Andra aspekter på Wikileaks

På SvD:s ledarblogg tar man ikväll upp en intressant aspekt på den senaste Wikileaksladdningen, nämligen hur Wikileaks med sina läckta diplomatiska dokument helt spelar diktatorer i händerna. Bakgrunden är att DN idag uppmärksammade att den mycket kontroversielle och anti-semitiske representanten för Wikileaks i Ryssland, Israel Shamir, ger Lukasjenko sitt fulla stöd efter valet i Vitryssland. Shamirs motsvarighet i Sverige är faktiskt hans son frilansjournalisten Johannes Wahlström, som figurerat en hel del i media med kritik mot Israel och har publicerat en del material hos sin far. F d riksdagsledamoten (m) och försvarsutskottsmedlemmen Rolf K Nilsson har skrivit en hel del på sin blogg om just banden mellan Shamir, Wahlström, Wikileaks och Ryssland.

Som Per Gudmundsson på SvD nu rapporterar använder Zimbabwes diktator Robert Mugabe nu Wikileaks för att misskreditera sin huvudmotståndare Morgan Tsvangirai, som omnämns i flera diplomatiska rapporter. Tsvangirari riskerar åtal för högförräderi för sina kontakter med amerikanska diplomater.


Uppväger de goda sidorna av Wikileaks de dåliga? Så länge informationen kretsar runt USA blir det mycket, mycket ensidigt. Ska Wikileaks ha trovärdighet är det bäst att organisationen publicerar sina dokument rörande Ryssland, Kina m fl. Sen är det förstås så att dessa länder har ännu lite hårdare syn på tilltag i stil med Wikileaks. Den brittiska Litvinenko-affären, där den f d FSB-agenten Litvinenko avled av förgiftning verkar nu få en tysk motsvarighet sedan en f d KGB-överste och hans fru, nu bosatta i Tyskland, kvicksilverförgiftats. I mitten av november omtalades från ryskt håll att en "Mercader" (namnet på Trotskijs mördare) skickats för att ta hand om den som förrådit de i somras i USA gripna ryska agenterna. Huruvida det är löst prat eller inte återstår att se. Frågan är om Assange m fl vågar riskera att få en "Mercader" efter sig.

Kina fortsätter att sälja vapen till Mugabe

Dock har nu även det sydafrikanska justitieväsendet sagt nej till att en vapenlast ska lossas i Durban för vidare transport till Zimbabwe. Tidigare har ett sydafrikanskt fackförbund för hamnarbetare satt fartyget i blockad.

Nyheten är lite intressant mot bakgrund att Sydafrikas president Thabo Mbeki fortfarande bestämt hävdar att det inte är någon kris i Zimbabwe, trots inflation på 100 000%, en arbetslöshet på drygt 80% och brist på mat. Igår påbörjades också den av Mugabe beordrade omräkningen av röster från ett antal valkretsar. Det är väl ingen som tvivlar på vad resultatet kommer att bli?

Det senaste ryktet gör enligt Human Right's Watch gällande att Mugabe startat "tortyrläger" för omskolning av människor som misstänks ha röstat "fel". Kan det månne vara efter kinesisk förebild?

Elder Mugabe

Jag läser precis att Sydafrikas president, Thabo Mbeki, på väg till det afrikanska toppmötet i Zambia har uttalat sig om valet i Zimbabwe. Uttalandet skedde vid ett stopp i Zimbabwes huvudstad Harare: ”Det är ingen kris i Zimbabwe.”

Ett skrämmande uttalande av statschefen för Afrikas mest utvecklade land, men frågan är om detta slår hans AIDS-politik och uttalanden?

Nu kan man även läsa att det i Zimbabwe beordrats omräkning av rösterna från vissa valkretsar. Det bådar inte gott. Oppositionen avser bestrida detta i domstol.

Jag frågade några Sydafrikanska bekanta för ett år sedan varför inte andra afrikanska länder gör något åt situationen i Zimbabwe. Svaret blev att man inte trodde att de andra afrikanska ledarna vågade det eller kunde göra det. Mugabe är den äldste svarte statschefen i Afrika och är därmed högst i rang, vilket gör att de andra statscheferna får underordna sig honom. Nu verkar det äntligen som att Zambia i alla fall försöker ta tag i situationen.

Edit 15.30:

Jag hittade just en kul bild. I januari gav Zimbabwes Centralbank ut en 10 miljoner dollarsedel. Vid utgivningstillfället räckte den dock inte ens för att köpa en hamburgare i Harare, som då kostade runt 15 milj. Med den årliga inflationen (trots att Mugabe strängt förbjudit inflationen) på runt 100 000% undrar man vad en hamburgare kostar idag?

Bojkotta OS?

Det är svårt att använda någon form av påtryckningar mot världens största land och ett av de viktigaste för världsekonomin.

Ändå kan jag inte annat än tycka att det nu mest kraftfulla vore en bojkott av OS. Detta gillar inte den svenska OS-kommitten. Likaså har intresset från svenska idrottare med OS-ambitioner varit mer än svalt. Det är ju förståeligt. Man får ju inte så många chanser att vara med i OS, men någonstans måste man välja mellan samvetet och pengar/berömmelse.

Det är inte bara hur Kina beter sig i Tibet som väcker mitt missnöje, utan i stor grad även hur man agerar i Afrika. Nu kommer väl somliga att ställa frågan hur västvärlden då har betett sig genom tiderna? Två fel gör inte ett rätt är känt sedan länge. Den kinesiska råvaruhungern har gjort att den kinesiska närvaron i Afrika idag är enorm och så också understödjandet av diverse tveksamma regimer, såsom i Sudan och Zimbabwe. Kina har fyllt tomrummet efter Sovjetunionen som vapenleverantör.

Wadi Sayyidna - sudanesiska flygvapnets bas utanför Khartoum.

Kinesisk hårdvara på militärparad i Sudan. Fler filmer från paraden med annan materiel finns på youtube.

I Sudan är de kinesiska oljebolagen de största intressenterna i landets oljeproduktion. För att se till att ständigt hålla den sudanesiska regeringen på gott mod, ser man till att förse den sudanesiska krigsmakten med ny materiel. Även rebellstyrkorna i Tchad får del av den kinesiska kakan. Visserligen har Kina redan en fot inne i Tchad, vilket man bl a kan läsa lite om i Johanne Hildebrandts blogg från Tchad. Det är nog ändå inte att dra för långa slutsatser att om rebellerna lyckas ta makten kommer de att stå i tacksamhetsskuld till sina gamla allierade. Kina har också varit den aktör som starkast motsatt sig FN-styrkor i Sudan.

Det är glädjande att se att det faktiskt finns höga politiker som vågar ta strid för en bojkott av OS i Kina.

SvD
DN

Fler artiklar 30/3
SvD, 2
DN, 2
Aftonbladet (Zimbabwe)

För övrigt kan jag inte bara annat än sucka över de blåögda anhöriga som gladeligen skriver ut namnen på sina soldater i TD 01. Ägnar man någon timme åt Johanne Hildebrandts bloggs kommentarer, google, hitta.se, ratsit och facebook så har man kommit rätt långt. Tänk då på vad en mer motiverad människa med onda avsikter kan lyckas med...