skalan av hot, från olyckor, naturkatastrofer, organiserad brottslighet till militära kriser och incidenter. Den erbjuder därför även en vid skala av möjligt agerande, från civila insatser inom ramen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps verksamhetsområde till Försvarsmaktens militära insatser.

Solidaritetsförklaringen bottnar i en politisk viljeinriktning och medför inga försvarsförpliktelser, liknande NATO:s Artikel 5. Där NATO bär ansvar för sina medlemmars territoriella integritet medför solidaritetsförklaringen att varje medlemsland vid varje enskilt beslut suveränt bestämmer om att ge eller ta hjälp.

Exakt hur och med vilka medel som vi ska kunna stödja våra nordiska grannländer och andra EU-medlemmar går inte att säga i förväg. Det beror naturligtvis på förutsättningarna i en sådan eventuell situation.

Försvarsmaktens insatsorganisation ska finnas tillgänglig att användas både inom och utanför landets gränser. Uppgiften är att enskilt och tillsammans med andra värna Sverige och svenska intressen, i landet, i närområdet och utom närområdet. Förbanden ska vara flexibla och möjliga att anpassa utifrån uppgiftens karaktär. Därmed skapar vi nu möjligheter att kunna agera med kort varsel och med en stor bredd av olika förmågor.


Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Det svenska engagemanget i Afghanistan är långsiktigt. Målet är att de afghanska myndigheterna själva ska ta över ansvaret för säkerheten i landet. Detta innebär inte att behovet av militärt stöd upphör, men att uppgiften förändras. Vi behöver vara där för att stötta och utbilda den afghanska militären och skapa säkerhet åt det afghanska folket. Endast militära medel räcker inte för att bidra till utveckling i Afghanistan. Sverige har under mandatperioden fördubblat biståndet till Afghanistan. Ett starkt civilt samhälle förutsätter en positiv och stabil utveckling i landet. Vi kommer fortsatt att ha höga ambitioner för vårt civila stöd till Afghanistan.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Den övergripande målsättningen med Sveriges engagemang i Afghanistan är att stärka Afghanistans förmåga att upprätthålla stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Den militära insatsen ska bidra till att upprätthålla säkerheten i landet och stärka de afghanska säkerhetsstyrkorna så att dessa på sikt kan ta det fulla ansvaret för säkerheten.

Att idag sätta ett slutdatum skulle sända en signal till talibanerna om att om de bara håller ut till dess kommer de att kunna återta makten och avskaffa demokratin. Sveriges deltagande i fredsinsatsen i Afghanistan är långsiktigt.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Frågor om lön och ersättning ska lösas mellan arbetsgivaren och arbetstagare. Det är naturligtvis viktigt att lönen är på en rimlig nivå men det kan heller inte vara så att endast pengar blir en drivkraft för att tjänstgöra i Försvarsmakten och i fredsfrämjande insatser.



Wiseman kommentar:

I särklass det längsta svaret som inkommit. Svaren andas mycket av samma språk som återfinns i försvarsministerns texter. De kärnfrågor som drivits hårt av försvarsministern återfinns också i svaren, t ex det nya personalförsörjningssystemet. Allt annat vore ju naturligtvis en kritik av den egna förda politiken.

"Uppgift ger utgift" är ett sunt förhållningssätt, men samtidigt blir man bekymrad när Försvarsmaktens uppgifter idag är avsevärt mycket mer komplexa och vidsträckta än de var för 15 år sedan. Man skulle gärna vilja lägga till ett "förmåga" också efter utgift eftersom denna är avgörande. Det vittnar inte minst Officersförbundets medlemsundersökning om. Det är svårt att tänka sig att Försvarsdepartementet och Högkvarteret har så dålig kommunikation att man på departementet inte skulle veta om att Försvarsmakten anser sig nödgad att lägga ner ytterligare förband, med den nuvarande finansieringen och uppgiftskatalogen.

Mycket av svaren baseras på att "ett militärt angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid". Problemet är att överskådlig tid är avsevärt mycket kortare än tiden det tar att bygga upp en reell militär förmåga och ju mindre egen militär förmåga, desto mindre sannolikt är stöd från andra länder när det behövs och det är heller inte möjligt att genomföra annat stöd än nålstick av den typ som räknas upp i svaret om Solidaritetsförklaringen.

Det som är viktigt i den moderat försvarspolitiken är inriktningen att ett och samma förband ska kunna lösa uppgifter såväl inom det nationella försvaret som expeditionära uppgifter. Det och kravet på hög beredskap kommer att ställa mycket höga krav på övning. Man hade därför gärna sett att just övning togs upp som ett av de viktigaste områden för att utveckla Försvarsmakten.

Valguiden: Vänsterpartiet

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

De allvarligaste hoten mot Sverige kan ha sin grund i öppna konflikter, tvister kring energi- och råvaruförsörjning, miljöförstöring, klimatförändring, naturkatastrofer, olyckor, härröra från organiserad brottslighet och terrorism eller ta formen av attacker mot IT-system. De kan uppstå plötsligt och beredskapen måste vara god. Det kan inte uteslutas att vi i framtiden kommer att utsättas för militära hot. Ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är dock inte sannolikt över en överskådlig framtid.

Den politiska, ekonomiska, sociala och militära utvecklingen i Ryssland kommer att vara en avgörande faktor för Sveriges framtida säkerhetspolitiska situation. Sverige och EU måste intensifiera sin grannskapspolitik och öka utbytet och kontakter mellan människor och länder. Vi vill också framhålla det viktiga kontaktskapande arbete som görs på lokal och regional nivå. Även om det finns positiva inslag i den ryska samhällsutvecklingen finns det anledning till vaksamhet. Rysslands alltmer auktoritära styre kombinerat med ett allt mer aggressivt beteende mot vissa grannländer inger oro. Att använda energileveranser som ett politiskt påtryckningsmedel kan aldrig accepteras.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Samtliga rödgröna partier har varit tydliga med besparingen på 2 miljarder på försvarsbudgeten, en besparing som vi anser möjlig att genomföra. Regeringen vill avskaffa värnplikten och ställa om till ett dyrare yrkesförsvar. Därutöver kan nämnas att regeringen nyligen tillsatte en utredning, där de i utredningsdirektiven vill se kostnadsminskningar på två miljarder kronor årligen. Detta är mer i besparingar än vad vi rödgröna föreslår, lägg till detta regeringens dyrare yrkesförsvar som kommer att kosta 3-4 miljarder. Då framstår bilden av en regering vars försvarspolitik är betydligt mindre kostnadseffektiv än vår.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Moderaterna har felaktigt spridit felaktiga uppgifter om att vi planerar förbandsnerdragningar. Redan i januari presenterade vi i den rödgröna oppositionen vår gemensamma försvars- och säkerhetspolitik. Vi har lämnat tydliga besked om hur försvaret ska utvecklas om det blir en rödgrön valseger. Vi kommer att fortsätta stödja omvandlingen av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett modernt insatsförsvar. Vi har gett ett tydligt besked om inriktning, satsningar och besparingar.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Det nationella försvaret måste vara den grundläggande utgångspunkten i reformeringen av det militära försvaret och leda till en modern insatsorganisation. Denna reformering måste emellertid ske på ett ansvarsfullt sätt.

Försvarsmaktens förmåga att genomföra väpnad strid ska utgöra grunden för att upprätthålla och utveckla det militära försvaret. De nödvändiga förändringarna i personal-, materiel- och logistikförsörjning liksom i insatsorganisationens utformning och beredskapssystem ska ske på ett sådant sätt att de leder till ett militärt försvar en lämpligt avvägd nationell och internationell insatssberedskap samt en god balans mellan storlek och teknisk nivå..


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Materielförsörjningen måste fortsätta att reformeras. Det är viktigt att materiel- och logistikförsörjningen sker så effektivt och rationellt som möjligt. Materiel- och logistikförsörjningen, samt forsknings- och teknologiutveckling, är medel för att uppnå målet: en användbar och effektiv insatsorganisation.
Uppgradering av materiel bör om det är ekonomiskt försvarbart föredras framför nyanskaffning. Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas före egenutveckling. När nyanskaffning av materiel är nödvändig kan färdigutvecklad materiel på marknaden vara ett alternativ. Kostnaderna ska dock noga beaktas i ett livscykelperspektiv.

Den svenska försvarsindustrin måste ses i ljuset av dess säkerhetspolitiska roll. Tillgången till materiel måste säkras inte bara för dagens behov utan också för en försämrad omvärldssituation. En försvarsindustri baserad i Sverige innebär tillgång till egen produktionskapacitet och kompetens. Dessutom innebär förmågan att exportera försvarsmateriel bättre förutsättningar att importera nödvändig materiel. Sverige som ett litet och militärt alliansfritt land kan riskera att hamna långt bak i kön när efterfrågan blir hög. Vi undviker dessutom att Sverige tvingas in i operationer eller politiska förpliktelser som riskerar att undergräva vår alliansfrihet för att få köpa nödvändigt materiel.

Vi vet att den sk materielhyllan ibland kan vara tom och det kan ställa till stora problem. En internationellt konkurrenskraftig försvarsindustri, har betydelse också ur ett långsiktigt perspektiv. Den ger Sverige tillgång till viktiga internationella samarbeten.
Vi vill understryka den roll som forskning och utveckling har för att, utöver att bidra till teknik- och materielutveckling, generera kunskap om teknik och framtida hot och ta fram underlag för såväl politisk nivå som myndighetsnivå. Nationell forskning och utveckling bidrar således till självständighet i nationella beslut.

Den nuvarande krigsmaterielexportlagstiftningen har flera brister, varför en ny bör införas. En framtida ny lagstiftning ska precis som idag vila på grundprincipen att export av krigsmateriel är förbjuden, men att dispens kan lämnas. Export av krigsmateriel ska fortsatt vara förbjuden till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter. Lagförslaget ska ligga i fas med utvecklingen på området och vara samstämmig med Sveriges politik för global utveckling (PGU). Vikten av demokrati, MR-perspektivet och internationella säkerhetspolitiska aspekter ska betonas.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Ett trovärdigt svenskt försvar är ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument och det ska verka avskräckande. Sverige ska vara väl förberett att själv försvara sin nationella integritet. Det utgör grunden för vår militära alliansfrihet. Det svenska försvaret ska också i internationella operationer bidra till en säkrare värld.

Sveriges försvars- och säkerhetspolitik är och ska vara alla svenskars ansvar. Den folkliga förankringen och förtroendet utgör viktiga komponenter för det militära försvaret. Detta innebär bl.a. att försvaret ska spegla övriga samhället vad gäller attityder och värderingar men också i att bestå av ett tvärsnitt av samhället. I detta ingår också att se till att undanröja de strukturer som gör att det militära försvaret och dess stödmyndigheter inte klarar av att rekrytera kvinnor i tillräcklig omfattning.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Det är centralt för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inte ansöka om medlemskap i Nato.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

I och med solidaritetsdeklarationen, som formaliserats i det nya Lissabonfördraget, har vi åtagit oss att handla gemensamt och i en anda av solidaritet för att hjälpa varandra om någon skulle utsättas för ett terroristattentat. I deklarationen klargjordes att varje medlemsland självt har rätt att välja de medel som det finner lämpligt för att bistå en drabbad. Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.


Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Vänsterpartiet är idag det parti som skarpast och tydligast kräver att den militära insatsen i Afghanistan ska avbrytas. Vi måste inse att det Afghanistan behöver är inte fler soldater utan ökat bistånd och en politisk lösning på konflikten. Sverige ska inte vända Afghanistan ryggen, tvärtom bör ett trupptilldragande kombineras med ett kraftigt ökat bistånd och ett starkt politiskt stöd till de försök till freds- och försoningsprocess som görs. Efter åtta år av krig i Afghanistan är det uppenbart att motståndsrörelsen inte går att besegra militärt. .Istället för att med militära medel försöka besegra motståndsgrupperna borde vi bidra till att afghanerna kan ta itu med de grundläggande problemen i det egna samhället – bristen på arbete, utbildning och framtidstro


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Se svaret ovan.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Vi tycker att det är viktigt att det finns väl fungerande trygghetssystem i samhället som garanterar att såväl försvarsmaktspersonal som eventuella anhöriga, får den omsorg som de behöver. Det är självfallet också av hög vikt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som god arbetsgivare.


Hans Welander
Närings- och försvarspolitisk sekreterare, Vänsterpartiet



Wiseman kommentar:

Vänsterpartiets svar är på bokstaven identiskt med Socialdemokraternas, med två undantag. Det ena är materielförsörjningen, där Vänsterpartiet hårdare vill villkora krigsmaterielexporten. Det andra är den svenska insatsen i Afghanistan, partiet framhåller den hårdare linje om militärt tillbakadragande till förmån för civilt bistånd som blivit den gällande i den rödgröna politiken.

Mycket intressant att se är att Vänsterpartiet till skillnad från tidigare år nu inte alls på samma sätt driver en linje om militära nerskärningar. På det hela är det en vänsterpartistisk försvars- och säkerhetspolitik som aldrig tidigare skådats. Detta måste anses som ett starkt trendbrott i den vänsterpartiska partilinjen av ett slag som snarast gör att man funderar på om det är helt förankrat hos gräsrötterna.

Eftersom svaret i övrigt så noga sammanfaller med det socialdemokratiska, hänvisas till den för vidare svarskommentarer.

Valguiden: Socialdemokraterna

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

De allvarligaste hoten mot Sverige kan ha sin grund i öppna konflikter, tvister kring energi- och råvaruförsörjning, miljöförstöring, klimatförändring, naturkatastrofer, olyckor, härröra från organiserad brottslighet och terrorism eller ta formen av attacker mot IT-system. De kan uppstå plötsligt och beredskapen måste vara god. Det kan inte uteslutas att vi i framtiden kommer att utsättas för militära hot. Ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är dock fortsatt osannolikt under överskådlig framtid.

Den politiska, ekonomiska, sociala och militära utvecklingen i Ryssland kommer att vara en avgörande faktor för Sveriges framtida säkerhetspolitiska situation. Sverige och EU måste intensifiera sin grannskapspolitik och öka utbytet och kontakter mellan människor och länder. Vi vill också framhålla det viktiga kontaktskapande arbete som görs på lokal och regional nivå. Även om det finns positiva inslag i den ryska samhällsutvecklingen finns det anledning till vaksamhet. Rysslands alltmer auktoritära styre kombinerat med ett allt mer aggressivt beteende mot vissa grannländer inger oro. Att använda energileveranser som ett politiskt påtryckningsmedel kan aldrig accepteras.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

Samtliga rödgröna partier har varit tydliga med besparingen på 2 miljarder på försvarsbudgeten, en besparing som vi anser möjlig att genomföra. Regeringen vill avskaffa värnplikten och ställa om till ett dyrare yrkesförsvar. Därutöver kan nämnas att regeringen nyligen tillsatte en utredning, där de i utredningsdirektiven vill se kostnadsminskningar på två miljarder kronor årligen. Detta är mer i besparingar än vad vi rödgröna föreslår, lägg till detta regeringens dyrare yrkesförsvar som kommer att kosta 3-4 miljarder. Då framstår bilden av en regering vars försvarspolitik är betydligt mindre kostnadseffektiv än vår.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Moderaterna har felaktigt spridit felaktiga uppgifter om att vi planerar förbandsnerdragningar. Redan i januari presenterade vi i den rödgröna oppositionen vår gemensamma försvars- och säkerhetspolitik. Vi har lämnat tydliga besked om hur försvaret ska utvecklas om det blir en rödgrön valseger. Vi kommer att fortsätta stödja omvandlingen av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett modernt insatsförsvar. Vi har gett ett tydligt besked om inriktning, satsningar och besparingar.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Reformeringen av det militära försvaret måste fortsätta och leda till en mer användbar och tillgänglig insatsorganisation. Denna reformering måste emellertid ske på ett ansvarsfullt sätt.

Försvarsmaktens förmåga att genomföra väpnad strid ska utgöra grunden för att upprätthålla och utveckla det militära försvaret. De nödvändiga förändringarna i personal-, materiel- och logistikförsörjning liksom i insatsorganisationens utformning och beredskapssystem ska ske på ett sådant sätt att de leder till ett militärt försvar med högre tillgänglighet och användbarhet samt en god balans mellan storlek och allsidighet.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Materielförsörjningen måste fortsätta att reformeras. Det är viktigt att materiel- och logistikförsörjningen sker så effektivt och rationellt som möjligt. Materiel- och logistikförsörjningen, samt forsknings- och teknologiutveckling, är medel för att uppnå målet: en användbar och effektiv insatsorganisation.
Uppgradering av materiel bör om det är ekonomiskt försvarbart föredras framför nyanskaffning. Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas före egenutveckling. När nyanskaffning av materiel är nödvändig kan färdigutvecklad materiel på marknaden vara ett alternativ. Kostnaderna ska dock noga beaktas i ett livscykelperspektiv.

Den svenska försvarsindustrin måste ses i ljuset av dess säkerhetspolitiska roll. Tillgången till materiel måste säkras inte bara för dagens behov utan också för en försämrad omvärldssituation. En försvarsindustri baserad i Sverige innebär tillgång till egen produktionskapacitet och kompetens. Dessutom innebär förmågan att exportera försvarsmateriel bättre förutsättningar att importera nödvändig materiel. Sverige som ett litet och militärt alliansfritt land kan riskera att hamna långt bak i kön när efterfrågan blir hög. Vi undviker dessutom att Sverige tvingas in i operationer eller politiska förpliktelser som riskerar att undergräva vår alliansfrihet för att få köpa nödvändigt materiel.

Vi vet att den sk materielhyllan ibland kan vara tom och det kan ställa till stora problem.
En internationellt konkurrenskraftig försvarsindustri, har betydelse också ur ett långsiktigt perspektiv. Den ger Sverige tillgång till viktiga internationella samarbeten.
Vi vill understryka den roll som forskning och utveckling har för att, utöver att bidra till teknik- och materielutveckling, generera kunskap om teknik och framtida hot och ta fram underlag för såväl politisk nivå som myndighetsnivå. Nationell forskning och utveckling bidrar således till självständighet i nationella beslut. Nationell forskning och utveckling bidrar därmed till självständighet i nationella beslut.

De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Ett trovärdigt svenskt försvar är ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument och det ska verka avskräckande. Sverige ska vara väl förberett att själv försvara sin nationella integritet. Det utgör grunden för vår militära alliansfrihet. Det svenska försvaret ska också i internationella operationer bidra till en säkrare värld.

Sveriges försvars- och säkerhetspolitik är och ska vara alla svenskars ansvar. Den folkliga förankringen och förtroendet utgör viktiga komponenter för det militära försvaret. Detta innebär bl.a. att försvaret ska spegla övriga samhället vad gäller attityder och värderingar men också i att bestå av ett tvärsnitt av samhället. I detta ingår också att se till att undanröja de strukturer som gör att det militära försvaret och dess stödmyndigheter inte klarar av att rekrytera kvinnor i tillräcklig omfattning.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Det är centralt för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inte ansöka om medlemskap i Nato.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

I och med solidaritetsdeklarationen, som formaliserats i det nya Lissabonfördraget, har vi åtagit oss att handla gemensamt och i en anda av solidaritet för att hjälpa varandra om någon skulle utsättas för ett terroristattentat. I deklarationen klargjordes att varje medlemsland självt har rätt att välja de medel som det finner lämpligt för att bistå en drabbad. Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Vi vill se en översyn av hela den svenska insatsen i Afghanistan, både biståndsinsatsen och den militära insatsen. Därför har vi också sagt att en sådan översyn ska genomföras och att den ska slutföras innan beslut om förlängning hösten 2011. Den kan då visa huruvida de nya strategierna genomförts och vilka konkreta förändringar som skett.

En långvarig militär närvaro är inte önskvärd, men beslut om tillbakadragande måste självklart baseras på situationen i Afghanistan. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan svara för säkerheten utan internationell närvaro. I inledningen av nästa år inleds en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Eftersom de provinser som Sverige ansvarar för är relativt lugna gör vi idag bedömningen att någon eller några av dessa provinser där Sverige är verksamma kan överlämnas tidigt under nästa mandatperiod. Vi stödjer Kabulkonferensens mål om att de afghanska myndigheterna ska ansvara för säkerheten i hela landet senast i slutet av 2014. För att uppnå målet bör den svenska insatsen allt mer fokuseras på utbildning och träning av de afghanska säkerhetsstrukturerna.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Vi stödjer FNs uppmaning att bidra med insatser till ISAF. Afghanistan utgör enligt FNs säkerhetsråd ett hot mot internationell fred och säkerhet. Osäkerheten är ett hinder för att bygga ett demokratiskt land. Vi är inte i Afghanistan för att vinna ett krig utan för att säkra vägar till en hållbar fred. Situationen i Afghanistan och FNs bedömning avgör ytterst hur vår insats ska se ut, därför går det inte att ange ett exakt slutdatum.

Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov och omvärlden måste helt klart öka sina civila insatser. Sverige bör eftersträva en lika stor civil insats som militär. Långsiktigt utvecklingssamarbete vid sidan av säkerhet är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en väldigt viktig uppgift.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Vi tycker att det är viktigt att det finns väl fungerande trygghetssystem i samhället som garanterar att såväl försvarsmaktspersonal som eventuella anhöriga, får den omsorg som de behöver. Det är självfallet också av hög vikt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som god arbetsgivare.

Anders Karlsson



Wiseman kommentar:

Socialdemokraternas svar uppvisar en klarhet i försvarspolitiken som tyvärr inte skådats under partiets år vid makten under sena 90- och 00-talet. Intressant är att se att svaret på bokstaven när, är identiskt med Vänsterpartiets svar förutom på två punkter, vilka redovisas utförligare under Vänsterpartiets svar.

Något förvånande, men ändå glädjande ur säkerhetspolitisk synvinkel är att (s) uttrycker viss oro över utvecklingen i Ryssland. Vägen till bättre förbindelser med Ryssland framstår också som sund.

Avseende budgetnivåer och nerläggningar skulle det vara intressant att se en detaljerad kostnadsredogörelse mellan Alliansen och de rödgröna för de omtalade 2 miljarderna. Till dags datum har det varit en hel del pajkastning om dessa. (S) är inte ensamma om att fundera över kostnaderna för det nya yrkesförsvaret och en detaljerad redovisning från Försvarsmaktens sida över detta skulle vara av nytta i försvarsdebatten då denna i så fall skulle bli mer baserad på fakta istället för politiska känslor.

Föga förvånande stödjer (s) inte ett medlemskap i NATO och man vill satsa på inhemsk försvarsindustri, dock nämns inget om den omfattande extrafinansiering inhemsk materiel ofta kräver i början innan exportkunder hittas.

Liksom många av de andra partierna undviker (s) att svara på hur Sverige ska kunna infria de vidsträckta löftena Solidaritetsförklaringen.

Avseende inställningen till Afghanistaninsatsen torde svaret inte vara något nytt under solen sedan förra veckans rödgröna offentliggörande.