Försvarsmaktens informationsdirektör om ofrivillig avanonymisering

På Försvarsmakten Kommenterar har nu Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten publicerat ett inlägg med sin och myndighetens syn på Ofogs avanonymisering av mig. Det är ytterst viktiga och tänkvärda ord som förtjänar en vidare spridning.

Erik var en av de första personer jag tog kontakt med efter samtalet från Ofog. Vi har genom åren haft kontakt, men endast via mail och Twitter och i tisdags var första gången jag pratade med honom direkt och han bekräftade också att han inte tidigare känt till min identitet. Jag är oerhört tacksam över det stöd som Erik med flera uttryckt för mig de senaste dagarna. Ett stöd som för mig varit långt ifrån säkert.


Igår intervjuades jag av Norrländska Socialdemokraten där jag bland annat frågades om min åsikt om Ofog och dess metoder. Som jag sade till journalisten kan jag stödja vissa av Ofogs målsättningar, men jag tar avstånd från deras metoder. Sverige är ett demokratiskt land med representativ demokrati där vi genom allmänna val väljer våra politiska företrädare. Det står envar fritt att uttrycka sina åsikter och genom yttrandefriheten påverka den allmänna opinionen så länge man håller sig inom de lagar som är grundvalarna för vår demokrati. Ofogs sätt att påverka innebär däremot att man ofta ställer sig ovanför svensk lag och agerar på ett sätt som går ut över andra medborgare, där man i första hand angriper budbärare istället för budskap. När Ofog manifesterar gör man det ofta genom lagbrott där skattebetalarna får stå för notan, oavsett om det gäller skadegörelse eller andra aktioner, där målet är att skapa politisk opinion. När Ofog gör åverkan på materiel inhyrd av Försvarsmakten eller ägd av staten är det alltid i slutänden skattebetalarna som får betala för återställandet, liksom kostnaderna för framtida bevakning. Försvarsmakten finns till av en anledning och det är att vårt demokratiska styre bestämt att en sådan myndighet ska finnas.

När det görs åverkan på infrastruktur, däribland inflygningshjälpmedel, på en delad militär och civil flygplats i samband med de internationella flygövningar som Ofog manifesterat mot utsätter man inte bara militär flygtrafik för risk. Samma risk drabbar även de många civila trafikflygplan och de hundratals passagerare som varje dag nyttjar flygplatsen. Möjligen har detta inte detta alltid varit Ofogs verk utan av en svans till gruppen, men resultatet blir ändå detsamma. På vilket sätt stärks demokratin av detta ofoget?


På sin hemsida har Ofog börjat publicera vissa svar på reaktioner som varit framförallt i media. Jag har inte för avsikt att kommentera dessa vidare eftersom jag redan har sagt vad jag behöver säga i frågan. Jag vill dock klargöra att vilka som vetat om min identitet bland överordnade har för mig varit okänt till i tisdags kväll då jag såg mig nödgad att orientera dessa. Detsamma gäller hur chefer i Försvarsmakten sett på bloggen och dess innehåll. Att t ex chefen F 21, överste Fredrik Bergman, enligt egen uppgift redan kände till min identitet, liksom att Bergman och Lagersten uttryckt stöd för mig, använder nu Ofog som ett argument för att rättfärdiga sitt agerande.

Gjort är gjort, men detta är för mig ytterligare ett bevis på att personerna inom Ofog återigen ser sig själva och sina mål som överordnade de medel man använder. Medel som därtill är reserverade för dem och ingen annan gruppering.


Senare ikväll eller imorgon ett inlägg om det brasilianska Gripen-köpet och eventuella konsekvenser för svenskt försvar.

Ute i ljuset

Jag har redan beskrivit delar av händelseförloppet i min debattartikel på Dagens Industri, men tänkte ändå fylla på lite här.

Under tisdagskvällen efter jobbet satt jag och skrev på ett inlägg om Riksrevisionens rapport om försvarets förmåga till uthålliga insatser när min privata telefon ringde från ett hemligt nummer. Det visade sig vara en aktivist från Ofog som meddelade att man skulle outa mig eftersom jag som anonym hade ett för stort inflytande för att det skulle kunna vara demokratiskt accepterat och att jag kunde vara ett redskap för försvarsindustrin eftersom jag skrivit så positivt om försvarsindustrin och framförallt JAS 39 Gripen. De av er läsare som följt bloggen ett tag vet att det definitivt inte bara varit ros utan även en hel del ris, nu senast inte minst på grund av utvecklingen i Archeraffären med Norge.

Efter samtalet med Ofog började jag orientera diverse chefer i Försvarsmakten om vad som förestod. Båda sådana som visste och sådana som inte visste, men skulle behöva veta. En sak var gemensam och det var att de uttryckte sitt fulla stöd för mig och också uppskattning för bloggen.

En central fråga när man har diskuterat min blogg är just anonymiteten. Jag har velat vara och förbli anonym av flera skäl. Från början handlade det om att kulturen i Försvarsmakten inte uppskattade personal på låg nivå som var för frispråkiga i offentligheten. Några av de åsikter jag då hade uttryckt utåt uppskattades inte. Den kulturen uppfattar jag i hög grad är borta idag, men kvarstår tyvärr på vissa håll inom myndigheten. Om takhöjden förut var hög för att alla stod på knä så är den i alla fall nu så hög att flera av oss faktiskt kan stå upp.

En annan aspekt var att just anonymiteten gjorde att mitt budskap blev det centrala. Folk läste bloggen och uppskattade den för just det som skrevs – inte för vem som låg bakom. Jag hade aldrig haft samma genomslag om det framkommit att jag var en simpel löjtnant, vilket jag var i början. De debattartiklar jag författade och skickade in till olika större tidningar i samband med den försvarspolitiskt stormiga våren 2008 när halva Försvarsmakten skulle läggas ned av Regeringen (innan Georgien), refuserades alla. Att då ha en blogg och kunna länka till alla intressanta artiklar i SvD, DN med flera som använder sig av Twingly, blev ett utmärkt redskap. På senare år har det istället blivit så att flera aktörer inom försvarspolitiken, tidningar och tv har velat ha med mig och få mina synpunkter. Informationen har varit det viktiga.

Den tredje anledningen till att vara anonym har varit just mitt yrke. Vi har inom Flygvapnet ofta eftersträvat att hålla undan namn och bild på oss själva av sekretesskäl. Bara för att det kalla kriget tog slut, slutade inte företeelsen med "tavelförsäljare" som av någon anledning bara hälsar på piloter och annan nyckelpersonal i Försvarsmakten. Nu är det kanske inte längre just tavlor som säljs och nations- eller aktörstillhörigheterna har också delvis blivit andra. Kommer identiteten en gång ut är den för alltid ute. Det är av goda skäl som Försvarsmaktens personal i internationella insatser endast uppträder med förnamn och ibland inte på bild. Det finns tyvärr flera exempel på personer vars anhöriga fått hembesök även om vi i lilla Sverige vill tro att sådant inte händer här. Alla som kommer på hembesök är heller inte lika harmlösa som Ofog. Själv får jag nu finna mig i att jag väl mer eller mindre är bränd nu. Samtidigt så hoppas jag att det kommer att öka allmänhetens intresse för försvarspolitiska frågor och de mycket stora summor pengar som läggs ner på allt för lite försvarseffekt.


En målsättning med bloggen har alltid varit att kommentera svensk försvars- och säkerhetspolitik som jag ofta har tyckt vara (och är) helt uppåt väggarna, men även ge min syn på skeenden inom Försvarsmakten, vilket jag gjort som privatperson och aldrig på tjänstetid. Jag upplever utifrån reaktioner jag fått både i bloggens kommentarer och från kollegor i verkliga livet att bloggen därigenom blivit en form av ventil för alla Försvarsmaktens frustrerade medarbetare. Medarbetare som inte alltid känt igen sig i den bild av svenskt försvar och Försvarsmaktens verksamhet som målats upp av såväl regeringsföreträdare som delar av Försvarsmakten. Jag upplever också att bloggen har fått en påverkan på svensk försvarspolitik då frågor jag har lyft här sedan har dykt upp i försvarsdebatten, i Riksdagen och i Försvarsmakten. De första åren i mindre grad, men sedan kraftigt ökande.

Att så verkligen har varit fallet har jag fått en tydlig bekräftelse på det senaste dygnet då jag blivit fullkomligt överöst av glada tillrop och stöd i bloggens kommentarer, Twitter, blogginlägg, Facebook och inte minst även jobb-mailen. Nu på kvällen anlände även ett blombud med ett personligt tack från Officersförbundets och dess ordförande Lars Fresker för vad bloggen har gjort för svensk försvarsdebatt och upplysning. Alltihop så värmande att man blir rörd.

Ett annat bevis har varit omtanken om min anonymitet. Jag uppskattar att några hundra av Försvarsmaktens anställda och en del utanför myndigheten känt till min identitet, samtidigt som många andra inte gjort det. Sakta men säkert har det spritts vem Wiseman var, men de som vetat har bara berättat det för andra som de tyckt varit rätt människor att känna till det. Ibland har jag varit förvånad vilka som känt till att jag var Wiseman, och ibland förvånad över motsatsen. Mest underhållande har det dock varit att höra andra diskutera bloggen, till exempel vid lunchbordet i Högkvarterets matsal.

Min avsikt är att fortsätta med bloggen, men formatet kommer kanske att bli lite annorlunda. På vissa sätt kanske jag inte kan ta ut svängarna på samma sätt, medan jag kanske kan bli lite mer frispråkig på andra områden. Det återstår att se om inflytandet består eller ökar.


Hittills idag har bloggen haft ca 18 000 besök, vilket är nytt rekord. Det förra var 11 000 och sattes när DN uppmärksammade ett inlägg jag skrev om den svenska incidentberedskapen. De av er nytillkomna läsare som ramlat in här tack vare någon av medias artiklar förväntar er säkert lite försvars- och säkerhetspolitisk diskussion och det kommer det också att bli imorgon i form av ett gästinlägg av Kristdemokratiska Ungdomsförbundet som kommenterar Riksrevisionens skarpa kritik mot Regeringen och Försvarsmakten för situationen i det svenska försvaret. Ett ämne som jag själv skrev om i förrgår.


Media: SvD, AB, DI, Exp, Dagens Opinion, 2, SvD Ledare
Bloggar: Mats Sander, Sjätte mannen, Skipper, Cynismer, 2, Soilander, Cornucopia, Staffan Danielsson, Tillfälligt skeppsbrott, Väpnaren

Gästinlägg: Avslöjandet och applåderna

Den som noggrant följer försvarsdebatten på Twitter kunde igår se att Ofog gick ut med ett pressmeddelande att man avslöjat vem som står bakom pseudonymen Wiseman. En relativt välkänd hemlighet inom delar av Försvarsmakten och jag är på sätt och vis förvånad över att ingen gjort det tidigare. Min syn på saken kommer jag att delge imorgon. Till dess erbjuds detta gästinlägg från Boatswain, känd gästbloggare hos Skipper. (Intervju hos SvD)

Wiseman

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Avslöjandet och applåderna

Det antimilitäriska nätverket Ofog har avslöjat försvarsbloggaren Wisemans identitet.

Om Ofog kan man tycka mycket, vems ärenden de egentligen går och även sättet de bedriver sina aktioner på. Det tänkte jag lämna därhän.

Man har valt att avslöja identiteten på bloggaren p.g.a. att han, enligt dem, utgör en så stark maktfaktor och att människor med den typen av inflytande ska kunna granskas. Vad de då missat är att flera tusen personer granskar hans blogg dagligen och är fria att bruka kommentarsfunktionen för att framföra avvikande eller för den delen liknande uppfattningar. Ofog framhåller ofta sin kamp för demokratiska värderingar men glömmer då bort t.ex. trakasserierna av en Försvarsmaktsanställd under Pridefestivalen 2011 och även Wisemans uppenbara vilja att nyttja sin yttrandefrihet genom det anonymt skrivna ordet på sin blogg. Man avslutar sitt avslöjande med en något hårresande jämförselse; ”Boforsaffären, Sydafrikamutorna och Saudiskandalen är alla klara bevis på vilka som gynnas av hemlighetsmakeriet i försvarsfrågor” ( Lisa Behrenfeldt, aktiv i nätverket Ofog). Nog ordat om det, gjort är gjort och kan inte återkallas.

Jag lider dock med Wiseman som inte fick chansen att själv välja när, var, hur och framförallt om han ville presentera sig själv.

Utan att på något sätt förhäva mig, eller för den delen jämföra mig med Wiseman, så tror jag att vi drivs av samma faktorer; Vi vill förändra, förbättra, debattera och genomlysa den verksamhet som Försvarsmakten bedriver och därmed även indirekt den politiska styrningen av myndigheten. Att jag valt att publicera mina gästinlägg (på en annan försvarsblogg) är helt enkelt för att jag aldrig skulle nå ut med mina åsikter på så bred front på något annat sätt.

Därvidlag har Ofog rätt, Wiseman har blivit en maktfaktor som påverkar beslutsfattare och även visar på vikten att fatta genomtänkta beslut då allt förr eller senare kommer upp till ytan.

Avslöjandet väcker sannolikt funderingar i många kretsar kring huruvida det faktum att skribentens identitet numera är röjd kommer rendera i t.ex. repressalier eller stoppad karriär för vederbörande.

Något sådant ser jag som helt otänkbart.

Försvarsbloggare i allmänhet och Wiseman i synnerhet, p.g.a. att han var först och är störst, har oss kollegors fulla stöd och uppskattning! Något annat har jag aldrig hört ens knystas ett ljud om. Att han, väl underbyggt, har trampat på en del ömma tår i vissa sakfrågor kan inte förnekas men vem ska granska försvarspolitiken och Försvarsmakten annars då gammelmedia i väldigt stor utsträckning kastat in handduken i dessa ämnen.

Den enda sunda reaktionen från menig till general borde rimligen bli ryggdunkningar, applåder och stående ovationer. Något annat vore ett tecken på att man inte delar Wisemans vilja att förbättra vår myndighet och dess försvarseffekt. Sen behöver man inte alltid hålla med i alla ämnen som lyfts upp på bloggen genom åren men det hästjobb och den ambition som uppvisats under åren är inget annat än djupt imponerande. Jag vill drista mig till att säga att det finns ingen annan kollega, som under de åren Wiseman varit aktiv, så brett har strävat efter förbättring och upplyst såväl politiker som Försvarsmaktsanställd om viktiga frågor som han gjort. 

Till er alla som läser försvarsbloggar har jag en uppmaning: Fundera och forska inte så mycket efter vem/vilka som döljer sig bakom anonymiteten bland bloggskribenterna. Det tjänar ingen på förutom att det stillar den egna nyfikenheten. Deltag istället i debatten genom kommentarer och egna inlägg, först då kan vi driva Försvarsmakten åt rätt håll. Skribenterna bör få välja själv huruvida de ska vara anonyma eller inte och skälen till varför de vill vara det är i sammanhanget ointressanta. Läs istället innehållet i texterna och fundera över vad som står där istället för vem som står bakom det.

Om viljan att förbättra sin arbetsplats och dess kollegors tillvaro genom tusentals timmar av arbete på obetald fritid bestraffas så är Försvarsmakten inte en arbetsplats för mig. 

Wiseman: Ta åt dig av berömmet du kommer få, det är du värd!


/Boatswain


Wiseman kommentar: Tack för de vänliga orden, Boatswain!

Nyttiga idioter? (Uppdatering 17.30)

På Ofogs hemsida kan man nu läsa om en aktion som organisationen genomför mot den pågående internationella flygövningen Nordic Air Meet i övre Norrland, där flygstridskrafter ur svenska, finska, danska, amerikanska, schweiziska och brittiska flygvapnen övar tillsammans.

Sin vana trogen när internationella övningar genomförs i Barentsregionen protesterar Ofog mot verksamheten. I nattens aktion lär tre aktivister ha tagit sig in på F 21 där de senare greps.

Ofogs uttalade mål att få slut på krig i världen är beundransvärt. Att det sedan realistismen är tveksam är en annan sak, men tanken är beundransvärd. Sättet organisationen agerar för att uppnå denna målsättning väcker däremot en rad frågetecken både avseende metoder och vad det egentliga syftet och målet är.

Till att börja med kan man konstatera att Ofog är mycket enkelsidiga i såväl sin information som i sina aktioner. Analyserar man Ofog ser man att aktioner och material i huvudsak koncentreras kring vapenexport, NATO och USA som verkar vara det Ofog anser är objekten som ska påverkas för att uppnå den övergripande målsättningen. Inget märkligt för en uttalad fredsrörelse, men fokusområdena borde vara större än de nämnda.

Dock hittar man på organisationens hemsida knappt ett ord om t ex Ryssland, Kina med flera förutom som omnämnda innehavare av kärnvapen. Bristen på referenser till Kina kan motiveras med det stora geografiska avståndet till Kina även om Kina utgör en av de största vapenexportörerna till diktaturer och oroshärdar i tredje världen. En annan stor exportör med samma målgrupp är Ryssland och med tanke på närheten till Ryssland får det anses märkligt att Ofog inte agerar mot denna export eller landets militära agerande i exempelvis Tjetjenien (genererar inte en träff på Ofog.org).

Ryssland är till exempel det land som huvudsakligen har försörjt Syrien med vapen genom åren och fortsatt att göra så ända fram till för några veckor sedan – mitt under brinnande inbördeskrig. Majoriteten av dessa vapen har också fraktats precis inom räckhåll för enklare Ofogaktioner om man hade varit intresserad, nämligen genom Östersjön och ut genom Öresund. Mer rakryggade organisationer som exempelvis Greenpeace har genom åren varit mycket aktiva med att med små båtar agera mot fartyg som man anser bidrar till miljöförstöring, valfångst med mera. Genom att agera mot de lastfartyg som transporterat vapen till regimen Assad hade Ofog direkt kunnat bidra till att försvåra krigföringen i Syrien, men i denna fråga har man inte rört ett finger.

Som svensk ska man förmodligen ändå vara tacksam att Ofog inte genomfört några aktioner mot ryska fartyg eftersom Sverige inte direkt ligger på plus i ryska ögon vad avser förmåga att upprätthålla säkerheten till sjöss efter vad som hände med fartyget Arctic Sea.


Ofog uttalar sig ofta hårt och gärna mot vad man anser är ett framflyttande av NATO:s positioner i Barentsområdet, vilket också råkar sammanfalla med Rysslands ståndpunkter. Mest anmärkningsvärt är då hur Ofog förra året inbjöd en rysk överste och professor vid ryska krigsvetenskapliga akademin att tala vid förra årets protestläger. Överste Jurij Morozov fick då tala om hur Ryssland upplever situationen i Barentsområdet när NATO flyttar fram sina positioner, vilket möttes av applåder från deltagarna.

Exakt vilken funktion Morozov idag fyller är svårt att uppskatta. Däremot kan man konstatera det högst märkliga i att Ofog bjuder in en rysk överste att tala fritt om hur det oerhört militärt expansiva och allt mindre demokratiska Ryssland upplever sig hotat i Barents av bl a Sverige, samtidigt som Ofog några veckor senare under Pridefestivalen trakasserar svensk militär personal med HBTQ-läggning som deltar i Prideparaden bara för att de bär uniform, vilket bl a motiverades med att den militära personalen bidrar till mord på civila i Afghanistan.


Man måste också ifrågasätta lämpligheten i att som Vänsterpartiet upplåta sina lokaler till en verksamhet som är uttalat brottsföreberedande, nämligen att göra intrång på skyddsobjekt vilket enligt lagen medföra fängelse i upp till två år. Ofog ska också av Försvarsmakten ha bjudits in till en informationsträff om flygövningen, men liksom i fallet med Pride verkar intresset av dialog vara ringa.

Det är inte utan att man måste ställa sig frågan om det avseende Ofog handlar om mer eller mindre medvetna nyttiga idioter som går annans ärenden. Vem som tjänar mest på att den verksamhet Ofog genomför aktioner mot upphör är inte svårt att räkna ut.


Läs även Cornucopias inlägg om ryska underrättelsetjänstens ansträningar för att på sociala media kunna genomföra automatiserade informationsoperationer.


SvD, SVT, DN, SR

Uppdatering 17.30: Ofog gick just ut på Twitter med att man ikväll ska planera fortsatta aktioner mot den pågående flygövningen – i Vänsterpartiets lokaler.

Ofog, Pride och demokratin

Få har förhoppningsvis missat DNs uppmärksammande förra veckan av Ofogs trakasserier av försvarsmaktsanställda på Prideparaden förra året. Oavsett om man har det eller inte bör man läsa Försvar och Säkerhets inlägg om trakasserierna och vad som hänt efter DNs artikel. Tragiskt är en beskrivning.

För jävligt en annan.

Om nyttiga idioter

Journalisten Lars Lindberg är i SvD upprörd över åtalet mot tre filmare som i somras greps för att ha filmat inne på militärt skyddsområde under en gemensam svensk-amerikansk flygövning. De tre greps någon kilometer innanför det militära skyddsområdets gräns längs en väg när de filmade ett monument. Med anledning av att det föreligger en något högre hotbild mot amerikanska militära förband än svenska var skyddsområdet under perioden utökat, vilket i sedvanlig ordning annonserats i tidningar och skyltar satts upp i terrängen och längs vägarna. Man ska därför ha haft rätt ordentliga skygglappar på för att missa detta. Filmen som skapades av materialet går att återfinna på bloggen "Gandhi Today" och platsen som beskrivs i debattartikeln finns också med i filmen och går lätt att identifera på Google Maps.

Filmarnas brott kan i sammanhanget tyckas ringa, men ser man händelseförloppet i ett större sammanhang framstår situationen som allvarligare. Vill man göra intrång på skyddsområdet för att göra åverkan på materiel eller t o m ett attentat, är tillfället ypperligt när fredsaktivister kan fungera som en avledningsmanöver och binda upp resurser. Utan att veta det kan alltså fredsaktivister bistå folk med betydligt mindre fredliga avsikter som infiltrerat organisationerna, vilket KGB gjorde under Kalla Kriget och då benämnde fredsaktivisterna som "nyttiga idioter". Under denna övning förekom också ett tillfälle när aktivister genomförde en manifestation i närheten av skyddsområdet medan andra personer på ett annat ställe forcerade stängslet och sedan greps långt inne på skyddsområdet efter att ha rusat mot dess känsligare delar. I det här fallet handlade det dock om fredsaktivister, men för bevakningspersonalen är det naturligtvis omöjligt att veta.

Det finns ingen anledning att betvivla att filmarnas avsikter var fredliga. Faktum kvarstår dock att de kunde ha gjort samma sak helt ostraffat vid ett annat tillfälle, men valde att inte göra detta. Således får man stå sitt kast. Varför filmarna inte får offentliga försvarare kan man lämpligtvis läsa om på åklagarmyndighetens hemsida.

Tilläggas kan också att organisationen Ofog är mycket fredlig av sig och inte något större hot mot någon - utom just svensk och västerländsk krigsmateriel. Tydligen planerar man nu en ny stor aktion till sommaren.

Naturligtvis har var och en rätt att fritt uttrycka sina åsikter i vårt samhälle, vilket också är den rätt som polisen och Försvarsmakten ytterst är satta att försvara. Som man ser på filmen som är länkad ovan förekom en mängd fredliga och lagliga manifestationer och som nämndes hade filmarna kunnat agera annorlunda och det hade aldrig uppstått några problem för endera parten.

Inget att satsa på? (uppdaterat (8/8 08.55)

SvD skriver idag om en kommande amerikansk storövning i cyberkrigföring där även Sverige bjudits in att deltaga. (Även Expressen, DN och Aftonbladet)

Cyberkrigföring är med all sannolikhet nästa stora militära omställning, på samma sätt som stridsvagnen, flygplanet och ubåten en gång var. Det erbjuder en helt ny angreppspunkt på motståndaren och historien visar tydligt att de stater som inte utvecklar ett försvar inom nya områden, går det illa för i händelse av krig. Cyberkrigföring erbjuder möjlighet som att slå ut motståndarens bankväsende, börs, tele- och internetförbindelser, elförsörjning och liknande. Det medför snabbt kaos i samhället. Vad som gör cyberkrigföring än allvarligare är att det i likhet med terrorism ej endast är en krigföring reserverad för statliga aktörer.

Hittills har vi endast skådat början av cyberkrigföringen. Mycket av den lär pågå dagligdags i skymundan, när statligt anställda hackers ger sig på andra staters försvarsindustri och försvarsmakter. Krisen kring flytten av den sovjetiska soldatstatyn i Estland och Georgienkriget är de mest omfattande och kända attackerna på ett annat land genom cyberkrigföring. Vid båda tillfällen blev Estland respektive Georgien hårt attackerade och ländernas tillgångar till internet stryptes effektivt. Vad värre var är att enormt många datoranvändare i västvärlden medverkade till angreppen genom att deras datorer smittats med virus som lät ryska hackers använda datorerna till angreppen.

Cyberkrigföringen erbjuder även små stater att effektivt och med relativt liten insats påverka ett betydligt större motståndarland på andra sidan Jorden. Som jämförelse kan nämnas att USA tillmäter cyberkrigföringen så stor vikt att man nu inrättat en nytt kommando, US Cyber Command (USCYBERCOM).

För svensk del skulle ökade satsningar på just cyberkrigföring ge Sverige möjligheten att slå tillbaka mot en betydligt större angripare och mot dennes kritiska infrastruktur. Cyberkrigföring kommer aldrig att ersätta den traditionella väpnade striden, på samma sätt som en stridsvagn aldrig har kunnat ersätta en infanterist, men det är bara att acceptera att krig i framtiden kommer att föras på fler arenor än till sjöss, på marken, i luften.

Läser man Försvarsmaktens budgetunderlag för 2011, BU 2011, tas man dock snabbt ifrån illusioner om att vikten av förmåga till cyberkrigföring har uppfattats. I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2011 läser man under mål och inriktning för lednings- och underrättelseförband:
"Telekrigbataljon och PSYOPS-pluton inriktas mot att i första hand stödja internationella operationer. ITF med CERT inriktas mot nationella behov, utvecklingen senareläggs." (IT-försvar med Computer Emergency Response Team)

Går man tillbaka till BU 2010 ser man att ordalydelsen var exakt densamma även där.

Georgienkriget föranledde ett lappkast i svenska försvarspolitik med Alliansen i spetsen. Från att tidigare ha talat om stora nerdragningar, ökade man åter försvarsbudgeten något (det lär bli nerläggningar i alla fall efter valet) och försvarsminister Sten Tolgfors började med sitt mantra att man nu kunde se hur krig kunde vara över på endast några dagar, vilket föranledde en stor omställning av det svenska försvaret att ha en hög beredskap över tiden.

Den andra läxan, hur Ryssland genom cyberkrigföring lyckades stänga ner det georgiska samhällets kommunikation med omvärlden, gick tydligen helt förbi, trots att samma sak skett i Estland året innan.



Med medias rapporter om organisationen Ofogs protester och aktioner mot svenska samövning med USA i övre Norrland, frågar man sig också hur Ofog ska kunna stoppa och protestera mot en av övning av det här slaget.

Uppdatering 15.00: Föga förvånande vänder sig (v), men även (mp) mot att Sverige övar cyberförsvar med USA

Uppdatering 8/8 08.55: Försvarsminister Sten Tolgfors omtalar att Sverige utsatts för en rad IT-attacker under EU-ordförandeskapet, vilka fortsatt även efter ordförandeskapet. Han vill se fler övningar och ett ökat samarbete med NATO på området. Därtill vill han tillsätta en omfattande IT-säkerhetsutredning.

Behov av att förekomma eller ej?

I Tyskland har en mycket tragisk företeelse börjat äga rum. "Fredsaktivister" och motståndare till kriget i Afghanistan har börjat förfölja och trakassera tyska soldater och deras anhöriga. Under de senaste 3 åren har 167 fall av trakasserier anmälts. Soldaten som intervjuas i inslaget nedan berättar om hur han blivit spottad på när han rört sig ute. Värre är att en av hans kollegor, som blivit svårt sårad i Afghanistan, fått sin bil uppbränd av aktivisterna. Den tyska motsvarigheten till ett veteranmonument har målats med grisblod. Att soldaterna känner avsmak för det bemötande de får i Tyskland är självklart, men de känner också stor vanmakt över att inte kunna göra något för att freda sina anhöriga.

I Sverige har vi som tur är inte samma otrevliga efterkrigshistoria som Tyskland med radikala terrororganisationer, i sin tur en slags kraftig motpendel till Hitlertysklands vansinne. Till skillnad från Tyskland har Försvarsmakten tagit det säkra före det osäkra och valt att endast presentera sina soldater i Afghanistan med förnamn på namnbrickor och i reportage, vilket är en klok åtgärd. Förr var hotbilden framförallt specialförband som i skymningsläget skulle likvidera nyckelpersonal som högre chefer och piloter. Idag är hotbilden framförallt icke-statliga aktörer som kan tänkas vilja använda sig av en asymmetrisk krigföring och påverka soldaterna där de är som svagast, nämligen på hemmaplan och hos deras anhöriga, vilket tidigare skett i bl a vårt västra grannland, Tyskland och i några enstaka fall även i Sverige.

Det är alltid lätt att skratta åt förebyggande säkerhetsåtgärder då det stora problemet är att man sällan får en direkt kvittens på att det fungerar. Fungerar åtgärderna blir det inte allvar av hotet. Vi får glädja oss åt att vi bor i Sverige och hittills varit förskonade från "opinionsbildning" av det slag som finns i Tyskland. Så länge det sker i form av Ofogs clownarméer och liknande, må det vara hänt, men ett scenario där AFA och liknande militanta politiska organisationer börjar "opinionsbilda" mot svenska militära internationella insatser är en mardröm.

Det värsta scenariot vore som sagt om icke-statliga aktörer började med en asymmetrisk krigföring i Sverige i syfte att neutralisera svenska militära insatser i deras intresseområden. Kan man undgå det, kanske det är ett litet pris att betala att inte presentera sig med fullt namn och undvika vara med på bild i media?

Hycklande "fredsaktivister"

Det har inte uppmärksammats så mycket i riksmedia, men boende i Uppsala och Mälardalen har förmodligen hört om NATO-övningen Toxic Trip som just nu genomförs på f d F 16 i Uppsala. Övningen syftar till att öva flygstridskrafternas förmåga att samarbeta för att skydda sin personal och materiel vid CBRN-händelser, dvs attacker eller utsläpp av kemisk, biologisk eller radioaktiva/nukleära substanser.

Sin vana trogen har Ofog manifesterat hårt i Uppsala mot NATO-övningen. På Ofogs hemsida uttrycker man sig i hårda ordalag att Sverige låter NATO öva på svensk mark och skriver: "Den största ironin är att Nato själv sitter på världens kraftfullaste kärnvapenarsenal och dessutom hotar att använda den om det behövs."

Läser man Ofogs hemsida, så är det oundvikligt att man börjar fundera om inte "fredsrörelsen" idag är lika infriltrerad av ryska säkerhetstjänsten som under 70-, och 80-talen. T o m Ofog borde ju kunna tillgodogöra sig Svenssoninformationen på Wikipedia. Ryssland har fler kärnvapen/stridsspetsar än övriga världen tillsammans.

Samtidigt med denna i sammanhanget mycket lilla NATO-övning pågår två ryska jätteövningar i Östersjöområdet, Ladoga och Zapad. En uppsjö med ryska örlogsfartyg och stridsflygplan som man normalt inte stöter på i Östersjön finns nu där och precis som Ofog skriver om NATO, gör Ryssland ingen hemlighet av att kärnvapen utgör en naturlig del av landets krigföring i händelse av större konflikter och att de större fartygen är utrustade med sådana. Precis som på 80-talet finns det ingen inom "fredsrörelsen" som kritiserar Ryssland. Man ser inga Ofog-aktivister som genomför några manifestationer i Kaliningrad, trots den starka närvaron av ryska kärnvapen och att dessa ryska övningar sänkt den säkerhetspolitiska temperaturen Östersjöns till en nivå som närmast påminner om det tidiga 80-talet om man ser till militär närvaro och olika nationer som manövrerar mot varandra.

Framförallt är det ju mycket tryggare och lugnare att skrika lite på Stora Torget i Uppsala. Det är ju nära till både McDonald's och bussarna och inte heller finns det någon polis med stora batonger och skarpa vapen.

Är man bara korkat selektiv inom Ofog eller kommer det bidrag från östra sidan sjön?


I sammanhanget vet man ju inte om man ska skratta eller gråta åt det faktum att Uppsala åter utnyttjas för militära flygändamål. Inte ens ett år efter nerläggningsbeslutet av F 16 utnyttjades flottiljen hårt för incidentändamål vid den 11 sept 2001. Det föll dock snabbt i glömska liksom hela 11 sept i försvarsplanläggningen.

Enligt den plan som nu ligger ska Försvarsmakten göra sig av med "flygplatsområdet" i mars 2010 då Försvarsmaktens plan är att en civil entreprenör ska ta över driften. Hittills finns det ingen som har anmält sig frivillig. Försvarsmakten tror sig spara 30 mkr om året på detta. Som vanligt har inget som helst värde satts på effekten av att ha en militär flygbas i Stockholms närområde. Att frambasera flyg till Arlanda, Bromma eller Västerås känns inte värst realistiskt såvida det inte drar ihop sig riktigt, riktigt mörka moln i Sveriges närområde. Snålheten bedrar än en gång visheten.

Solidaritetsparadoxen

Stundom får jag tips till bloggen av läsarna. Ofta är det om bra och intressanta artiklar i landsortstidningarna.

I Norrbottens-Kuriren har man idag en mycket träffande ledare apropå den paradox som uppenbarligen finns hos folk när det gäller solidaritet med andra länder. Jag har ofta själv funderat över den, inte minst när det gäller den svenska insatsen i Afghanistan.

Oftast, men inte alltid, är det människor som befinner sig på den vänstra spelhalvan i politiken som i ena stunden kräver Sveriges uttåg ur Afghanistan, dessförinnan Kosovo och icke att förglömma Bosnien. Utåt sett beskriver sig dessa människor som otroligt goda och jobbandes hårt för den internationella solidariteten. Men så fort svenska liv är i fara höjer man kraftfullt rösterna. Uppenbarligen är svenska liv mycket mer värda i sammanhanget, vilket man ju kunde tro skulle vara en ståndpunkt från långt till höger. Solidaritet på pappret, men inte i aktion! Den f d talmannen och försvarsministern Thage G Petersson med sitt kraftfulla motstånd mot insatsen i Afghanistan är ett mycket bra exempel på denna företeelse, liksom en stor del av vänsterpartiet.

Uppenbarligen har man på Norrbottens-Kuriren också funderat över detta och speciellt i samband med den NATO-flygövning som försiggick i området under försommaren. Norrbottens-Kuriren är så vitt jag vet ett av få medium i Sverige som uppmärksammat och uppmärksammar Rysslands stora övningar i Sveriges närområde. Nu i augusti är det dags för jätteövningen Zapad och som Norrbottens-Kuriren skriver, det är pinsamt tyst i Sverige om övningen och Rysslands förehavanden. Inte minst hos de som mest kraftfullt fördömde NATO-flygövningen. Från Norrbottens-Kuriren: "Det är inte vår sak" säger till exempel en
miljöpartistisk riksdagsman." Varför blir jag inte förvånad?

Att t ex aktivistsammanslutningen Ofog, som gjorde sitt yttersta för att störa övningen i norra Sverige, skulle ta sig i kragen och protestera på plats mot de ryska övningarna är helt otänkbart. Man ska veta att Ryssland vid den här storleken på övningar alltid övar med kärnvapen. Ofog är ju å det kraftigaste emot kärnvapen, men vågar bara förlägga sina protester i Väst. Det är ju säkrast så. I Ryssland daltar man nämligen inte med meningsmotståndare och framförallt inte sådana som tar sig in på militärt område. Jag skulle t o m vara ytterst förvånad om Ofog ens nämner Zapad eller Ladoga på sin hemsida.

Nu i dagarna är stora delar av den ryska Svarta Havsflottan liksom delar av Norra Flottan under omgruppering till Östersjön för att delta i Zapad. En sak kan man dock glädja sig över i detta, nämligen att om Ryssland omgrupperar stora delar av sitt numera fåtaliga landstigningstonnage i Svarta Havet till Östersjön, är det inte särskilt troligt med en ny rysk operation mot Georgien i närtid (ryska militära operationer bygger på agerande över ytan och på djupet med landstigningar och luftlandsättningar. Denna gamla, men fortfarande gällande ryska doktrin prövades för första gången någonsin mot Georgien, medan USA genom ett antal konflikter under de senaste 30 åren kunnat utveckla sin manöverkrigföring). Men vad innebär detta för oss i Sverige och för baltstaterna?

Syftet med övningarna Zapad i Vitryssland och Ladoga längs finska gränsen kan man ju fundera över. Ryska övningar beskrivs allt som oftast som "anti-terrorövningar" av Ryssland. När man i väst talar om sådan övningar handlar det t ex om att polisens nationella insatsstyrka ska borda ett fartyg, att man övar agerande mot kapade flygplan etc. Genom att Ryssland aktivt utnyttjar detta språkbruk är det lätt för västopinionen att bara rycka på axlarna. Vad övningarna i själva verket handlar om brukar närmast vara mellan-statliga konflikter, där man övar mot en fiende med egen armé, flotta och flygvapen. I Ryssland är man t ex noga med att alltid beskriva Tjetjenienkriget som en anti-terroroperation och jämföra med kriget i Afghanistan. Även kriget mot Georgien har beskrivit som en anti-terroroperation. Slut på utvikningen om Ryssland.


Läs gärna den ytterst välskrivna och välformulerade artikeln och förundras över solidaritetsparadoxen!

Grafisk påminnelse

De två moderata försvarspolitikerna som deltar i besöket i Afghanistan har publicerat ett mycket intressant inlägg på sin Aftonbladetblogg. Inlägget ger alla möjligheten att se hur hänsynslöst talibanerna och gelikar utnyttjar den afghanska civilbefolkningen i sin krigföring. Det är starka bilder och om man är känslig för sådant bör man stänga av bildvisning i sin webbläsare.

Återigen undrar jag varför inte Ofog och liknande rörelser åker till Afghanistan och genomför sina aktioner på plats istället för att glida runt hemma i Sverige. Gnäller man över att bombfällningen fortsätter i Vidsel trots att organisationens aktivister tagit sig in på det avlysta (gigantiska) området, så har man nog svårt att repa modet för att ta tag i saker och ting där de verkligen händer.


All heder åt Jernbeck och Grape som vågat ta sig ner och skriver från plats. Det skulle dock vara intressant att också höra vad Gunilla Wahlén tycker om besöket.


Läs också Bo Pellnäs senaste sågning av regeringens försvarspolitik.

FMV synar Ofog

Omvänd psykologi verkar fungera. Ofog berättar nu på sin hemsida att man lämnar Vidselområdet efter att "ha hört tre starka explosioner under natten".

FMV som äger området i Vidsel, satte hårt mot hårt när Ofog igår meddelade att man hade personal inne i det avlysta området i Vidsel. Man synade helt enkelt Ofogs påstående och sa att vi fortsätter verksamheten som planerat. Hur ska man med säkerhet kunna veta att det finns personer i det avlysta området? Skulle man reagera på Ofogs samtal, skulle jobbet bli ganska lätt för Ofog. Man skulle lugnt kunna sitta i sin lokal i Luleå och ringa samtal på samtal och därigenom få verksamheten avbruten i Vidsel. De bilder Ofog publicerat på sin sida är knappast något starkt bevismaterial på att man varit inne i det avlysta området. Det skulle kunna vara tagna var som helt i det norrländska inlandet. Områdets storlek gör ju också det relativt enkelt att justera verksamheten efter var Ofog tagit sig in.

Kanske var det helt enkelt så att de aktivister som påstod sig vara inne i området, tröttnade på den norrländska storskogen. De första aktivisterna som greps för några nätter sedan i Vidselområdet var närmast överförtjusta över att bli omhändertagna efter sina fem timmar i området. De var nämligen ytterst dåligt förberedda i sina jeans och gymnastikskor på vad det norrländska inlandet innebär och var blöta, nerkylda, trötta och fruktansvärt myggbitna. Läser man dessutom om deras "brottsplatsundersökning" är det svårt att inte dra lite på munnen när de redogör för sina villfärder.

Jag tror heller det inte är så många som tycker att det är annat än korkat att oja sig över att man riskerar att få bomber i huvudet för att man på eget bevåg trotsat en avlysning för just bombning.

Är det inte så att Ofog hade gjort mer nytta om man protesterat mot krig där det faktiskt är krig eller varit nyligen, t ex i Sri Lanka eller om det nu gäller kärnvapen, hos den enda kärnvapenmakten i vårt närområde och som faktiskt bekräftar att man har kärnvapen på sina fartyg? Fast det förstås man riskerar ju faktiskt att bli bombad på riktigt och i Ryssland är man inte lika förstående och ömkande som i Sverige och de andra västländer där Ofog agerat.

Vad Ofog däremot ska ha en eloge för är sina stränga regler att de som deltar i aktionerna ska avhålla sig från våld och inte använda alkohol eller droger. Det tyder på viss ryggrad.

"Försvarsstaben" DO-anmäld (!)

Det kan vara intressant att titta förbi Officersförbundets hemsida med jämna mellanrum, då man där listar aktuella tidningsartiklar om Försvarsmakten. Idag kunde man t ex läsa att "Föreningen Afganistansoldidaritet anmäler Försvarsstaben till diskrimineringsombudsmannen för bifogade diskriminerande scenario för övningen "Loyal arrow" 8 - 16 juni 2009 tillsammans med Nato i Norrbotten."

Det föreningen upprörs över är att det fiktiva landet som utgör krishärden i den nu rätt omtalade NATO-övningen, döpts till Lappistan. Spontant slås man ju av att det väl heter samer och att "lapp" mer är ett skällsord? Inte konstigt att det blir anmälan till DO. Icke sa nicke. Föreningen Afghanistan-solidaritet menar att man genom att lägga till ändelsen -stan gör kopplingar till muslimska länder där USA för krig och att det uppmanar till islamofobi. Återigen får man alltså anledning att dra på munnen. Därtill försöker man också dra in urbefolkningen samerna i det hela. Det andra landet i övningen heter tydligen Bothnia och ligger längs Bottenviken medan Lappistan ligger i övre Norrlands inland. Runtom finns länderna Nordistan och Suomia. Nu kanske jag ser alldeles för okritiskt på det hela, men skulle det inte kunna vara så att man anspelar på namnet Lappland? Hmm... För det andra är det ju bara att önska lycka till med anmälan då Försvarsstaben sedan många år är nerlagd och det dessutom är NATO som arrangerar övningen och därmed scenariot.

Det är intressant att se vilka upprörda känslor övningen röner. Vissa talar om att man måste hindra det brittiska hangarfartyget från att delta, då det KAN medföra kärnvapen. Hur ska det gå till, frågar jag mig. Det råkar ju vara internationellt vatten ända långt upp i Bottenviken. Ska Sverige upprätta en marinblockad mot Storbritannien? Frågan är också varför fartyget överhuvudtaget ska bemöda sig med att medföra kärnvapen, när det inte har några flygplan som kan bära kärnvapen. Huvudsaken är ju att det låter bra för vänsteranhängarna. Sakliga argument har ju aldrig varit något som varit aktuellt när vänstern debatterar NATO.

Organisationen Ofog har sedan länge planerat störande aktioner mot övningen och har t o m skapat en egen hemsida för ändamålet. Där kan man läsa lämpliga sätt att manifestera, t ex att "avrusta" de deltagande ländernas stridsflygplan. På Ofogs sida kan man också se filmer från tidigare aktioner, när aktivisterna brutit sig in på Bofors och Saab Dynamics och "avrustat" materiel.

En kollega beskrev förut Ofogs metoder som söta (de tar avstånd från våld, men gillar att avrusta vapen och att genomföra ganska radikal protester), men frågan är hur NATO-länder som befinner sig i krig uppfattar att obehöriga personer springer runt inne på en flygbas och försöker förstöra deras flygplan. Under den stora flottövningen som gästade Göteborgs hamn för två år sedan, paddlade aktivisterna in i hamnen upp till NATO-fartyg. Gulligt korkat, skulle jag vilja kalla det. Alla är inte så snälla och förstående som svenska skyddsvakter. Vissa nationer skjuter av erfarenhet först och frågar sen. Försvarsmakten har i preventivt syfte utökat skyddsområdet runt F 21, där huvudddelen av övningen är baserad. Det kan ju vara klokt, då vanliga staket med tillträde förbjudetskyltar föga oväntat inte verkar vara något som angår Ofog. Läser man Ofogs program verkar det som om man koncentrerar sina aktioner till lördagen den 13 juni, med en mindre den 6 juni.

Aftonbladet/TT och NSD är också upprörda då det finns ett "dödligt gift i NATO-planen". Det dödliga giftet/ den dödliga lasten som omtalas är nödbränslet för F-16-flygplanen som är mycket giftigt att inandas. SVT Nordnytt verkar ha en sundare inställning till det hela.

Jag gissar att sista ordet kring Loyal Arrow ännu är långt ifrån sagt/tryckt.