Besök i verkligheten – utan att ens behöva vara där

Dagens roligaste nyhet är inte att en ordförande till den nya försvarsberedningen tillsatts utan att även Allan Widman fått prova på verkligheten i Försvarsmakten. Få gånger har väl kommentaren "välkommen till vår verklighet" varit så träffande som nu.


Widman skulle under våren tjänstgöra vid Artilleriregementet där han är anställd som reservofficer. Han tvingades dock ställa in tjänstgöringen och erhöll senare ett lönebesked där 0 kr utbetalades i lön. Så långt allt rätt. Ett tag senare fick han dock ett kravbrev från HRC på ett par tusen kr som skulle ha utbetalats till honom. Läs resten av historien på Widmans blogg.


Det är svårt att sätta värde på att även politiker och högre chefspersoner får prova på verkligheten i Försvarsmakten, inte bara i Afghanistan utan även på hemmaplan i Sverige. En sak är säker och det är att inför PRIO och HRC är vi alla lika. Ett litet fåtal är förstås mer jämlika än andra.



Hur gick det förresten för officeren som fick förra året fick 70 öre i lön under insats? Jodå, problemen fortsatte enligt uppgift ett bra tag till.

Ingen bör vara förvånad

Ekot och Expressen (även SvD, DN, Aftonbladet, GP, TV 4) rapporterar nu om incidenterna på P 4, där bl a soldater vådaavfyrade ett granatgevär inne på logementet och vid en övning råkade beskjuta sina egna fordon. I en rapport som granskar incidenterna kommer utredarna fram att bakomliggande faktorer varit bl a chefers frånvaro i den skarpa verksamheten. Det och situationen med en rad stridsvana soldater på plutonerna, samtidigt som yngre befäl saknar samma erfarenhet, gör ledarskapet komplicerat.

Gång efter annan har officerare ute på förbanden varnat för att dessa konsekvenser skulle uppstå efter införandet av HR-transformationen och PRIO, när pluton- och kompanichefer blir än mer bundna till sina datorer där de ska administrera sin personal. PRIO får ofta klä skott för situationen, men arbetet i PRIO är egentligen bara en följd av HR-transformationen och bara inställlningen och målbilden från Försvarsmaktsledningen håll vid lanseringen av PRIO att "Försvarsmakten ska anpassas till PRIO, inte tvärtom", får många officerare att koka.

HR-transformationen som genomfördes för några år sedan innebar att en stor mängd administrativ personal rationaliserades bort av besparingsskäl och att personaltjänst- och lönefunktionerna på förbanden till stor del centraliserades till det nya Försvarsmaktens HR-Centrum i Stockholm. Ansvaret som legat hos administratörerna fördelades ut på det Försvarsmakten valt att kalla första linjens chefer och delar hos HRC. HRC ska alltid kunna utgöra stöd för personalen, varvid både chefer och personal ofta finner sig i telefonköer till HRC mellan 9 och 15, istället för att på en rast kunna lösa ärendet med någon som dessutom har personalkännedom. För många chefer har införandet av PRIO inneburit en starkt ökad arbetsbelastning och omfördelning av arbetstiden, där betydligt mindre tid tillbringas med det förband man har som uppgift att leda i strid. De som väljer att spendera mer tid mer förbandet, finner sig istället jobbandes obetald övertid för att på egen hand försaka laga organisationens ofullkomligheter.

P 4 är inte den enda platsen där man kunnat skönja liknande tendenser när chefsskiktet får allt mindre tid att tillbringa med sina arbetare. Till skillnad från många andra arbetsplatser har inte Försvarsmaktens chefer, officerarna, sin naturliga plats som administratörer av verksamheten utan deras uppgift som deras utbildning naturligtvis fokuserar på, är att på plats leda sitt förband i väpnad strid. Bakom datorskärmen på kontoret blir man varken bra på att fatta taktiskt korrekta beslut eller vinna truppens förtroende, vilket är en grundförutsättning för framgång i väpnad strid.

En stor fördel som anfördes för genomförandet av HR-transformationen var att "chefen" äntligen skulle få full kontroll över sin personal, där möjligheten att knutet till utvecklingsomdömet kunna sätta den anställdes lön och därmed premiera duktiga anställda. Denna möjlighet, förmodligen en av de viktigare för att visa uppskattning för ett bra jobb, stannade kvar på det lilla som är kvar av förbandens personalavdelningar, varvid lönesättningen är precis lika stel och svår som tidigare. HR-transformationen blev till slut endast ett sätt att överföra det administrativa arbetet på chefer som uttagits, utbildats och förväntas vara duktiga ledare och taktiker i väpnad strid. Resultatet har blivit att Försvarsmakten nu både är sämre på väpnad strid och på att administrera och till en kostnad som är minst densamma.


I slutet av oktober skrev tre officerare på P 4 ett intressant debattinlägg på Armébloggen om obalansen mellan de nya administrativa uppgifterna och möjligheten att delta i verkligheten.

Precis som tidigare spåtts på WW slår nu pendeln tillbaka mot den situation vi hade för flera decennier sedan, nämligen en lokal administratör på respektive kompani. Inom några år kommer någon att komma med idén att rationalisera denna verksamhet och slå ihop den till en lokal kameralenhet, varvid vi nästan är tillbaka till situationen hur det var innan PRIO.


Ledarskapet är nästa stora problem att tackla där yngre officerare i allt högre grad kommer att behöva hantera situationen med soldater med betydligt mer stridserfarenhet än vad de själva har. Situationen är inte helt ny för Försvarsmakten, men blir nu betydligt mer omfattande i och med införandet av ett yrkesförsvar. Det här är något som USA och Storbritannien upplevt under åtskilliga decennier och därför har stor erfarenhet av. Tyvärr har Försvarsmakten inte riktigt tagit till sig många av dessa erfarenheter och inte heller helt anpassat officersutbildningen för ändamålet.

De enda tillfällen soldaterna har att få förtroende för sina befäls förmåga att leda dem i väpnad strid innan det verkligen gäller, är i övningsterrängen. Kan den unge officeren där uppvisa förmågan att fatta korrekta beslut i pressade situationer, stärks officerens ställning. Har officeren inte möjlighet att öva med truppen eller rätt utbildning för fatta rätt beslut, kommer officerens befäl aldrig att accepteras och dennes ställning alltid att undermineras. Också av denna anledning är det av yttersta vikt att våra förband ges möjlighet att öva och i större enheter, vilket Försvarsmakten ekonomi tyvärr inte medgett de senare åren och mycket talar för att den inte gör heller under nästa år. Bloggen Cynismer hade ett mycket bra gästinlägg som tog upp problemen som kan uppstå med stridserfarna veteraner.


Ska vi nå framgång med att få en "insatsberedd" försvarsmakt med förmåga att framgångsrikt föra väpnad strid krävs det att man här och nu lättar den kontraproduktiva administrativa bördan från det Försvarsmakten kallar första linjens chefer och frigör medel för organisationen att övas i betydligt större omfattning.


Tweet

Snabb respons

Under Försvarsmakten kommenterar på Försvarsmaktens bloggportal kommenterar nu Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten fallet där "Lt M" i ett gästinlägg på WW berättar att han under september får 70 öre i lön på grund av okänt fel i lönehanteringen.

"Vad gäller det fall som lt. M beskriver kommer det att tas upp på ÖB ledningsmöte på måndag för att med ledning av uppgifterna och med stöd av FM HRC och angiven förbandschef åtgärdas som särskilt ärende."
Informationsdirektören ska ha all heder av att ha agerat så snabbt och för ett mycket bra svarsinlägg på Försvarsmakten kommenterar.


Informationsdirektören berättar också i sitt inlägg om de åtgärder som nu vidtas för att komma till rätta med problemen på HR-sidan:

• En intern översyn över lönesystemet på uppdrag av GD.
• Kvalificerad utbildning av personaladministratörerna inom FM HRC.
• Extra kontroller inför varje löneutbetalning.
• Förenklingar i systemuppsättningen för löneindateringar.
• Förändrade rutiner för att hantera fel.
• Personalförstärkningar på HR-direkt.
• Chefer får egen tid i HR-direkt för att minska kötiden.
• Utbildning av chefer i underlagshantering.
• Vissa fall redovisas särskilt för C LEDS för uppföljning.

Bra åtgärder allihop. Man kan dock ställa sig frågan vad Försvarsmakten egentligen tjänade på HR-transformationen, där syftet var att spara pengar på HR-sidan genom att ta bort lokala lönekontor, reseavdelningar, och till stora delar även personalavdelningar för att istället centralisera dessa och lägga ut delar av personalavdelningarnas ansvar på chefer i kärnverksamheten. Med de personalförstärkningar som nu genomförts och andra åtgärder skulle det vara intressant att se en kostnadsjämförelse. Klart är i alla fall att arbetstagare och chefer i kärnverksamheten fått lägga avsevärt mycket större andelar av sin arbetstid på HR-frågor än tidigare. Det är erfarenheter att ta med inför framtida rationaliseringar i stödverksamheten.

Snart sitter vi kanske åter med en fanjunkare på kompanierna, vars uppgift är att sköta löner, resor, ekonomi och liknande för att avlasta befälet på kompaniet. Skillnaden mot för 60 år sedan är att fanjunkaren jobbar i PRIO. Ge det sedan ytterligare några år så har fanjunkarna centraliserats till en lokal kameralenhet på förbanden.


Oavsett vilket, bra arbetat av Informationsdirektören.


Tweet

Gästinlägg: 70 öre i lön för september

Idag kom ett mail till WW från en uppgiven officer och hela den absurda historien publiceras nedan. För den utomstående kan det vara svårt att tro att det är sant, men för många anställda är detta en realitet som inträffar skrämmande ofta. Det är ett problem Försvarsmakten dragits med ett bra tag och det händer tyvärr allt oftare samtidigt som kommentarerna från Högkvarteret brukar gå i stil med att vi är medvetna om problemet och jobbar med att lösa det. En klassisk pudel. Tyvärr blir det inte så mycket resultat utan arbetstagaren ska glatt finna sig i att vara utan lön i en eller flera månader tills den slutligen betalas ut. Naturligtvis utan ränta eller kompensation.

Det är svårt att tro att denna situation skulle accepteras i något civilt företag eller någon annan bransch. Hade t ex LKAB agerat på samma sätt hade det gått ut ett ramaskri från Gruvtolvan i form av kraftiga offentliga kommunikéer. Försvarsmakten har dock en ytterst lojal personal som ändå fokuserar på att lösa sina uppgifter, men risken är överhängande att även de mest hängivna och uppgiftsfokuserade till slut tröttnar.

Personal är en organisations viktigast resurs och dess förtroende får man bara på ett sätt – genom att ta hand om den.

Försvarsmakten har under året använt sig av sloganen "Välkommen till vår verklighet". Det var av naturliga skäl ytterst lockande att lägga till det i rubriken.

/Wiseman

--------------------------

Här följer en beskrivning av mina problem med mina löner från Försvarsmakten under de senaste månaderna. Jag är normalt tjänstledig 80% från FM för att jobba på FMV. När jag deltog i FL 01 fick jag tjänstledigt från FMV och återgick 100% till Försvarsmakten under missionen (från slutet av mars till mitten av augusti inklusive leavedagar och intjänad semester). På min aprillön, under pågående insats, fick jag fortfarande 80% löneavdrag för tjänstledighet från FM, trots att vi var flera veckor in i missionen. Detta kompenserades på majlönen som var gigantisk. Junilönen var till min stora förvåning korrekt, men i juli var det återigen fel när jag inte fick någon utlandslön utan bara min vanliga I-lön i FM, vilket enligt uppgift drabbade samtliga i FL 01.

När min augustilön så kom tyckte jag att jag fick ut lite mindre än vad jag borde få eftersom den felaktiga julilönen kompenserades där. Det var ändå ungefär rätt summa så jag brydde mig inte om att kolla så noga. Förrförra helgen satt jag och gick igenom alla lönebesked från insatsen och såg då att det inte stod riktigt rätt till. Från den 15:e augusti, då jag återgick till 80% tjänstledighet från FM, hade jag fått löneavdrag 80 % för "tjg i totalförsvaret" OCH löneavdrag 80% för annan anställning, alltså totalt 160% löneavdrag. Detta lönebesked räddades av att jag även fått statlig inkomstskatt på ca -24000 (ett negativt belopp!!) vilket innebar att jag fick närmare 13000kr i skattepengar, och jag har ingen aning om varför.

På måndagen försökte jag få tag på HRC (Försvarsmaktens Human Resources Centrum, den centrala personalavdelning som ersatt det mesta av förbandens personalavdelningar /Wiseman), men eftersom det är hopplöst lång telefonkö när man ringer dit bestämde jag mig för att maila dem istället, vilket man uppmuntras att göra. Sent på måndagen fick jag ett mail tillbaka där det stod att HRC hade skapat ett ärende och att man skulle höra av sig.


I torsdags förra veckan ringde en av cheferna på FL 02 och frågade om jag kunde åka till Sicilien om en vecka. Jag var först inte särskilt sugen, och dessutom ganska överraskad eftersom jag levde i tron att jag enligt den skuggplanering som fanns inte skulle behöva åka förrän i slutet av november. Nåväl, efter att ha pratat med mina kollegor som kan lösa befattningen (tre, plus kollegan vi skulle lösa av), och fått ok av min chef på FMV att ta ledigt oktober ut, meddelade jag att jag kunde ställa upp. En förutsättning var att jag blev beordrad att åka, eftersom jag bara varit hemma 2 månader sedan FL 01 och tyckte att det skulle synas att man tog personal som nyligen varit på insats.

En vecka efter att mitt ärende registrerats hos HRC hade de fortfarande inte hört av sig, så i tisdags skickade jag ett mail för att fråga hur det gick med mitt ärende. Inget svar.

På onsdag eftermiddag åkte jag ner till Ronneby för att hämta ut utrustning och förbereda mig för att åka ner till Sicilien under helgen. Jag hade då fortfarande inte fått någon order om internationell tjänstgöring, men litade på att det skulle lösa sig under veckan eftersom man särskilt hade bett mig att åka ner.


Efter en dag på flottiljen igår kom jag tillbaka till hotellrummet, och gick in på min internetbank för att kolla mina lönebesked (från FMV och FM) eftersom jag fått sms om att de kommit in. Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag endast får ut 70 öre från FM. Jag öppnar lönebeskedet och där är samma siffror; 2x80% löneavdrag för tjänstledighet. Det enda som gör att jag inte blir betalningsskyldig är att jag även fått en massa retroaktiv lön (som nog för övrigt inte heller stämmer...) vilket gör att slutsumman hamnar på 70 öre efter skatt.

Först blev jag helt paff, men sedan mer och mer förbannad. Här har jag ställt upp, och med bara några dagars varsel skjutit ut mig från mitt liv och mitt vanliga jobb (där jag är en singelkompetens) för att bemanna en befattning i insats utan att egentligen behöva göra det. Jag hade ju en beviljad tjänstledighet för att jobba i FMV och kan därför inte beordras i utlandstjänst om jag först inte frivilligt återgår i 100% tjänst hos FM. Jag skrev ett långt sms till min närmsta chef i Försvarsmakten där jag med kraftuttryck förklarade situationen, och att jag inte tänkte åka någonstans om man inte löste mina problem under fredagen.

Under fredagen lade min chef ca 4-5 arbetstimmar på att ringa runt och försöka lösa ut min lön, och att försöka förstå vem som var ansvarig för att beordra mig i utlandstjänst och om och när en sådan order kunde tänkas komma. HRC ringde naturligtvis inte tillbaka som de lovade, så min chef fick ringa upp igen och sitta i telefonkö i en halvtimma. Till slut blev beskedet att de hade rättat det som var fel i PRIO, men att de inte kunde se till så att jag fick några pengar förrän på oktoberlönen. Eventuellt kunde man fixa det på lönekontoret i Boden, men "hon" var inte tillbaka på jobbet förrän på måndag (märkligt att det bara är en handläggare på lönekontoret som kan administrera utbetalningar?).

Ett ljus i mörkret är att C F 17 efter tidigare problem med löneutbetalningar lovat att alla på flottiljen ska få ut sin grundlön, och om det strular så tar man det ur flottiljens kassa så länge. Med detta, och att min chef (som är en av ytterst få i den här soppan som jag litar på gör sitt jobb) lovade att prata med Boden på måndag och se till att jag på något sätt får pengar, lät jag mig till slut nöja i lönefrågan.

Strax efter klockan tre i eftermiddags ringde så min chef och sa att nu var även en order om min utlandstjänstgöring på väg från FTS, som till slut visat sig vara ansvariga för att ta fram en sådan. Han skulle inte hinna få den innan han gick för dagen, men lovade att maila den tilll mig på måndag så att jag själv skulle få läsa den. Jag har dock ingen möjlighet att se ordern innan avfärd, men jag litar som sagt på min närmsta chef så jag nöjde mig så.

Så nu ser det ut som att jag kan åka i helgen ändå, men det känns inte direkt som ett optimalt sätt att förbereda sig inför en insats. Efter att ha tillbringat det senaste dygnet med att vara förbannad får jag nu försöka fokusera på uppgiften istället. Lojal som jag är mådde jag samtidigt dåligt av att hota med att inte åka eftersom jag inte vill svika mina kollegor, men någonstans fanns en gräns även för mig. För första gången efter åtta år som yrkesofficer ställde jag mig igår kväll frågan: ”Är det verkligen värt det här? Är det här jobbet verkligen värt all skit man får från sin arbetsgivare?” Och svaret var inte alls lika självklart som det en gång varit.


Någonting som stör mig särskilt i den här historien är att löneutbetalningarna, förutom att de är fel, inte rättas till förrän på nästa månadslön. När jag har fått ett felaktigt löneavdrag på 33000kr förväntas jag bara acceptera att det kommer att kompenseras på nästa lön. Men hur ska jag våga lita på det efter alla fel? Hur kan det vara så svårt att betala ut korrigeringar direkt? Och hur ska jag kunna planera min ekonomi när jag aldrig har en aning om jag får någon lön, och i så fall hur mycket? Och hur kan man ha ett lönesystem som utan att varna släpper igenom löneavdrag på mer än 100%? All heder åt C F 17 som i brist på centrala åtgärder åtminstone ser till att personalen får ut sin grundlön, men det räcker inte. Försvarsmaktens personaldirektör Per-Olov Stålesjö och C Insats Anders Lindström talade om Försvarsmakten som en god arbetsgivare, med anledning av införandet av obligatorisk utlandstjänst förra året. Men en god arbetsgivare hanterar inte löneutbetalningar på det sätt som skett den senaste tiden.


Det måste bli ett slut på alla dessa felutbetalningar av löner! Det får faktiskt vara nog nu! Uppenbarligen är PRIO för dåligt för automatiska löneutbetalningar just nu, men vad är problemet? Man får väl anställa några som granskar alla lönebesked till dess att PRIO blir mer pålitligt, vad vet jag? LÖS UPPGIFTEN! NU!

Det kommer jag att göra. Trots allt.


Lt M

(Tilläggas bör att samtliga av mina lönebesked från FMV under den här perioden [som vanligt] varit ett under av korrekthet, trots samma tidsförhållanden när det gällt att få in tjänstledigheter och annat. Kontrasterna är uppenbara, och kanske har Försvarsmakten ett och annat att lära av FMV i det ökade samarbete som nu är förestående...)