Sökes: Vapenför man eller kvinna med sjöben

Sveriges Redareförening har begärt att Regeringen ska vidta åtgärder för att höja säkerheten ombord på svenska fartyg som trafikerar pirathärjade farvatten, t ex farvattnen utanför Somalia. Från myndighetshåll duckar man dock för frågan och vidtar myndighetsversionen av att råka koppla ner linjen, nämligen att skicka frågan till ett annat departement. Näringsdepartementet har skickat frågan vidare till Försvarsdepartement som hänvisar frågan tillbaka till Näringsdepartementet. Det är klassisk svensk myndighetsutövning och ledarskap anno 2011. Axel Oxenstierna lär sedan långt tidigare rotera så fort i sin grav att man skulle kunna ersätta såväl Forsmark som Ringhals genom att koppla honom till en lämplig generator. Man ska bara komma överens om det är Näringsdepartementet, miljödepartementet eller något av elbolagen som äger frågan och huruvida det ska beskattas om miljövänlig el eller fossil sådan.

Skämt åsido så är detta inte en fråga som staten kommer att befatta sig med. Det är alldeles för politiskt känsligt för svensk politik. Redareföreningen gör klokare i att kontakta någon form av "skarpare vaktbolag" om man vill få resultat, såvida man inte bara vill göra ett politiskt ställningstagande.

Förrådsmentalitet och förmågeglapp (uppdaterat 15/8 09.20)

Idag lämnar Sverige över ledningsansvaret för EU:s Operation Atalanta utanför den somaliska kusten till Frankrike, även om insatsen fortsätter fram till i november. Sedan i våras har piratbekämpningen letts från det svenska minfartyget HMS Carlskrona, numera ombyggt till ledningsfartyg. Förutom att leda själva insatsen, har fartyget kunnat göra egna insatser genom de två helikopter 15 som varit baserade ombord.

Just helikoptrar är det effektivaste verktyget i kampen för att skydda sjötrafiken utanför Afrikas Horn och framförallt då World Food Programs fartyg i området. Helikoptrarna möjliggör snabba insatser när larm kommer in från handelsfartyg, på avstånd som annars skulle innebära timmars gång för att nå fram och kunna understödja.

Med den bakgrunden ter sig det svenska beslutet att nu i förtid avveckla just helikopterkomponenten mycket märkligt. Motivet för att ta hem de två helikoptrarna är att de behövs på hemmaplan för att träna besättningar inför NBG:s beredskap nästa år. Det är den klassiska förrådsmentaliteten att "det kan ju komma någon som behöver utrustningen, så den kan inte användas just nu". I det här fallet handlar det alltså om att man avbryter en fungerande insats för beredskap för en annan insats, som med mycket stor säkerhet inte kommer att bli av om man ser till användningshistoriken för EU:s stridsgrupper.

Framförallt säger det något om det fullkomligt vansinniga läget inom svensk helikopterförmåga. I dagsläget är det bara en handfull Hkp 10 (förbereder för insats i Afghanistan) och 20 st Hkp 15 som finns att tillgå i Försvarsmakten. I brist på lämpliga helikoptrar, har det fallit på Hkp 15 att ingå i NBG, för vilket fyra ska avsättas. Att detta då medför att de två st som redan genomför skarpa insatser, måste kallas hem, talar sitt eget språk om redundansen i systemet. Allan Widman beskrev tidigare i år att när han besökte Helikopterflottiljen i Linköping fanns det en enda användbar Hkp 15 där. Visserligen finns även en handfull hkp 15 i Ronneby, men det talar ändå sitt tydliga språk om tekniska problem (15/8 09.20: Enligt Försvarsmaktens delårsrapport kommer ett flygtidsuttag på endast 3200 h av planerade 5000 h att nås i år p g a tekniska problem). Enligt DN önskar också försvarsministern prioritera pågående insatser, men har fått förklarat för sig av Försvarsmakten att det går inte att genomföra både Somaliainsatsen och NBG samtidigt. Att stryka insatsen med Hkp 10 i Afghanistan, vore politiskt självmord efter all tidigare medial fokus på svensk helikopterförmåga i Afghanistan.


Helikopter 14

Anledningen till att situationen blivit som den är tvåfaldig. Grunden står att återfinna i anskaffningen av helikoptern NH 90 som svensk Hkp 14 och tillverkarens fullständiga oförmåga att leverera i enlighet med kontrakt. Det i sig har också en i dagarna intressant och aktuell intressant vinkel då FMV rekommenderade en annan helikopter, Sikorsky S-92 (inte Blackhawk) som Hkp 14. Detta styrdes sedan om av Regeringen till en samnordisk affär, där Sverige i alla fall valde en annan modell än grannländerna. Hur blir det med köpet av nya splitterskyddade fordon? Går man på FMV:s rekommendation eller kommer en ny regering efter valet att välja en dyrare svensk lösning, varvid annat får strykas ur materielplanen?
Hkp 14 var i sin tur en fortsättning på trupptransporthelikoptern Hkp 12, vilken däremot var Blackhawk och som avbröts av ÖB 1998 p g a otillräcklig finansiering.


Förmågeglappen

Den andra orsaken är Försvarsmaktens förkärlek, stundom ekonomiskt påtvingad, att chansa med sina förmågor. I regel, inte undantagsfall, avvecklas en förmåga innan ersättaren är på plats och operationell. Orsaken är naturligtvis huvudsakligen ekonomisk. Det är lätt att chansa med beredskapen när man inte blir synad och tyvärr synas sällan beslut av det här slaget, varvid man får förmågeglapp som de som tidigare varit upp i media och på försvarsbloggarna, t ex datastridsledning för stridsflyg, Flygvapnets och Marinens basförband, ubåtsjaktförmåga och inte minst just helikopterförmågan.

Hkp 4 modifierades i sent skede i fyra exemplar för att ingå i NBG 08. Omedelbart efter NBG-beredskapen stoppades 12 st Hkp 4 i malpåse, där de fortfarande befinner sig. Som helikopter är typen mycket användbar för såväl trupptransport som sjuktransport och marina applikationer som havsövervakning/målinmätning och ubåtsjakt. Allt detta lider Försvarsmakten idag skriande brist på. Vad som däremot brister på helikoptern och som alltid gjort det då Sverige beställt helikoptrar, är stridsmässigheten då den bl a saknar egenskydd och moderna kommunikationssystem.

Vid flera tillfällen har Patria Helicopters skickat in bindande offerter till Försvarsmakten för ett återinsättande av samtliga 12 Hkp 4 i tjänst MED modifiering till standard som mer än möjliggör operationer i svåra miljöer som t ex Afghanistan. Kostnaden för modifiering av samtliga helikoptrar är 350 mkr. Hade Försvarsmakten vid årskiftet gått med på offerten, hade man idag haft 4 st Hkp 4 fullt insatsberedda och ytterligare 4 till årsskiftet, vilket hade varit mer än nog för att genomföra NBG 11 och senare en utökad insats i Afghanistan med såväl sjuktransport som trupptransport. Så blev icke fallet.

Istället kommer Försvarsmakten att få vänta ytterligare på ett inköp av Hkp 16 (amerikanska Blackhawk eller franska EC 725) för 4,7 mdr kr. Det är inget fel med ett sådant köp eftersom just den svenska helikopterförmågan är enormt eftersatt. Man får verkligen hoppas att Estoniakatastrofen eller Scandinavian Star inte upprepas inom de närmaste åren eftersom det idag inte finns någon förmåga i Sverige att hantera sådana katastrofer i avsaknad av större transporthelikoptrar.

Problemet är dock att behovet av helikoptrar är skriande redan nu. Hkp 4 kommer så småningom att falla för åldersstrecket, men kan göra tjänst nu. Hkp 16 kan på pappret göra tjänst 2013, vilket Hkp 14 skulle kunna göra 2008, men nu kan först 2018. Sålunda vore det smakligare att försöka helt bli av med Hkp 14 till förmån för 16.


Personalöverskott blir personalbrist

Sedan återstår naturligtvis människan i systemet. I dagsläget finns det ett stort antal svenska helikopterpiloter utan flygtjänst, då de saknar helikoptrar. Av dessa kommer ett mycket stort antal att ha försvinnut ut i pension till det datum då Hkp 14 anländer. Det kommer förutom en stor personalbrist (även nyblivna helikopterpiloter utbildade i Tyskland står idag utan flygtjänst och helikoptrar vid hemkomsten) även att Sverige förlorar all den kompetens dessa personer besitter, varvid den måste utvecklas på nytt - t ex ubåtsjakt, uppträdande med stor helikopter vid fartygsoperationer o s v.


Hade Försvarsmakten och Försvarsdepartementet agerat i vintras hade det nu funnits besättningar återinflugna på Hkp 4 redo för insats med NBG. Nu blir resultatet istället att insatsen i Somalia får avbrytas i förtid, för att Sverige inte ska tappa anseendet i en annan insats. Men vad blir resultatet på längre sikt?



Bloggar: Försvarsministern skriver om sitt besök på Carlskrona gångna veckan. Märk väl att helikoptrar inte alls nämns i texten.

Uppdatering 17.15: Försvarsministern har nu ännu ett blogginlägg om besöket hos ME02 inkluderande helikopterkomponenten.

Kungahuset växer

På Aftonbladet läser jag att prins Carl Philip kan tänka sig att delta i en militär utlandsinsats och att söndagens två stupade har tagit honom hårt. Prinsen är den ende yngre medlemmen i kungahuset med en fullständig militär utbildning. Att kungahuset visar sitt intresse för de svenska militära insatserna betyder otroligt mycket för dem som deltar i insatserna. Kronprinsessan Victorias besök i Afghanistan vid nyår tillsammans med fästmannen Daniel var enormt uppskattat och jag måste säga att kungahuset verkligen växt i mina ögon den senaste tiden. Måhända att kungahusets roll i dagens Sverige endast är ceremoniell, med det utgör ändå en punkt för många att samlas runt och har ett mycket högt symbolvärde.

Jag skulle gärna se att prins Carl Philip bereddes möjlighet att genomföra en utlandsinsats. Dock tror jag inte Afghanistan skulle vara det lämpligaste. Hans närvaro skulle förstärka hotbilden mot den svenska kontingenten enormt om den blev känd, eller ens misstänktes. Däremot skulle ett deltagande i insatsen i Adenviken i mina ögon vara utmärkt för honom. Låt hoppas att det går att ordna.

Sansat

Regeringen meddelar precis i ett pressmeddelande att Kustbevakningen har fått order om att delta i Operation Atalanta (även känd som EU:s piratjakt utanför Somalia) med ett av sina nya Dash-8 havsövervakningsflygplan. Insatsen ska pågå under 4 månader under våren 2010.

Det är bara att gratulera såväl kustbevakningen som EU för att detta beslut tagits. De nya flygplanen har en mycket imponerande sensorsvit och kombinerat med flygplanens räckvidd och arbetsmiljö ombord borgar för stor framgång. Vad som saknas är möjligtvis datalänkar (länk 11, 16 och 22) för att kunna kommunicera med de i Op Atalanta ingående örlogsfartygen. Den enda nackdelen jämfört med en insats med JAS 39 som också diskuterats, är att flygplanen är obeväpnade och därmed inte kan ingripa vid upptäckt av pågående kapningsförsök. Därmed blir man begränsad till att observera och tillkalla understöd.

I vilket fall som helst, tycker jag det ändå är ett sansat beslut som fattats och förutom själva insatsen kommer uppdraget även att medföra stor erfarenhetsinhämtning för såväl Kustbevakningen som Sverige i helhet.


Nu ska jag avnjuta Korseld med försvarsminister Sten Tolgfors.

Muller i öst, beredskapsövning och förstärkningar

SVT Rapport tog ikväll som första större svenska nyhetsmedium upp de stora ryska övningarna som just nu försiggår i vårt närområde. Såsom den svenske militärattachén sade i intervjun: I väst övar man för internationella insatser i konflikthärdar i tredje världen, medan Ryssland och Vitryssland (som nu ska heta Belarus enligt svenska akademin) fortsätter att öva samma scenarior med stora pansarslag som man gjorde under det kalla kriget. Det är lite sorgligt att den massansamling av ryska stridskrafter (uppåt 60 000 man) med i stort sett alla landets olika materielsystem som nu skett i vårt närområde, knappt renderat i en notis i rikspressen, medan NATO-övningen Loyal Arrow i Norrbotten dominerade nyheterna i flera dagar. Det gäller att inte störa den svenska skönhetssömnen.

Frågan blir då, vad ska vi i Sverige öva oss på? Afghanistan eller det nationella försvaret. Faktum är att just nu pågår faktiskt en beredskapsövning i Sverige, där Försvarsmakten genomför ett slags diagnostiskt test av den svenska beredskapen. Förhoppningsvis faller det väl ut eftersom beredskapsövningen varit känd ute på förbanden sedan länge. I förhållande till de ryska övningarna är beredskapsövningen en dvärg då endast ca 1600 personer är inblandade. Hela Försvarsmakten mobiliserar ju inte ens längre motsvarande den personal som deltar i de ryska övningarna.


För egen del anser jag att svaret är givet. Vi måste se till att ha en betryggande nationell förmåga innan vi breddar oss till internationella insatser. Därmed inte sagt att vi avveckla våra internationella insatser, men det nationella försvaret har alldeles för länge varit eftersatt och jag välkomnar därför denna beredskapsövning och hoppas att den följs av fler i närtid. Gamla läxor glöms snabbt och det gäller att hålla erfarenheterna aktuella. Det vore ju t ex inte så dumt att se lite fler samövningar mellan polis och militär så vi slipper fler situationer där ingen vågar agera, såsom vid den gångna veckans helikopterrån.


Samtidigt meddelar Försvarsdepartementet att man successivt vill förstärka den svenska Afghanistaninsatsen, vilket ska diskuteras i Riksdagen under oktober. På sikt vill man utöka insatsen till över 600 personer och dessutom tillföra fler stridsfordon med tanke på det försämrade säkerhetsläget.

Uppdaterat 30/9: Det talas återigen om ambulanshelikopter, men denna är nu försenad minst till 2011, vilket är mer än 3 år efter att den skulle ha varit i tjänst. (Läs gärna hos Allan Widman också) Jag hoppas att man till 2011 också tagit höjd för att skicka helikopterbesättningarna på utbildning i Hot 'n' high (dvs det mycket speciella klimat som är i varma högt belägna områden såsom Afghanistan, där helikoptrar presterar som sämst och som lett till ca 90% av alla helikopterförluster i Afghanistan), annars kan man lika gärna låta bli att skicka någon svensk helikopter. (Här kan man för övrigt läsa om hur amerikanska medevachelikoptrar nyligen landade mitt i en eldstrid och hjälpte två svårt sårade danska soldater som skadats i strid med talibanerna)

Försvarsministern undersöker också möjligheterna att sända ett av kustbevakningens nya flygplan till piratjakten utanför Somalias kust. Frågan är om inte bloggkollegan Chefsingenjörens inlägg häromdagen och i somras delvis ligger till grund för detta. Flygplanen är helt klart mycket kapabla för uppgiften med alla sina avancerade sensorer men saknar t ex länk 11, 16 och 22 vilket är det som används för kommunikation inom marinförband. Flygvapnets nya ASC 890 radarspaningsflygplan har kommunikationsförmågan och en fantastisk radar, men brister istället i optiska sensorer. Samtidigt finns det också en stridsflygenhet med JAS 39 i löpande beredskap som mycket väl skulle kunna lösa uppgifterna med sina sensorer och som är övad i scenarior av denna typ.

Somaliaförlängning

TV 4 och dess Politikerbloggen "avslöjar" att Sverige nästa år avser att ta över ledningen för EU:s piratbekämpning utanför Somalia. Häromdagen tog insatsen slut för de två korvetter och stödfartyget Trossö som under sommaren deltagit i insatsen.

Nu planerar man istället att skicka ner minfartyget Carlskrona som då ska fungera som ledningsfartyg för insatsens befälhavare.

Vidare talar Politikerbloggen om planer för en insats med JAS 39 Gripen i samma operation under nästa år och anger "försäljningsmöjligheter" som en orsak, vilket känns som vad man skulle kunna vänta sig av svenska media. Huvudorsaken torde snarare vara att prova det svenska Flygvapnets förmåga att genomföra och försörja skarpa operationer med stridsflyg och en insats av somaliatypen torde vara svenskt lagom och tillräckligt politiskt korrekt för att vara acceptabel. Att ÖB tar upp saken i en TV 4-intervju lär ändå betyda att han fått "klart bakåt" från Försvarsdepartementet. Uttalanden av den typen gör man inte som general utan att ha torrt på fötterna. Dock medger ÖB att varken ekonomi eller nuvarande plan innehåller en sådan insats.

Tidigare har det talats om och uttryckts önskemål om svenskt deltagande i bl a Tchad och Afghanistan med stridsflyg, men det kan nog räknas som politiskt självmord av den regering som ger order om det.

Fortsättning lär följa och nästa kapitel är förmodligen EU:s toppmöte nästnästa vecka.

Starkt jobbat!

Idag kom nyheten att HMS Malmö ingripit mot ett nattligt bordningsförsök av ett grekiskt fartyg. Efter att varningseld avfyrats greps 7 pirater på en båt, medan den andra piratbåten försvann. Ändå en mycket bra och lovande insats av ME 01, trots den snöpliga inledningen när HMS Trossö omedelbart fick återgå för reparationer. Det gläder mig att vissa av mina farhågor kommit på skam när det gällde operationen. Hoppas bara att det går att resa åtal i Kenya mot de gripna så att man inte bara tvingas släppa dem, varvid de tryggt kan återvända till Puntland och införskaffa nya vapen. Det har hänt alldeles för många gånger tidigare. Tyvärr verkar det som vanligt lite skralt med bevismaterial.

Gratulationer till ME 01!

Mil.se om ingripandet

Brister i skyddet? Nähä?

SvD rapporterar idag att de svenska fartygen som ska ingå i piratbekämpningen utanför den somaliska kusten har brister i skyddet. I det här fallet handlar det om finkalibrig eld. Det torde inte komma som en överraskning för någon eftersom de är konstruerade av plast (raljerande) och uppträdande i Östersjön. Andra brister i det allmänna skyddet på svenska örlogsfartyg och som inte ens åtgärdas på de nya Visby-korvetterna är luftförsvaret. Sverige är den enda nation som fortfarande 20 år efter alla andra, envisas med att inte utrusta örlogsfartyg med luftvärnsrobotar. Följaktligen är fartygen ytterst handikappade i sina operationer då de behöver luftförsvaras av andra fartyg (som under Libanoninsatsen) eller av stridsflyg. Den som hävdar att fartygens allmålskanoner utgör ett kvalificerat och fullgott luftförsvar är otvivelaktigt en lögnare. I bästa fall får Visbykorvetterna luftvärnsrobotar framåt 2018, vilket är ca 30 år efter att projektet inleddes.

Som nästan all annan krigsmateriel som Sverige ska skicka ut för skarpa insatser måste korvetterna alltså tilläggsutrustas för att kunna användas skarpt. Det finns en tragisk tradition bland officerare och inköpsansvariga (även bland politikerna) att köpa ej komplett krigsmateriel. Man köper stridsfordon utan fullgott pansar och utan fungerande beväpning, örlogsfartyg utan skydd och beväpning och dito stridsflygplan. I bästa fall utrustar man en liten andel av parken med systemen och man tror sedan att det snabbt ska gå och flytta runt den kritiska materielen. Av någon anledning har dessa personer fått för sig att krigsmateriel ej ska användas i krig. Varför köper vi annars nya helikoptrar utan skyddsförmåga och utan beväpning? När ska man i detta land sluta bygga luftslott och istället från början beställa materiel som är avsedd för strid?

Inget ont om de sjömän som deltar i insatsen, men Somaliainsatsen handlar som vanligt mer om att sätta svenska flaggan på kartan än att verkligen göra en insats. För det första har det tagit mer än ett halvår för ett förband med betydligt högre beredskap att komma iväg för att inleda insatsen. Orsaken till detta är att försvarsbudgeten inte medgett ytterligare en insats. Det är också en av anledningarna att det tog ett drygt halvår att få ner stridsfordon till Afghanistan. De pengarna fanns helt enkelt inte att hitta i 2008 års försvarsbudget.

För det andra handlar det om tre fartyg avsedda för kustnära/skärgårdsoperationer som nu ska uppträda i Indiska Oceanen. De är helt enkelt inte byggda för den sjögången och kommer därför inte att kunna utnyttja fulla prestanda. Ej heller är räckvidden och uthålligheten lämplig för de stora avstånden. Framförallt är de budgetsnåla svenska fartygen så små att de inte kan ha helikoptrar. Nästan samtliga lyckade insatser mot de somaliska piraterna har genomförts med helikoptrar.

Med tanke på uppdragets art hade det varit lämpligare att skicka HMS Carlskrona som är oceangående, har helikopterdäck och betydligt längre räckvidd och uthållighet än korvetterna. Carlskrona skulle enligt tidigare beslut byggas om till nytt signalspaningsfartyg med början i somras, men som vanligt räckte inte pengarna och nu ligger hon för avveckling.

Men som sagt, huvudsaken är att vi kan placera en svensk flagga på kartan. Att vi sedan som i Afghanistan gör en halvhjärtad insats av minsta slag kan vi blunda för. Förhoppningsvis ger dock operationen Marinen en hel del värdefulla erfarenheter.

För övrigt kan man nu läsa att israeliska armén inför ett nytt 12 cm splitterskyddad granatkastarsystem för sina reservistförband. Dessa ska nu göra sig av med samma, som de uttrycker det, "föråldade" 81 mm granatkastare som nu ska utgöra bataljonsartilleri i svenska Armén. Skillnaden är bara att de israeliska var monterade splitterskyddat, medan de svenska är helt oskyddade. Har man erfarenhet av krig köper man också krigsmateriel.

Det tveksamma internationella mandatet

Kanadensiska flottan avvärjde i natt ett nytt kapningsförsök på ett norskt fartyg utanför den somaliska kusten. Insats gjordes med en helikopter som fick kaparna att fly fältet. Efter att kaparna vägrat stanna trots varningsskott från helikoptern, tog den kanadensiska fregatten HMCS Winnipeg upp förföljandet och lyckades till slut preja kaparnas båt. Vid det laget hade kaparna slängt vapnen överbord och de frigavs efter förhör, eftersom det kanadensiska mandatet normalt inte är att ta fångar.

Sålunda kunde kaparna tryggt återvända hem till Somalia, gå till lokala marknaden och skaffa nya vapen för att ge sig ut för nästa försök, trygga i förvissningen om att det bara är att slänga vapnen så är chansen stor att man går fri.

Det beror förstås lite på vilket lands örlogsfartyg man stöter på. Indierna och kineserna gör processen kort med kaparna. Fransmännen och amerikanerna uppträder snarlikt. Danskarna och tyskarna griper kaparna ibland.


Svenska flottans bidrag till piratjakten utanför Somalias kust, ME 01, är som bäst på väg dit på ett lyftfartyg. De svenska korvetterna kommer vara några av de minsta fartygen i insatsen. Man ska nog inte vänta sig för mycket av den svenska insatsen eftersom fartygen är konstruerade för Östersjön. Vad man framförallt saknar är helikoptrar. Majoriteten av de lyckade insatserna mot piraterna har genomförts med hjälp av helikopter. Frågan är om inte ett större oceangående fartyg som HMS Carlskrona med hkp 15 ombord varit ett lämpligare alternativ. Det är bara det att HMS Carlskrona är under ombyggnad till signalspaningsfartyg och hkp 15 i sjövariant har precis börjat levereras. Det allra bästa hade ju självklart varit ett svenskt oceangående ytstridsfartyg, men det är nog många år bort. Danmark har ju god nytta av sin Absalon som gjort flera insatser nere i det aktuella området.

Men att korvetterna kan verka avskräckande för pirater som ger sig på konvojer är jag inte orolig för. Förhoppningsvis har man också ett användbart mandat med sig från Sverige. Däremot är jag bekymrad över hur situationen utanför den somaliska kusten ska utvecklas. Det finns ett starkt behov av internationella gemensamma riktlinjer för att stävja piratverksamheten och en stor del av problemet tror jag ligger i avsaknaden av en eller flera ordentliga statsbildningar i det som kallas Somalia.

Pirater!

För övrigt vill jag rekommendera Dokument Utifrån från igår (SVT Play t o m 6 maj) som handlade om piratverksamheten utan Somalia, skildrat av reportrar på plats i Puntland. Mycket intressant och kan utgöra en viss bakgrund inför Marinens stundande mission.

Den av Puntlands presidents föreslagna lösningen: Sluta betala lösensummor till piraterna eftersom de endast finansierar vapen för nya piratdåd och ta i med hårdhandskarna militärt med piraterna.

Ett annat tips kan ju vara att sluta förlägga segelsemestern till området.

Vad göra med pirater?

Återigen har danska flottan fått ett antal somaliska pirater på halsen. Lagstiftningen är oklar vad som ska hända med piraterna och flera europeiska länder är rädda att om piraterna tas till Europa kommer de att söka asyl. I flera fall har man sett det som omöjligt att lämna dem till somaliska myndigheter eller andra afrikanska stater eftersom dessa länder tillämpar dödsstraff. För flera länder är också ROE (rules of engagement eller insatsreglerna) ett stort problem. Tyskland får t ex enligt lag inte utföra polisiära uppgifter utanför det egna territoriet.

Vad som kan konstateras efter de senaste månadernas operationer mot piraterna är att helikoptrar hittills har varit det mest användbara mot piraterna. I ett fall räckte det med att en tysk helikopter visades sig så flydde piraterna och det var ju tur att piraterna inte kunde läsa nationalitetsbeteckningen och kände till den tyska lagstiftningen.

Hittills är det mer hårdhudade länder som har lyckats bäst i sina operationer. För Frankrike går det som bekant en skarp gräns när franska medborgare angrips. Indien och Malysia har också båda satt hårt mot hårt och sänkt piratbåtar.

Idag kan vi läsa om hur danska flottans stödfartyg Absalon genomfört en insats med sin helikopter och gripit fem pirater. I avvaktan på att danska och holländska myndigheter bestämmer deras öde kvarhålls de på Absalon.

Då får man återigen fråga sig vad man tror att den svenska kontingenten till piratbekämpningen ska uträtta. Eskort av fartyg går självklart utmärkt att genomföra, men våra korvetter är inte direkt mest lämpade för att operera på de stora haven. Ej heller har de helikoptrar (inte heller nästa generations fartyg, Visby, eftersom man misslyckades lite med projekteringen). Man får också hoppas att fartygscheferna får med sig vettiga ROE från regeringen så att man slipper få ligga och bara titta på p g a teknikaliteter när piraterna uppbringar sina byten (om de nu är så våghalsiga att de vågar sig på eskorterade fartyg).

Jag befarar att Försvarsmaktens internationella deltagande återigen mer syftar till att sätta svenska flaggor på kartan för att våra politiker ska kunna visa att Sverige faktiskt också är med, mer än att handla om att göra en verklig insats.

Säkerhetsrådet gav i sin resolution från mitten av december stater rätt att fortsätta piratbekämpningen in på somaliska fastlandet, vilket det kan vara värt att notera att den amerikanska militären motsätter sig. Bränt barn skyr elden?

Läs även på Krigsbloggen om de somaliska piraterna

Tidigare inlägg om kontingenten till piratbekämpningen

Pirater, passa er?

Ikväll tillkännagavs det som länge antytts – att Marinen efter något hundratal års uppehåll åter ska ut och jaga pirater. Naturligtvis är det fråga om Somalia och uppdraget som korvetterna HMS Stockholm och Malmö, samt stödfartyget HMS Trossö, ställs inför är egentligen att skydda andra fartyg från pirater mer än egentlig piratjakt.

Piratjakten i sig har ju visat sig vara en svår nöt att knäcka, när själva jaktmomentet väl är avklarad. Har man tur skjuter piraterna först, varvid man kan avge verkanseld. Problemet blir om piraterna ger upp och ska gripas. Var ska de ställas inför rätta och vem har rätt att döma dem? Inte kan man väl utlämna dem till ett afrikanskt land där man tillämpar dödsstraff? Det problemet (läs i Krigsbloggen) har drabbat både Danmark och Strorbritannien, varvid man blivit tvungen att släppa pirater som säkerligen skrattat hela vägen till nästa RPG. (Läs för övrigt hela Krigsbloggens utmärkta serie om piratverksamheten utanför Afrikas horn)

Kommer vi då att lyckas bättre i Sverige? Man kan ju hoppas att ROE är välskrivna, men samtidigt är vi ju vansinnigt duktiga i det här landet på att slå knut på oss själva med olika moment 22. I slutändan är det en officer på låg nivå (något högre när det gäller fartyg) som sitter med ett svårt beslut utan stöd uppifrån, där det enda han kan vara säker på är att han kommer få skit oavsett vilket beslut han fattar. Jag hoppas verkligen att ROE hanterar mardrömssituationen med en liten båt med obeväpnad besättning som i hög fart på kollisionskurs styr mot svenskt fartyg. Troligen gör de inte det och skulle scenariot inträffa har vi rätt en snabbt en ny svensk försvarspolitik till priset av 35 mans liv och en snabbavvecklad Stockholmskorvett.

Som vanligt när det handlar om svenska insatser tar det också tid. Först om ett halvår kan det vara aktuellt med påbörjad insats. Försvarsmakten och Regeringen drog ju i all sin vishet ner beredskapsnivån för samtliga förband till minst 90 dagar. Vid en beredskap på 90 dagar eller längre behöver man nämligen inte ha personal rekryterad och framförallt inte betala någon beredskapsersättning. Man ska nog inte oroa sig alltför mycket för att Marinen ska komma för sent. Såvida inte ROE ändras ordentligt, kommer piraterna bara att behöva åka hem och hämta nya vapen när de blir prejade av de redan insatta örlogsfartygen, såvida de inte är dumma nog att skjuta först eller ge sig på ett franskt fartyg. Operationen är ju också lämplig för Marinen på sådant sätt man ingalunda behöver oroa sig för luftförsvaret, som ju annars är en känd och omfattande akilleshäl på Marinens fartyg.

Edit 19/11: Enl SvD släpper FOI på måndag en rapport där man ställer sig tveksam till effekten av marina insatser.

Länk till FM:s sida om insatsen