Lucka 20: Ledningssystem och ledningsstödsystem

Lucka 20 2014 diskuterade ledningssystem och ledningsstödsystem, vilket var en fråga som var livligt diskuterad på försvarsbloggarna för tio år sedan. Då hade miljardbelopp lagts på det ena projektet efter det andra där inget ledde fram till något system som kunde driftsättas. Det mesta stannade inom metodstudier och demonstratorer, ivrigt strävande mot det totala ledningsöverläget som skulle ge ett litet försvar möjligheten att betvinga en betydligt större motståndare.

Strävan mot ett nätverksbaserat försvar var helt rätt, men det gjordes med för svag ledning och med för svag förståelse för problematiken hos den högsta ledningen. Därmed resulterade det i konsulternas fria åkning där miljardbelopp rullade ut, utan att några användbara produkter levererades. I syfte att spara pengar på vidmakthållande pensionerades istället äldre, fullt fungerande system innan något nytt hade levererats. Försvarsmakten lider ännu idag av resultaten från dessa beslut.

Fortfarande upplever jag att det finns en närmast frireligiös vurm kring ledningsstödsystem i vissa delar av ledningsområdet. Det är en den fantastiska idén efter den andra om uppkoppling, sammankoppling, interoperabilitet o.s.v. Påpekar man svårigheterna med att ackreditera system med tillräckligt hög säkerhet (innebärande allt från fysiskt skydd till sektionering och mycket mer), är det som att svära i kyrkan.

Det råder inga tvivel om att Försvarsmakten behöver nya och bättre ledningssystem och ledningsstödsystem. Till skillnad från 00-talet så måste man lägga större fokus på resiliens, redundansnivåer, och även interoperabilitet. Sverige är per definition strategisk reaktivt. Det är otänkbart att Sverige skulle slå det första slaget mot en annan stat, oavsett stridsmedel. Det innebär att en angripare alltid kommer bestämma över tidsfaktorn och nå verkan mot svenska stridskrafter och mål först. Resiliens och redundans är därmed av yttersta vikt för att förhindra ledningsbortfall. Likaså är interoperabilitet av stor betydelse då Sverige kommer att strida i gemensamma operationer tillsammans med andra stater, framförallt Finland där gemensam planering för krig nu föreligger. Detta är ett av de ämnen som blir mest intressanta att följa upp vid en ev. julkalender 2024 inför försvarsbeslutet 2025.

Julkalender 2014: Lucka 20 – Ledningssystem

Ledningssystem är de kommunikationssystem och övrig utrustning som krävs för att hålla koll på sitt eget förband och dess verksamhet, att ge order till underlydande enheter och även ta emot order och avlägga rapporter till högre chef. I sin enklaste form utgörs ett ledningssystem av en kartskiss och ordonnanser för att ge vidarebefordra ordrar och rapporter, en metod som nyttjas sedan urminnes tider. Idag kan ledningssystem vara datornätverk med krypterade radioutrustning och direktuppföljning på underlydande enheter med hjälp av GPS-transpondrar. Emedan det förstnämnda alternativet är långsamt så är det även mycket robust och avlyssningssäkert. Det sistnämnda är däremot blixtsnabbt och ger möjligheter att reagera direkt på ny information, men gör samtidigt att förband som är vana vid denna typ av ledningssystem blir handikappade vid störningar eller icke-fungerande system.

Redan i en av de första luckorna berördes hur flygstridsledningen påverkades av 00-talet fokusering på internationella insatser och av tron på den svenska satsningen på ett nätverksbaserat försvar som en helbrägdagörande lösning. Flygstridsledningsdelen var dock bara en mindre del av det nätverksbaserade försvaret vars helhet var just ledningssystemen. Tanken med nätverksbaserade försvaret var helt rätt, men någonstans längs vägen gick det galet. I ett försvar pressat av hårda besparingar och som samtidigt sökte sin själ, blev det projektet med det nätverksbaserade försvaret något av en messias som skulle lösa alla problem. Enorma summor och resurser lades ner på detta utan något konkret resultat i form av nya ledningssystem.

Hade det stannat vid de förlorade pengarna hade det varit en sak. När man samtidigt såg möjligheten att avveckla äldre ledningssystem för att spara pengar eftersom de "nya" i enlighet med det nätverksbaserade försvaret ändå stod runt hörnet, blev konsekvensen inte annat än en lucka. Hur läget har sett ut på flygavapensidan och på högre nivåer har Peter Neppelberg beskrivit genom åren på denna blogg, en av Försvarsmaktens egna bloggar och nu senast hos Allan Widman.

Det finns egentligen mycket mer att säga om luckan i ledningssystem, men detta får räcka. Motsvarigheterna till ovanstående finns även inom de andra försvarsgrenarna och man kan konstatera att där norska kompanichefer kan ta loss sitt ledningssystem och ta med sig det till ordergivningen för att där i ledningsystemet i 3D direkt kunna reka de anfallsmål man tilldelas. De svenska kollegorna har fortsatt fått nöja sig med papperskartan och fantasin. Bra som backup, men förstahandsalternativet torde ha varit ett annat med tanke på att det system som nu ska börja rullas ut, utlovats sedan millennieskiftet.

Julkalender 2014: Lucka 2 – flygstridsledning

Bakom lucka två döljer sig en något mer positiv historia än lucka 1 och den svenska krigssjukvården, nämligen flygstridsledningen.

Under andra halvan av 00-talet introducerades JAS 39C i Flygvapnet. Skillnaden mot 39A var att 39C var anpassat för full NATO-interoperabilitet och därmed inte hade det tilltänkta svenska krypterade talradiosystemet som utvecklats för 39A eller möjligheten att ta emot flygstridsledning via datalänk. Från att ha varit 10 år före omvärlden i flygstridsledning och datalänkar, kom Flygvapnet att istället ramla tillbaka decennier till tidig Drakentid. Några år senare förbättrades situationen något när flygplanen till slut fick möjlighet till att skicka data mellan varandra – en förmåga som var en grundsten i Jaktviggensystemet och möjligheten att uppträda i en radiostörd miljö.

Under början av 00-talet rådde en stor vurm för det så kallade nätverksbaserade försvaret, som kom att bli ett veritabelt smörgåsbord för teknikkonsulter inom försvarssektorn där miljarder rann iväg utan att någon reell produkt kom ut. Allt och alla inom krigsorganisationen skulle vara uppkopplade mot varandra i ett stort informationsmoln och därigenom skapa ett ledningsöverläge gentemot motståndaren. Tanken var och är mycket god, men här förleddes snabbt processen av "andra" intressen och av att beslutsfattare inte riktigt förstod vad man beslutade om. Det kom att bli något av Försvarsmaktens version av IT-bubblan. I den vid tiden rådande vurmen såg man till exempel inga behov av de berganläggningar som rymmer två av landets flygstridsledningscentraler och man bestämde sig raskt för att avveckla den södra – utan någon mer omfattande utredning. På sikt skulle även anläggningen i Mellansverige försvinna. Istället skulle all ledningsförmåga i Försvarsmakten koncentreras till en kontorsbyggnad i Enköping var visionen. Som tur var lyckades man efter många turer få stopp på vansinnet.

Parallellt med arbetet med det nätverksbaserade försvaret hade interoperabilitetskraven på JAS 39C och de övriga flygstridskrafterna drivit fram en övergång av datalänksystemet mot NATO:s (USA) Länk 16. I grund och botten ett system likt det gamla svensk stridatalänksystemet som funnits redan till Jaktviggen, men med den stora skillnaden att det användes av alla NATO-länder och till en rad olika plattformar – inte bara flygplan.

Länge såg dock Länk 16 ut att vänta på sig och förmågeglappet i flygstridsledningen att handla om år mellan JAS 39A och datastridsledningen av denna stängdes ner tills att JAS 39C fått Länk 16. Libyeninsatsen kom dock att skynda på integrationen och beslutsfattandet. Den korta utbildning som krävdes på plats innan de första piloterna slog L16-strömbrytaren i "till" och allt fungerade sömlöst mot de övriga ländernas flygplan och fartyg i insatsen, visar på förtänksamhet och en god grundintegration.

Idag är Länk 16 i hög grad infört och efter några års glapp i flygstridsledningsförmågan kan svenska stridsflygplan åter ledas via krypterad datalänk. Fördelen nu är att man kan uppträda på samma nät som grannländerna inklusive Finland men även alla andra användare av Länk 16. Det gör dock att Sverige liksom alla andra användare av Länk 16 är beroende av USA för de krypton som krävs för att systemet ska fungera. Något alternativ finns inte längre, eftersom det gamla systemet är helt avvecklat. Länk 16 och andra ledningssystem är också grundkomponenter i det nordiska samarbetet och vill man effektivt kunna verka tillsammans utan att förlita sig på taktik från 1940-talet så finns det inte något val.

Här har Sverige hamnat i något av den limbo som drabbar länder som inte är med i NATO, men som har ambitioner att delta i samma internationella/gemensamma insatser som NATO-länder. Är man inte interoperabel har man inget i insatsen att göra. Samtidigt får man som icke NATO-medlem inte tillgång till all information och alla system.

På politisk nivå kom för många ändå som en chock att Sverige plötsligt stod utan flygstridsledning per datalänk och att interoperabilitetskraven gjorde att flygstridsledningen liksom många andra system medförde ett beroendeförhållande när man prioriterade internationella insatser.

För egen del har jag varit mycket nöjd med den nya datastridsledningen och beskrev på Flygvapenbloggen ett uppdrag under flygövningen Frisian Flag i Nederländerna våren 2013. Fortfarande saknas dock krypterad talradio, vilket gör att såväl privata som statliga signalspanare inte har några problem att följa vad som sägs, vilket ibland hamnar på nätet.

Läget inom flygstridsledning hade idag utan tvekan varit katastrof om inte major Peter Neppelberg genom ihärdigt arbete i bloggosfären (ofta på denna blogg) såväl som inom Försvarsmakten gjort allt för att belysa vansinnigheterna i turerna kring det nätverksbaserade försvarets planer för flygstridsledningen. Från politiskt håll har Neppelberg även haft ett starkt stöd från Allan Widman och jag rekommenderar den som vill läsa mer att göra en sökning på denna blogg, liksom Widmans på Neppelberg eller använda etiketten ledningssystem i anslutning till detta inlägg och backa i historien. SVT gjorde även ett Dokument Inifrån om det nätverksbaserade försvaret, men programmet finns tyvärr inte längre tillgängligt på nätet.


Lucka 2 hade därmed ett mer positivt innehåll och visar hur brister och dumheter faktiskt kan avhjälpas när de uppmärksammas och ifrågasätts. Tyvärr har många miljarder rullat under 00-talet i den här frågan – utan något konkret resultat i svensk försvarsförmåga.

Försvarsmaktens e-postsystem läcker?

Den alltid lika intressanta blogg Observationsplatsen med huvudsakling observationsriktning kring Östersjön publicerade för några veckor sedan ryska bilder av den svenska incidentberedskapen. Idag övertrumfar man detta genom att publicera en mailkonversation mellan HMS Carlskrona och ett antal mailadresser på Helikopterflottiljen. Mailen finns publicerade på ett ryskt forum och mailkonversationen verkar röra ett tekniskt fel på en Hkp 15 att döma av den felrapport som också finns publicerad på forumet och som verkar ha fotats av för att mailas.

Försvarsmaktens e-postsystem är endast för öppen information och det går inte att se annat än att det är just öppen information i de nämnda mailen. Ska hemlig information mailas krypteras den innan, så där föreligger inga större problem.

Däremot kan man se det som beklämmande att Försvarsmaktens e-postsystem ändå läcker. I det här fallet med en mailkonversation som verkar handla om ett fartyg till havs så går mailen över radio och tydligen okrypterad sådan med tanke på att ryska radioamatörer (?) lyckats fånga upp informationen. Huvuddelen av e-posten går i kabel inom landet så det som nu hände bör framförallt beröra Marinens fartyg.

Att Försvarsmakten aldrig infört en vanlig funktion i sitt mailprogram för att kryptera mailen på samma sätt som många företag och privatpersoner gör, har alltid förvånat. Måhända kommer det äntligen i nästa version av intranätet som snart ska sjösättas. Även om det är öppen information som mailas så kan man utifrån den ändå bygga sig en bra bild av pågående verksamhet. Risken är också att om "rätt sätt" upplevs som för krångligt så tar man genvägar, vilket kan leda till katastrofala följder.

Precis som Observationsplatsen påpekar bör inlägget från det ryska forumet tjäna som påminnelse om att det alltid är någon därute som lyssnar.

Tiden går… Gästkrönikör nr 8: Peter Andersson

Peter Andersson har i tv och radio gjort en rad reportage om Försvarsmakten, framförallt om NBF och GLC/NOC-projektet samt PRIO. En dag förra våren ramlade det in ett mail från Peter Andersson som då jobbade med ett inslag i Dokument Inifrån om turerna kring NBF och GLC/NOC. I mailet frågades om det verkligen var Wiseman som hade kontaktat SVT:s ledning med en rad synpunkter om nämnda projekt och de stora fördelarna med projektet, vilket det självklart inte var. Händelsen visade på något som tyvärr ofta förekommer i betydligt större affärer med krigsmateriel, där media kan få "hemliga" rapporter och ibland även färdiga artiklar som skriver ned en konkurrents produkt med hänvisning till någon expertis som vid djupare efterforskning inte existerar. Att motsvarande false-flag operation skulle genomföras i Sverige och i samband med en så jämförelsevis "liten" affär som NBF, visar på en viss desperation hos avsändaren. Som tur var föll inte SVT i fällan utan kollade uppgifterna.

Wiseman


------------------------------------------------------


Wiseman's wisdoms fyller fem år. Ja, herregud, vad tiden går. Jag vill inte på något vis förringa andra försvarsbloggare, men WW intar en särställning. Som journalist, jag är nu helt ärlig, är det få källor som jag haft så mycket nytta av som WW. Då räknar jag även in alla dem som bidragit med kommentarer. Ibland har dessa kommentarer varit matnyttiga, ibland har jag skrattat högt åt dem; som t ex när den ytterst bildade sjöofficeren Sumatra har raljerat över tingens tillstånd. Andra gånger har jag tyvärr nästintill gråtit.

Nåväl, låt mig gå från det lättsamma till det allvarliga. För ett par år sedan inbjöds jag att skriva ett gästinlägg på WW. Eftersom jag då arbetade på SVT var det omöjligt, då jag visste att att ett eventuellt inlägg skulle bli alltför känslomässigt och därmed strida mot public service-reglerna. Idag är jag på ett helt annat sätt fri att skriva vad jag vill. Och det tänker jag utnyttja.

Låt oss gå tillbaka i tiden. Vi börjar exempelvis 1984. Det passar bra - inte endast för att jag då var ung, smal och hyfsat snygg - utan även för att jag då tjänstgjorde i LFC Kobran. Det vill säga att jag var i ett av de mytomspunna "bergen".

Vi hade då kontroll över luftrummet på meternivå, på sekundnvå och vi visste vad vi gjorde. Vi hade krypterade länkar mellan bergrum och bergrum, mellan bergrum och flygförare och mellan bergrum och högre stab. Det var ett fantastiskt system, där vi med jämna mellanrum skickade iväg den sk "puren" (periodisk underrättelserapport) till dåvarande Flygstaben.

Vi talar nu om en tid då vi inom 78 timmar kunde mobilisera 600.000 man. Det vi sysslade med i LFC Kobran var att observera rörelsemönster på andra sidan Östersjön och i värsta fall (vid sidan av FRA) vara en av de första varningsklockorna om något plötsligt avvek från det givna mönstret. Vi var de som skulle kunna utlösa mobiliseringen av de 600.000 man jag tidigare nämnde.

Runt om i våra skogar var allting förberett. Mobiliseringsförråden var fullpackade, KARIN-batterierna väntade på att besättas av värnpliktiga, på krigsflygbaserna fanns allt som behövdes i ett skarpt läge, marinen var redo med sina krigsförtöjningsplatser och det civila samhället var förberett (min far var ansvarig för krigssjukvården i södra Skåne, så jag har på nära håll sett den minutiösa planering som fanns).

Nåväl, hela samhället, inklusive näringslivet, var inställt på att det när som helst kunde bli krig. Det fanns alltså på en central nivå en medvetenhet om att det som kallades "Kalla kriget" i själva verket var ett lågintensitetskrig i Europa. Och det kunde när som helst förvandlas till ett riktigt krig. Det var helt enkelt en makalös planering. Byggd på bittra erfarenheter från både första och andra världskriget.

Så kommer vi fram till 1989 och så småningom till Berlinmurens fall. Plötsligt fanns det inte längre en tydlig fiende. I USA skrev statsvetaren Francis Fukuyama om "historiens slut", där han menade att i och med Östblockets fall så hade det liberala och civila samhället segrat för evigt. Det skulle inte längre behövas några stora stående styrkor i USA och Västeuropa. Allt var frid och fröjd och Fukuyamas litterära alster fick stort genomslag.

Fukuyamas genomslag var så stort att här - i vårt lilla, lilla neutrala land - betraktades hans slutsatser som en absolut sanning. Sovjetunionen upplöstes, de baltiska staterna blev fria och några moln syntes inte på himlen. Vi hade hamnat i den bästa av världar. I Schlaraffenland.

In på scenen kliver nu ett antal aningslösa politiker och inte så få karriärsugna högre officerare. Och de senare visste precis vilka budskap som gick hem på den politiska nivån. Jag vill hemskt gärna undvika att utpeka enskilda personer, men bara för skojs skull, helt hypotetiskt, kan vi ju kalla de karriärsugna högre officerarna för Johan Hederstedt, Johan Kihl och Michael Moore. Observera nu att eventuella sammanträffanden med verkligheten är en ren slump.

Dessa högre officerare, som vi hädanefter kallar Hederstedt, Kihl och Moore (återigen vill jag påpeka att det handlar om fiktiva namn och fiktiva personer) såg en lysande chans i detta att det inte längre fanns en tydlig fiende inom nära räckhåll. Nu skulle det göras karriär på att avveckla det som man föraktfullt kallade "det förrådsställda försvaret" eller "invasionsförsvaret". Nu gällde nya tider. Gamla sanningar om "boots on the ground" var just "gamla sanningar". I stället gällde det moderna försvaret, det nätverksbaserade försvaret (NBF). Vad detta innebar i praktiken var oklart, men flosklerna haglade i samma takt som befordringarna kom.

På politisk nivå älskade man det budskap som "bevisade" att det gick att spara pengar genom att avveckla värnplikten och i stället införa ett NBF-baserat system. Clausewitz gamla sanningar om att striden vinns av den som har överlägsen eldkraft, rörlighet och överlägset samband, betraktades just som "gamla" sanningar. Allt detta hade ju bevisats genom Kuwaitkriget.

Men, i glädjeyran över besparingspotentialen och karriärmöjligheterna, glömde man två faktorer. Den första är att Kuwaitkriget faktiskt inte vanns via skrivbord, utan just via Clausewitz "gamla" sanningar om överlägsenhet i eldkraft, rörlighet och samband. Det var bara det att i USA hade man döpt om det till RMA, Revolution in Military Affairs. Det vill säga att man, via informationsöverläge (egentligen det samma som Clausewitz sambandsöverläge), eldkraft och rörlighet, kunde slå ut en i praktiken stillastående fiende. Tyvärr glömde man också (faktor två) att en krigsseger inte per definition betyder att man behärskar ett territorium, eller ett folk.

Vad hände då här hemma i vår fredliga nord? Berlinmuren hade fallit och det fanns inte längre en tydlig fiende. Däremot fanns det, enligt de generaler som vi i texten hypotetiskt kallar Hederstedt, Kihl och Moore, en stor besparingspotential. Budskapet blev att vi inte längre behövde det föraktade "invasionsförsvaret", eller som det också kallas "det förrådsställda försvaret". I stället behövde vi bara vidmakthålla vissa kunskaper, som artilleri, luftvärn, jaktflyg etc etc. Det vill säga att vi behövde bara ett demonstratorförsvar, ett singularisförsvar (ArtilleriregementET, LuftvärnsregementET osv). Däremot skulle vi bli världsledande på ledningssystem. Därav kom att S1 omvandlades till LedningsregementET. Soldater på marken behövdes ju inte längre. Det räckte ju med ledningssystem.

Och när det kommer till besparingar så får generaler och generaldirektörer alltid stöd av politikerna. Särskilt i det fall som det handlar om försvaret; "Herregud, vi har ju inte använt krigsmakten sedan slaget vid Bornhöft". Om damer och herrar politiker nu skulle råka vara bekanta med Bornhöft.

Men från försvarmaktsledningens sida kom man på en ny fiffig affärsidé, nämligen att i takt med den moderna terrorismens inträde så försvarades Sverige bäst i Långtbortistan och Ankeborg. Problemet var ju bara att vi inte hade några värnpliktiga kvar som kunde anmäla sig som frivilliga. "Men det är ju inget problem", sade generalerna. "Om vi inför ett yrkesförsvar så kan vi ju kommendera soldaterna till tjänstgöring. Det blir dessutom billigt, eftersom de får riktigt låga löner", fortsatte de. Detta nappade omedelbart den nye försvarsministern på. För skojs skull kallar vi honom för Sten Tolgfors. Vi skulle också kunna kalla honom "den vapenvägrande, frireligiöse, kommunalpolitikern från Åmål". Jag avstår dock från den senare benämningen, eftersom det kan bli alltför elakt. Det är illa nog att kalla honom "Sten Tolgfors". Vi skulle även kunna kalla nuvarande försvarsminister för "Karin Enström", men det är meningslöst då vi blott talar om en uppdaterad version av "Sten Tolgfors". Tolgfors 2.0 är kanske en lämplig benämning? Eller varför inte Anders Borg 1.1? Båda versionerna av Borg har långt hår - det som skiljer är att Anders Borg 1.1 har kompletterats med bröst.

Och politikerna lyssnade på budskapet om evig fred och ett försvar i Långtbortistan. "Hmmm", tänkte de, "Ett billigt yrkesförsvar och en förbindelse om att vi biträder EU- och Natoländer. Lysande kombination. Vi behöver inte det dyra 'förrådsställda försvaret', men ändå måste Nato och EU hjälpa oss i nödfall. Och det finns ju ändå inget hot i närtid, så det spelar ingen roll". Så gick sannolikt tankebanorna i Rosenbad och på Helgeandsholmen.

Och i sanningens namn, hur skulle generalerna och politikerna ha kunnat förstått att det i Ryssland skulle uppstå en oligarki? Hur skulle de kunna ha förutsett att makten skulle komma att erövras av en fd KGB-agent som lovar att återupprätta Rysslands storhet? Som satsar X-tusen miljarder på krigsmakten?

Ursäkta ironin, men hur hade generalerna och politikerna kunnat inse att Sverige är granne med Ryssland och att vårt geopolitiska läge är och förblir vad det alltid har varit? Och hur hade de kunnat inse att historien och samhället aldrig - eller i alla fall, mycket sällan - utvecklas linjärt?


Det sägs ofta att man inte ska blicka bakåt utan se framåt. Men, utan att hänfalla till meningslös nostalgi, så undrar man faktiskt ibland vad som hände på vägen. Och då inställer sig vissa arbetsamma frågor; de arbetade i en helt annan tid, men varför har vi idag inte generaler och politiker av samma intellektuella standard och moraliska resning som vi hade för bara några decennier sedan? Jag tänker på försvarsministrar som Per-Edvin Sköld och Sven Andersson, på generaler som Stig Synnergren, Carl-Erik Almgren och Torsten Rapp. Personer som tog uppgiften på allvar såg hoten, blickade framåt och tänkte i utvecklingsbanor i stället för att bara tänka förvaltning. Eller i värsta fall i avvecklingsbanor.


Peter Andersson
journalist, Strix Television

fd SVT Dokument Inifrån, SR Ekot

Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
– Gästkrönikör 3: Cynisk

– Gästkrönikör 4: Allan Widman

– Gästkrönikör 5: Berndt Grundevik, Arméinspektör
– Gästkrönikör 6: Skipper

– Gästkrönikör 7: Annika Nordgren-Christensen

Tiden går… Gästkrönikör nr 4: Allan Widman (uppdaterad 16.00)

Allan Widman har under sina tre mandatperioder i Riksdagens försvarsutskott blivit något av en centralfigur i svensk försvarspolitik. Widman har aldrig ryggat för att ställa de obekväma frågorna i svensk försvarspolitik samt att ställa krav och upplevs därför ofta som obekväm både inom Försvarsmakten och politiken. Tittar man på Widmans riksdagssida bara under denna mandatperiod ser man att han är mycket produktiv – mycket mer så än många av hans kollegor. Senast nu under juli har han ställt frågor, t ex till försvarsministern om bemanningen av de fyra reservbataljonerna. Genom sin höga aktivitet i försvarsdebatten får också Widman stort genomslag. Att Sverige idag har helikoptrar kan till stor del tillskrivas Widman, liksom att luppen satts på tokerierna inom ledningsområdet som gått under benämningarna GLC/NOC. Att Sverige idag har någon form av veteranpolitik värd namnet kan också tillskrivas Widman och den veteranutredning han handlade.

Widman var den första försvarspolitiker som startade en blogg och använder sig av bloggen som ett aktivt kommunikationsmedel, där han så gott som alltid tar sig tid att bemöta de kommentarer som skrivs in. Bloggen döptes till Strilaren II till minne av den nedlagda bloggen Strilaren som avhandlade just frågorna kring GLC/NOC och som stängdes då personer bakom den utsatts för påtryckningar. Widmans ageranden i försvarspolitiken har under åren genererat ett antal inlägg på WW, inte bara till stöd utan även som kritik, t ex vad avsåg genomförandegruppen. Som aktiv i försvarsdebatten, men även som väljare kan man önska att alla försvarspolitiker vore lika aktiva och engagerade som Widman. Gemensamt för Widman och många försvarsbloggare är att den kritiska granskningen och tillgången till rätt information och beslutsunderlag är centrala. I detta gästinlägg kan man inte nog poängtera innehållet i det näst sista stycket, där ett exempel inträffade förra veckan (2).


Wiseman


---------------------------------------


Bara sanningen gör oss fria

Det var avslöjandet om Sveriges förlust av förmågan till hemlig och säker stridsledning av flygvapnet som blev själva genombrottet för försvarsbloggarna. Året var 2008 och Wiseman, som varit tidigt ute, fick snabbt sällskap av andra som ville berätta om tillståndet i försvaret och ge stämma åt sina tankar om svensk försvars- och säkerhetspolitik.

De efterkommande åren började journalister, med särskild inriktning mot detta politikområde, sin dag med ”vittja bloggarna”. Där fanns helt färdiga nyheter att servera eller goda uppslag för eget rotande.

De anonyma bloggarna inom försvarsområdet saknar sitt motstycke i övriga delar av samhällsdebatten. Det hedrar knappast den myndighet som de flesta av dem är eller har varit anställda i. Mig veterligt finns det heller ingen annan statlig myndighet som utgivit riktlinjer för de anställdas privata bloggande. Att detta ännu inte blivit föremål för konstitutionell eller juridisk granskning är en smula överraskande.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att försvarsbloggarnas betydelse synes vara i avtagande. Utan empirisk grund vill jag påstå att den debatt som förs blir alltmer intern. Vanligast förekommande i kommentarsfälten (förutom helt anonyma) är andra försvarsbloggare. Även på denna punkt har folkförankringen således blivit svagare.

En annan trend det senaste året har varit kritiken mot enskilda, politiska partier. I takt med att ÖB eskalerat sin budgetkonflikt med regeringen har den kritik som riktats inåt alltmer vänts mot de folkvalda. Psykologiskt helt förståeligt och kanske även rättvist.

Kraven på ökade resurser kommer dock att kräva förklaringar. Inte heller ÖB:s klara verba skapade någon folkstorm. Nu är tid att förklara för svenska folket om vad som hänt i vårt närområde de senaste fem åren. Att skriva om hur andra länders närvaro på och över Östersjön ökat både i kvantitativa och kvalitativa termer. Att berätta om kränkningar av vårt territorium under och över havsytan. Självklart måste sekretessen respekteras, men offentlighet krävs om det ska bli verkstad.

Försvarsbloggarna mer eller mindre föddes ur ett djupt känt behov av att berätta om hur det låg till. Nu finns det en ny dimension av vårt säkerhetspolitiska läge att avhandla. Bara sanningen gör oss fria.


Allan Widman


Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
– Gästkrönikör 3: Cynisk


Uppdatering 16.00: I Norge har Verdens Gang ett stort uppslag om ryskt strategiskt bombflygs patruller  nära den norska kusten. I Sverige ekar tystnaden i media om aktiviteten i Östersjön, trots start med incidentroten mitt under Almedalsveckan…

Tiden går… Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg

Först ut bland gästinläggen vid WW 5-årsjubileum blir Peter Neppelberg. Peter har under åren kommit att skriva en ansenlig mängd gästinlägg här på WW, sedan bloggen Strilaren efter en kort tids levnad gick i graven. Peters insatta gästinlägg om de vansinniga turerna kring planerna på en gemensam lägescentral och Network Operations Centre i Enköping, även känt som Enköpingsladan, upprörde många inte minst på politisk nivå, men lär ha fått ögonen att öppnas på även en och annan i Försvarsmaktens högre skikt. Sålunda har Peter i högsta grad bidragit till det genomslag försvarsbloggandet fått.


Wiseman

--------------------------------------------------


Ordet är mitt

Det är med glädje jag noterar att Wiseman's Wisdoms fyller fem år och fortfarande sprudlar av vitalitet. Vikten av en öppen och engagerad diskussion rörande försvaret kan inte underskattas.

Transformeringen under de senast 10 åren har inneburit att vi lämnat ”Kalla Kriget” och intagit ”Långtbortistan-doktrinen”, dvs försvaret av Sverige sköts bäst med insatser tillsammans med andra länder och organisationer (FN, EU, NATO etc) utanför våra gränser. Till stor del är denna interoperabilitetsanpassning riktig. Problemet är att man behöver inte byta alla segel, kanoner samt kasta hela den gamla lasten och besättningen överbord bara för att skutan vi seglar på skall ändra kurs. Att helt förlita sig på den nya tidens elektroniska instrument utan att noga studerat gamla och beprövade sjökort innan beslut fattas om seglatsens genomförande är dumdristigt. Analysen har varit minst sagt bristfällig och sker i huvudsak med ofullständiga bildspelsunderlag presenterade på storbildskanon och ibland endast omfattande målet med seglatsen. Hur vi skall renovera skeppet, lasta om det och bibehålla en duglig besättning samt hitta ut på öppet hav har helt fått stå tillbaka för att ha en alert äntringsstyrka med nya blänkande karbinhakar.

De grundläggande förmågorna i försvaret av Sverige har tappats bort. Någonstans på vägen gick det fel …


För ca fem–sex år sedan försökte jag påpeka i linjeorganisationen de uppenbara felaktigheter som jag såg rörande utvecklingen i försvaret, främst då gällande luftstridskrafterna och ledningen av dessa.
Jag kände ett starkt stöd för mina åsikter bland mina kollegor och närmaste chefer. Trots det verkade inte synpunkterna falla i god jord längre upp i hierarkin utan den nya utvecklingen var som det sades ”huggen i sten”.
Försvarsmaktsledningens svar har i liten utsträckning berört sakfrågorna som jag fört fram, bristerna i ledningssystemsutvecklingen och interoperabilitetsanpassning. Istället har Försvarsmaktens företrädare hellre valt att påpeka synpunkter på debattinläggens form, dvs att information om försvarsmakten hanteras i dess kommandokedja, kan vara sekretessbelagd osv.

Att påverka är viktigt. Sedan fyra år tillbaka jag valt har debatterat försvarspolitik i form av tidningsartiklar, gästbloggar, mail till försvarspolitiker och andra försvarsdebattörer. ”Bloggvärlden och de nya medierna” har visat sig vara det absolut effektivaste sättet att framföra sina åsikter på och att nå andra försvarsintresserade med relevant information.

Försvarsmaktens dilemma är att den ”ensamrätt” man tidigare har haft att förse försvarspolitiker i regering och riksdag med information är bruten. Möjligheten att kunna ”lägga locket på” när man velat undvika debatt är för evigt borta.

Oförmågan att inte i tid kunnat uppfatta utvecklingen och kraften i de nya sociala medierna måste vara ett av Försvarsmaktens största tillkortakommande under 00-talet. Man har helt tappat initiativet i debatten och lämnar fältet fritt för allehanda tyckare, seriösa som oseriösa.

Vikten av att skapa utrymme för diskussion och kommentarer internt inom Försvarsmakten kan inte underskattas. Detta har sent omsider blivit en verklighet med nya och förbättrade hemsidor. Det som kvarstår är att fylla dessa med relevant information och debatt.


Intill dess Försvarsmakten är tillbaka på informationsspelplanen och kan bjuda debattmotstånd vill jag gratulera Wiseman och er alla andra försvarsbloggare för att ni med uthållighet håller spelet igång!


Vänligen
Peter Neppelberg


Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning

Vilket flygplan ÄR egentligen bäst?

Därom tvista de lärde. Den frågan eller påståendet är i alla fall rubriken på försvarsministerns senaste blogginlägg. Ett av de bättre sätten att utröna vilket flygplan som är bäst är att först fastställa vad det ska göra och i vilken kontext. Det görs lämpligen i form av en större utredning, men en sådan lär vi inte få se i Sverige, vilket var temat för förra inlägget på WW.


Försvarsministerns inlägg är annars en lång beskrivning av styrkor med Gripensystemet och grundar sig i en intervju med hans schweiziske kollega i en tidning i helgen. Efter att ha läst försvarsministerns inlägg behöver man inte fundera över vad "förmågelyftet" kommer att innebära. Det är tämligen väl beskrivet.


Däremot kan man som vän av ordning notera att flera av de styrkor som försvarsministern framhåller med Gripensystemet har hans företrädare, men även han själv varit med om att avveckla. För hans egen del gäller det främst vägbassystemet till vilket bemanningen i och med det nya personalförsörjningssystemet numera inte räcker till, även om hans företrädare i förra regeringen gjorde ett grundligt jobb med att avveckla det absoluta flertalet av baserna. Långbänken med kommunikationssystem och datalänkar behöver förmodligen inte heller nämnas.

Snabbtitt på regleringsbrev för 2012

Idag publicerades 2012 års regleringsbrev på Försvarsmaktens hemsida enligt vad som beslutades på det sista regeringsmötet innan jul.

En snabb titt ger vid handen att Regeringen för 2012 är mycket tydlig och specifik i sina styrningar till Försvarsmakten avseende vilka förmågor man vill uppnå. Mer så än vad som kunnat utläsas i tidigare års regleringsbrev.

Bl a personalfrågorna intresserar Regeringen och man ställer krav på att huvuddelen av Flygvapnets och Marinens krigsförband, samt Hemvärnet ska vara uppfyllda med anställd eller kontrakterad personal under året.

Vidare ställer man krav på att under 2012 ska Försvarsmakten genomföra övningar med förband ur flera typer av stridskrafter som övar dessa i att möta en motståndare enligt gällande krigsförbandsspecifikationer. Vidare skriver Regeringen:

"Försvarsmakten ska i budgetunderlaget för 2013 redovisa myndighetens plan för större övningar för perioden 2013-2017.
Utgångspunkter för planeringen ska vara:
- Att försvarsmaktsgemensamma övningar genomförs årligen,
- att hela krigsförband övas,
- dimensioneringsgrund utgörs av väpnad strid mot kvalificerade motståndare,
- att alla delar av insatsorganisationen övas regelbundet,
- att andra nationer regelbundet bör inbjudas att delta samt - NORDEFCO Combined Joint Nordic Exercise Plan."

Det börjar äntligen röra på sig, kan man konstatera. För första gången nämns också en tidpunkt då en bataljonsstridsgrupp ska finnas färdig, dock sammansatt utifrån olika manöverbataljoners komponenter – 1 januari 2013. Tydligen känner man sig också nödgad att påpeka att att "förband inom bataljonsstridsgrupperna ska vara samövade".


På den ekonomiska sidan ställs också större krav på uppföljning. Bl a ska Försvarsmakten rapportera hur stort användandet av konsulter är och hur det utvecklats jämfört med föregående år.

På ledningsområdet fortsätter Regeringen kampen om att få kontroll över ledningsutvecklingen som ju som bekant har befunnit sig på ett antal dyra och märkliga stickspår under 00-talet:

”Försvarsmakten ska senast den 2 maj 2012 lämna en plan för vilka åtgärder myndigheten avser vidta för att de operativa behoven för armé-, marin- och flygstridskrafterna på ett tydligare sätt ska vara dimensionerande för insatsorganisationens ledningsfunktioner.”

Krav ställs också på redovisning av tidpunkter då Länk 16 och Have Quick II är fullt implementerade i Försvarsmakten.


Sammanfattningsvis kan man säga att det är mycket bra att Regeringen ställer tydliga krav på vilka förmåga Försvarsmakten ska inneha och vilket svängrum myndigheten har. Det har i viss mån saknats tidigare.


Slutligen kan man också konstatera att det liksom 2011 är röda priser som gäller på statsflyget eftersom Försvarsmakten för 2012 får fakturera högst 10 800 kr/flygtimme när statschef eller högsta civila ledningen nyttjar detta. År 2009 var kostnaden 14 000 kr, 2010 14 500 kr och 2011 10 700 kr.


Tweet

Ny version av "Ödesbeslutet" på Newsmill

På Newsmill finns nu en uppdaterad version av inlägget "Ödesbeslutet" om behovet av en bred, förbehållsfri och långsiktig utredning av de svenska flygstridskrafterna innan Riksdagen brådstörtat fattar ett beslut om framtida stridsflyg.


Tweet

Gästinlägg: Del 4 – Kvarstår förmågeglappet i luftförsvaret efter 2013?

Resumé

Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan FM 2004 tog ”interoperabilitetsbeslutet” att överge väl fungerande nationella tekniklösningar till förmån för internationella system. För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem.

Bristerna i luftförsvarets förmåga att över hela riket ha ett godtagbart antal interoperabla data-, radio- och igenkänningsutrustningar har FM till Försvarsdepartement och Försvarsutskott deklarerat skall vara lösta till 4:e kvartalet 2013. Med interoperabel avses tekniklösningar som kan kommunicera sömlöst med andra länders motsvarande utrustningar.

I tidigare delar har jag avhandlat bristerna i systemsamordning och datalänksförmåga samt avsaknaden av:
- krypterat och störskyddat radiosystem
- radaridentifieringssystem anslutet till stridsledningscentralerna
- interoperabelt högre taktiskt ledningssystem för luftförsvaret.

I detta sista inlägg tar jag upp problemen runt informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).


Sekretess, informationsklassning och krypton

Denna del av inlägget har jag själv valt att exkludera efter mailväxling med Försvarsmakten, i samband med diskussion om publicering på en av myndighetens bloggsidor, eftersom det berör operativa begränsningar och förhållanden till andra nationer. Min uppfattning kvarstår dock att ett av de stora problemen framöver gällande begränsningar i operativa förmågor i mångt och mycket handlar om frågor rörande sekretess, informationsklassning och krypton.

Nedan ett axplock av kommentarer från Försvarsmakten företrädd av informationsdirektör Erik Lagersten:

”Vissa områden kräver dock en fin balansgång mellan det explicita och det outtalade för att inte skada mer än det gör nytta. Även om saker inte är sekretesskyddade i formell mening kan sammanhang, detaljeringsgrad eller mängden information ändå vara menligt. I riktlinjerna för våra egna sociala medier uttrycks det som informationskrav där det enbart är den ansvarige utgivaren, som för andra debattforum, som måste avgöra vad som går respektive inte går. För Försvarsmakten gäller särskild omsorg om vår operativa förmåga eller hur den uttrycks. Det innebär tex att händelser i Afghanistan inte kan beskrivas på ett sätt som röjer operationell sekretess även om det i lagens mening inte skadar rikets säkerhet.


Jag är övertygad om att de saker du vill få fram går att uttrycka på ett sätt som som inte i detalj redovisar operativa brister tex relationer till andra länder. ”



Gemensam lägesinformation och ledning av ledningssystem

I ett av FM inriktnings- och målsättningsdokument* redovisas att en funktion ska skapas i tidsperioden fram till 2014 för gemensam lägesinformation (GLI) samt en funktion för ledning av ledningssystemens tekniska drift (Network Operating Center, NOC). Dessa ska vara fullt utbyggda 2017. Det finns all anledning fråga sig om organisation, målsättningar, krav och ekonomi är så väl utredda att de nödvändiga politiska besluten kan tas för att förverkliga dessa ambitioner.

Försvarsmaktens ekonomi är redan idag besvärande och regeringen har dessutom föreslagit att medel ska omfördelas från materielprojekt till förbandsverksamhet. Det ekonomiska övertryck som redan idag har drabbat FM materielplan riskerar således att öka när GLI/NOC ska etableras. Om detta fortsätter utan en föregående noggrann effekt-/kostnadsanalys, är risken stor att medel saknas för drift och utveckling av idag befintliga och vitala ledningssystem bortom 2017. Detta påverkar inte bara luftstridskrafterna utan även marinen och armén.

Det finns m.a.o. all anledning att återigen nogsamt granska FM ambitioner och ekonomi för fortsatta utveckling av nätverksbaserat försvar (NBF) samt deltagande i NATO motsvarande arbete med NBF-lösningar (Network Enabled Capabilities, NEC). Politiska beslut till trots är det uppenbart att FM vidmakthåller en utvecklingslinje som har dömts av som operativt suboptimerad, tekniskt osäker och kostnadsdrivande.


Slutsats

Försvarsmaktens underlag till regeringen inför regleringsbrev och försvarspropositioner måste kvalitetssäkras. Dagens uppenbara brister i planering och systemsamordning riskerar att få regering och riksdag att fatta beslut som inte gagnar försvarets långsiktiga utveckling.

Våra parlamentariskt valda företrädare måste vara dem som avgör vilken inriktning Försvarsmakten till ”syvende og sidst" skall ha. Ingen annan.


Vänligen
Peter Neppelberg


*FM Remiss SYSTEMPLAN Ledning

Tweet

Bristande kommunikation får konsekvenser för säkerheten

Peter Neppelberg har de senaste veckorna stått för en serie gästinlägg på WW där han beskriver det förmågeglapp som finns inom flygstridskrafternas ledningsområde. Den senaste delen har även publicerats på en av Försvarsmaktens bloggar. För att undvika att delge någon information som kan anses som sekretesskyddad och i förlängningen en säkanmälan, har Neppelberg mailat sina inlägg till Försvarsmakten i förväg för att få synpunkter på inläggen.

Mail till och inom Försvarsmakten är precis som hos alla andra myndigheter att betrakta som allmänna handlingar och kan därmed begäras ut av den som är intresserad. Handlingar ska lämnas ut skyndsamt enligt svensk lag och innan handling lämnas ut ska det även göras en bedömning huruvida handlingen av sekretesskäl kan lämnas ut. Med tanke på det mediala intresse Neppelberg tidigare har rönt, har även hans mail till Försvarsmakten begärts ut av journalister.

Den fjärde och avslutande delen i Neppelbergs inläggsserie sändes tidigare under veckan till Försvarsmakten och begärdes sedan ut av Sveriges Radio. Handlingen lämnades idag ut till Sveriges Radio och några timmar efter att detta skett fick Peter Neppelberg ett meddelande från Högkvarteret att man inte kunde publicera den slutliga delen eftersom den ansågs kunna innehålla sekretessbelagda uppgifter.


Återigen har det alltså hänt att media delges handlingar som bedöms som sekretessbelagda. I våras sände SVT:s Dokument Inifrån ett reportage om Försvarsmaktens omfattande bruk av konsulter med fokus på just ledningsområdet. Den ansvarige journalisten begärde ut ett antal handlingar från Försvarsmakten, varav vissa levererades med strukna uppgifter med hänvisning till sekretess. Samma handlingar återfanns även bifogade andra utlämnade handlingar – då utan några strykningar.

Situationen är allvarlig. I ena stunden lämnar Försvarsmakten gladeligen ut handlingar man anser innehåller sekretessbelagda uppgifter. I andra stunden delger man av sekretesskäl inte väsentlig information till insatta förband, vilka är beroende av informationen för att kunna lösa sina uppgifter och därtill skydda egen verksamhet. Utrymmet för förbättringar är med andra ord fortsatt stort. Kommunikationen inom Försvarsmakten måste förbättras eftersom den medför negativa konsekvenser för säkerheten och i förlängningen även möjligheten att uppnå operativ verkan.



Tweet

Del 3 – Kvarstår förmågeglappet i luftförsvaret efter 2013?

Peter Neppelberg återkommer här i ett tredje av fyra inlägg om luftstridskrafternas förmågeglapp bortom 2013. Detta blogginlägg har också publicerats på Försvarsmaktens debattblogg och liksom tidigare inlägg har det även direkt delgivt såväl Försvarsmakten och politisk nivå.


Förmågan till ledning är grundläggande och förmågan till interoperabel ledning är ett måste vid internationella operationen, MEN sedan något år också vid nationella. Sverige har som bekant presenterat en solidaritetsdeklaration och de länder som omfattas av denna använder samtliga NATO-standarder inom detta område. Att då hitta på ett eget system som av antingen hård-/mjukvarumässiga skäl inte fungerar, ELLER p g a nationella inte tillåts fungera med allierades ledningssystem är gränsande till vansinnigt.




Wiseman


-----------------------------------------


Resumé

Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan FM tog ”interoperabilitetsbeslutet” 2004, dvs avsiktligt valde att överge väl fungerande nationella lösningar till förmån för tekniska system som fungerar i en internationell insatsmiljö. För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem

Bristerna i luftförsvarets interoperabla förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar skall vara lösta till 4:e kvartalet 2013 enligt FM deklarationer till Försvarsdepartement och Försvarsutskott. I tidigare delar har jag avhandlat bristerna i systemsamordning och datalänksförmåga samt avsaknaden av ett krypterat och störskyddat radiosystem. I detta inlägg tar jag upp bristen på ett markbundet radaridentifieringssystem anslutet till luftförsvarets stridsledningscentraler samt avsaknaden av ett interoperabelt högre taktiskt ledningssystem för luftförsvaret.


Igenkänningsutrustning


För att våra luftstridskrafter skall kunna samverka fordras ett igenkänningssystem på fartyg, luftvärn, flygplan och på marken kopplat till stridsledningscentraler. Allt för att minimera risken för vådabekämpning. Sådana system benämns internationellt för IFF, Identification Friend or Foe.

JAS39 C/D, VISBY-korvetterna och vissa luftvärnsförband har dessa identifieringsutrustningar men det markbundna systemet knutet till stridsledningscentraler är under under anskaffning.

Eftersom det handlar om strategiskt materiel och kryptoutrustning med NATO/US-standard påverkar detta förhållandet till annan makt eller organisation. Överenskommelser på regeringsnivå är nödvändiga med tilltänkta leverantörsländer och försäljningen hanteras därför som sk. Foreign Military Sales. Dessutom krävs att lagen om offentlig upphandling skall följas. Därför har serieleveransen försenats minst ett år. I bästa fall kan ett provsystem finnas på plats under 2012 för verifiering och validering av FMV.

På samma sätt som för radio, vilket jag tidigare har redovisat, torde det bli mycket svårt att färdigställa en fullt rikstäckande utbyggnad till 2013 Q4.


Högre taktiskt ledningssystem

För att bli interoperabel erfordras ett högre taktiskt ledningssystem för insatsplanering och order till underlydande förband inom luftförsvaret. I den svensktillverkade tekniklösningen SWECCIS, som är ett ramverk för högre taktisk ledning, finns idag inget ledningssystem för luftstridskrafterna. Därför löstes denna brist på planeringssystem tex under insatserna med FL01 på Sicilien genom att samgrupperade NATO-förband förmedlade order från NATO insatsledning till den svenska styrkan.

Ett interoperabelt ledningssystem för högre taktisk ledning av luftstridskrafter kommer förhoppningsvis att införas inom ramen för SWECCIS på Högkvarteret de närmaste åren. Det är dock oklart när helhetslösningen som förutom insatsledningen även omfattar flyg-, bas- och stridsledningsförband är färdigt för operativ drift. Dock bör sägas att formellt har Försvarsmakten inte till Försvarsdepartement och Försvarsutskott utlovat att något sådant teknikstöd ska vara användbart vid en specifik tidpunkt.


Slutsats

Det är mindre troligt att verklig förmåga i luftstridskrafterna uppnås vid de deklarerade tidpunkterna, Q4 2012 och Q4 2013, i enlighet med de utfästelser Försvarsmakten har lämnat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.


Slutord

I ett sista inlägg avser jag även diskutera informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).



Vänligen
Peter Neppelberg

Tweet

Gästinlägg: Del 2 – Kvarstår förmågeglappet i luftförsvaret efter 2013?

Nedan följer del 2 av Peter Neppelbergs serie om det kvarstående förmågeglappet i luftförsvaret. Texten nedan sändes i sin helhet till Försvarsmakten för granskning för en vecka sedan. Den återkom utan anmärkning och sändes därför idag på morgonen till politiker och media.


/Wiseman


-------------------------------------




Resumé


I den första delen redogjorde jag för bakgrunden till luftstridskrafternas så kallade förmågeglapp som uppstod när Försvarsmakten 2004 började sin omtransformering från ett invasionsförsvar till ett interoperabelt insatsförsvar.

Bristerna i luftförsvarets förmåga är främst:

- Försenad utbyggnad av ett krypterat datastridsledningssystem (Link 16) mellan fartyg, luftvärn, markbundna och flygburna stridsledningscentraler samt stridsflygplan.

- Avsaknaden av ett krypterat markbundet radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan

- Avsaknad av ett krypterat och/eller störskyddat markbundet radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan.

- Avsaknad av ett system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC).

Full interoperabel förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar har framflyttats av FM och aviserats med start 4:e kvartalet 2012 och slutförd 4:e kvartalet 2013.

Trots de reviderade framflyttade planerna är det knappast möjliga att uppnå verklig förmåga i de senaste deklarerade tidpunkterna, Q4 2012 och Q4 2013, enligt de utfästelser FM har lämnat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.

För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera Wisemans Wisdoms blogg om Ledningssystem som sammanfattning.
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem

I denna del två kommer jag att beröra organisation och systemsamordning samt radio och kommunikation


Organisation och systemsamordning


I samband med att Försvarsmakten omorganiserades vid 2000-talets mitt flyttades ledningssystemfrågor från de tidigare ansvarshavarna för sjö, mark och luft till en nybildad avdelning i högkvarteret - PROD Led. Detta innebar att ansvaret för vitala funktioner för luftförsvarets helhet såsom taktiska datalänkar, radio och radarutrustning, igenkänningsutrustning, infrakommunikationsstruktur, mm, fråntogs den flygtaktiske chefen.

Under hela 90- samt 00-talets början bedrev Flygvapnet och Försvarets Materielverk ett omfattande gemensamt systemsamordningsarbete inom ramen av det som benämndes Flygvapnet 2000. När FM omorganiserades upphörde systemsamordningen av luftstridskrafterna. Den nya inriktningen var att systemsamordning, framförallt inom ledningssystemområdet skulle ske inom ramen av den integrerade materielledningen, IML, vilket var ett gemensamt beredningsarbete mellan FM, FMV och FOI. IML slutrapport från 2009 var ett försök till systemsamordning framförallt inom ledningsområdet. Tyvärr fokuserades mer på en ”bortre framtid” och gemensam ledningscentral och mindre på ”här och nu”.
Bristen på systemsamordning innebär stora problem inom luftstridskrafterna. Ansvarsfrågor är inte utklarade mellan sakområdena flyg och ledning. Prioriteringar och omfördelningar inom och mellan materielprojekt sker inte samordnat. Beställningar släpar efter eller är inte utförda. En grogrund för ”nån annan-ismen” har skapats …

Ett exempel på bristande systemsamordning är problem med beställning, leverans, installation och driftsättning av datalänkutrustning (Link 16) i FM fartyg, luftvärnsförband, helikoptrar, 100 JAS och i marksändarnät. Att fullt hinna färdigställa detta till 2013 Q4 är mindre troligt.

FM har nyligen startat upp ett systemdefinitionsarbete tillsammans med FMV. Det omfattar luftstridskrafterna och dess förmågeutveckling i perspektiven 2014, 2017 och 2020. Problemet är att detta inte kan ske isolerat utan måste göras i samklang med arena sjö, mark och ledning.


Radio och kommunikation

FM gamla analoga markradiosystem (TARAS/Radio 80) består av utrustning från 60-talet och framåt och har för länge sedan uppnått slutet på sin livslängd (End of Life, EOL). Radiosystemet som manövreras från stridsledningscentralerna har hög felfunktion vilket påverkar flygsäkerheten negativt. Systemet skulle ersättas av TARAS/Radio 90 men detta ströks ur materielplanen i samband med interoperabilitetsbeslutet 2004.

Flygvapnet har länge påpekat behovet av ett ersättningssystem för enheterna på marken innehållande funktionerna textskyddat (krypterat) och trafikskyddat (hoppfrekvens) tal, ofta internationellt benämnda Secure Voice och Have Quick II.

Att beställa ett system med en utbyggd rikstäckning är ett omfattande projekt. Inte bara integrering mot stridsledningscentraler måste ske utan hela Försvarsmaktens infrastruktur i form av telenät och IP-nät påverkas. Därefter skall omfattande verifierings- och valideringsarbeten genomföras för att hela funktionskedjan ska kunna flygsäkerhetsgodkännas, en omständlig och tidsslukande process.
Försvarsmaktens beställning har blivit fördröjd och FMV har därför ännu inte kunnat starta upphandling (offertutvärdering pågår).

Att en slutlig utbyggnad skulle vara klar och ersätta åtminstone huvuddelen av nuvarande markradiosystem till Q4 2013 förefaller osannolikt.


I senare inlägg under hösten avser jag mer i detalj försöka redogöra för problematiken rörande identifieringsutrustning och högre taktiskt ledningssystem. I ett sista inlägg avser jag även ta upp frågan kring informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).


Vänligen

Peter Neppelberg



Tweet

Gästinlägg: Del 1 - Förmågeglappet i luftförsvaret riskerar att kvarstå efter 2013

Stridbare ledningssystemsdebattören Peter Neppelberg är än en gång på marsch och debatterar ledningssystem med Riksdagens försvarspolitiker. Nedan följer det inlägg som under morgonen skickades till ledamöterna, andra befattningshavare och media. Återigen verkar oförmågan att förstå ledningssystems komplexitet ha manifesterats i ett förmågeglapp. Denna gång har man lyckats sälja Försvarsmaktens flygspaningsradarflygplan innan ersättare finns operativ. Helt otroligt när man samtidigt försvarspolitiskt talar om en ambitionshöjning i närområdet. Taktkänslan är tveksam.

Wiseman


--------------------------------------------------

Del 1 - Förmågeglappet i luftförsvaret riskerar att kvarstå efter 2013

Bakgrund
Frågan om luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan FM tog ”interoperabilitetsbeslutet” 2004, dvs att överge väl fungerande nationella lösningar till förmån för interoperabla system.

Avskaffandet av den svenska identifieringsutrustningen för flygplan skedde omgående. Nyanskaffade krypterade radio och datalänkar för stridsledningscentraler och flygplan, TARAS/Radio 90, ställdes i malpåse utan att någonsin användas. Utvecklingen av det inhemska högre taktiska ledningssystemet IS LUFT avbröts, osv.

Allt eftersom de äldre flygplanen JA 37 och senare JAS 39A/B omsattes till den senaste versionen JAS 39 C/D uppstod ett s.k. förmågeglapp, förmåga till att leda luftstridskrafterna med säker data- och talkommunikation mellan flygplan och stridsledningscentral samt ett fungerande krypterat igenkänningssystem.

I december 2008 startade Allan Widman en debatt i SvD Brännpunkt, ”JAS 39 Gripen har många brister däribland förmågan till hemlig datastridsledning”. Därefter har debatten rullat på i medier och bloggar. För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera Wisemans Wisdoms blogg om Ledningssystem som sammanfattning.
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem


Förmågeglappet
Efter att frågan uppmärksammats i massmedia och inom försvarsutskottet fattade Försvarsmakten våren 2009 beslut om att glappet skall täppas till i två steg:

• Initial dataledningsförmåga för utbildning klar till 1:a kvartalet 2010
• (Q1 2010)
• Full interoperabel förmåga med start 3:e kvartalet 2011 (Q3 2011) och slutförd 2012 (Q4 2012)

Detta ”förmågeglapp” har inte kunnat täppas till såsom försvarsmaktsledningen utlovat regering och riksdag utan klartidpunkten har flyttats fram. Den initiala förmågan att i begränsade övningsområden över Sverige datastridsleda JAS 39 C/D från våra stridsledningscentraler med amerikanska krypton uppnåddes 4:e kvartalet 2010.
Full interoperabel förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar har framflyttats ca ett år och aviserats med start 4:e kvartalet 2012 och slutförd 4:e kvartalet 2013.

Trots de reviderade framflyttade planerna är det knappast möjliga att uppnå verklig förmåga i de senaste deklarerade tidpunkterna , Q4 2012 och Q4 2013, enligt de utfästelser FM har gjort gentemot Försvarsdepartement och Försvarsutskott.


Vari består de nya problemen?

• - Försvarsmakten har organiserat utvecklingsarbetet på fyra täter, mark, sjö, luft och ledning. Återtagandet av systemsamordningen har påbörjats gällande luftstridskrafterna. Dock saknas en sammanhållen systemsamordning på ”högsta försvarsmaktsnivå” mellan arenorna mark, sjö, luft och ledning.
• - Anskaffning av infrakommunikationsstruktur samt radioutrustning för säkert och krypterat tal från marken är inte påbörjad.
• - Beställd identifieringsutrustning för markarenan är ca ett år försenad.
• - Anskaffning av ett högre taktiskt ledningssystem för order och rapportering inom luftstridskrafterna har inte effektuerats.
• - Försvarsmakten har inte klarat ut problemen rörande klassning av information med svensk respektive utländsk sekretess samt hur informationen skall skyddas i inhemska system. Krypto tillhandahålls av USA.
• - Föreslagen utveckling av gemensam lägesinformation, GLI/NOC, riskerar att få konsekvenser på resursfördelningen för övriga nödvändiga materielprojekt i Försvarsmakten.

I ett antal inlägg under hösten skall jag mer i detalj försöka redogöra för problematiken i vart och ett av ovanstående områden. Jag kan dock inte redan nu låta bli att beröra ett ämne som visar på bristerna i systemsamordning inom FM.


Problematiken kring luftburen ledning ASC 890
Den äldre flygande spaningsradarn, FSR 890, kunde leverera sin radarbild för incidentberedskapen i bla Östersjön på krypterat tal/data till FV stridsledningscentraler över det gamla ”analoga” radiosystemet TARAS/Radio 80.

Den ”nya” vidareutvecklade ASC890, som nyttjar sig av den nya interoperabla Link 16, är klar som plattform men inte godkänd annat än för utbildning och övningsverksamhet i Sverige. Infrastrukturen på marken, radio och datalänkar, är inte klar förrän i bästa fall 2012 Q4. Först då har FM förmåga till incidentberedskapsövervakning och i bästa fall möjlighet till ”skarp” stridsledningsverksamhet över hela riket.

Under våren 2011 flög FSR 890 sitt sista flygpass för att därefter reexporteras till Thailand i det åtagande som Sverige har med 12 JAS 39, två FSR 890 och stridsledningsutrustning.
Idag saknar Sverige förmåga att dagligen skicka upp flygande spaningsradar och i realtid leverera luftläge eller sjöläge till någon stridsledningscentral för incidentberedskapens behov. Detta blev en överraskning för delar av HKV att förmågan saknas trots att både insatsstaben och produktionsledningen varit med och berett ärendet innan försäljning.

Sentens: Avveckla aldrig det gamla oftast väl beprövade trots sina brister innan man med säkerhet vet att det nya är på plats och fungerar!


Vänligen
Peter Neppelberg


Tweet

Utebliven respons

Igår publicerades ett inlägg som uppmärksammade den stora mängden omfattande ryska militärövningar som just nu och mer specifikt en av övningsmålsättningarna med övningen Center 2011, att utprova användande av uppdragstaktik i ryska armén.

Det är lite förvånande vilken klen respons detta inlägg har fått och man börjar fundera över huruvida läsarna förstår implikationerna av en framtida rysk övergång till uppdragstaktik.

Vad vi har bevittnat på senare tid och nu bevittnar är att två av de faktorer som vi i Sverige ansett som uppvägande för vår avsevärt lägre numerär, är på god väg att försvinna. Samtidigt minskar vi i Sverige ytterligare numerären. I all svensk militär utbildning oavsett nivå, doktriner och reglementen betonas att vår framgång nås genom materiell överlägsenhet avseende kvalitet och framförallt genom ett ledningsöverläge med snabbare beslutsfattande varvid uppdragstaktiken är central. Kort sagt har alla exempel som beskrivs, och har beskrivits, sin utgångspunkt i att motståndaren må ha större numerär, men materiel och personal är av sämre kvalitet och framförallt tar motståndaren längre tid på sig att fatta beslut och agera utifrån dessa. Det svenska försvaret agerar innanför motståndarens OODA-loop har mantrat varit sedan OODA-loopen blev modern på 90-talet.

Nu bevittnar vi att den säkerhetspolitiskt dimensionerande faktorn i vårt närområde, Ryssland, under de närmaste åren ändrar på spelplanen. Vi kan ej längre påräkna dessa fördelar i den osannolika händelsen av en konflikt väpnad konflikt, vilket kombinerat med den ytterligare sänkta numerären skulle få allvarliga följder för svensk del.

Situationen kompliceras ytterligare av att Försvarsmakten i allt mindre grad nyttjar den i alla doktriner föreskrivna uppdragstaktiken. De internationella insatser vi deltar i handlar i mycket liten grad om att slå en motståndare eller erövra terräng vilket är då uppdragstaktiken oftast kommer till sin rätt. Snarare är det så att vi redan har för mycket terräng att hålla reda på och de hårda insatsreglerna samt samverkan med andra organisationer gör att en högre grad av detaljstyrning krävs från högre nivåer.

I och med Försvarsmaktens låga grad av övande med stora förband, samtidigt som de enda insatser som leds är av förhållandevis lågt tempo och för ledningsmässigt för svensk del av mindre omfattning, är det lätt att förledas att tro att man som chef på strategisk/operativ och till och med taktisk nivå ständigt kan hålla koll på alla sina underlydande enheter och både sin egen och motståndarens verksamhet (den svenska ledningstekniska utvecklingen har som bekant lagt några miljarder på detta i form av NBF i jakten på denna vision utan någon teknisk framgång). Så kommer aldrig att vara fallet i en reguljär, högintensiv konflikt, vilket är det dimensionerande fallet när det gäller nationellt försvar. Då är man garanterad att hamna i efterläge avseende beslutsfattande jämfört med motståndaren.

Därför blev det något av en chock för den armétaktiska staben när man under beredskapsövningen Dagny II fanns sig föra befäl över 60 hemvärnsbataljoner och därtill reguljära bataljoner utan någon som helst ledningsnivå däremellan. Dessa brister åtgärdas nu genom tydligare brigadstruktur för markstridsförbanden och regional staber för hemvärnsförbanden, men för att få det att fungera krävs omfattande övningar under realistiska förhållanden där friktioner och dimmor blir något annat än teori. Det som snabbt raserades i ett försvarsbeslut tar avsevärt längre tid att bygga upp.


Hur hanterar vi nu att vår dimensionerande, eventuelle motståndare ändrar sin taktik till att motsvara vår egen och dessutom blir, om inte redan är, mer välövad och materiellt överlägsen? Det är något som vi verkligen behöver fundera ordentligt över och hantera såväl materiellt som organisatoriskt. Av den anledningen blir man något förvånad över den svala responsen på gårdagens inlägg, jämfört vissa andra typer av inlägg.


Tweet

"Hemliga" dokument och märkliga turer

Även Skipper uppmärksammar nu de märkliga turerna kring anskaffningen av helikopter 14. Politiskt ingripande ledde till att en helt annan helikopter anskaffades än den av FMV rekommenderade som bäst uppfyllde kraven.

Skipper ställer frågan vad "Rikets säkerhet" egentligen betyder för Försvarsmaktens högkvarter. Frågan är välmotiverad då dokument som Sveriges Radio bett att få ut lämnades ut med kraftiga strykningar av hänsyn till rikets säkerhet. Samma dokument lämnades sedan ut som bilaga till ett annat dokument - utan att de så känsliga styckena raderats. Sveriges Radio har publicerat bägge dokumenten och man kan utan att överdriva säga att något mindre hemligt dokument är svårt att finna - särskilt i dagsläget 10 år efter att upphandlingen gjordes. Nämnda dokument får de likaledes hemliga, men mer aktuella, dokumenten om kostnaderna för avveckling av tidigare sjöbevakningscentraler och stridsledningscentraler till förmån för NBF-ladan i Enköping, att framstå som ytterst hemliga. I själva verket är de också ytterst harmlösa - utom för dem som har starka intressen i frågan.

Händelsen med dokumentet gör Skippers fråga välmotiverad av två anledningar. Den första är naturligtvis varför man bemödar sig att upprätthålla sekretessen på ett dokument där sekretessen sedan många år inte går att motivera. Upphandlingen är sedan länge avklarad. Handlar det om att att skydda egen rygg - eller ännu troligare, skydda någon annans rygg. Precis när åtal skulle väckas i den härva där tillverkaren av vinnaren av Hkp 14-kontraktet, NH Industries, hade tillskansat sig stora fördelar i upphandlingen genom en underrättelseoperation, fick åtalet läggas ner. Åtalet var med stor sannolikhet för känsligt och skulle leda till oönskad publicitet för vissa aktörer.

Den andra frågan man måste ställa sig är hur det egentligen står till med sekretessen i HKV. Om ett hemligt dokument helt plötsligt också lämnas ut som öppet - hur står det då till med övervakningen och rutinerna? Det är inte första gången detta händer. En annan mycket bekymrande faktor är hur viktiga, men kanske pinsamma, dokument bara försvinner ur arkivet - som i fallet med Uppdrag Gransknings begäran om dokument rörande NBF.

Föranlett av den första frågan kan man också ställa sig frågan vem som granskar granskarna. Möjligheten finns dock alltid att begära en överprövning.

Ytterligare granskning av helikopteraffären är av nöden. Inte minst för att liknande misstag och ageranden sker fler gånger.


Helikopteraffären diskuterades även idag i Studio Ett av Allan Widman, Cecilia Widegren och helikopterpiloten major Anders Norgren.

Veckans tidigare inlägg i ämnet

Gästinlägg: Sekretessgranskning

... har påbörjats av mitt blogginlägg på Strilaren II rörande försvarets interoperabla förmågor L16, Sec Voic, HQII, mm.


Detta meddelade min närmaste chef på LSS mig idag. Vem som anmält är oklart och likaså det bakomliggande syftet.

Jag är inte särskilt orolig eftersom mycket av det jag redovisade står att läsa i olika nationella och internationella tidskrifter, försvarsbloggar samt allmänna handlingar och powerpointbildspel som har beteckningen ÖPPNA, UNCLASSIFIED eller inte åsatts någon sekretess överhuvudtaget.

Inlägget jag skrev skickades även till Försvarsdepartementet, samtliga medlemmar ur Försvarsutskottet och media.

Syftet med inlägget var att reda ut de "begrepp" som används för att beskriva försvarsmaktens förmågor så att de blir "förståligt" även för försvarsdebattörer och politiker.


Enligt mitt sätt att se det är anmälan förmodligen ett utslag av "irritation".

Försvarsmaktsledningen har av tradition haft som ansvar att informera Fö och FU rörande förmågor i våra förband. Under de senaste åren har inte bara "gammelmedia" (TV, radio, press) utan dessutom "moderna media" såsom bloggar, youtube, mail etc blivit ett sätt för försvarsdebattörer och allmänheten att framföra åsikter rörande försvarsutvecklingen.

När inlägg i dessa media dessutom redovisar åsikter som inte är "comme il faut" eller ifrågasätter tex riktigheten i FM uppgifter om "förmågor" så blir risken för intressekonflikt uppenbar.

Förmågor av "teknisk art" finns i bästa fall utvecklade i av regering och riksdag beslutade materielsystem. Steget därifrån till förbandssatta operativa förmågor kan däremot vara stort.

Som exempel:
Att påstå att man har Close Air Support (CAS-) förmåga i JAS 39 är riktigt. JAS kan bära vapen som är lämpliga att användas i nära samverkan med egna markstridsförband för att understödja markstrid.
Men om man inte har flygbaspersonal utbildad för att lagerhålla, hantera, hänga, klargöra och plundra flygplanen på dessa vapen och ammunition är den operativa förmågan minst sagt begränsad.


Om syftet med granskningen av mitt debattinlägg vore att klarlägga riktigheten i mina påståenden och att dessa visar vara sig felaktiga, dvs helst att FM har bättre förmåga än vad jag påstått, vore det glädjande.

Tyvärr upplever jag inte att det verkar vara ambitionen med anmälan.

Peter Neppelberg


Se även Allan Widman

Fokus idag

Tidskriften Fokus har idag en kort artikel om NBF som tar utgångspunkt i manipulationsförsöket mot SVT. Tyvärr ligger den ännu inte på nätet.

På nätet kan man däremot läsa en sammanfattning av turerna bakom nedläggningen av Hästveda till förmån för en ny fastighet i Enköping med bl a några av de ekonomiska realiteterna uppräknade. Läsvärt. Bloggen Skruv och mutter.

False flag operation

Häromveckan dök det in ett mail från den journalist på SVT som gjort reportaget till kommande helgs avsnitt av Dokument Inifrån där Försvarsmaktens anlitande av konsulter granskas. Mailet var mycket kort och journalisten undrade huruvida det verkligen var Wiseman som hade skrivit ett bifogat mail. Detta mail i sin tur hade adresserats till Dokument Inifrånredaktionen och Eva Hamilton, VD för SVT och andra namn i SVT:s ledning.

Mailets innehåll var en lång redogörelse till försvar för svensk utveckling av NBF, eller mer noggrant NEC (Network Enabling Capabilites) som författaren betonar att det heter, och följer i sin helhet nedan. Alltihop avsänt av "Wiseman's Wisdom".


"Hoppas att ni har för avsikt att göra en objektiv och neutral granskning av detta och inte enbart ute efter att bevisa någon form av hypotes om att satsningen på NBF inte varit en framgång. För att förstå vad Network Enabling Capabilities, som NBF numera heter internationellt, så kan man kort sammanfatta det som en arkitektur och ett regelverk för samverkan och informationsutbyte mellan oberoende suveräna parter  i en federation, se bifogad fil NATO Architecture Framework. NATOs arkiktekturamverk för tjänsteorienterad interoperabilitet är helt baserat på det utvecklingsarbete som gjorts i Sverige, se Executive Summary sid 868 där följande citat är hämtat ifrån;
 
 
" NAF v.3 is based on best practice in Nations, and several Nations have willingly shared their architecture experience and information to NATO. A lot of experiences from many countries has been addressed and discussed in the development of NAF v3. The support for Service-Oriented Architectures (SOA) has been added to NAF with support and experiences from the Swedish architecture development programme."  
Detsamma gäller den internationella standardiseringen inom Net-Centric Operations Industry Consortium (NCOIC) vars standard helt bygger på resultaten från det svenska utvecklingsarbetets förslag på standarder och ramverk, se länk  https://www.ncoic.org/home/
 
Utvecklingsarbetet har vid ett flertal tillfällen granskats av Gartner Group och de har inte haft några anmärkningar utan snarare gett utvecklingen sitt fulla stöd.
 
Några fakta;
 
* NEC möjliggör löst kopplade flexibla system-av-system lösningar.
 
* NEC är en arkitektur och ett regelverk som är helt oberoende av tekniskt gränssnitt dvs oaktat vilken produkt eller system man vill utbyta information med så kan man utbyta information och samverka med varandra. Allt detta för att svenska förband ska kunna samverka med andra nationer i samband med internationella operationer, men även för att Försvarsmaktens olika försvarsgrenar dvs armen, marinen och flygvapnet ska kunna utbyta information med varandra vilket de endast i mycket begränsad utsträckning kan idag.
 
* NEC baseras på öppna standards och COTS (Commercials Off the Shelf) dvs utnyttjar existerande produkter och system istället för att utveckla svenska särlösningar...det handlar om att använda den information som finns tillgänlig redan idag och dela dem samt samuttnyttja sensorer och andra informationskällor oaktat försvarsgren.
 
* NEC skapar även en möjlighet för kunden att upphandla leverantörer i konkurrens då en av konsekvenserna är att produkt- och systemleverantörer  inte längre kan låsa in kunderna, i det här fallet Försvarsmakten i sina egna tekniska standards s k proprietära lösningar. En av konsekvenserna i samband med projektet var även genomförandet av en s k systemöversyn där man hittade 100-tal system som omgående kunde avskaffas då de levererade motsvarande funktionaliteter.
 
Sammantaget kan detta sammanfattas av Sten Tolgfors som uttryckte detta i samband med en presentation av SUCBAS, som för övrigt är helt baserad NBF projektet, på en internationell konferens:
 
"Sorry guys, we will not buy any more products and systems..."
 
Detta får självfallet enorma konsekvenser för leverantörer som t ex SAAB som levererat c:a 95% av samtliga ledningssystem till Försvarsmakten, som helt plötsligt blir konkurrensutsatta på sin egen hemmamarknad, får se stora delar av sin utvecklingsbudget och sina säkra affärer fara all världens väg. Tolgfors uttalande står dock i skarp kontrast till hur sedan NEC hanteras internt på Försvarsdepartementet där Håkan Jevrell verkar har gjort detta till sin personliga vendetta av någon anledning.
 
* NEC har inget att göra med GLI/NOC,vilket en del tycks tro. NEC skapar gemensam lägesinformation MEN det behövs ingen central hantering för att detta ska åstadkommas. Samordningen av GLI/NOC har andra motiv och utgångspunkter än införnade av NEC.
 
* Införande av NEC pågår båda nationellt och internationellt inom den civila sektorn är ett av mycket få militära utvecklingsprojekt som har en stor kommersiell potential inom civila sektorn.
 
Utvecklingen drivs nu av bl a European Defence Agency samt NATO och Sverige har sagt att man ska anamma NATO och EDA dvs ett koncept som man själva redan har gjort investeringar i men som man skjuter på implemteringen av då detta kräver en enorm transformation av hela Försvarsmakten och självfallet då ruckar på den feta midjan av överstelöjtnanter på Högkvartertert som varken förstår eller vill ta till sig av vad den ny informations- och kommunikationsteknologi har att erbjuda.
 
Detta samtidigt som den svenska NEC utvecklingen Internationellt betraktas som ett av de mest framgångsrika och ansedda utvecklingsprojekten Sverige genomfört. Det erfarenhets- och kompetensförsprång som vi fortfarande har håller man på att skänka bort och det är oerhört beklagligt.
 
Det finns således många bottnar i denna fråga och jag, och många med mig, hoppas att ni belyser detta objektivt och neutralt."


Ett mail av det här slaget får en definitivt att tappa hakan! Någon utger sig alltså för att vara "Wiseman's Wisdom" i syfte att påverka SVT:s granskning av Försvarsmaktens användande av konsulter, där just turerna kring NBF och GLC lär vara en central del och försöker rida på Wiseman's Wisdoms goda namn. Det är ju i och för sig smickrande, men i grunden stinker hela förfarandet.

Vem som ligger bakom är svårt att bevisa. IP-numret pekar dock enligt SVT på en person som arbetar inom ett av NESP-företagen, vilket är mycket involverat i verksamheten i Enköping. Att någon inom Försvarsmakten eller i någon organisation eller något företag i anslutning till Försvarsmakten använder sig av liknande metoder är oerhört beklämmande. Inom folkrätten talar man om "False flag operations" där man i grundversionen under föregivande av fiendens flagga eller märkning tar sig in bakom fiendens linjer för att därifrån genomföra ett anfall. Den som sett en och annan piratfilm känner igen tilltaget, liksom den som kan sin historia eftersom såväl Gustaf III utnyttjade förfarandet, liksom såväl Hitler som Stalin. Nuförtiden är det något som mest förknippas med skurkstater och mindre nogräknade underrättelseorganisationer eftersom förfarandet är förbjudet enligt folkrätten. Tydligen tyckte ändå någon att det var lämpligt att använda sig av metoden gentemot SVT.

Det är inte för inte som det inte står någon mailadress utsatt i anslutning till denna blogg. Det verkar också vara på sin plats att varna för bedragare. Man kan ju inte låta bli att fundera på om liknande mail gått iväg till andra journalister, politiker eller makthavare. Det är också värt att ta sig en ordentlig funderare vilka andra metoder som vissa intressegrupperingar inom FM eller relaterade till FM kanske använder för att manipulera journalister och politiker. Vad är det mer som händer som vi inte vet om?