Gästinlägg: FRA, en såpa att åka skridskor i

I SvD skriver onsdagen den 21 oktober Anders Mildner en intressant artikel kring integritet. Den leder till en del slutsatser rörande hur lätt det är att följa vår vardag med namn på biljetter både på flyg och även numera tåg, hur lätt det är att följa vår färdväg i bil via alla fartkameror och hur lätt det är att spåra våra förehavanden i vilken affär som helst via övervakningsutrustning. Följden är att vår integritet hotas att ”kränkas” (Detta förbannade modeord) å det grövsta.

När vi sedan lägger ut våra innersta känslor i faceböcker med mera samt ohejdat torgför vår uppfattning om både det ena och det andra på nätet, då har tanken om den egna integriteten sjunkit undan betydligt. Frågan blir då huruvida det är den enskildes ansvar hur man exponerar sig och i så fall i vilken grad?

Svaret är JA. Naturligtvis kan den enskilde välja att publicera sig på vilket sätt som helst, uttrycka vilka åsikter man har och vilka lösningar på världsproblemen som bör väljas. Allt inom lagrummet naturligtvis.

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att folk i allmänhet inte är speciellt oroade att publicera sig själva när man själv tror att man har kontroll över situationen. Men har man det? Kontroll alltså? Den skicklige analytikern kan, utan större svårigheter, lägga pussel av det som finns öppet på nätet vilket innebär att den enskilde avslöjar sig själv mycket mera än vad som kanske varit avsikten. Är det en fråga om dåligt omdöme eller bara en allmän naiv inställning om hur verkligheten kan fungera? Svårt att avgöra men här börjar skuggan av FRA att framskymta.

FRA är en myndighet vars uppgift, kortfattat, är att skapa beslutsunderlag genom att inhämta uppgifter på ett antal olika sätt. Ytterst är dess syfte att förse våra makthavare med ett instrument där förutsättningar skapas för att nationen ska kunna fatta rätt beslut, i rätt tid, i svåra frågor. Gränslinjen mellan rent militärt underrättelseinhämtande och mera polisär verksamhet är svår att definiera, en gråzon idag. Det ena kan leda till det andra och det väldigt fort.

Här kolliderar hela debatten. Å ena sidan vill vi ha ett fritt samhälle, jag som person ska inte behöva bli kontrollerad annat än möjligen av skattemyndigheten, å andra sida vill jag ha ett säkert samhälle där nationen lägger sin skyddande mantel över mig. Samtidigt lägger jag ut mängder av ledtrådar om mig själv men vill inte att någon ska granska mig.

Vad är man rädd för? Den vanlige svenske medborgaren med ett hyfsat rent mjöl i påsen har ingenting att frukta. Den som ligger utanför lagens råmärken bör dock oroa sig. Det är väl en grundläggande tanke hos oss alla.

Misstänksamheten mot myndigheter, och då främst FRA, gör dock att debatten får oproportionerliga dimensioner. Är det media själv, i rädsla för att bli synade, som eldar på debatten eller är det den vanlige svensken?

Såpakaraktären i hela debatten är dock att regering och riksdag, i varje fall de som tänkt lite, aldrig kommer att avsäga sig möjligheten till informationsinhämtning. ”Går den att skaffa vill jag ha den!”

Just därför att vi inte har råd att avsäga oss möjligheten. Inget land i världen skulle göra något så dumt, ej heller Sverige och, det kanske mera chockerande, det har vi aldrig gjort, alltså avsagt oss tillgången till all den information FRA kan inhämta!

Varför? Därför att vi inte har råd med den risktagningen! Att hamna i ett efterläge i en krissituation bara därför att vi inte utnyttjar vår faktiska potential är faktiskt livsfarligt.

Att sedan skridskoåkningen i den politiska såparenan rullar på är just en riktigt hal såpopera iscensatt för att lugna en orolig (?) allmänhet.

Oavsett vilka lagar som stiftas kommer Sverige, för vårt allas bästa, att ändå följa upp allt vad som möjligt är. Det vet alla politiker, nåja kanske inte de mest naiva, men dock de mera kunniga, oavsett partitillhörighet.

För det borde medborgarna i vårt land vara tacksamma. Jag är det i varje fall.


Borneo

Otyget internet

Internet innebär oanade möjligheter till informationsinsamling och därmed också slarv med information. Dagens samhälles tekniska hjälpmedel såsom mobiltelefoner med internet, trådlösa nätverk, usb-minnen o s v, bjuder på lika många säkerhetsfällor som de underlättar arbetet och vardagen. Har man en gång fått demonstrerat för sig hur öppen även den mest krypterade (civila) överföringen på normala trådlösa nätverk är, skyr man dem så fort det handlar om någon form av känslig information. Hur många Svensson är för övrigt medvetna om att man med en relativt enkel apparatur kan koppla in sig på en hel del av de trådlös övervakningskameror som finns uppsatta runtom i stöderna? Som sagt, får man en demonstration av ett proffs på vad man med mycket enkla medel kan komma åt av den informations som surrar runtom oss blir man lite mörkrädd.


Som jag skrev härom veckan tror jag inte det var någon inom Försvarsmakten som egentligen höjde speciellt mycket på ögonbrynen åt TV 4:s reportage om säkerhetsbristerna på Försvarshögskolan och på Högkvarteret (dagens reportage). Jag tror inte det är speciellt många som är överraskade över dagens artiklar (2) heller. Smålandspostens ledare bör däremot vara lite tankeväckande.

Det är som vanligt oerhört svenskt blåögt och naivt att tro att ingen orkar bry sig om vad vi gör i lilla Sverige. Speciellt tydligt brukar detta vara då man är på tjänsteresor utomlands och möts av mobiltelefondetektorer och "mobilstekare" lite varstans. Man blir nog så röd i ansiktet om man glömt att lägga ifrån sig sin mobiltelefon innan man går på ett hemligt område och mobillarmen går igång.

Problemet med den dåliga hanteringen av hemlig information på datormedia och i etern, hävdar jag helt och fullt beror på att man inom Försvarsmakten saknar tillräckligt lättanvända och framförallt lättillgängliga verktyg för att hantera hemlig information.

Den andra delen av problemen som beskrivs är hur försvarsmaktsanställda hanterar känslig information på internet. Missionsbloggarna från framförallt Afghanistan brukar innehålla ett och annat guldkorn för den som lägger pussel. Framförallt är det dock Facebook som inbjuder till läckage. Frågan är hur smart det är att skapa en "grupp" för deltagare i en mission? Det är väl känt att motståndarsidan i Afghanistan försökt kartlägga såväl svenska som danska soldater via Facebook. På den gamla fälttelefonen m/37 står det på ovansidan "Ring av, fienden lyssnar!" (signalspaning i kabel!). Tvyärr finns det inte några liknande skyltar på internet. Kanske vore något att ha på en dymoremsa på skärmarna i welfare-containrarna?

Säkerhetsmedvetandet i det svenska samhället är överlag mycket dåligt och då är det väl rätt symptomatiskt med den folkstorm som drog igång mot FRA-lagen samtidigt som folk i allmänhet lägger ut enorma mängder av privat information på helt öppna platser som t ex Facebook?

"Sakkunnighet"

Mark Klamberg diskuterar som bekant ofta FRA-lagen på sin blogg. Just nu finns en version av signalspaningsalgen ute på remiss som genom fullkomlig myndighetsinkompetens allvarligt skulle bakbinda Försvarsmakten, utan att det ens har något med avlyssning av personer att göra.

Lagförslaget är nämligen så korkat skrivet att det genom att fullständigt förbjuda signalspaning på svenskt territorium mot utländska emittrar och t o m inmätning av svenska system för att skapa referensbibliotek i syfte att skilja ut egna system från motståndarens. Så här lyder lagförslaget:

"Inhämtning får inte avse signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige. Om sådana signaler inte kan avskiljas redan vid inhämtningen, ska upptagningen eller uppteckningen förstöras så snart det står klart att sådana signaler har inhämtats."

Med lagskrivning skulle alltså våra flygplan och fartyg inte kunna använda sina radarvarningssystem, vilka är fundamentala för överlevnaden på ett modernt stridsfält. Vi skulle också lika gärna kunna lägga ner Arméns televapenförband.

Precis som Klamberg skriver har FRA och Försvarsmakten uppmärksammat dessa aspekter i sina remissvar, men man blir ändå mörkrädd när man läser resultatet av vad de "sakkunniga" på departement sätter på pränt i lagförslagen. Det är tur att lagförslag sänds på remiss innan de läggs fram för Riksdagen och att någon tar sig tid att läsa igenom dem.

Fick han Gevalia?

Det gläder mig att se att en svensk politiker på högsta nivå har vågat sig till Afghanistan på besök, ett land som svenska journalister (inte direkt kända för sitt mod, med något enstaka undantag) inte ens vågar sig till. Jag har länge efterlyst svensk närvaro på högsta nivå i Afghanistan, något som lyst med sin frånvaro. ÖB har ju varit där flera gånger, vilket ju är fullt naturligt, men det "räknas" inte på samma sätt. Det är ju inte ÖB som har beordrat dit våra soldater.

Jämför man våra politiker med Storbritanniens och USA:s motsvarigheter inser man snabbt att det inte ens går att göra en jämförelse. Premiärministern, utrikesministrarna och presidenten har vid ett flertal tillfällen gjort besök i olika delar av Irak och Afghanistan och när det gäller Afghanistan handlar det inte om de snällare delar som den svenska styrkan är i. Då kan man fråga sig varför t ex Fredrik Reinfeldt, Göran Persson på den tiden han var statsminister, eller varför inte kungen (har ju definitivt inte beslutat om den svenska insatsen, men har ju ett starkt symbolvärde) besöker de svenska utlandsförbanden. Att Carl Bildt gör det är mycket bra och mycket uppmuntrande för soldaterna, men knappast någon skräll. Han är ju inte direkt känd för att vara en fegis.

Följande citat får mig dock att bli lite fundersam över UD:s bild av läget i Afghanistan:

"Bildt säger efteråt att han tycker att militären har för "höga skyddsvallar" och att soldaterna borde kunna få röra sig mer utanför förläggningen på fritiden - i civila kläder.- Ju mer kontakt, desto bättre blir förståelsen, menar han."

Frågan är då om Carl Bildt riktigt har förstått innebörden av eventuella svenska stupade eller kidnappade för både regeringen och för det svenska deltagandet i Afghanistan? Risken för detta ökar flerfaldigt om man skulle låta soldaterna åka runt fritt i staden utan skyddsutrustning och vapen och inte i grupp. Tanken är ju god, men tyder på en viss romantiserad bild av verksamheten. Förmodligen gjordes också intervjun innan ministern orienterades om förbandets verksamhet.

Lägg också noggrannt märke till afghanen med svenskt förflutet som ger utrikesministern en gåva. Det är idag mycket vanligt med "lokalbefolkning" som har förflutet i Sverige och som uppträder i närheten av svenska förband. Den här gången var det ganska oskyldigt, men det finns också gott om exempel på motsvarigheten som fortsätter sina kontakter med landsmän "på flykt" i Sverige och som inte har samma goda uppsåt. Och så undrar folk hur "FRA-lagen" ska kunna skydda svenska soldater i utlandet...

FRA-protester och sansade röster

Samma dag som Riksmötets öppnande genomfördes flera stora protester mot "FRA-lagen" runtom i landet. I Stockholm hölls bl a tal av fp-riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, som genom sitt krav tidigare i år att "signalspaning bara ska få ske vid brottsmisstanke", visat att hon inte förstår vad signalspaning syftar till. Vilket brott ska vi misstänka Ryssland för, när FRA genomför teknisk signalspaning mot ryska radarsystem? (byggde på min missuppfattning av ett citat som inte var komplett, men jag undrar fortfarande vad man ska anföra för brottsmisstanke mot rysk kommunikation genom Sverige). Vidare förbryllar detta citat från en intervju i SvD mig: "Om det handlar om ren militär kommunikation kan man fortsätta med den traditionella signalspaningen, annars får polisen och Säpo ta vid och de får ta hjälp av andra stater. " Om jag har förstått det rätt menar Ohlsson alltså andra stater sköta spaning i kabel åt Sverige? Det ska alltså kännas bättre för Sven Svensson att NSA scannar hans mail (vilket de gör i alla fall) än att FRA skulle ha möjlighet att göra det? Sverige ska alltså konstant vara beroende av andra staters välvilja.

Gårdagskvällen aktuellt var nästan skrattretande på gränsen till sorgligt när man försökte få det till att FRA:s signalspaning kommer att drabba asylsökande som avvisas. I programmet försökte man även att koppla ihop asylansökningar i Sverige med att släktingar till de asylsökande torterades hemma i Syrien. Detta var enligt sageskvinnan orsakat av "Uppgifter som kommit från Sverige till Syrien..." Kvinnan verkar pinsamt omedveten om att stater som Syrien, Iran m fl bedriver ett ganska omfattande flyktingspionage i Sverige. Just detta spionage är ju ett av SÄPO:s stora arbetsområden. Förefaller det inte troligt att just denna trafik skulle vara sådan som FRA skulle inrikta sig på då mottagaradressen är säkerhetstjänsten i respektive land? Det är nog betydligt mer intressant än att på pin kiv se till att asylsökande blir pryglade när de avvisats, som man lät påskina i reportaget.

Som tur är finns det också sansade röster i debatten, bl a i Expressen. Den ena är kolumnisten Ann-Charlotte Marteus. Smakprov:

"För det är klart att underrättelsetjänsten inte har snövita fingrar. Det är klart att spioneri inte är något Unicef-doftande, ekologiskt, Bob Geldoferi. Det är spioneri, inte dagispolitik. Det handlar om rikets säkerhet."

Den andra är säkerhetsrådgivaren Joakim von Braun med en debattartikel: "Därför är det olyckligt att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin nu försöker pressa regeringen med Carl Bildt i spetsen på besked som Ahlin vet inte kan besvaras av hänsyn till rikets säkerhet. Inte kan vi strunta i om en svensk affärsman eller turist blir kidnappad i "fel" land eller att en svensk ambassad i en diktatur blir hotad av terrorister. "

På Aftonbladets debattsida är dock den andra sidan som kommer till tals idag. Debattörerna Emina Karic och Christopher Kullenberg oroar sig huvudsakligen för att "FRA-lagen" motverkar ett "fritt och öppet internet". Dessa debattörer verkar heller inte ha några större kunskaper om signalspaning och underrättelsetjänst, när de bl a påstår att signalspaning är en teknologi utvecklad under Kalla kriget (åtskilligt äldre än så, förekom flitigt under bl a amerikanska inbördeskriget). Vidare oroar de sig för att FRA:s signalspaning skall verka hämmande på utländska företags etablering i Sverige. Det visar på en rätt stor naivitet, eftersom Sverige är ett av få länder där underrättelsetjänsten inte har som uppgift att, och tillåts, stödja nationella företag med industrispionage. Att det gamla Sovjetunionen gjorde detta är (och idag Ryssland) är allmänt känt. Kina är det land som verkligen lägger stora resurser inom detta område, men även USA ligger långt framme här. Därutöver driver de någon form av tes rörande en centraliseringstanke med FRA-lagen som jag uppriktigt måste säga att jag inte begriper vad de vill åt med. Det känns väldigt långt ifrån sakfrågan och luddigt.


Förhoppningvis får fler sansade röster som Marteus och von Braun komma till tals.

Suck...

Återigen en del i den s k FRA-debatten som tagit sig löjliga proportioner. "Va? Byter Sverige information med diktaturer?"

Har ni någonsin hört någon säga "Va, turistar ni på Kuba? Det är ju en diktatur? Ska ni till Turkiet? De förtrycker ju kurder!"

Nä, det är inte så vanligt. De har ju så fina stränder där, så då verkar det vara fullständigt acceptabelt att man kastar regimkritiker i fängelse. Men tydligen är situationen helt oacceptabel när det gäller underrättelseinformation. Allt för att folk har fått för sig att FRA kommer att sitta och läsa när de är cyberotrogna etc. Utbytet av information med andra länder är oerhört noga vägt efter vad som ger de långsiktigaste fördelarna, och jag är fullständigt övertygad om att information som drabbar regimkritiker i "diktaturer" inte ger värst många långsiktiga fördelar.

Följande är saxat från kommentarerna på Carl Bildts blogg och skulle lika gärna kunna vara mina egna ord:

"XXX oroar sig för att “när vi bytt bort informationen har vi inte längre någon kontroll över var den till slut hamnar.” I just denna fråga fungerar moralen kanske bäst i en annan omoralisk värld. Om det inte framgår av samarbetsavtal att så får ske, förs inte information vidare. Detta är av ren självbevarelsedrift eftersom det annars skulle bli rundgång i systemet där osäkra eller inte helt bekräftade uppgifter till slut skulle bekräfta sig själva efter att ha dykt upp från flera oberoende och normalt trovärdiga källor. Risken för felkällor med följande missbedömningar skulle bli alltför stor.

Att vi ibland kanske byter uppgifter med diktaturer; är det något att uppröras över? På den öppet kommersiella sidan handlar vi med och investerar vi hej vilt i både Kina och Ryssland. Ska vi då avstå från möjligheten att köpa till oss uppgifter om exempelvis pågående storskalig narkotikahandel riktad mot Sverige i utbyte mot, fortfarande exempelvis, uppgifter om planerade terrorattentat i Moskvas tunnelbana?"

Att betala turkiska underrättelseorgan för information om PKK:s aktiviteter i Sverige med Janne och Lottes kärleksmail, tror jag inte kommer att göra sig.


Sossarna var bättre på det här spelet än de borgerliga. De kunde konsten att vyssja det oroliga folket till sömns. Oftast genom att blåljuga. "Nej, Sverige har aldrig och kommer aldrig att samarbeta med NATO". Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlins uttalande om informationsutbytet är ett snyggt exempel på detta.

Resultatet av hela FRA-svängen riskerar nu bli att vi får en allvarligt handikappad underrättelsetjänst. Denna underrättelsetjänst är fullkomligt beroende av för vårt försvar, främst av den anledning att vi i Sverige har monterat ner vårt försvar till den löjliga nivå att vi måste ha en kosmiskt lång tid för att återställa det till den nivå det klarar av att försvara landet. Detta oavsett om det gäller ett fullskaligt väpnat angrepp mot landet eller ett terrordåd. Fortfarande saknar vi lagar för att kunna hantera ett omfattande terrordåd eller terrorhot, 7 år efter WTC, 5 år efter Madrid och 3 år efter London. DET är en skandal. Strutstaktik fungerar mycket sällan.

Är man nu så rädd att FRA och staten ska komma åt ens mail-trafik, tycker jag först och främst att man ska fundera på vem som redan göra det idag. Den bredbandsleverantör man nyttjar har ju fullkomlig överblick över vilka web-sidor man besöker (ja, även de snuskiga), vilka mail man skickar och hur mycket man hämtar via Piratebay. Dessa uppgifter är helt okontrollerade och endast reglerade av bredbandsleverantörens egen subjektiva policy. Vem rekryterar din bredbandsleverantör till sin personal och vilka regler och lagar hanterar detta? Vad hindrar att bredbandsleverantörens nye systemoperatör har en gammal svartsjukeaffär till någon av kunderna eller går igång på att läsa andras mail? Nu blev det nästan lite läskigt.

Jag är fortfarande helt oroad av FRA-lagen. Det enda jag är orolig över är att underrättelsetjänsten ska bli ännu mer handikappad. Tacka FRA för att vi under det Kalla Krigets dagar fick tillstånd att köpa många olika mycket känsliga materielsystem från USA, trots att vi inte tillhörde NATO och att sossarna gjorde sitt yttersta för att utåt kritisera USA.

Putin - tigertämjare och frälsare

Det var inte utan att jag drog på munnen åt artikeln i Expressen idag om Putin, tigertämjaren. Det låter ju onekligen en aning fabricerat. Tyvärr missade också tv-teamet att få med incidenten på film. Attans! Ryska media har ju tidigare framställt Putin i allsköns olika hårdingroller. Dock har man man en bit kvar till Kim Jong-Il. Där ligger Putin i lä, liksom en annan tiger, nämligen Woods. Kim Jong-Il hade förmodligen gjort en halv-nelson på tigern innan han satt sig på den och förklarat läget för den, för att därefter haft den att gå fot hela vägen tillbaka till Pyongyang. Det är märkligt med dessa kommunistdiktatorer. Förstår de inte hur hela världen skrattar åt dem, snarare än med dem?

(Jag är fullt medveten om att Putin varken är kommunist eller diktator...)

Edit 2/9: Lade till en länk ovan till SKP:s blogg där man hyllar Nordkorea och dess 60 års-jubileum. Mycket motsägelsefullt. Delar av mig skulle vilja förbjuda svammel som det i hyllningen och liknande åsikter. Jämför med om någon offentligt skulle högtidlighålla 75-års jubileet av att Hitler kom till makten. På samma sätt skulle det ingalunda vara tillåtet att gratulera USA till 232-årsdagen av självständighetsförklaringen i Nordkorea. Den diktatur som SKP hyllar skulle utan tvekan slänga upphovsmännen till en sådan i arbetsläger om det inte blir dödsstraff på en gång. Därför måste vi tyvärr tillåta sådant trams som SKP i åsiktsfrihetens namn. Den är viktigast.

Läs gärna också senaste posten där författarinnan nu säger sig ha klara bevis för att USA kommer att invadera Iran (jag undrar bara var länken till bevisen är?) för att sedan avsluta med en ordentlig foliehattsorgie mot FRA-lagen. Vederbörande kanske lära sig lite om Windows funktioner istället för att tro att det är FRA som scannar hennes dator när meddelandet "någon annan är inloggad på din dator om du stänger nu kommer information att gå förlorad" dyker upp. Heta tips är ju också att köra en defragmentering och kanske även göra en virussökning? Det är ju också möjligt att det är foliehatten som vikt om sig och därför skapar någon slags interferens med datorn?

Jag får alltid flashbacks till gymnasietiden, när min gamle f d kommunistiske (eller var det maoistiske?) historielärare berättade om hur det gick till när det begav sig i hans ungdom. De möttes under täcknamn på undangömda kursgårdar i Småland dit de tagit sig genom enorma omvägar för att skaka av sig SÄPO och så fort någon såg eller hörde ett flygplan sprang man inomhus för att inte storebror skulle se dem... Livet måste vara bra spännande för foliehattar.

Smakar det så kostar det

Johan Tunbergers analys av vad det kommer att kosta för att få ordning på Försvaret känns mycket rimlig. 10-20 mdr kr extra om året i försvarsbudgeten räknar Tunberger med att det krävs för att Sverige åter ska kunna ha en Försvarsmakt värd namnet. Summan kommer inte som en överraskning för någon som är insatt i läget i dagens Försvar.

Jag tror inte heller att det är en överraskning för försvarsminister Tolgfors, annat än officiellt. Inofficiellt är man nog mycket medveten på Försvarsdepartementet vad det kalas Tolgfors antydde i sin debattartikel förra veckan kommer att kosta. Då är frågan, precis som jag antydde i mitt inlägg apropå försvarsministers debattartikel: Är avsikten verkligen att hela dagens organisation ska nå upp till en högre beredskap, eller kan det möjligen vara så att Försvarsdepartementet kan tänka sig att skära bort de två tredjedelar av "insatsförsvaret" som nu måste ha 3 år förvarning för att kunna bli insatsberedda? Blir fallet det senare emigrerar jag.

Det försvar man de senaste åren lagt ner enorma pengar på att montera ner, förstöra och hacka upp i atomer kostar tyvärr ännu mer att bygga upp. Så har det alltid varit när det gäller bygga och riva. I slutänden är det frihetens pris det handlar om. Smakar det så kostar det.


För övrigt gillade jag skarpt f d försvarsministern Mikael Odenbergs debattartikel i DN igår om den s k FRA-lagen. FRA-lagen behövs och jag känner mig inte ett dugg orolig. Om folk bara visste vilka möjligheter till intrång i privatlivet som bredbandsoperatörerna sitter på skulle den aktuella FRA-lagen framstå som en västanfläkt. Datorteknik är tyvärr ett område där ordspråket "det man inte vet att man inte vet, finns inte" stämmer mycket bra. Det krävs mycket lite datorkunskaper mer hos en människa för att denne ska framstå som expert för den andre.

Hur FRA spanar på kabelbunden datatrafik kommer att regleras noggrannt. Om detta nu oroar - ta då en funderare på vem som följer upp vad din bredbandsleverantörs personal gör med ditt bredband. Hur är personalen rekryterad, vem kontrollerar deras bakgrund, vem kontrollerar vad de gör med alla känsliga uppgifter etc etc...


Lustigt nog hänger det här inläggets två ämnen mycket tätt ihop. Ju sämre signalspaning Sverige har, ju avsevärt sämre fungerar då underrättelsetjänsten. Fungerar underrättelsetjänsten dåligt kommer Sverige att definitivt sakna förmågan att analysera läget och hotbilden i omvärlden och vidta nödvändiga åtgärder i tid. Det "insatsförsvar" vi idag ska förlita oss på är mycket litet och inte ens naggande gott.

Genom att reducera Försvarsmakten till den storlek den idag har, har vi gjort en stor inteckning i vår beredskap och förmåga att försvara oss, mot ett fullständigt beroende av en ultraeffektiv underrättelsetjänst som säkerhet för inteckningen. Om vi ska göra ytterligare en inteckning, eller t o m sälja säkerheten för inteckningen i vår försvarsförmåga måste vi ju rimligtvis se till att lösa ut en motsvarande försvarsförmåga. Ergo: ju sämre underrättelsetjänst, desto högre beredskap måste vi hålla och det kommer att kosta.

SMS:a låna, någon?