Inte en haubits när industrin ska prioriteras

DN, SvD, Aft, 2, SVT uppmärksammar nu Officerstidningens "avslöjande" att landet står helt utan kvalificerat artilleri. Något som varit känt för stora delar av officerskåren sedan länge. Archerupphandlingen har annars hyllats av våra försvarspolitiker som ett lysande exempel på hur gemensam nordisk upphandling ger stora fördelar och är kostnadsbesparande. Siffran 400 mkr har flera gånger nämnts från regeringshåll.

Vad dessa 400 mkr ska jämföras med är dock något oklart. Norge har som sagt valt en klokare approach att fasa ut sitt tidigare artillerisystem först vid leverans av Archer, medan Sverige står med hela risken då Försvarsmakten varit tvungen att lämna ifrån sig samtliga haubits 77B för modifiering till Archer, vilket nu resulterat i att Försvarsmakten står utan artilleri ett bra tag framöver. Efter leverans tar det också tid att utbilda personalen på systemen och att öva upp hela förbanden innan man kan anse dem operativt användbara.

Haubits 77B var en modifiering av haubits 77 avsedd för exportmarknaden och såldes till Indien och Nigeria. De 51 pjäser som hamnade i Försvarsmakten var ett resultat av den så kallade Boforsaffären, mutskandalen med Indien. Dessa var i delserie 2 till Indien och istället för att levereras dit beslutade den dåvarande svenska regeringen att Försvarsmakten skulle ta över dem. För Archersystemet innebär detta en återvändsgrän om man i framtiden skulle besluta sig för att Sverige behöver flera Archer än de 24 beställda. Haubits 77B tillverkas av förklarliga skäl inte längre och Försvarsmakten har inga fler kvar. I sådana fall skulle man tvingas köpa tillbaka pjäser från Indien eller Nigeria, vilket i så fall skulle bli fallet om de utländska intressenterna skulle göra allvar av sina intressen – såvida man inte väljer att sälja svenska pjäser.

Som skattebetalarna blir man naturligtivs upprörd över att Försvarsmakten tvingas lämna ifrån sig pjäser innan man överhuvudtaget fått någon fungerande pjäs levererad. Den enda hittills leverade förseriepjäsen är belagd med skjutförbud då för höga halter krutgas hamnar i kabinen vid eldgivning och brandsläckningssystemets funktion är opålitlig. Försvarsmakten och svenska skattebetalare står med risken och oförmågan för att kompensera industrins brister och man kan heller inte ställa för hårda krav gentemot industrin då den i så fall riskerar att gå omkull, vilket leverantören till omladdningsystemet redan gjort. Hade Försvarsmakten inte överlämnat de resterande pjäserna till industrin utan försökt behålla dem för att bibehålla kompetens hos personalen och viss operativ förmåga hade Försvarsmakten hotats av vite(!).

En direkt parallell står att finna i beslutet om en enhetsflotta om 100 JAS 39C/D Gripen som Riksdagen fattade för några år sedan. Även här var avsikten att den operativa påverkan skulle bli minimal när ett antal JAS 39A skulle modifieras till JAS 39C/D. I själva verket kom sedan påbud om att sakta ner leveranserna av modifierade JAS 39C/D för att längre kunna hålla liv i Saabs tillverkningslinje då exportorder har låtit vänta på sig. Dock flyttades aldrig slutdatumet för avveckling av JAS 39A/B varvid ett tapp i antal operativ flygplan infallit. Frågan är om man nu någonsin kommer att nå upp till 100 flygplan då Regeringen skrivit kontrakt med Schweiz om att från 2015 disponera motsvarande en division flygplan (12 st) och man därtill påbörjar modifiering till JAS 39E. Återigen så prioriteras svensk försvarsförmåga absolut lägst och pengar ur försvarsbudgeten går till rent och skärt industristöd.

En intressant ekonomisk aspekt som skulle vara intressant få mer utredd är vad som skrivs i en kommentar under dagen till ett tidigare inlägg i frågan. Den tyska motsvarigheten till Archer, Panzerhaubitze 2000 som testades av Försvarsmakten under 90-talets slut, kostar enligt uppgiftslämnaren motsvarande 4,5 miljoner dollar medan Archer enligt Officerstidningen kostar 8,3 miljoner dollar per pjäs att modifiera. En klar skillnad kan tyckas för likvärdiga prestanda. Andra uppgifter talar om att Qatar som är den senaste kunden för Pzh 2000 i år betalade 6,9 miljoner dollar per pjäs för sina 24 pjäser. Fortfarande en viss skillnad. Uppdatering 18/6 17.15: Oklarheter råder om beloppet i Officerstidningen gäller endast den svenska ordern eller den sammanlagda. Enligt DI så är den totala ordern till Bae Systems på ca 1,4 mdr kr.

Sista ordet lär inte vara sagt i den här röran. Frågan kvarstår. Jämfört med vad har Sverige sparat 400 mkr och hur värderas det i operativ förmåga? Nåväl. Som man konstaterat i diverse tidningar under dagen: Sverige ska ju ändå inte vara i krig under överskådlig tid.

Man kan också i kommunikationsstrategernas förlovade tid se det från den ljusa sidan precis som signaturen @Aktieingenjören föreslår på Twitter:

Se även Skipper som drar paralleller till den helikopterburna ubåtsjaktförmågan

Korrektion av "Opportunism"

Från Saabs pressavdelning kommer en korrektion avseende inlägget Opportunism härom veckan, där det refererades till en artikel i en indisk tidning att Saab skulle stänga ner verksamhet i Sydafrika för att flytta den till Indien.


Med hänvisning till artikeln i indiska medier som uppger att Saab stänger ner verksamheten i Sydafrika, vill vi förtydliga att informationen inte är sann, citatet är helt enkelt felaktigt. Saab har inte några planer på att stänga sin verksamhet i Sydafrika för Electronic Warfare - produkter (telekrigprodukter).


Vi kan bekräfta att vi för diskussioner med Hindustan Aeronautics Limited (HAL) om att bilda ett samägt bolag, men eftersom förhandlingar pågår kan vi inte kommentera några detaljer i dagsläget.


För att kunna möta efterfrågan på marknaden kan vi inte utesluta att någon eller några av våra produkter i framtiden kan komma att produceras i andra länder än där vi för närvarande har verksamhet. 

Opportunism

I indiska Business Standard kan man läsa att Saab avser att lägga ner sin tillverkning av motmedelssystem i Sydafrika för att flytta denna till Indien istället. 2008 vann Saab ett kontrakt på motmedelssystem till det inhemska indiska lätta helikoptersystemet Dhruv där ordervärdet låg på drygt 20 milj dollar. Nu meddelas det att Saab avser att skapa ett utvecklingscentrum i Indien och samtidigt avveckla tillverkningen i Sydafrika. Systemen som sålts till Indien är i grunden sydafrikanska, men företaget köptes av Saab i början av 2000-talet som ett resultat av Sydafrikas Gripenköp. En avveckling i Sydafrika lär medföra starka reaktioner, men Saab är oerhört mån om att positionera sig i Indien för att stärka sina möjligheter i MMRCA-affären. Frågan är vad som händer med filialen i Järfälla.

Det österrikiska köpet av Eurofighter istället för Gripen, ett beslut som man idag starkt ångrar av kostnadsskäl, togs på någon timme sedan tyska delegater framfört att om broderfolket inte köpte Eurofighter fanns det ingen anledning för Mercedes att ha kvar sin terrängbilstillverkning i landet.

Så går det till när man ska göra storaffärer. Prestanda, kostnadseffektivitet och stridsduglighet är underordnat andra värden.

JAS - om användaren själv får välja?

Vid jul lämnades det brasilianska flygvapnet in sin utvärdering av deltagarna i landets kommande stridsflygplansaffär, vilket under Trettonhelgen kommit ut även i svenska media. Föga förvånande vill det brasilianska flygvapnet helst att landet ska köpa Gripen, varvid Saab idag tog ett glädjeskutt på ca 5% på Stockholmsbörsen. Anledningen till att Gripen rekommenderas är dels dess användbarhet, men också flygplanets oerhört fördelaktiga kostnad jämfört med konkurrenterna. Både den amerikanska Super Hornet och franska Rafale är tvåmotoriga flygplan med mycket stor bränsletörst medan Gripen är enmotorigt och där Saab i den nya versionen t o m lyckats minska bränsleförbrukningen samtidigt som effekten ökat. En motor kontra två innebär också betydligt minskade underhållskostnader. Även inköpskostnaden talar till Gripens fördel, då priset på Rafale är uppåt två ggr högre än Gripens och franska Dassault hittills har varit mycket ovilligt att sänka priset. Vissa källor talar t o m om att Rafale av det brasilianska flygvapnet givits betyget "not applicable". Värt att notera är också att Gripen två ggr tidigare vunnit det brasilianska flygvapnets utvärderingar med höga betyg, men affärerna har tyvärr skjutits upp av p g a den brasilianska ekonomin.

Även den brasilianska flygindustrin, förordar starkt Gripen (Google translated). USA är ytterst ovilligt att dela med sig av amerikansk teknologi, än mindre att låta någon annan nation vidareutveckla de egna flygplanen. Vad gäller Rafale är situationen snarlik. Rafale är en färdig produkt, vilket inte bara den brasilianska flygindustrin, påpekat, utan det har även påpekats från franskt håll. Den brasilianska flygindustrin söker en strategisk partner, som man vill lära av för att införskaffa kunskapen att kunna bygga egna avancerade stridsflygplan med överljudsprestanda. Det är framförallt den sydamerikanska marknaden som lockar eftersom många av de sydamerikanska länderna inom något årtionde ska omsätta en hel del stridsflygplan och Brasilien utgör kontinentens stormakt. Väljs Super Hornet eller Rafale kommer det i stort sett endast att vara tal om licenstillverkning och därmed ingen uveckling av den inhemska flygindustrin.

Som bekant avgörs oftast inte vapenaffärer av den här magnituden efter vad användarna tycker. Det är bara att jämföra med hkp 14 i Sverige. Österrike var en helt klar affär för Gripen tills några timmar innan affären offentliggjordes då det helt plötsligt var Eurofighter som stod som segrare. Greven Mensdorff-Pouilly, förmodligen känd från Kalla Faktas granskning av Saabs Tjeckienaffärer, hade sina fingrar långt ner i även denna syltburk och Österrike har idag ett stridsflygplan som man knappt har råd att flyga och knappt har några vapen till och dessutom saknar luftrum att öva i. Vad som då talar för Saab är att en brasiliansk parlamentsledamot lämnat in en petition (Google translated) underskriven av 40% av ledamöterna i underhuset om att det politiska beslutet ska tas efter de militära och industriella rekommendationerna och inte utifrån eventuella politiska hänsyn.

En faktor som anförts mot Gripen är bl a att flygplanet inte finns i någon marin variant för hangarfartygsbasering, vilket Super Hornet och Rafale gör. Det som inte omnämns då är att såväl Super Hornet och Rafale är för tunga för att kunna opereras på det brasilianska hangarfartyget. Saab lär också titta på en hangarfartygsvariant eftersom även Indien visat intresse för en sådan.

Det har också talats om att amerikanska påtryckningar skulle göra det omöjligt att sälja Gripen genom att man stoppar leverans av de amerikanska komponenterna i flygplanet, men situationen ser idag mycket bättre ut än på 70-talet när Viggenexporten till Indien råkade ut för detta. USA importerar idag vitala delar till motorerna till sina F-18 från Sverige, samt en hel del mikroteknologi som betecknas som vital för F-22 och F-35. För ett land som söker oberoende av en stormakt, t ex USA eller Frankrike, såsom Brasilien och Indien, är Gripen ett bra medelval då flygplan kan köpas med vilka vapen som helst. Såväl USA som Frankrike har flera gånger stoppat export till länder som man kommit på kant med.

Som vanligt lär det bli politiken som avgör. Den franska inställningen och de starka banden mellan Frankrike och Brasilien avseende militära materiel är väl känd. Den franske försvarsministern uttryckte idag hånfullt att ett köp av JAS var att jämställa med att köpa en Volvo istället för en Ferrari. Det tål ju att läggas märke till att han inte valde en fransk bil. Samtidigt kan man ägna både en och annan tanke åt att hittills har inget annat land valt att köpa Rafale än just Frankrike. Det närmaste man varit en affär har hittills varit med Libyen. För svensk del blir det intressant att se effekterna av kungaparets förestående resa till Brasilien. Att ha en drottning med rötter i Brasilien är inte direkt en nackdel.

En affär med Brasilien vore mycket bra för svensk del. Saab behöver en långsiktig partner och en ny marknad eftersom utsikterna är oerhört klena för att ensam få utveckla ett nytt flygplan för svensk del . Lyckas SaaB även med en affär i Indien ser framtiden rätt ljus ut för en svensk flygindustri. Flygvapnet kommer inom en tioårsperiod att behöva modifiera sina JAS 39C/D. Blir det en affär med Brasilien och/eller Indien, blir det med all säkerhet en JAS 39E/F. Alternativet är annars en stor egen investering, eller att se Saab som historia och satsa på en fullständig nyanskaffning. Inget av alternativen lär bli billigare.

Gripen IN och dess chanser

Som bekant gör Saab sitt bästa för att försöka sälja JAS 39 Gripen till Indien. Affären är en jätteorder och omfattar 126 flygplan. Skulle affären gå i lås, skulle det innebära att Indien skulle bli den största Gripenoperatören i världen. Flygvapnet kan dra en hel del nytta av detta, framförallt när det gäller integration av nya vapensystem (kostsamt att betala själv), och taktikutveckling för dessa. Redan nu finns det en användargrupp för Gripen, där de svenska, tjeckiska, ungerska och sydafrikanska flygvapnen delar med sig erfarenheter till varandra och samarbetar om materielutveckling.

Har Gripen en chans i Indien? Ja, det tror jag, och en ganska god sådan. Indien är en regional stormakt som vill kunna hävda sitt oberoende. Man vill inte vara beroende av stormakterna, såsom Ryssland och framförallt USA. Indien opererar sedan tidigare stora mängder rysk krigsmateriel, och ytterligare köp skulle göra landet än mer beroende av Ryssland.

Vad som ligger alla de andra konkurrenterna, utom möjligtvis Rafale, i fatet, är att Indien kräver fullständig transfer-of-technology. Man vill få tillgång till all data om flygplanet och all källkod, vilket Sverige går med på, vilket USA aldrig skulle gå med på och troligen inte de andra heller. Produktionen av flygplanen ska också förläggas till Indien.

Saab offererar också en hel del intressanta tillbehör till Gripen IN, t ex en kapsel med en CARABAS-radar. Denna kan se föremål som t o m befinner sig under marken. Vad detta gör är att man får en spaningskapsel som är användbar dag som natt, i alla väder, och som är okänslig för kamouflage. Mycket intressant.

Gripen IN är annars en variant av Gripen NG och den demonstrator som nu flyger i Linköping.

I dagarna börjar den stora indiska flygmässan Aero India 2009, men Gripen kommer inte att flyga där, vilket den gjorde för två år sedan. Istället koncentrerar sig tydligen Saab på den fly-off, som äger rum under våren, där alla flygplanen ska mäta sina krafter under en oerhörd massa fältmässiga prov. Ett mycket smart sätt att genomföra ett uppköp, och det var ju under liknande former man kom fram till att strv 122 var den bästa för Sverige.

Det blir spännande att se resultatet. Konkurrensen kommer att vara stenhård, eftersom det här är den största stridsflygplansaffären de närmaste åren. Framförallt kommer det bli en fight mellan världens främsta flygplantillverkare där man inte kommer att tveka att ta till alla till buds stående medel, som t ex att muta journalister att skriva upp egna flygplan och ner andra.