Lucka 6 i julkalendern 2014 belyste den då sedan ett tag avvecklade robot 75. Robot 75 var en tv-styrd attackrobot som användes på Attackviggen och den första versionen av JAS 39 Gripen. I inlägget 2014 fick vapnet i fråga utgöra exemplet på ett förmågeglapp eller ett redskap som saknas i verktygslådan.

Sedan 2014 har JAS 39 uppgraderats till det som kallas version 20, där bl.a. den långräckviddiga jaktroboten Meteor infördes, liksom den långräckviddiga glidbomben Small Diameter Bomb (SDB). SDB är på intet sätt en ersättare till rb 75, eller för den delen bombkapsel 90. Däremot erbjuder vapnet istället andra förmågor. Det kan fällas i mängd på hög höjd och glida många mål för att sedan träffa med meterprecision. Tyvärr är dock stridsdelen liten eftersom vapnet från början togs fram för scenarior där reducerad skada på tredje part var en primär egenskap. Redan tidigt i Gripenprogrammet planerades för ett långräckviddigt attackvapen, liksom ett tungt styrt attackvapen. Dessa försvann under 90-talet av ekonomiska skäl samtidigt som försvaret omorienterades mot internationella insatser. Idag när nationellt försvar är prioriterat står dessa vapens förmågor åter högt i kurs. Robot 75 och bombkapsel 90 hade sina begränsningar, men erbjöd möjligheter till att uppträda på lägsta höjd inför anfall och efter avfyrning/fällning snabbt lämna målområdet. Räckvidden ter sig idag klen, men eldkraften möjliggjorde påverkan på de större mål som är intressanta ur perspektivet nationellt försvar. Uppträdande på låg höjd möjliggör också att man utmanar långräckviddiga luftvärnssystem, då terrängmask är svårt att hantera för ett luftvärnssystem så länge man inte har tillgång till en extern, eleverad sensor.

I Försvarsberedningens rapport Värnkraft talas åter om långräckviddig markmålsförmåga, vilket kan sägas vara en omskrivning för kryssningsrobotar. Även ersättaren till den flygburna sjömålsrobot 15F avses få en sekundär markmålsförmåga. Det återstår att se vad försvarsbeslutet medger och när. Som så ofta går det snabbt att avveckla en förmåga, men tar desto längre tid att återinföra den. Som jag flera gånger påpekat tidigare har grannlandet Finland det senaste decenniet gått från att inte ha någon markmålsförmåga alls i sitt flygvapen (följd av freden under VK2) till att idag ha Nordens främsta markmålsförmåga. Det går om man vill.

Metoden kvarstår

Idag diskuterade Försvarsutskottet avvecklingen av "klustervapen"'. För svensk del innebär detta avvecklingen av Bombkapsel 90 till JAS 39 Gripen. Ett ämne som flera gånger tidigare berörts här på WW, sedan frågan först togs upp när det internationella förbudet började diskuteras.

Som nämnts i de tidigare inläggen är BK 90 av en radikalt annorlunda konstruktion än de multipelvapen den internationella konventionen är avsedd för, men eftersom Sverige nu undertecknat konventionen är det bara att följa den också. Inget att hymla om.

Man kan dock inte undgå att konstatera att med BK 90 försvann det sista lämpliga vapnet för regelrätt låghöjdsuppträdande vid attackuppdrag. BK 90 var framtagen för att användas över svenskt territorium som tagits av fienden (en av anledningarna till de många mekanismerna för att undvika blindgångare) för att kunna slå mot landstigningsområden, luftlandsättningar, stabsplatser, flygbasområden, underhållsförband och inte minst för att kunna duellera med fientligt luftvärn. Bombkapselns förmåga till egennavigering och stand-off möjliggjorde uppträdande på absolut lägsta höjd i hög fart för att undvika bekämpning av även mycket kvalificerat luftvärn. Trots luftvärnssystemens kraftiga teknologiska utveckling fortsätter uppträdandet på lägsta höjd i hög fart och radarskugga vara den bästa och kanske enda lösningen om man inte har förmåga att på säkert avstånd bekämpa luftvärnet.

Kvar i verktygslådan för svenska JAS 39 Gripen är nu de laser- respektive laser och gps-styrda 250 kg bomberna GBU-12 och GBU-49, sjömålsroboten Rb 15F (endast räddad undan den strategiska time-outen på grund av en thailändsk order till sina Gripen) och automatkanonen. Under utfasning sedan tidigare då den ej integrerats på JAS 39C, är attackroboten Rb 75 (AGM-65) Maverick som i sina två versioner var användbara mot stridsfordon och liknande mål, samt broar och andra större mål för varianten med tung stridsdel. Även detta vapen lämpligt för uppträdande på låg höjd. Visserligen lämnade målsökaren en del att önska, men å andra sidan erbjöds Sverige en förmånlig uppgradering av dessa och livstidsförlängning av robotarna.


Sedan flera år har Regeringen omtalat en anskaffning av ett nytt vapensystem för att ersätta BK 90. Detta har dock ej ännu skett och man kan fråga sig vilka pengar det finns för att göra en sådan anskaffning. Man kan ännu en gång tragiskt konstatera att metoden från den strategiska time-outen kvarstår – avveckling av ett materielsystem innan ersättare anskaffats.


Tweet

Förmågeglapp

SvD, liksom Rapport häromdagen, uppmärksammar att klusterbombsförbudet nu träder i kraft, även om SvD tror att det handlar om splitterbomber. Splitterbomber och "klusterbomber" (bombkapslar) är två helt olika saker, vilket SvD inte förstått.

Så länge den största producenten av smutsiga bombskapslar, dvs sådana med mekaniska och otillförlitliga sådan, nämligen Ryssland, inte följer förbudet utan istället glatt exporterar till alla möjliga små konflikthärdar runtom i världen. Kina som tidigare i huvudsak kopierat rysk militär teknologi, gör likadant och med tanke på de stora vapenaffärer landet på senare år haft med Sudan och Zimbabwe. USA har i alla haft den goda smaken att sluta använda vapnen "tills vidare" i Afghanistan, men lär plocka fram dem igen vid första bästa konventionella krig. Att bekämpa små grupper av insurgenter i Afghanistan lämpar de vapnen inte för.

Däremot ska man skilja på dessa bombkapslar och den Sverige förfogar över. Det är två helt skilda tekniska lösningar, där den svenska (tillverkad i Tyskland) dessutom är konstruerad för att kunna användas på eget territorium och har därför ett antal mekanismer för att inte lämna några farliga blindgångare. Att den omfattas av förbudet beror på att den har fler än 10 substridsdelar. Blindgångarfrekvensen ligger däremot lägre än t ex den som Human Right's Watch krävt.

För Försvarsmaktens del innebär förbudet ännu ett förmågeglapp. Antalet vapensystem för attackändamål till JAS 39 Gripen är redan ytterst få. Bortsett från automatkanonen, finns bara robot 15 mot sjömål och 250 kg styrd bomb.

Sedan tidigare avvecklas attackroboten Rb 75 (AGM-65) Maverick då det inte finns pengar att införa systemet på JAS 39C/D. Att Rb 15 räddades kvar i organisationen var framförallt tack vare den thailändska Gripenordern. Rb 15 hade annars avvecklats som ett led i Afghanistandoktrinen eftersom man i HKV aldrig kunde tänka sig ett internationellt scenario där Sverige skulle använda sjömålsrobotar. Med tanke på att pendeln nu svängt 180 gr för Flygvapnet och Marinen med ny huvudsaklig fokus på nationella insatser och insatser i enlighet med solidaritetsförklaringen till de övriga nordiska länderna är sjömål återigen högt upp på priolistan, var det tur att thailändarna dök upp. Annars hade förmodligen ytterligare ett förmågeglapp uppstått.

Automatkanon, sjömålsrobot och 250 kg bomb blir en ytterst, ytterst klen repertoar, förmodligen utan motstycke i världen. Inget av dessa vapen löser heller de uppgifter som BK 90 gjorde och inget nytt vapensystem som lämpar sig för samma måltyper anskaffas. Återigen avvecklar man försvarsförmåga utan ersättning och kejsarens garderob blir allt mer genomskinlig. Det innebär i klartext att alla mål (och det är rätt många) som inte lämpar sig för bekämpning med automatkanon, Rb 15 eller 250 kg bomb, de mål där omständigheterna gör vapnen olämpliga (hotnivå, insatsregler, väder osv), endast kan bekämpas av någon annan aktör. Med andra ord blir vi än mer beroende av andra nationers goda vilja.

Avveckla gärna BK 90 i enlighet med Oslokonventionen, men då ska man först ha utsett, finansierat, anskaffat och infört en ersättare. Att påbörja den processen nu är väl sent och det blir bara senare för var dag som går.

Om Sverige nu ska ratificera Oslokonvention (det finns egentligen inget alternativ), kanske det är läge att på samma gång även ratificera det tredje tilläggsprotokollet till fjärde Génèvekonventionen, där Sverige släpar. Att ett sådant existerar, och dess innebörd, är närmast okänt i Sverige.

Ännu ett förmågeglapp

I förra veckan togs det formella beslutet i HKV att avveckla bombkapsel 90. Inriktningen har stått klar sedan länge i och med att Sverige skrev under Oslokonventionen. Min inställning till avvecklingsbeslutet har jag beskrivit i flera inlägg under etiketten "Klustervapen". Det är dock inte det som är pudelns kärna.

Helt enligt svensk tradition avvecklas BK 90 innan någon ersättare anskaffats. Vidare enligt traditionen kommer ersättaren med stor sannolikhet att få utgöra budgetregulator och skjutas på en obestämd framtid.

Ergo har ännu ett förmågeglapp uppstått.

Murkna slagträn

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin ger på Newsmill Carl Bildt en känga för att Sverige släpar efter med att efterleva förbudet mot "klustervapen".

Jag har tidigare tagit upp BK 90 ett antal gånger på bloggen och det korkade i att Sverige ska avveckla vapensystemet. Att ta in BK 90 i "klusterbombs"debatten och jämföra det vapnet med de bombkapslar som fällts i Irak, Balkan, Mellanöstern, Tjetjenien och Georgien är precis lika intelligent som hävda att europeisk fotboll och amerikansk fotboll är samma sak.

Det åligger förtroendevalda politiker att skaffa sig bättre beslutsunderlag än vad Urban Ahlin har gjort. För mig framstår det som Ahlin och socialdemokraterna mest är intresserad av att ha ett slagträ mot alliansen. Dock har man valt ett slagträ som är rätt igenom murket.

Läs gärna några av mina tidigare inlägg om "klustervapen":
Sanningen om svenska "klustervapen"
Ytterligare överdrifter om BK 90
Holland skrotar bombkapslar

Beklämmande, Widman

De gånger jag har träffat Allan Widman har han gett intryck av att vara en mycket intelligent, analyserande och påläst politiker. Därför känns det nu märkligt att läsa denna otroliga dynga i SvD. Om Widman är så till den grad felinformerad om detta, hur är det då med hans övriga kunskaper? Hans argumentation går att skjuta sönder och samman på rena faktafel.

I vanlig Widmanordning jämförs Flygvapnet med sina danska, norska och finska motsvarigheter och han kommer fram till att det är lika stort som de övriga tillsammans. Möjligen om man lade ihop två av grannländernas, men inte tre. Återigen förbiser Widman att nästan halva Flygvapnets storlek (de tre divisionerna på F 7 Såtenäs) huvudsakligen är inriktade på det politiskt beslutade exportstödet och alltså inget som kommer Flygvapnets verksamhet värst mycket till godo. Lägg därtill de flygplan och piloter som är reserverade för utprovning. Detta är ett nödvändigt ont när man tillverkar egna flygplan och ingenting som våra grannländer behöver syssla med. Det gör däremot USA, där grannländerna har köpt sina flygplan. Där är verksamheten dock inte lika märkbar eftersom det amerikanska flygvapnet är betydligt större än det svenska. Sålunda är det alltså endast 4 divisioner motsvarande ca 70 fpl som utgör det taktiska Flygvapnet. Ser man till de reella kostnaderna visar det sig rätt snabbt också att de övriga ländernas flygplan är så pass mycket dyrare i drift än JAS att summan för x timmar flygtid går förhållandevis jämnt ut. Ser man å andra sidan till allt runtomkring som egentligen bara syftar till att driva runt ett byråkratiskt arbetsmarknadsdagis i form av interndebiteringar, ”marknadsmässiga” hyror o s v, då finner man en del skillnader.

Vad Widman sedan har rätt i är att Gripen aldrig prövats internationellt, men där måste väl ändå regeringen och riksdagen vara de som lastas? Det är ju bara att anslå en summa pengar och skicka iväg ett förband. Om jag inte missminner mig har vi haft flygförband i internationell beredskap i ca 5 år. Vad är problemet i så fall? Kan man stå i beredskap kan man väl göra insatser? Kan det vara si och så med den politiska viljan?

När Widman sen kommer in på beväpning och flygunderstöd blir det riktigt, riktigt sorgligt. Förmågan till precisionsbekämpning av markmål är väl en av få förmågor Gripen har idag (de övriga varandes sjömålsbekämpning och jaktförsvar). Var siffran fyra piloter kommer ifrån har jag ingen aning om, speciellt inte när han skriver ”under övning genomfört närunderstöd av markstridskrafter”. Mig veterligen finns det två divisioner i Flygvapnet som är fullt utbildade på detta och som deltagit i diverse internationellt erkända övningar, t ex Red Flag.

Klustervapen är nästa sorgebarn. Här är han också ­helt ute och cyklar. Jag kan rekommendera en koll under bloggens avdelning om klustervapen för att reda ut begreppen.

Vad avser radarjaktrobotar verkar Widman och Sipri ha helt skilda åsikter. Men det var väl också alliansregeringen som ville stoppa utvecklingen och anskaffandet av den framtida robot som var motiveringen till att endast något hundratal skulle köpas av den äldre?

Man kan vara ganska fast i förvissningen om att Försvarsmakten inte kommer att gå ut och rätta dessa uppgifter, även om de är fullständigt felaktiga. Varför? Inom några månader släpps biljetterna till nästa nerläggningscirkus och där råkar Widman genom sina stolar i Försvarsutskottet och Försvarsberedningen vara en av cirkusdirektörerna.

Det får ju anses som rätt märkligt när regeringspartierna i ena stunden talar om den eviga freden och intecknar sig långt upp över öronen i den (t ex stryker vapenbeställningar) för att i nästa stund ge hals om att Försvarsmakten saknar vapen och utrustning? Widman företräder en alliansregering som årligen vill minska FM anslag med drygt en miljard kr. Hur ska detta realistiskt gå ihop om han vill ha ett ”försvar här och nu” när han varken är villig att göra avkall på materiel eller förmågor? Det kan ju inte komma som en överraskning att efterverkningarna blir så stora som när nästan hälften av alla JAS-piloter blir utan flygtid, när det enda område Försvarsmakten kan spara i, är de fåtal procent av budgeten som rör reell verksamhet. Det säger sig självt att ska man spara 1,5 mdr kr ur en pott på kanske 5 blir resultatet svidande.

Jag undrar därför hur Allan Widman har tänkt sig att få Försvarsmakten att fungera när man nu 2008 från regeringens sida låser budgeten till 40 mdr kr fram till år 2014, när det redan idag innebär att budgeten urlakas med mer än en miljard kr om året p g a inflationen, ökade lönekostnader, teknisk faktor etc? Det innebär alltså att 2014 kommer budgeten att motsvara att dagens försvarsbudget skulle motsvara någonstans runt 30 mdr kr.

Jag håller fullständigt med Allan Widman om att Försvarsmakten av idag är ett luftslott och jag tvekar inte en stund till att säga att orsaken till detta främst är politisk inkompetens. Något måste som sagt göras åt saken. Det hindar dock inte att jag finner det oerhört beklämmande när man som politiker går ut offentligt och far med så grova felaktigheter som Allan Widman nu gör.

Lackmustestet

2007 skrev försvarsberedningen följande, numera rättså omtalade, ord om utvecklingen i Ryssland i sin rapport Säkerhet i samverkan:

"I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som
tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg
Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa
länder de närmaste åren kommer [att]definiera vår syn på Ryssland."

FOI, Försvarets Forskningsinstitut, har tagit fasta på dem och nu kommit med sin rapport Det kaukasiska lackmustestet - Konsekvenser och lärdomar av det rysk-georgiska kriget i augusti 2008. Rapporten innehåller en hel del spännande fakta och trots att den uttryckligen inte tar ställning i skuldfrågan innehåller den en intressant och sammanfattande historieskildring över vilka attacker som skett mot vem.

Något säger mig att vänsteranhanget i bloggvärlden (Krantz, Jinge m fl som jag inte vill länka till eftersom speciellt den sistnämnde envisas med att hela tiden kalla mig anti-semit och nazist (!?)), inte kommer att uppskatta denna historieskildring och den beskrivning som finns av Rysslands aktioner. Märk väl att dessa bloggare är mycket noggranna med att ta upp att Georgien använde sig av DPICM-ammunition i kriget, men nämner bara i förbigående Ryssland använde sig multipelvapen och att HRW starkt kritiserar detta.

Rapporten rekommenderas varmt för den som har funderat lite i banorna runt Rysslands agerande i Georgien och vad som kan hända i framtiden. Personligen känner jag mig rätt nöjd med att FOI tar upp rätt mycket av de ryska förberedelserna för kriget, kränkningar och anfall mot georgiskt territorium, samt övriga maktmedel som jag skrivit om tidigare.

Det senaste är att Ryssland vägrar godkänna OSSE-observatörer i Sydossetien med motivet att det är en självständig stat (!).

Suck... (klusterbomber - igen)

Expressens ledare handlar idag om klusterbomber. Som vanligt måste vi förbjuda BK 90. Det är det absolut viktigaste. Jag orkar inte rabbla alla mina argument igen (de hittar ni om kollar aktuell etikett), utan nöjer mig med att idiotförklara journalisten som har bristande faktakoll. Ledarskribentens argumentationen påminner mig om när jag var liten och sköt med luftgevär på en tom luftgevärsammunitionsburk. Min mormor som tittade var jätterädd att den kunde explodera och försökte förbjuda mig att skjuta på den. Jag försökte förklara för henne att det var ju helt omöjligt. För det första var den tom och för det andra handlade det om luftgevärsskott som varit i burken, dvs små blyklumpar. Jag hävdar att ledarskribenten och min mormor förmodligen hade lika bra koll på hur vapen fungerar.

För övrigt verkar det som om Expressens teknikredaktör inte riktigt är överens med ledarredaktionen i den här frågan. :)

Holland skrotar bombkapslar

Holland ska nu skrota sina bombkapslar av typen CBU-87, men däremot kommer fortfarande attackhelikoptrarna att få bära multipelvapen.

CBU-87 har drygt 200 substridsdelar med en felfunktion på drygt 5%. Substridsdelarna sprids över ett olika stort område beroende på vilken höjd kapseln programmeras att öppnas.

BK 90 till JAS 39 skiljer sig från CBU-87 genom att den endast kan utnyttjas på låg höjd och däremot får en fast spridning opåverkad av vindavdrift. CBU-87 och andra utländska bombkapslar måste släppas på en betydligt högre höjd, för att sedan vid kapselöppning skicka iväg substridsdelarna. Under först kapselns och sedan substridsdelarnas fall mot marken är de mycket känsliga för vindpåverkan och kan därigenom hamna på en helt annan plats än avsett.

Jag tvivlar inte på att Svenska Freds och andra organisationer som kräver ett förbud mot BK 90 kommer att utnytta det holländska beslutet att skrota CBU-87 i sina kampanjer, trots att det rör sig om helt olika tekniska lösningar, funktioner och funktionssäkerhet.

Klusterbombsdebatten

Av listan över interpellationsdebatter i Riksdagen idag kan jag se Carl Bildt får svara på två interpellationer ang "klusterbomber" från ledamöter från (s) och (mp).

Till Carina Hägg (s) kan jag bara råda henne att läsa mina tidigare inlägg om dessa vapen, så kanske hon kan svara på om hon avser att ta strid med Human Right's Watch också eftersom de tydligen är för mesiga i sin linje angående multipelvapen.

Peter Rådberg (mp) får med följande citat ur sin interpellation stämpeln mp-kliché:

"Regeringen har sagt att man inte kommer att använda den svenska bombkapsel 90, vare sig på eget territorium eller någon annanstans.
Dessutom kom en enig försvarsberedning fram till, i december månad förra året, att det inte föreligger något militärt hot mot Sverige under överskådlig tid."

Imponerande verkligen. Låt oss lägga ner hela Förvaret på en gång. Jag tror även Rådberg skulle behöva läsa lite på den här bloggen om "klustervapen".

Förhoppningsvis står Carl Bildt på sig. Han brukar vara mycket duktig på det.

Ni andra som inte följt bloggen tidigare och vill lära er lite mer om "klustervapen" är också välkomna läsa de tidigare inläggen.

Ytterligare överdrifter om BK 90

Aftonbladets ledare idag handlar om "klustervapen" i allmänhet och BK 90 i synnerhet. Som vanligt har man från Aftonbladets sida inte brytt sig om att faktakolla sina uppgifter utan drar BK 90 över samma kam som alla andra "klustervapen".

Mitt råd till Jesper Bengtsson och ledarredaktionen är att läsa mitt inlägg "Sanningen om svenska "klustervapnet"".

Som jag skrivit tidigare, jag tror mer på Human Right's Watch's idé om ett krav på att vapen med substridsdelare får efterlämna max 1% blindgångare.

Det Jesper Bengtsson, Svenska Freds m fl inte tar i beaktning är att BK 90 är konstruerat för att användas vid försvar av Sverige. Vapnet är alltså tänkt att släppas på svenskt territorium. Det säger sig självt att man då är högst ointresserad av lämna kvar blindgångare i det egna landet. Därför är BK 90s substidsdelar så sinnrikt konstruerade att eventuella blindgångare som ej röjt sig själva i princip kräver ett batteribyte för att kunna detonera.

Hade övriga producenter av substridsdelar i världen varit så förutseende och nogräknade som Bofors var vid konstruktionen av BK 90 hade "klustervapenproblematiken" varit i det närmaste ett icke-problem.

Och Jesper... BK 90 är slutlevererad och produktionslinan stängd sedan många år för svensk del0. Numera är det tyska delen av EADS som äger tillverkningen, vilket legat nere i många år. Eventuellt integrerar man vapnet i framtiden på Eurofighter. Ergo har det ganska lite med Sverige att göra.

Sanningen om svenska "klustervapnet"

Gång efter annan rasar än den ena, än den andra organisationen mot det svenska "klustervapnet". Man kräver ett förbud mot bombkapsel 90 (BK 90), som vapnet i fråga heter för att vi i Sverige ska visa rätt väg. Det är ju allmänt känt att alla andra nationer gör precis som vi gör i Sverige.

Från första början kan man ju önska att dessa organisationer blev så pass duktiga på engelska och de lärde sig av med sin svengelska. Vapnen som på engelska benämns "cluster bombs", benämns på svenska bombkapsel. Det är ju helt enkelt det det är, en kapsel med flera bomber.

Det var en parentes i sakfrågan. Nu till kärnan.

Regeringen har motsatt sig ett förbud mot BK 90, och det med rätta, anser jag. Man ska inte blanda äpplen och päron, och det är precis det som man gör i organisationerna som står bakom uppropet. Jag betvivlar att någon i dessa organisationer ens bemödat sig att prata med någon ur Försvarsmakten om BK 90, eller ens sett vapnet annat än möjligtvis på bild.

Majoriteten av alla bombkapslar världen över, såsom t ex de amerikanska CBU-52, -58, -87, Mk 20, brittiska BL755, massan av ryska varianter, liksom artillerigranaterna med substridsdelar, är av en mycket enkel konstruktion med ett enkelt anslagständrör. Anslagständröret gör så att substridsdelen (dvs de små bomberna i kapseln) briserar då den slår emot marken eller mål. Problemet är dock att dessa tändrör är relativt opålitliga, och mer så ju äldre de blir. Är marken där substridsdelarna landar av det mer mjuka slaget blir det också fler blindgångare. 15 % blindgångare är ingenting ovanligt för den här typen av ammunition och ju äldre och ju längre österut vapnet tillverkats stiger siffran mot det dubbla.

För att lätt kunna identifieras av röjningspersonal är västliga substridsdelar ofta målade i gul neonfärg. Substridsdelarna är dock oftast små och vegetationen hinner snabbt dölja dem. Deras utseende gör tyvärr också att de ser intressanta ut för människor som inte vet vad det är, t ex barn.

Vad är då skillnaden med BK 90?

BK 90 har en helt annan form av tändning. Varje substridsdel har tre funktioner för att få den att brisera och därigenom skapa redundans och minimera antalet blindgångare. Den första mekanismen är ett radarzonrör för att få substridsdelen att brisera en bit över marken. Skulle radarzonröret fallera, skall ett anslagständrör istället initiera detonationen vid markkontakt. Skulle även anslagständröret fallera, initieras detonation då batterispänningen sjunker under en viss spänning (några minuter). Skulle nu även denna mekanism fallera är substridsdelen i princip harmlös och det krävs att man byter batteri i den för att åter kunna få den att detonera av sig själv. Hur stor andel av substridsdelarna kommer då till sista steget, dvs blir blindgångare? 1-2%... Med tanke på att varje BK 90 innehåller 56 substridsdelar blir det alltså ungefär 1 per kapsel.

Siffran 1-2% säger inte så mycket för en lekman, men kan jämföras med den för konventionella bomber och artillerigranater som är ungefär det dubbla (uppåt 10% är inte ovanligt), liksom automatkanonammunition, som det är mycket vanligt att man skjuter något hundratal av då de används vid attackuppdrag.

Det känns ganska löjligt att tala om inhumana vapen. Vapen är av sin natur inhumana. Det är det de är till för. Däremot ska man inte orsaka onödigt lidande för i första hand tredje man, dvs civilbefolkningen.

Vad man skulle kunna göra istället för att kräva ett totalförbud, som de stater som är mest benägna att använda sina bombkapslar av sämre kvalitet ändå inte kommer att följa, kanske ett rimligare krav vore att ställa krav på funktionen och tillverkningen hos vapnen, som t ex Human Right's Watch gör?

Faktum kvarstår. Det mål man anser sig behöva en bombkapsel för att bekämpa kommer ändå att behöva bekämpas, även om det inte finns bombkapslar att tillgå. Följderna blir då att man för att nå avsedd verkan måste använda större vapeninsats av andra vapen. Kommer detta att vara mer humant?