Gästinlägg: Uniformen står för säkerhet

I förra veckan sändes reportaget Hotbild mot försvaret i Sveriges Radio. I detta uppgavs en hotbild föreligga mot personal inom Försvarsmakten och att de anställda fått instruktionen att ”tänka efter” om de ska uppträda offentligt i uniform. Som bakgrund hänvisades till en intern diskussion mellan överbefälhavaren och förbandscheferna. Den efterföljande debatten föranledde ett förtydligande från Försvarsmakten angående att bära uniform på allmän plats. Men frågan är tyvärr varken ny eller avslutad.

Även om hotbilder kan variera så vittnar debatten om en splittrad bild inom olika delar av Försvarsmakten, både avseende det faktiska läget samt hur detta skall bemötas. Att från myndigheten säga: ”Nej det saknas specifik hotbild, men ja det kan vara farligt” är i sig motsägande. Att sedan inte konkretisera hotbilden mot medarbetarna men samtidigt råda dem att avgöra själv är olyckligt. Om inte ens våra högsta chefer entydigt kan säga vilken hotbild vi ska bemöta och hur, kan vi då verkligen förvänta oss att enskilda medarbetare skall kunna göra det?

Ett annat argument som stundtals hörs är att enskilda eller grupper kan ”störa sig” eller bli provocerade av att se människor i uniform. Denna del av reportaget togs bort från Sveriges Radios hemsida under onsdagen, men det är tyvärr inte första gången det framförts. Även om det är oklart varför någon skulle bli provocerad av att se sitt eget lands soldater är det desto tydligare att det inte kan vara en anledning för försvaret att anpassa sig.

Det finns två centrala aspekter av uniformsfrågan. Den första rör det faktiska läget. Vi har inte råd att vara naiva, vår personal och vår verksamhet är av intresse både för främmande nationer och för andra grupperingar. Men att gömma sig för hot är inte rätt väg att gå. Tvärtom borde förstärkt skydd av våra anläggningar eller att åter beordra nyckelpersonal att förvara sitt tjänstevapen i hemmet vara mer självklara åtgärder.

Den andra aspekten är en effekt av den första, och ur flera hänseenden ännu viktigare; vilka signaler vårt agerande sänder. Den österrikiske psykologen Paul Watzlawick, en legend inom kommunikationsteori, sade de bevingade orden "Man kan inte inte kommunicera". Han underströk att alla former av agerande (eller frånvaron av det) sänder signaler, både inom den egna organisationen men även till allmänhet och omvärld.

Att inte bära uniform offentligt på grund av att rikets fiender kan komma att försöka göra dig illa är en farlig del av en Nederlagsdoktrin. Signalen till omvärlden riskerar att bli ödesdiger; om bara antydan om ett hot är tillräckligt för att skrämma svenska soldater ur sina uniformer, hur ska de då reagera vid en verklig konflikt? Och om försvaret viker sig för hot, hur kan vi då förvänta oss en hög försvarsvilja bland den civila befolkningen?

Vi lever i en tid av oro där det är avgörande att våra soldater och sjömän utstrålar styrka, säkerhet och trygghet. Rådet till de anställda borde varit omvänt: Bär uniform ofta och med stolthet. Ni utgör den yttersta garantin för landets säkerhet, ju sämre läget i nationen blir desto viktigare är det att ni fortsätter bära uniformen rakryggat.

David Bergman
Kapten / doktorand i psykologi

Gamla bekanta från ondare tider

Bloggen Brezjnev uppmärksammar fenomenet med ryska TIR-lastbilar återuppstått. För den som är lite yngre och inte känner till de sovjetiska TIR-lastbilarna som dök upp på alla möjliga platser i landet utom där de borde ha vistats, rekommenderas ett besök hos Sandarnegubben eller Hjak. Det finns all anledning att fundera över ryska TIR-lastbilar och liknande företeelser. Som förhoppningsvis bekant, berättade Säpo i sin årsrapport för 2013 att man identifierat att Ryssland genomför "krigsförberedelser" mot Sverige, utan att specificera vad det handlade om. Man kan dock sluta sig till att detta i så fall innefattar en omfattande underrättelseverksamhet då kontraspionage hör till Säpos huvuduppgifter.

Härom kvällen länkade jag till Brezjnev inlägg på Twitter och fick inte oväntat respons av personer som i närtid observerat ryska TIR-lastbilar intill militära anläggningar. Nu finns det ju naturligtvis gott om anledningar till ryska lastbilar att färdas genom Sverige, men det är ju inte utan att man lyfter på ögonbrynen när man väljer att parkera precis utanför ett skyddsobjekt istället för det truckstop som ligger i närheten och som har de faciliteter som övriga lastbilschaufförer brukar vilja nyttja.

Nu är det dock inte bara TIR-lastbilarna som dykt upp igen, utan även flera andra företeelser som förknippas framförallt med det kalla krigets 80-tal och det här inlägget syftar till att mana till vaksamhet. Tyvärr kan man redan nu pricka av flera av de företeelser som illustreraras i den kända informationsfilmen "Förebudet" från slutet av 80-talet, om än vissa i något mer modern tappning. Uppmaningen är därför att ser du som försvarsmaktsanställd något misstänkt, så anmäl det då hellre till ditt förbands säkerhetsavdelning (S2, G2, M2 eller A2) en gång för mycket än för lite. Allra helst också du som inte är försvarsmaktsanställd, vilket du kan göra genom att ringa växeln till närmaste förband och berätta vad det gäller så ska du bli kopplad till rätt handläggare.

Uppdatering på allmän begäran: Det som är intressant att rapportera är enligt de klassiska 7 S:en, det vill säga:
- Stund (när gjordes observationen)
- Ställe (plats för observationen)
- Styrka (hur många var de/det som observerades)
- Slag (vad observerades)
- Sysselsättning (vad gjorde de/det som observerades)
- Symbol (specifika kännetecken på det som observerades, t ex färg, signalement, kläder, bilnummer)
- Sagesman (vem är du och hur når man dig för att få kompletterande uppgifter)

Gästinlägg: Återkoppling av logistikreformen

Härnedan följer ett mycket intressant gästinlägg som följer upp tidigare beslut om rationalisering av försvarslogistiken och dess innebörd för verksamhetssäkerhet. Denna gången tas avstamp i Ekonomistyrningsverket nyligen publicerade rapport som rekommenderar att Försvarsmakten och FMV åter slås samman.

Wiseman

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Återkoppling av GLoB 2 till ESV rapport om ekonomistyrning

”Steg två i reformen – överföringen av beställarkompetenser från Försvarsmakten till FMV – minskar dubbelkompetenserna men skapar istället strukturella obalanser i fördelningen av ansvar och befogenheter mellan myndigheterna” (ESV-rapporten Fungerande styrning av försvarets materiel- och logistikförsörjning 2014-05-19)

Steg 2 ovan refererar naturligtvis till den olycksaliga FSU-utredningen som inte på något sätt burit åt rätt håll om man vill ha en säkerhetspolitiskt och operativt relevant försvarsmakt snarare än en lättfotad industridemonstrator.

”Regeringen har med anledning av Försvarsstrukturutredningens betänkande ”Forskning och utveckling samt försvarslogistik i det reformerade försvaret” (SOU 2011:36) givit FM och FMV i uppdrag att genomföra effektiviseringar inom försvarets stödverksamhet. I regeringsbeslut (8 och 9, 2012) gavs FM och FMV i uppdrag att redovisa en plan för hur effektiviseringar ska genomföras. Av redovisningen, som ska ligga i linje med FSU rapport, ska framgå hur effektiviseringsåtgärder av lednings- och beställarfunktioner inom försvarets materiel- och logistikförsörjning ska genomföras.”(GLoB2)

Som vi även tidigare konstaterat, dubbelkompetens förekommer naturligtvis inom ett sakområde men ansvaret, uppgifterna och befogenheterna var snarare kompletterande. Trots gediget utredande kunde inte några rationaliseringar tas hem, tvärt om. Detta var ett faktum som accepterades i slutrapport Genomförandeprojektet Lednings- och Beställarfunktioner steg 2 (GLoB 2) 2014-01-31.

Vad jag inte kunde förstå i mitt tidigare inlägg här hos Wiseman när Cecilia Widegren presenterade denna ”satsning” i tidningsartiklar och inte heller Sinuhes Samtal på sin blogg var hur denna effektivisering var kalkylerad. Vi vet idag att FSU antagande om besparingspotential bara var just ett antagande. Inga beräkningar fanns utan man utgick från att båda myndigheterna bedrev samma verksamhet(?) och att två ihopslagna fabriker har ett nyckeltal för effektiviseringar. Att man felaktigt applicerat denna ”mellan tummen och pekfingret” modell framgick naturligtvis inte i rapporten så de påstådda rationaliseringsvinsterna kunde inte granskas innan rapporten agnad med besparing gick till regeringen för beslut.

”ESV anser med anledning av detta att Försvarsmakten inte kan leva upp till myndighetsförordningens krav på ledningens ansvar och, eftersom materielförsörjningen utgör en central del i den militära förmågan, inte heller till det samlade ansvaret för den militära förmågan i enlighet med myndighetens instruktion.”

Återigen citat från Ekonomistyrverkets nyligen utgivna rapport ”Fungerande styrning av försvarets materiel- och logistikförsörjning”. Det tål återigen att påpeka att det lika gärna skulle kunna handla om kontrollen över fortsatt luftvärdighet och därmed ansvar och befogenhet för medarbetares och tredje parts liv.


I förra inlägget refererades till haveriet inom RAF som kostade 14 människor livet och där det i rättegång kunde konstaterats att det var rationaliseringskrav, organisatorisk röra och otydliga ansvar som var huvudorsaken. Denna referens (An independent review into the broader issues surrounding the loss of the RAF Nimrod MR2 Aircraft XV230 in Afghanistan in 2006) är lämplig att påminna om när man nu i elfte timmen tillsätter ett nytt projekt (Omdaning Försvarslogistik Flyg, OFL FLYG, februari 2014) som ska vifta med trollspöt och till semestern ha förslag på ny organisation inom såväl FM som FMV som skall ta hem beslutade rationaliseringsvinster trots att GLoB2 efter noggranna analyser inte kunde finna dessa.

Bemanning och tidsramar för OFL FLYG inger inte förtroende och presentationsmaterialet med stort försäljarorerande tyder på att man återgått till molnfri höjd. Tyvärr uppvisar även förslag på principer för ledning av fortsatt luftvärdighet att man försöker formulera sig i regelverkstermer men att man inte har kompetensen. Rena felaktigheter återkommer ständigt trots påpekanden. Det är faktum att själva tillämpningen av regelverket för luftvärdighet som delas mellan två myndigheter blir så pass komplicerad och utanför praxis att det även för insatta och kompetenta människor behövde utredas särskilt vid skapandet av Försvarsmakten som en flygoperatör. På några månader ska man nu krama ihjäl 370 miljoner i årsarbetskrafter inom en verksamhet som riskerar lida brist på kompetenta resurser i en snar framtid.


Nimrodrapporten igen:

“PART IV: ORGANISATIONAL CAUSES

Huge organisational changes took place in the In-Service support and airworthiness arrangements for Defence equipment and RAF aircraft in the years prior to the loss of XV230. There were three major themes at work:

First, a shift from organisation along purely ‘functional’ to project-oriented lines, i.e. a move from having different organisations responsible for different aspects of support, to having individual multi-disciplinary bodies for each platform.

Second, the ‘rolling up’ of organisations to create larger and larger structures2 as a result of:

(a) a drive to create more tri-service (i.e. ‘purple’) organisations by the merger of single-Service Royal Navy, Army and RAF bodies; and

(b) a move to ‘whole-life’ management of equipment by merging procurement and in-service organisations.

Third, the ‘outsourcing’ to industry of increasingly more of the functions traditionally carried out by those in uniform.”

Visst går det att rationalisera verksamhet, rationalisering ska vara en naturlig del i en sund organisation, att optimera eller avveckla processer och frigöra resurser till en förändrad omvärld. Men det görs bäst inom respektive ansvarsområde, inte genom att vända upp och ned på begrepp och roller samtidigt som man blandar ihop två statliga myndigheter. Försvarsmaktens Flygoperatör optimerade den interna ledningen för luftvärdigheten 2009 först efter en noggrann utredning (FUH 2008 och dess införande- omfattande mer än 1000 dokument). Denna omorganisation har precis börjat sätta sig men skulle därför även på ett säkrare och mer tydligt riskkontrollerat kunnat ta hem ett av riksdagen beordrat besparingsmål.

Så här ute i flygunderhållsverksamheten hör man väldigt lite om införandet av GLoB2 på Mark och Sjöarenan men det skulle vara intressant att veta om man kan redovisa besparingar (- eventuella konsulter som tillkommit och gömts på materielanslaget) och om man anser sig ha kontroll på risker i verksamheten.

Flygverkmästaren

Inhämtning genomförs

Detta är inget jag normalt sett skulle ta på nätet, men detta är bedömt det bästa och snabbaste sättet att få folk att vakna och tänka efter och förhindra att aktören får den information man är ute efter.

På Twitter har under dagen bedrivits inhämtning mot svenska konton som får antas innehas av svensk militär personal. Arbetsmetoden har varit att man kontaktar kontoinnehavaren från ett konto som presenteras som någon som är intresserad av att få "statlig anställning" (ej normal svensk strävan att bara allmänt jobba i staten. En svensk talar oftast om ett yrke) för att sedan när kontakt via direktmeddelande kunnat upprättas, ställa frågor om andra konton och vad den personen bakom kontot jobbar med. Bara en sån sak får ju förhoppningsvis nackhåren att resa sig. När motsidan märker att man inte kommer någon vart avregistreras senare kontot.

Metoden har använts mot flera personer och kommer därför sannolikt att prövas flera i en eller annan variant och även på andra sociala medier. Det är samtidens tavelförsäljare, men i cyberrymden istället för på cykel.

Det finns ett stort intresse från andra aktörer i vad Sverige gör och inte minst den svenska Försvarsmakten med tanke på vad som nu sker i omvärlden. Var vaksamma.


Betänk gärna också Försvar och Säkerhets rader från i fredags i inlägget om upptakten till det vi nu sett i helgen:

Andra nygamla grepp kan vara propagandistiska inslag baserad på sedvanlig god underrättelsetjänst. Utan egna tekniska bevis vill jag framhålla att de inspelningar av telefonkonversationer vi hört den senaste tiden gynnar ryska intressen. Victoria Nulands samtal med den amerikanska ambassadören i Kiev med sina recensioner av ledande politiker och invektiv mot EU förlorar USA och i förlängningen också EU på.

Likaså måste någon med hög kapacitet knäckt Erdogans kryptotelefon när han instruerar sin son att gömma pengar i en inspelning som verkar vara äkta.

Att den turkiske premiärministern försvagas i detta läge gynnar ryska intressen, eftersom Turkiet ser Krimtatarerna som sina skyddslingar. Något som framgår av den turkiske utrikesministern Ahmet Davutoglo’s uttalande igår.

Så därför vill jag sluta med en vädjan till våra folkvalda, statsråd och regeringstjänstemän med viktiga befattningar i försvars- och utrikespolitiken med tanke på skeendet och Försvarsberedningens överläggningar.

Tala inte i telefon om svenska angelägenheter som är hemliga, dit räknas även kvalificerade, privata bedömningar. Skicka inte dessa uppfattningar eller uppgifter på mail heller. Våra intressen kan skadas, människor kan utsättas för risker och du kan få höra din röst på BBC. Informationskriget blir alltmer brutalt och på andra sidan Östersjön pågår en våldsam upprustning.

Bild: AntePH?

Hög risk för ny säkerhetskultur

Idag meddelades domslutet i rättegången mot den specialistofficer som i början av hösten sköt ett vådaskott i en vapenvårdslokal på Ledningsregementet i Enköping.

Domstolen väljer att fälla officeren för framkallande av fara för annan till följd av grov oaktsamhet med påföljden villkorlig dom och 40 dagsböter à 200 kr. Därtill ska officeren betala 500 kr till Brottsofferfonden och rättegångskostnader på 5000 kr.

Ur domen (namnet ersatt med NN):
"[NN] har uppgett att han, om han döms för brottet, inte drabbas av någon arbetsrättslig påföljd. Det är inte tillräckligt som påföljd med enbart ett bötestraff utan [NN] bör dömas till villkorlig dom och böter."


Den stora farhågan är nu vad domen kommer att medföra för säkerhetskulturen inom Försvarsmakten. Utan tvekan kommer det bli än mer sällsynt att anmäla vådaskott, vilket lika säkert kommer att medföra en försämrad verksamhetssäkerhet.

På WW har tidigare beskrivits hur ärendet hade kunnat hanteras om det hade rått en lärande och icke-dömande säkerhetskultur i Försvarsmakten. Där drogs paralleller till säkerhetskulturer som råder inom NATO-länder med betydligt sämre resultat än den som råder i det svenska Flygvapnet. I samband med Gripenexporten har man försökt exportera även det svenska DA-systemet. Inte bara för att höja flygsäkerheten i de importerande länderna utan även för att kunna höja den svenska flygsäkerheten. En av de första DA som skrevs av ett utländskt land berörde ett icke fullbordat felgrepp som kunde ha fått allvarliga följder. Flygteknikern som skrev DA:n hade dock aldrig gjort något fel utan beskrev bara hur hans agerande i förlängningen kunde ha lett till en incident. I Sverige ett klockrent exempel på en händelse där alla kan lära sig något av händelsen och något som omedelbart höjer flygsäkerheten till gagn både för arbetsmiljö och operativ effekt. I det berörda landet blev resultatet att flygteknikern ställdes inför domstol och fälldes – trots att han inte gjort något!


I fallet med officeren i Enköping har han utan tvekan begått fel eftersom han skjutit ett vådaskott. Fundera över hur många moment i normal vapenhantering som innefattar blindavfyrningar och varför man genomför blindavfyrningar. En av de vanligaste platserna för just blindavfyrningar är just i vapenvårdslokalen. Likväl finns inga skyddsåtgärder vidtagna för att kunna hantera just ett blindavfyring inomhus där en skott brinner av. Ska man måhända bära hörselskydd själv och se till att omgivningen gör det innan man blindavfyrar? Risken är ju annars att man vållar någon annan kroppsskada? Tyvärr verkar inga som helst steg tas åt detta håll, utan istället är man fullt nöjd med att utpeka en syndabock så snabbt som möjligt. En patron-urlåda i vapenvårdslokalen hade inte varit särskild svår att ordna och framförallt att ordersätta.


Hade jag varit chef för Ledningsregementet hade jag personligen betalat specialistofficerens böter och övriga kostnader. Det som har inträffat är i grunden något som Försvarsmakten är att lasta för – inte den enskilde officeren. Den enskilde officeren har varit det sista lagret i en lång kedja som inte fångat upp en potentiell risk för verksamhetssäkerheten. Ska officeren dömas ska så även alla de andra lagren som inte fångat upp risken också dömas.


Det är också intressant att jämföra tingsrättens dom med Juridisk Orientering 4/2005 där chefen för Försvarsmaktens juridiska stab meddelar ny praxis avseende vådaskott. Framkallande av fara för någon ska normalt innebär löneavdrag. Den enskildes inställning till tillbudet ska utredas. Nonchalant inställning till säkerhetsbestämmelser kan normalt aldrig utgöra en ringa förseelse. Därtill finns en rad andra aspekter som får en att fundera över applicerbarheten när nu vådaskott tydligen är en fråga för civil domstol.


Intressantast är dock stycket om vådaskott inomhus:

"Tidigare har personalansvarsnämnden regelmässigt meddelat löneavdrag som påföljd. Personalansvarsnämnden har vid sammanträdet den 9 november 2005 beslutat att avseende vådaskott skall nämnden i vissa fall kunna meddela en varning som påföljd. Om det avfyras av våda och i ofarlig riktning skall påföljden i normalfallet bestämmas till varning. Ett vådaskott som avfyras inomhus har dock inte avfyrats i ofarlig riktning, såvida man inte befinner sig på en inornhusskjutbana. Om man framkallar fara för någon skall påföljden i normalfallet bestämmas till löneavdrag. Att själv anmäla att man avlossat ett vådaskott när det inte finns något vittne till händelsen skall tas med i bedömningen. Om ett vådaskott medför en personskada skall detta liksom tidigare inte inverka på bedömningen."

Med ovanstående i åtanke – är verkligen blindavfyringar inomhus något vi ska syssla med inom Försvarsmakten?

Observera också tingsrättens och Försvarsmaktens skilda uppfattningar om personskador till följd av vådaskott. Det vore intressant att höra C JURS tankar kring tingsrättens dom och hur ärendet hamnade i Tingsrätten. Flera uppgiftslämnare är nämligen av en helt annan åsikt än den C JURS tidigare redogjorde för.


Läs gärna också Flygvapeninspektören tankar kring säkerhetskulturer om ni inte redan gjort det.

Läs även gästinlägget på Cynismer apropå tingsrättens dom.

Fortsatt debatt om FM säkerhetskultur(er)

Debatten går vidare om Försvarsmaktens verksamhetssäkerhet och vilken säkerhetskultur som bör råda.

Igår kom via HKV Info en kommentar från Försvarsmaktens chefsjurist rörande uppgifterna i fallet med vådaskottet på Ledningsregementet.

"I Försvarsmakten hanteras disciplinära frågor efter anmälan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Det är nämnden som beslutar om påföljder eller anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna.
Anmälan om vådaskott vid ett förband görs av förbandschef till personalansvarsnämnden. Även i detta fall är det således personalansvarsnämnden, inte militärpolisen, som beslutar om anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna. Någon ändring av dessa rutiner har inte skett."

Stefan Ryding-Berg
Försvarsmaktens Chefsjurist


Kommentaren publicerades under det förra inlägget i ämnet som avsåg visa på hur vådaskott och dylika  misstag och händelser utan uppsåt skulle kunna hanteras i en organisation som strävar efter lärande och icke-dömande säkerhetskultur. Samma kommentar kom även till Cynismer i anslutning till det gästinlägg som Kn David Bergman gjorde om fallet med vådaskottet. De vidare kommentarerna på Cynismer visar att sista ordet förmodligen inte är sagt i denna fråga.


Igår publicerade också flygvapeninspektör generalmajor Micael Bydén ett inlägg på Flygvapenbloggen där han ger sin syn på hur verksamhetssäkerhetsarbete bör bedrivas (läs helst inlägget i sin helhet)

"Jag är själv bara människa och jag gör fel och begår misstag, trots att min intention varit god. Jag har under min flygande karriär brutit färdtillstånd. Jag har överbelastat flygplan. Jag har krockat med fåglar och landat i fel banriktning. Den 13 december 1989 landade jag efter ett spaningsflygpass på låg höjd, med hål i framkanten på ena vingen. Hålet var orsakat av ett träd, förmodligen en tall, det luktade så. Att jag hade flugit för lågt var uppenbart. Jag förstod då inte själv hur lågt, men resultatet talade sitt tydliga språk. Jag lärde mig mycket den gången. Om mig själv, om vilka marginaler mitt liv hängde på, om mina kollegor och inte minst om min organisation. Jag har skämts, jag har ångrat mig och jag har mer än en gång önskat att jag kunde vrida klockan tillbaka, att få min handling ogjord.

Jag har aldrig känt mig ifrågasatt, aldrig känt mig utstött eller beskylld av mina kollegor eller min organisation för mina misstag. Däremot har jag känt stöd de gånger jag behövt det.

Det jag beskriver är den ”icke-dömande” kultur som vi genom åren utvecklat, där det som exempel är en självklarhet att berätta om och skriva rapport på sig själv då man gör fel eller begår ett misstag. Rapporten skrivs med samma självklarhet vid en händelse som kunde ha resulterat i en incident av något slag. Rapporten skrivs för att vi skall kunna lära av den och andra inte skall behöva göra samma misstag eller hamna i samma situation. ”Självklarheten” att rapportera är en ambition som över tiden går upp och ner, dvs rapporteringsvilligheten är inget man kan ta för givet. Det krävs som jag tidigare nämnt ett kontinuerligt arbete för att få systemet att fungera. Det bygger i hög grad på förtroende. Förtroende för sin personal, förtroende för sin chef, förtroende för sina kollegor och förtroende för materielen. Jag påstår att den ”icke-dömande” kultur vi skapat är fundamental för hela vårt system och dess funktion. Det är en trygghet och det skapar en naturlig öppenhet."


Vidare oroas Bydén över många av kommentarerna till inläggen om Försvarsmaktens verksamhetssäkerhet på försvarsbloggarna och som antyder att myndigheten istället går mot en dömande kultur. Bydén betonar att sanningen ligger i betraktarens ögon och vill se en ökad debatt kring detta så att man på Försvarsmaktens högsta nivåer bättre kan förstå vad som avses.

Bydéns inlägg tyder på en god förståelse för problemen och visar på ett mycket gott ledarskap när han dessutom använder sig själv som exempel på ett sätt som man alltför sällan ser. Det här är en debatt och även ett ledarskap som Försvarsmakten behöver.

Om ett vådaskott istället hade varit ett färdtillståndsbrott

Säkerhetsarbete kräver omfattande insatser och en mycket öppen inställning för att ha chans att vara framgångsrikt. I fallet med Flygvapnets flygsäkerhetsarbete är det åtskilliga år av forskning som burit frukt, inte minst i form av det ca 50 år gamla DA-systemet. Att skriva en DA är obligatoriskt när en driftstörning inträffat, men görs i regel också där en driftstörning kunde ha inträffat. Med en driftstörning avses en händelse som fått påverkan på verksamhetssäkerheten och därmed i förlängningen även på den operativa säkerheten.

Händelsen med vådaskottet på Ledningsregementet är djupt beklaglig. Inte bara för att vådaskottet inträffat utan för att hantering i längden riskerar att leda till ett klimat som i längden försämrar Försvarsmaktens verksamhetssäkerhet. Oavsett vad ansvariga nu säger om händelsen kommer den indirekta signalen till Försvarsmaktens personal att vara att vådaskott bör man så långt det går mörka, annars hamnar man i tinget. Resultatet blir i så fall Försvarsmakten som organisation ingenting lär av händelser där säkerheten hotats och risken för allvarligare olyckor ökar. Vår säkerhetskultur riskerar därmed att erodera.

 Hade det nämnda vådaskottet hanterats som en flygsäkerhetshotande händelse hade det kunnat se ut ungefär som nedan. Observera att det är ett exempel på hur en liknande händelse skulle kunna ha gått till för att visa på hur DA-systemet skulle kunna appliceras, ej hur de faktiska omständigheterna kring vådaskottet förelåg.



–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Förband: LedR
Enhet: Psyops
Datum: 120810
Signatur: ABC (rapportörens signatur anonymiseras sedan innan inmatning i databas, där den ersätts med ålder och erfarenhet i form av flygtimmar, vilket även gör det mer statistiskt gångbart. I det här fallet hade det kunnat vara lämpligt med t ex år sedan anställning)
Typ av händelse: Tillbud
Teknisk rapport/Arbetsbeskrivning: Nej (Ja vid samtidigt materielfel)
Övning: Skjutövning
Övningsfas: Förberedelser
Orsak: Vådaomställning, -utlösning, -avfyrning
Orsak 2: Avsteg från order och bestämmelser

Vådaskott vid påfyllning av ammunition

Vid förberedelser inför snabbmarsch följt av skjutpass på Stora skjutbanan avlossade jag vid blindavfyrning ett vådaskott i vapenvårdslokalen där vi genomförde påfyllning av ammunition efter utlåsning av vapnen. Sedan i slutet av maj ska vapnen förvaras med uppspänd mekanism enligt lokal instruktion. Stressad som jag var då vi var efter i tidsschemat, fick jag ett hjärnsläpp när jag gjort magasin i och släppte fram mekanismen och blindavfyrade i ofarlig riktning för att slacka mekanismen.


Plutonchefs kommentar:Vi genomför just nu förberedelser inför skarp internationell insats och eftersom tidsschemat inför insatsen är pressat har vi strävat efter att kombinera så många aktiviteter som möjligt. Tanken var här att kombinera fys och skjutpasset, samt att genomföra förberedelser inför förflyttningen och skjutningen så missionslikt som möjligt med påfyllning inne i "campen".
Efter vådaskottet beordrade jag eld upphör och genomförde samlat patron ur momentvis med truppen och vidtog därefter åtgärder efter vådaskott. Utbildningssäkerhetsofficer och förbandspsykolog tillkallades direkt för att understödja i det efterföljande arbetet. Vi har även talat igenom händelsen på plutonen och haft en bra diskussion om hur det inträffade kan appliceras på miljön i insatsområdet och var/hur liknande saker skulle kunna hända där.

Tjf kompanichef kommentar: Plutonchefens ambition till "train as you fight" är eftersträvansvärd. Tyvärr har ambitionen i kombination med flera andra faktorer gjort att vi har fått ännu ett vådaskott. Vi ska skatta oss lyckliga att det sista filtret i vår vapensäkerhet faktiskt fungerade, nämligen blindavfyrning i ofarlig riktning.

Här kan vi identifiera flera faktorer som bidragit till det inträffade.Ett av de första skjutpassen efter semestern, tidsförsening med påföljande stress, personal som nyss börjat jobba tillsammans och nya rutiner. Här borde plutonchefen ha dragit öronen åt sig tidigare och plockat bort en eller flera av dessa faktorer som ledde fram till vådaskottet. Som kompanichef borde jag också ha gett tydligare styrningar avseende hur vi ska bedriva förberedelserna innan plutonen roterar.
Plutonchefen ska ha beröm för åtgärderna efter vådaskottet som skedde helt enligt boken.

Utbsäkoffs kommentar: Instämmer med kompanichefens analys. 


Då samtliga gruppchefer är officerare och normalt beordrar ladda/patron-ur kan förvirring uppstå vid övningar med plutonchef som övningsledare om inte detta klaras ut. Om avsikten är att träna inför mission bör sådana rutiner eftersträvas fullt ut, exempelvis genom en patron ur-låda utanför förbandets lokaler som efterliknar den i insatsområdet, samt medger en högre säkerhet.

Föreslår spridning av denna DA i nästa nummer av "säker soldat". Händelsen har också belysts lokalt på förbandet i samtliga plutoner.

Marksäks kommentar: Föreskrifterna med förvaring av vapen med uppspänd mekanism var en nyhet för oss. Detta är ej godkänt från centralt håll och vi har skickat ut ett centralt meddelande om att detta förfarande ej får användas. Då samtliga gruppchefer är officerare och normalt beordrar ladda/patron-ur kan förvirring uppstå vid övningar med plutonchef som övningsledare om inte detta klaras ut. Om avsikten är att träna inför mission bör sådana rutiner eftersträvas fullt ut, exempelvis genom en patron ur-låda utanför förbandets lokaler som efterliknar den i insatsområdet, samt medger en högre säkerhet


Instämmer även med kompanichefen. En lång rad faktorer i samverkan har sannolikt lett fram till denna händelse. Den enda klassikern man riktigt saknar är lite sömn. Som chef och utbildare måste vi kunna identifiera de tillfällen där risken för felgrepp är förhöjd och vidta åtgärder för att stävja detta.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––



"Det skulle aldrig hända mig" vs "Det där kunde ha varit jag"

En viktig aspekt av DA-systemet är dess tillgänglighet för all personal. Genom att samtliga berörda kan läsa skrivna driftstörningsanmälningarna och att man vet att "alla" skriver, istället för att på en samlad genomgång få något föreläst sig eller förmedlat i tredje led genom närmast chef/utbildare, minskas känslan av att "det skulle aldrig hända mig" och ersätts istället av "det skulle lika gärna kunnat vara jag". Genom att händelserna beskrivs av den som varit med om det inträffade förstärks detta ytterligare och de som läser kan sedan lättare känna igen sig i liknande situationer och identifiera varningstecknen som kan vara de första i en kedja som leder till en driftstöning.

I händelsen med det riktiga vådaskottet på Ledningsregementet har en utredning gjorts på händelsen, vilken bl a sänts in till Högkvarteret. Därefter har Marksäk lagt ut utredningen på det gemensamma försvarsmaktsnätverket i oredigerat skick och därtill gått ut med en "Marksäkinfo" till förbanden om var man kan återfinna och läsa utredningen. Avsikten är naturligtvis i grund och botten god, men är det så klokt att lägga ut en utredning där den 1. sergeant som sköt vådaskottet namnges och därmed också direkt utpekas? Risken är att personer som läser utredningen som en anklagelse istället för något att lära av. Grundsynen måste vara att den nämnde specialistofficeren efter detta kan gå vidare och göra god tjänst i Försvarsmakten, men kommer han att ges den chansen även om åtalet skulle ogillas eller blir han alltid sedd som "han som sköt vådaskottet i vapenvårdslokalen"? Detta är inte ett förfarande som passar en lärande organisation och god säkerhetskultur.

Verksamhetssäkerheten skulle tjäna på ett bättre sätt att förmedlas ut till de som ska bygga den, nämligen de enskilda personerna i organisationen. Hur många soldater kommer att få del av det som inträffade i vapenvårdslokalen i byggnad 76 på Ledningsregementet eller de faktiska omständigheterna? Hur många får del av händelserna vid P 4 våren 2011? Försvarsmakten skulle tjäna på att det lättillgängligt för samtlig personal fanns en publikation för övrig verksamhetssäkerhet liknande Flygdags vars nya nummer t ex kunde påannonseras genom mailutskick med länk. Möjligheterna är stora.


Får man en bättre säkerhet med hårda straff på försumlighet och misstag?

I flera länder finns redan en säkerhetskultur som bygger på det system som vi riskerar att få med åtalet mot specialistofficeren på Ledningsregementet. En kultur där det är viktigare att fälla någon än att förändra det som är roten till problemet. Ett exempel är ett visst NATO-land i Östeuropa där piloten hamnar om vederbörande bryter mot ett färdtillstånd. Ett färdtillstånd är den klarering som erhålls från en flygledare avseende hur ett flygplan ska manövreras i luften eller på marken, t ex en viss höjd, en färdväg osv. Färdtillstånden syftar till att upprätthålla separationen mellan luftfartygen så att kollisioner ej sker. Färdtillståndsbrott är alltför vanliga i luftfarten och generellt sett mer vanliga inom militär luftfart än civil, då civil flygning i regel går ut på att ta sig från a till b på en viss höjd, medan militär flygning handlar om att lösa ett antal militär uppgifter i alla möjliga delar av lufthavet.

Följden har i detta NATO-land blivit att man inom flygvapnet i princip aldrig bryter några färdtillstånd. Så är även fallet i flera andra länder där man har liknande påföljder. Ändå ligger piloter från dessa länder över genomsnittet vad avser färdtillståndbrott och andra brott mot flygsäkerheten vid internationella övningar. I Sverige bryts det alldeles för många färdtillstånd av Flygvapnet och omfattande arbete pågår både här och i många andra länder för att komma till rätta med dessa färdtillståndsbrott. En lösning som starkt bidragit till att minska färdtillståndsbrotten med Gripen har varit införandet av en funktion i flygplanet som varnar om man är på väg att avvika från den eller de höjder piloten matat in som gränser för flygningen efter att ha erhållit ett nytt färdtillstånd.

Bryter man inga färdtillstånd i det nämnda NATO-landet? Nej, inte officiellt. Inofficiellt är det dock massor, men organisationen vill även skydda sin personal så man hjälps åt att mörka det hela. Piloter från detta land och andra med liknande inställning ligger över genomsnittet vad avser färdtillståndbrott och andra brott mot flygsäkerheten vid internationella övningar, medan Sverige befinner sig i andra änden av skalan.

En liknande företeelse kan man återfinna i USA. När Sverige började flyga Gripen med mycket höga g-belastningar visade det sig att många piloter fick kraftiga armsmärtor i vänsterarmen. Eftersom Sverige hade mycket liten erfarenhet av att flygning i belastningar över 7 G, vände man sig till USA som man redan tidigare tagit hjälp av avseende de flygfysiologiska aspekterna kring Gripen. I USA kände man inte alls till problemet, trots att man flög med liknande belastningar i såväl F-15 som F-16. Förbryllad fortsatte man forskningen kring det hela i Sverige och kom till slut fram till en hylsa som piloterna kunde spänna runt överarmen och som tog bort det mesta av armsmärtorna. Vid mer inofficiella samtal flygfysiologer och piloter emellan visade det sig i USA att många piloter kände av starka smärtor i höga g-belastningar. Dock var ingen dum nog att rapportera in det eftersom de första piloterna som anmält liknande smärtor tagits ur flygtjänst.


Hur bygger man en säkerhetskultur?

Man brukar tala om att oaktsamhet respektive grov oaktsamhet när det gäller om en säkerhetsstörning ska leda till påföljd eller inte. Det är dock att göra det något lätt för sig och försöka skjuta över ansvaret på någon annan. Man bör även se till hur frekvent säkerhetsstörningen är. Är det så frekvent som vådaskott tyvärr är bör man istället koncentrera sig på förändra omständigheterna istället för att straffa de individer som i regel helt utan uppsåt ligger bakom vådaskottet.

Utför man däremot en handling där man medvetet frångår de förordningar och regler som finns uppsatta kan man förvänta sig en påföljd för sitt agerande. Även här finns det inom Flygvapnet en gråzon. Det finns nämligen en paragraf i säkerhetsbestämmelserna som överrider de andra. Som enskild tillåts man att bryta mot bestämmelserna om det innebär en höjning av säkerheten. Det är till och med så att den enskilde ska göra dessa avsteg och vidta de åtgärder som krävs för att minimera risk för skada på personal och materiel. Avsteg måste dock omedelbart rapporteras och utreds därefter. Kan man visa att man hade torrt på fötterna för avsteget så blir det av naturliga skäl beröm och inte skäll.

Säkerhetskultur är i mycket liten grad något som man beordrar utan som namnet antyder något som växer fram genom handlingar och agerande. Man kan beordra att det ska vara högt i tak, men visar man det inte själv genom att sätta exempel så blir det aldrig högt i tak. Tillåter vi heller aldrig människor att misslyckas så kan vi heller aldrig ta till vara på några erfarenheter för att i möjligaste mån kunna förhindra värre misslyckanden. Tyvärr verkar vi i Försvarsmakten med stora steg vara på väg mot en säkerhetskultur där det är viktigare att fälla och hitta syndabockar, snarare än att lära och utvecklas.

Ansvar och säkerhetsfrämjande arbete

Foto: Försvarsmakten

Igår släppte Statens Haverikommission sin rapport om buklandningen med en JAS 39C på F 17 i augusti 2009. Som så gott som alltid när det gäller Haverikommissionen är det en ytterst noggrann utredning där så gott som samtliga faktorer analyseras.

Såsom alltid slås man av professionalismen i Haverikommissionens arbete. Den absolut enklaste utvägen skulle vara att helt lasta piloten för det inträffade. Han glömde ju att fälla ut landningsstället så han måste ju vara skyldig till det inträffade. Borde han inte rentav åtalas och få sparken?

Så sker faktiskt i många länder. Som organisation lär man sig dock inte något på ett sådant agerande. Snarare försämrar det säkerheten eftersom personalen blir mer mån om att mörka inträffade händelser. Grundsynen i säkerhetsarbetet i Sverige är att det som inträffade piloten i JAS 39C #212 den 9 augusti 2012 lika gärna kunde ha inträffat för någon av hans kollegor eller någon annan i organisationen och hur förhindrar man en upprepning?

Genom den grundliga genomgången av alla faktorerna runt haveriet kan man läsa att många faktorer samverkade till att möjliggöra det inträffade. Var och en inte så allvarlig att de bör leda till ett haveri, men sammantagna ledde de fram till denna händelse som ändå avlöpte väl och som förhoppningsvis nu leder fram till en hel del nyttiga lärdomar. Tyvärr är det nämligen så att det som gör att Flygvapnet idag har en så hög flygsäkerhet är det stora antal tillbud och haverier som inträffat genom åren, ofta med dödlig utgång, och en grundtro på att det inte är individens fel utan att organisationen måste lära och utvecklas.


Varje rapport från Haverikommissionen (och även Flygvapnets egna "förenklade" utredningar) avslutas med en rad rekommendationer. Ser man tillbaka på Haverikommissionens militära rapporter från 00-talet märker man att en rad rekommendationer tyvärr upprepas från rapport till rapport, framförallt när det gäller helikopterhaverierna. Ofta rör rekommendationerna arbetsbelastning och möjlighet till det som kallas "flying window", dvs tid för förberedelser inför ett flygpass där övriga arbetsuppgifter inte ska förekomma.

Även i buklandningsrapporten uppmärksammas detta i form av rekommendationen "Försvarsmakten rekommenderas att … Vidta åtgärder så att ställda uppgifter och givna resurser medger att förbanden kan utföra flygtjänst och utbildning mot fastställda mål för flygsäkerheten".

Tyvärr är nog detta en rekommendation som kommer att återkomma då diskrepansen mellan uppgifter och resurser är kontinuerligt stigande. Läser man beskrivningen av arbetssituationen i Haverikommissionens rapport om buklandningen och jämför med idag så har situationen blivit ännu värre, särskilt i och med Org 13 som innebär att det administrativa stödet förlorats och personalen skurits ner samtidigt som ytterligare uppdrag ålagts krigsförbanden.


Den säkerhetsfrämjande verksamhet som bedrivs i Flygvapnet och som även Statens Haverikommission är ett bevis på är något som ska vårdas och än mer utvecklas. Sedan systemet med driftstörningsanmälningar (DA-systemet) infördes på 70-talet och attityden till haverier och verksamhetssäkerhet ändrades, har antalet haverier och allvarliga tillbud sjunkit till mycket låga nivåer vars motsvarigheter är svåra att finna ute i världen. Fundamental är synen att så länge agerandet varit utan uppsåt och utan att medvetet åsidosätta säkerhetsföreskrifterna, ska man heller inte bestraffas.

Särskilt intressanta och lärorika driftstörningsanmälningar sammanställs regelbundet och ges ut i organisationen i form av "Flygdags". Sedan något år har samtliga Försvarsmaktens anställda tillgång till dessa på intranätet EMIL, där de står att finna under Rollportalen/FM Flygoperatör. Personal i Flygvapnet som planerar t ex övningsverksamhet som är flygtjänstrelaterad (det kan därmed även gälla bastjänst, samband, stridsledning osv) kan enkelt gå in i den databas med drifstörningsanmälningar från sedan i princip starten för att ta hjälp av tidigare händelser i sin planering och riskanalyser. Ingen ska behöva gå i samma fällor som andra redan klivit i.

Tyvärr har övriga delar av Försvarsmakten varit sen med att anamma liknande system. Fortfarande verkar det vara viktigare att utdöma löneavdrag för vådaskott och andra tillbud än att utreda de bakomliggande orsakerna och komma till rätta med dessa. Önskvärt vore naturligtvis att även övriga delar av samhället närmade ett system liknande DA-systemet. Inte minst gäller detta sjukvården, där man länge velat införa något liknande, men det har hämmats inte minst genom kraven på "rättvisa" som i mångt och mycket påminner om vad som händer med personer som avlossat vådaskott. Man kan också ställa sig frågan hur mottaglig landstingen är för kritik i utredningar som påvisar allvarliga brister i förhållandet mellan resurser och uppgifter/krav.


I fallet med JAS 39C #212 så reparerades maskinen och flera nyttiga lärdomar har redan dragits och införts. Hur det blir med rekommendationen till Försvarsmakten att matcha uppgifter mot resurser, återstår att se.


TV 4 News uppmärksammade igår Haverikommisionens rapport och skrädde inte orden när man talade om krasch, omfattande brand och annat som mest verkade gripet ur luften. Frågan är om journalisten ens bemödat sig att läsa rapporten. Denna kvalitet på journalistik, liksom tidningarnas rubriksättning, är inget som förbättrar vårt samhälle.

"Something's going on ..."

Majoriteten av alla större amerikanska UAV:er styrs från flygbasen Creech i Nevada USA. Från Creech AFB styrs de Predators, Reapers och Global Hawks som till hör amerikanska försvarsmakten och som ständigt flyger över Afghanistna, Irak, Libyen och ett antal andra platser.

I fredags var tidskriften Wired och dess försvarsblogg Danger Room först ut med att berätta att basens operatörsstationer infekterats med ett datorvirus. Det är illa nog i sig, men viruset visade sig dessutom vara så svårrensat att det enda som hittills har fungerat har varit att "wipa" hela datorer med filöverskrivningsprogramvaran BCWipe.

Enligt Danger Rooms uppgifter och Reuters har inte viruset hittills orsakat någon direkt skada under de två veckor som gått sedan det upptäcktes, men man misstänker att det är en keylogger, dvs ett program som lagrar tangenttryckningar och andra styrkommandon till datorn.


Händelsen visar på några av farorna med dagens högt datoriserade militära organisation. Minnet av Stuxnet lever fortfarande och tanken på att en aktör skulle kunna klippa förbindelsen till UAV:er vid lämpligt tillfälle är obehaglig. Då kan man fortfarande skatta sig lycklig att det finns en människa i systemet som ger UAV:n order om vad det ska göra och att det inte är ett ett självständigt system som fattar egna insatsbeslut.

I Försvarsmakten hanteras information med olika säkerhetsklasser i olika datorsystem, var för sig slutna. Det ställer till en hel del när det gäller arbetsmetodik, effektivitet och tiden för att få något gjort. Ändå är det  starkt skydd mot just virus och även intrång. Frågan är ändå om inte ett systems användarovänlighet när man är i tidsbrist gör det än troligare att människor genar och struntar i reglerna och därigenom blottar systemet. Användande av USB-minnen där sådana egentligen inte ska användas är en känd orsak och diskuteras även som orsak till angreppet på Creech AFB. Samtidigt är det ingen mening att skydda informationen om det gör att man själv inte kan använda den.


Man kan även förundras över att Danger Room har fått tag i nyheten om virusangreppet. Normalt är detta något som man verkligen vill hålla hemligt eftersom man annars ger en kvittens till angriparen på vilken effekt angreppet har fått.


Nedanstående kommentar på Danger Room ger onekligen en möjlig orsak till virusangreppet:

"The big problem is that the drones keep ordering refueling boom enlargement kits, and four of them tried to fly to Nigeria to collect on a half-million gallons of jet fuel that was left there by a former Minister of Aviation."


Svd, DN

Tweet

Releaseable to public

Nästan ett år efter händelsen har nu utredningen av haveriet på Marmal, Afghanistan med en Tp 102 Gulfstream IV släppts. Det har gått flera månader sedan huvuddelen av utredningen var färdig och det har därför gått ett antal rykten om att utredningen skulle förhalas, begravas eller förvanskas p g a den mängd mycket höga befattningshavare som varit inblandade i händelsen (bl a ÖB och ett antal generaler). Många har talat om händelsen som en svensk parallell till haveriet med det polska regeringsflygplanet i april förra året, där samtliga ombord inklusive presidenten omkom och inspelningar från cockpit pekar på att piloterna beordrades att landa under icke landningsbara förhållanden.

Med detta som bakgrund är det därför mycket glädjande att se att utredningen nu offentliggjorts och finns tillgänglig för allmänheten på Försvarsmaktens hemsida för den som orkar läsa igenom hela utredningen. Den är högst läsvärd för alla, oavsett organisationstillhörighet och ger en hel del tankeställare om Försvarsmaktens verksamhet och organisation.

Sammanfattningsvis kan man säga att händelserna i utredningen (haveriet och ytterligare en flygning till Afghanistan några veckor senare) och även själva utredningen pekar på den mycket olyckliga organisationsstruktur som Försvarsmakten har idag där orderkedja och befogenheter är ytterst oklara. Är det PROD eller INS som leder? Lika olyckligt är det faktum att man bedrivit insats med förband som ej TOEM-satts för insatser.

"Analysgruppen bedömer att divisionen, vid tidpunkten för olyckan, inte hade förberetts eller
var mentalt förberedd för flygningar till insatsområden. Detta baseras på:
• att PTOEM uppger att divisionens uppgift skall lösas i ”ej hotmiljö”
• att divisionspersonalen uppfattat verksamheten som “civil”. Flygplan nr 2 köptes in p.g.a. Sveriges EU-ordförandeskap. Flygplanet är ett civilt flygplan utan motmedel
• att inga taktiska flygprofiler hade tagits fram för verksamheten
• att senast piloterna genomgick utbildning i taktik och soldatfärdighet var då de tillhörde stridsflygdivisioner (90-talet)
• 2008 genomförs ”första” flygning till ett insatsområde. Efter flygningen informerades Tp102-divisionen om att detta var en engångshändelse. Mellan 2008-2010 genomförde divisionen dock ändå ett antal insatsledda flygningar till Afghanistan."

Fullkomligt bisarrt, men ändå en verklighet i Försvarsmakten. Det ger utan tvekan skäl till eftertanke inför den organisation som nu ska intas. Samtlig personal måste vara stridsduglig i form av utbildning och utrustning för att kunna kommenderas till insats och detsamma gäller för materielen. Det känns som om det är bra bit kvar innan det målet uppnås...


Läs även Chefsingenjören på samma ämne

Hur säkert är ditt nylle?

Facebook är som bekant världens största sociala nätverk med över 500 milj användare världen över. Hur många svenskar som är anslutna är osäkert, men det talas om över 2 milj svenska användare.

Med sitt tilltalande gränssnitt och det grupptryck som det blivit använda och göra saker på Facebook är nätverket ett smörgåsbord för den som vill samla information om personer. Speciellt eftersom Facebook är byggt runt att man ska dela med sig så mycket information som möjligt om sig själv till andra just för att skapa nätverkande.

Få användare verkar dock förstå farorna i oförsiktigt klickande på Facebook och att inte konfigurera sina sekretessinställningar, om man nu överhuvudtaget ska ha ett Facebook-konto. Bara genom att läsa ut kommentarer från anhöriga på en artikel ett svenskt förband insatt i utlandet härom året och sedan köra några av dessa namn i Facebook, Eniro och Ratsit, var det mycket enkelt att börja kartlägga förbandet och deras anhöriga.

Många facebookanvändare har nu tagit vara på de enklaste säkerhetsinställningarna och blockerat allmän visning av sin profil, men det hjälper inte långt. Få har tryckt på länken "sekretess" och tagit del av de djupare inställningarna som inte presenteras direkt på förstasidan för sekretessinställningar, t ex "information som är tillgänglig via dina vänner", "offentlig sökning" osv.

För några år sedan när Facebook gjorde sitt intåg i Sverige var det stor fokus på att ha så många applikationer som möjligt anslutna till sin profil och att göra så många quizzes som möjligt. För varje applikation eller ruta som lades till var man tvungen att godkänna att applikationen fick tillgång till sin profil. Intresset för dessa har dock fallit markant. Idag lockas man istället av att "gilla" spännande eller roliga bilder, filmer eller historier som istället för att länka till en sida på nätet, länkar till en applikation.

Vad man i själva verket gör när man trycker acceptera för att få se filmsnutten på ett fartyg i storm osv är att dela ut all sin information och den av sina vänners information som man har tillgång till, till skaparen av applikationen. Vilket syfte kan en sådan applikation ha? Bemödar man sig med att skapa applikation som i själva verket bara är ett Youtubeklipp för att det är kul?

Tidigare har SÄPO:s registerkontroller och dylikt gjorts i första hand utifrån ekonomiska uppgifter. När vi nu allt mer flyttar över våra liv ut på internet, är Facebook och liknande en naturlig och rik källa att gräva ur. Händelsen med de avskedade volvoarbetarna visar tydligt hur det kan gå till. (DN, SvD, 2, Aft, Exp)
Ska man vara lite konspiratorisk kan man ju leka med tanken vad man skulle kunna få ut av att lägga ut en app på Facebook med ett för terrorister tilltalande budskap eller innehåll. Eller byt ut terrorister i tidigare mening till valfri målgrupp...

Filmen nedan rekommenderas starkt och bör ge en del tankeställare om hur man använder Facebook.Klippet är från den årliga hackingkonferensen Defcon. Det ges också exempel på en del verktyg för den som fått Facebookångest. Vill man efter att ha sett det muntra upp sig lite kan man alltid ta del av historien från en hacker om hur han lyckades få tillbaka sin stulna dator genom att hacka sig in i den. Det han gör med datorn och vad han hittar får en definitivt att dra på munnen. Och ja, killen som satt på den stulna datorn har fortfarande sin facebookprofil uppe.

Vill man gräva ner sig ytterligare i IT-säkerheten finns det en uppsjö av andra klipp på Youtube från Defcon och liknande IT-säkerhetskonferenser att ta del av. Det är absolut ingen trevlig upplevelse... Det känns bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det inte finns, precis som inom försvarspolitiken.

Om nyttiga idioter

Journalisten Lars Lindberg är i SvD upprörd över åtalet mot tre filmare som i somras greps för att ha filmat inne på militärt skyddsområde under en gemensam svensk-amerikansk flygövning. De tre greps någon kilometer innanför det militära skyddsområdets gräns längs en väg när de filmade ett monument. Med anledning av att det föreligger en något högre hotbild mot amerikanska militära förband än svenska var skyddsområdet under perioden utökat, vilket i sedvanlig ordning annonserats i tidningar och skyltar satts upp i terrängen och längs vägarna. Man ska därför ha haft rätt ordentliga skygglappar på för att missa detta. Filmen som skapades av materialet går att återfinna på bloggen "Gandhi Today" och platsen som beskrivs i debattartikeln finns också med i filmen och går lätt att identifera på Google Maps.

Filmarnas brott kan i sammanhanget tyckas ringa, men ser man händelseförloppet i ett större sammanhang framstår situationen som allvarligare. Vill man göra intrång på skyddsområdet för att göra åverkan på materiel eller t o m ett attentat, är tillfället ypperligt när fredsaktivister kan fungera som en avledningsmanöver och binda upp resurser. Utan att veta det kan alltså fredsaktivister bistå folk med betydligt mindre fredliga avsikter som infiltrerat organisationerna, vilket KGB gjorde under Kalla Kriget och då benämnde fredsaktivisterna som "nyttiga idioter". Under denna övning förekom också ett tillfälle när aktivister genomförde en manifestation i närheten av skyddsområdet medan andra personer på ett annat ställe forcerade stängslet och sedan greps långt inne på skyddsområdet efter att ha rusat mot dess känsligare delar. I det här fallet handlade det dock om fredsaktivister, men för bevakningspersonalen är det naturligtvis omöjligt att veta.

Det finns ingen anledning att betvivla att filmarnas avsikter var fredliga. Faktum kvarstår dock att de kunde ha gjort samma sak helt ostraffat vid ett annat tillfälle, men valde att inte göra detta. Således får man stå sitt kast. Varför filmarna inte får offentliga försvarare kan man lämpligtvis läsa om på åklagarmyndighetens hemsida.

Tilläggas kan också att organisationen Ofog är mycket fredlig av sig och inte något större hot mot någon - utom just svensk och västerländsk krigsmateriel. Tydligen planerar man nu en ny stor aktion till sommaren.

Naturligtvis har var och en rätt att fritt uttrycka sina åsikter i vårt samhälle, vilket också är den rätt som polisen och Försvarsmakten ytterst är satta att försvara. Som man ser på filmen som är länkad ovan förekom en mängd fredliga och lagliga manifestationer och som nämndes hade filmarna kunnat agera annorlunda och det hade aldrig uppstått några problem för endera parten.

Svarta svanar

Ingen har undgått att höra om gårdagens självmordsbombare i Stockholm. Likt Jeff Dunhams "Achmed the dead terrorist", fick självmordbombaren turligt nog en för tidig utlösning och ingen kom till skada. Filmklippen hos Expressen och Aftonbladet talar sitt tydliga språk om hur illa det kunnat gå.

Händelsen bör få Sverige som land att dra en del viktiga slutsatser. Vi måste som delaktiga i insaten i Afghanistan också vara beredda på att den asymmetriska krigföringen drabbar oss i Sverige. Händelser som gårdagens är sådana som det måste finnas en beredskap för, hur obehagliga och osannolika de än är, just på grund av deras allvarliga efterverkningar.

Att Regeringen först 18 h efter det inträffade håller en presskonferens om läget är inte godkänt. Visst har polisen det operativa ansvaret, men händelsen är av sådan dignitet att ändå kräver att Regeringen kan uppvisa sin egen handlingskraft.

Vårt samhälle måste stå rustat för att stå emot terrorangrepp hur osannolika och obehagliga de än är. De är den fattiges och resurssvages bästa möjlighet att påverka och styra händelserna i egen riktning. Ett antal välriktade bomber mot spanska pendeltåg var allt som behövdes för att landet snabbt skulle dra sig tillbaka från Irak, trots att det handlade om ett land med stor erfarenhet av inhemsk terrorism. För svensk del måste det finnas omfattande och välövade planer, från lägsta nivå till regeringsnivå, på att hantera terrorhot mot våra kärnkraft- och vattenkraftverk, stora passagerarfärjor, flygplankapningar och övrig infrastruktur.

Militär personal i Utlandsstyrkan har tidigare hånats för att man endast framträder med förnamn, men tyvärr har det existerat och gör fortfarande, en hotbild mot soldaterna och deras familjer. "Tavelförsäljandet" upphörde tyvärr inte med Sovjetunionens kollaps, utan existerar fortfarande men i obehagligare former.

Vi bör återigen också ta med oss att svarta svanar faktiskt inträffar fastän vi inte vill låtsas om det av ekonomiska skäl. Estonia och Gudrun var tyvärr inga engångsföreteelser. Det krävs alltjämt att vi har en beredskap att hantera katastrofer även om det kostar pengar. Det enda glädjeämnet är att dessa investeringar ofta kommer till användning även på andra håll.

Nu återstår att hoppas att det var en ensam galnings verk och inte något mer organiserat.

SvD, 2, 3, 4, 5, 6
Exp, 2, 3, 4, 5
Aft, 2, 3, 4, 5
DN, 2, 3, 4, 5

Att flyga till Afghanistan

Det har stormat lite kring Försvarsmaktens specialflyg, närmare bestämt den division på Bromma som ansvarar för VIP-transporter. Tidigare i år handlade det om flygning utan rätt certifikat och läkarundersökningar. Härom veckan var det ena flygplanet inblandat i ett tillbud på flygplatsen i Mazar e Sharif när man taxade in i en ramp och förstörde nosstället. Reparationsnotan för detta tillbud verkar bli mycket dyr, eftersom flygplanet måste repareras på plats för att ta sig därifrån, alternativt plockas isär och fraktas med strategiskt transportflyg till tillverkaren i USA för reparation. Som alltid när det handlar den senaste nycken inom offentlig förvaltning, OPS (Offentlig-Privat Samverkan), så är det bara det som avtalats i kontraktet som man får till avtalat pris. Det som ligger därutöver blir i regel dyrt, mycket dyrt. Det är värt att komma ihåg när allt mer verksamhet lämnar staten och "köps in". Privata företag åtar sig inte uppgifter för att det är roligt eller för att de bedriver välgörenhet. De gör det av avkastningsskäl.

Borneo har tidigare skrivit mycket intressant om just verksamhetssäkerheten och dess roll i Försvarsmakten idag och mer specifikt just om arbetssituationen inom Försvarsmaktens transportflyg. Hur klassar man en flygning med överbefälhavaren till den svenska kontingenten i Afghanistan? Är den väsentlig för rikets säkerhet? Den kan vara det och det kan därför finnas skäl och vara tillåtet att gå utanför det normala regelverket. Var denna flygning så väsentlig? Det är oklart och det är med all sannolikhet ett svar som inte kommer att komma allmänheten till del.

Vad som står klart är att de två TP 102-flygplanen som huvudsakligen utgör statsflyget tidigare har bedömts olämpliga att flyga med till Afghanistan. Istället har besökare tidigare fått omlasta till Hercules i regionen för vidare transport in i Afghanistan. Anledningen är att TP 102 saknar egenskydd i form av robotskotts- och radarvarnare och motmedelsfällare, vilket taktiska flygplan som Hercules i regel har. Samma procedurer har även gällt för andra nationer. De senaste åren har dock ökade krav rests på att modifiera statsflyget med just egenskydd. Lasten är av mycket högt värde och bristen på egenskydd gör också att det är direkt olämpligt att flyga till vissa platser. Det är inte en orimlig tanke att just utrikesminister Carl Bildts rättmätigt höga ambition att bedriva utrikespolitik på fältet, t ex i Georgien mitt under Georgienkriget, starkt har bidragit till de stundande modifieringarna som omskrivits i regleringsbrev och budgetunderlag.

Man kan också ifrågasätta lämpligheten i att sköta leaveflygningarna från Afghanistan med billigast möjliga charterbolag. Hittills har inget passagerarflygplan beskjutits med bärbara luftvärnsrobotar. Vapensystemen finns dock spridda över hela Afghanistan. Att skjuta ner ett leaveflygplan med hundratalet ISAF-soldater ombord skulle vara en oerhörd triumf för motståndarsidan i Afghanistan. Skulle den svenska insatsen fortsätta efter en sådan händelse?

Som alltid - ekonomin styr verksamheten.


Andra blogginlägg i ämnet.
Borneo: Försvarsmaktens transportflyg i kris
Borneo om nödvändigheten att gå utanför regelverket
Chefsingenjören om tillbudet i Afghanistan

Säkerhetskultur

TV 4 har idag ett tragiskt reportage om Oskar, som dog under en skjutövning 2007 i under NBG 08:s förberedelser, och hur hans mamma har upplevt situationen efter händelsen. Den bild som målas upp av Försvarsmakten i reportaget är mycket beklämmande. Efter jag inte läst rapporten kan jag inte uttala mig om själva händelsen utan det är just Försvarsmaktens (bristfälliga) agerande efteråt som gör mig illa till mods. Oskars mamma vittnar om de obefintliga kontakter som tagits från Försvarsmakten för att hålla henne informerad under utredningens gång. Situationen påminner alltför mycket om hur skadade soldater i Utlandsstyrkan och deras anhöriga bemötts och det är just av denna anledning jag inte vill göra någon som helst skillnad på soldater som tjänstgör i utlandet eller hemma när det gäller stöd till soldaterna och deras anhöriga. De är soldater och de och deras anhöriga förtjänar exakt samma bemötande och respekt oavsett om tjänstgöringen är i Eksjö eller Mazar e Sharif.

Lite längre fram i inslaget intervjuas Värnpliktsrådets ordförande Jesper Holm om det faktum att 2500 personer i Försvarsmakten varje år anmäler att de skadats i tjänsten. Varje olyckshändelse är en olyckshändelse för mycket, men det går aldrig att helt komma runt att det sker och alltid kommer att ske olyckshändelser och folk kommer att skadas. TV 4 undviker att redogöra för statistiken bakom siffran 2500 personer (en mycket stor andel av Försvarsmakten), på samma sätt som media härom veckan presenterade den mycket imponerande statistiken att JAS 39 Gripen står för de flesta flygsäkerhetsstörningarna i Flygvapnet.

Båda siffrorna är faktiskt exempel på att det faktiskt existerar en förhållandevis bra säkerhetskultur i Försvarsmakten. Olyckor, tillbud och annat som hotar säkerheten rapporteras i oerhört hög grad istället för att mörkas bort. Den statistik som presenterades ang flygsäkerheten fick det närmast att låta som om landets JAS-piloter mest åker runt och lattjar utan koll på situationen och när som helst riskerar att krocka med charterflyget till Mallis. Att sedan den absoluta merparten av rapporterna rörde tillfällen då det inte fanns någon som helst risk för flygsäkerheten, men att rapport skrevs i alla fall för lärandets skull, berättas inte.

Varken idag eller vid rapporteringen av flygsäkerhetshoten har Försvarsmakten använt sig av sin egen officiella "dementikanal", "Försvarsmakten kommenterar" på www.forsvarsmakten.se. Tyvärr används den mest för att bistå generalspersoner som fått en oönskad medialampa på sig. Vid ovan nämnda tillfällen hade Försvarsmakten kunnat använda sin hemsida till att föra ut egen och utvecklad information i respektive fall, istället för att Chefsingenjören ska göra det. En rad läsare hörde då av sig till denna blogg och var upprörda över att Försvarsmakten bara vek undan och lät mediadrevet hacka på personalen utan att göra något för att rätta till missuppfattningarna.

Vad man framförallt skulle ha gjort från Försvarsmaktens sida var att peka på och poängtera att det flygsäkerhetsarbete som bedrivits sedan 70-talet, där personal i Flygvapnet som har anknytning till flygtjänsten, oavsett om det är piloter, tekniker, flygledare, stridsledningspersonal, får skriva en enkel rapport då något inträffat. Dessa rapporter sammanställs sedan och presenteras flera gånger om året för personalen som då kan läsa och lära av andras misstag. Genom detta system där rapportering utan risk för bestraffning genomförs har säkerheten höjts enormt och flera organisationer utanför det militära, t ex sjukvården, börjar nu att införa systemet, medan rapportkulturen inte alls finns inom privatflyget, vilket man ser på de många dödshaverierna varje år.

Med ovanstående i åtanke finner jag det något märkligt att inte ett motsvarande system för länge sedan har införts vad avser vådaskott. Det är långt ifrån alla som erkänner vådaskott, då det ofelbart för med sig en påföljd. Har man gjort fel, även om det inte var med uppsåt, ska man straffas är andemeningen. I en kultur där man tjänar på att mörka, istället för att rapportera säkerhetsproblem är det svårt att minska dessa. Om något agerande hotar verksamhetssäkerheten är det inte intressant att bestraffa, såvida inte agerandet var med uppsåt. Det som är intressant är att lära av det inträffade, eller ännu bättre det som skulle kunna inträffa så man kan komma till rätta med säkerhetshoten. Eftersom vådaskott enligt statistiken i regel sker med andra människor runt omkring (fundera på varför vådaskott enskilt aldrig rapporteras....) blir det ofta en handfull personer som ska skriva en skaderapport för att det började tjuta i öronen, vilket naturligtvis blir en del av siffran 2500 skadade i Försvarsmakten.

Vad som vidare oroar mig avseende ledarskap är de uppgifter som nu figurerar att man från ledningshåll ignorerar och kör över personal som ej vill genomföra verksamhet p g a att man uppfattar att verksamheten inte kan bedrivas med säkerhet eller att man ser potentiellt säkerhetshotande situationer i arbetsmiljön. Det bådar inte gott och jag hoppas innerligt att man kommer till sans. Om personalen på en arbetsplats vill göra en arbetsplatsutredning för att man anser sig ha problem med verksamhetssäkerheten och HKV säger nej för att man inte anser att det finns något problem - vem har då rätt?

Alla och envar har ansvar för att Försvarsmaktens verksamhet bedrivs med högsta säkerhet. Ska vi behöva ta förluster ska det vara p g a stridshandlingar och inte p g a av fredstida övningsverksamhet. Det har vi en alldeles för liten organisation för att mäkta med.

Därmed har också räknaren tippat över 800 000 besökare.