Rapport följer upp

SVT Rapport följde idag upp sitt reportage från igår om Försvarsmaktens nya anställningsavtal. Det är bara att gratulera vissa av personerna som skrivit kommentarer till tidigare inlägg i frågan eftersom de citerades i inslaget.

Förhoppningsvis får Officersförbundet och de andra fackförbunden gehör för sina synpunkter att villkoren bör förtydligas och de ekonomiska vilkoren förbättras. I slutänden lär det gagna alla parter. Ett obligatorium är av nöden då Försvarsmakten utan ett sådant blir mycket tandlös i allt annat än att lösa uppgifter i Sverige.

Försvarsmakten har inte råd att förlora kompetent personal som nu överväger att sluta p g a de ospecificerade villkoren. Om det är något tidigare förbandsnerläggningar och tillhörande uppmuntran av personalen att karriärväxla har lärt oss är det att förbandsnerläggningar mycket sällan sparar några pengar och att den personal som är piggast på att karriärväxla ofta är den vi skulle vilja ha haft kvar. Upprepas denna situation blir det ytterligare en åderlåtning av Försvarsmaktens kompetens som kommer att ta tid att hämta igen, då vi ännu inte fullt har hämtat igen effekterna av tidigare försvarsbeslut.

Försvarsmakten har i mångt och mycket haft en prägel av arbetsträning och dagverksamhet och det är inte så konstigt med tanke på hur villkor och förmåner har utformats. Med den minimala och i mångt och mycket otillräckliga försvarsmakt vi får i framtiden finns det helt enkelt inte plats för sådant. Villkor består både av krav och förmåner. De går hand i hand och så bör de göra även nu. De som betalar försvarsanställdas löner förväntar sig och har rätt att förvänta sig att Försvarsmakten varje dag och när som helst kan lösa de uppgifter den åläggs.

Det ska inte behövas något halvårs träning för att komma i uniformen, tre års väntan på en helikopter som aldrig dyker upp, eller ett års utbildning av nya soldater, för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Tyvärr är det alldeles för få, såväl försvarsanställda som politiker, som har förstått detta. Det är inte ett vanligt nio-till-femjobb att vara soldat, officer eller ens civilanställd i Försvarsmakten. Man ska vara beredd att ge sitt yttersta hela tiden, ty ett lands försvarsmakt är dess landslag i den yttersta av kraftmätningar, nämligen den på liv och död med överlevnad som seger och undergång vid andra plats. Då krävs det också att lön och förmåner sätts efter just detta och som bekant taktar det tyvärr inte.

Mycket av det som specificeras i "Försvarsmaktens inriktning för internationell tjänstgöring avseende personal" är klokt och det är bara att beklaga att det inte trätt i kraft för flera år sedan. Ser man även till att nu lösa ut förmånsbitarna börjar det likna något.

Mycket av det rådande missnöjet med obligatoriet hade kunnat redas ut genom en tydligare kommunikation till de anställda, med specifikationer vad som förväntas av individen och framförallt vid ett betydligt bättre tillfälle än mitt i semestern.


DN:s ledarsida kommenterar obligatoriet

Så tyckte läsarna om internationell arbetsskyldighet

Vid midnatt avslutades enkäten bland de av läsarna som är anställda av Försvarsmakten. Totalt lades 749 röster (WW har i snitt ca 3000 läsare om dagen) i huvudfrågan i enkäten, hur man ställer sig till det nya avtalet och internationell tjänst. Ser man till hur rösterna fördelades i kategorier verkar ett antal röstande inte att ha tillhört någon kategori eller inte brytt sig om att rösta på detta. Får man tro den delfrågan har enkäten nått ca 5 % av Försvarsmaktens yrkesanställda officerare och soldater, 0,5 % av dess reservofficerare och drygt 1 % av de civilanställda.

Eftersom det var enkät i dess enklaste form och inte en enkät där man kan tillse att den fylls i av rätt målgrupp, går det självklart att ifrågasätta resultatet.

Intressant var att se att gruppen "Positiv till internationella tjänst, negativ till avtalet om internationell anställningsskyldighet (i dess presenterade form)" konstant låg runt 70 %, medan de som var "positiva till internationell tjänst och positiv till avtalet" (nuvarande form), samt "negativa till internationell tjänst och negativa till avtalet" (nuvarande form), låg runt 15 % vardera. Ingendera var egentligen någon överraskning.

Det stämmer också hyfsat med delfråga tre där läsarna var övervägande kritiska till hur informationen om internationella arbetsskyldigheten presenterats.


Det har också varit högst intressant att läsa de synpunkter på den internationella arbetsskyldigheten som kommit i form av kommentarer till enkäten. Får man tro på resultatet av enkätfrågorna och kommentarerna är inte de anställda speciellt nöjda med hur Högkvarteret har hanterat den här frågan. Man får hoppas att man i HKV tar till sig av kritiken. Skulle Försvarsmaksledningen företa en ny Eriksgatan genom landet innan slutdatumet för omreglering av anställningsavtalet, lär det bli många intressanta diskussioner med personalen om man får tro enkätresultatet.


SVT Rapport (2) ägnade ikväll sitt huvudinslag åt just omregleringen av anställningsavtalen. Lite förvånande var det att man inte tog upp att MBL-förhandlingarna med facken slutat i oenighet.
SvD, DN, Aftonbladet

Obligatorie-gallup

Förhandlingarna mellan de fackföreningar som förträder de försvarsmaktsanställda och arbetsgivaren Försvarsmakten nådde aldrig till ett beslut, varför Försvarsmakten fattade beslutet om att samtliga anställda innan V038 måste omreglera sina anställningsavtal till att omfatta internationell arbetsskyldighet (korrigerat) för att fortsatt ha möjlighet till anställning i Försvarsmakten.

Hittills har förespråkarna för Försvarsmaktens nya utlandsobligatorium lyst med sin frånvaro i kommentarerna på Wiseman's Wisdoms. Det kan därför vara intressant med en liten hobby-gallup om åsikterna om det nya obligatoriet.

Gallup:en blir i tre delar, då Blogger inte medger några mer avancerade enkäter och återfinns i marginalspalten till höger. Vänligen svara på alla tre delarna. Vänligen respektera att enkäten endast gäller nedanstående kategorier. Inte civila, hemvärn eller ur kategorierna pensionerade. Naturligtvis finns det ingen möjlighet att utestänga "obehöriga" från att rösta annat än att vädja till läsarnas hederskänsla.

Frågorna i Gallup:en blir:

1. Inställning till det nya anställningsavtalet: Positiv/negativ till internationell tjänst respektive ett obligatorium, samt "bryr mig inte") Förtydligande: (Anställningsavtalets obligatorium i dess gällande form avses. Inte "under förutsättning att lönen höjs", osv)
   
   
2. Tillhörighet: Yrkesofficer/soldat, reservare eller civilanställd
   
   
3. Åsikt om genomförandet och information om det nya obligatoriet: Positiv/Negativ

Omröstningen pågår till midnatt, natten till måndag. Resultatet publiceras under nästa vecka och förhoppningsvis blir det en uppföljning efter V038, då den anställdes inställning till att omreglera sitt anställningsavtal ska vara meddelat arbetsgivaren.

Ni som röstat, skriv gärna kommentarer till hur ni röstade i anslutning till detta inlägg för att klä på statistiken lite. Tipsa gärna andra om möjligheten att rösta för att få ett bredare resultat.

Sommaroffensiv

Det är inte bara i Afghanistan det pågår en sommaroffensiv, utan så även på hemmaplan och inom Försvarsmakten. Det börjar bli en sorglig tradition från Högkvarteret och Försvarsmaktsledningen att under semestern ställa de anställda inför svåra livsval utan detaljer, uppbackning och erforderlig information.

Förra året fick samtliga officerare som antagits till nivåhöjande utbildning under semestern reda på att de var tvungna att underteckna ett nytt anställningskontrakt innan semesterns slut utan möjlighet att få svar på vad kontraktet innebar. Det var helt enkelt ett kontrakt in blanco, där officeren förband sig att acceptera att bli skickad i tjänst även utomlands, utan någon vetskap om ersättning, förmåner, sociala förhinder och insatsfrekvens.


Tydligen ansåg man i Högkvarteret att förra årets sommaroffensiv föll så väl ut, att man beslöt sig att genomföra en i år också, men utöka den till samtliga Försvarsmaktens anställda, även innefattande civilanställda. Bakgrunden är att Försvarsmakten från årsskiftet ska inta en ny organisation, Insatsorganisation 11, i vilken så gott som samtlig personal återigen äntligen ska vara krigsplacerad. Då Försvarsmakten till skillnad från sist detta var på tapeten även av Riksdagen ålagts en rad internationella uppgifter, vill man vara förvissad om att de anställda även kan tänka sig sådana. Som det mycket riktigt ofta påpekas så sker en hel del av Sveriges säkerhetspolitiska arbete numera aktivt utomlands. T ex är nu bladet äntligen taget från munnen och det är politiskt erkänt genom bl a Solidaritetsförklaringen att försvaret av Sverige inte alltid börjar vid den svenska gränsen, utan det kan lika gärna vara vid den finska eller på norskt vatten. Det är äntligen officiellt att det inte går att se en säkerhetspolitisk situation eller konflikt som drabbar ett av våra grannländer som inte får mycket starka efterverkningar för svensk del.

Att samtlig personal anställda och kontrakterad av Försvarsmakten ska vara krigsplacerad för skarpa uppgifter och användbar såväl för det nationella Försvaret faller sig därför helt naturligt. Liksom det tidigare varit obligatoriskt för såväl officerare som soldater att försvara Sverige vid ett anfall mot landet, har skattebetalarna och därmed uppdragsgivarna rätten att förvänta sig att Försvarsmaktens alla anställda även löser övriga uppgifter som ställs till myndigheten.

Man kan dock inte hymla med att detta är en betydligt bredare och mer komplicerad uppgift än vad som tidigare ställts på de anställda, när de som varit intresserade och haft möjlighet har kunnat söka utlandstjänst. Försvaret av Sverige är en sak, då det handlar om att slåss för allas vår överlevnad. Det är i princip vinna eller försvinna som är alternativen och då spelar inte social situation, utbildningsplaner, tidigare tjänstgöring, arbetstider någon större roll. De är fullständigt egala när man har kniven mot strupen.

För internationella insatser på t ex en annan kontinent är situationen en annan. För den unge hungrige officeren är det enormt spännande att åka på sin första mission. För pappan eller mamman som tidigare genomfört tre missioner och med ett förhållande som knakar är situationen en annan, liksom för den som precis kommit hem från en mission, men som måste åka nästan direkt på nästa då man har en kompetens det är ont om i Försvarsmakten, tex minröjning, psy-ops eller liknande. Oftast löser sig det mesta om man bara har tillräckligt bra betalt och tillräckligt bra förmåner och framförallt en möjlighet att planera sitt liv. "Om två år kan jag åka på insats, för då är barnen tillräckligt stora" o s v.

Inget av ovanstående problem hanteras i ett in blanco-kontrakt och det ovanstående är funderingar som alla försvarsmaktsanställda har. Vad händer om jag inte skriver på? När blir jag uppsagd? Träder trygghetsstiftelsen in? Hur ofta ska jag åka? Om både jag och min respektive är officerare - ska vi mötas i dörren då mellan insatserna? Vad händer med familjen om jag förolyckas?

För att få en människa att göra något brukar det bästa sättet vara att ge en ordentlig morot och helst ge dem uppfattningen att det är något de själva kommit på. Tvång fungerar sällan om man vill ha folk med sig. Att därför locka med förmåner och bra villkor är ett ypperligt sätt att få anställda att skriva på nya avtal. Att som på forsvarsmakten.se skriva "Internationell arbetsskyldighet - så kan du få jobb utomlands" och "Om medarbetaren svarar ”ja” så innebär den nya anställningen att medarbetaren har möjlighet att få tjänstgöra utomlands" och "Svarar hon eller han ”nej” så riskerar medarbetaren att bli uppsagd på grund av arbetsbrist eftersom det inte finns någon befattning att placera anställda på som inte kräver internationell arbetsskyldighet" är ett mycket klumpigt och föga motiverande sätt att uttrycka sig. (Att läsa den nu publicerade texten noga rekommenderas. Det är intressanta formuleringar som lär återkomma). Svaren på många av de frågor som de anställda ställer sig hade man redan från början kunnat publicera. Ledarskapet är minst sagt bristande.


På det hela taget är det återigen en mycket märkligt och empatilöst agerande från Försvarsmaktens sida. Ett beslut av den här magnituden som för många blir ett livsval kräver omfattande och långvarigt beslutsunderlag och möjlighet för frågor och diskussion. Det är ingenting man pytsar ut i småbitar under folks semester. Av denna anledning har WW i det längsta hållit tillbaka debatten om just det nya obligatoriet för att ge förstahandsinformationen en chans att komma ut, men eftersom Försvarsmakten nu själv sedan någon dag publicerat sin märkliga artikel på hemsidan och Officersförbundet idag sagt nej till nuvarande förslag, finns det längre ingen anledning att avvakta.

Försvarsmakten har tidigare sagt sig vara mån om att informationen om de nya anställningsavtalen ska komma ut innan personalen går på semester. Där föreligger tydligen en skillnad mellan kartan och terrängen på så sätt att enligt Högkvarteret börjar tydligen inte semestern förrän någon gång i juli, medan mycket stora delar av personalen går på semester redan tidigt i juni för att tömma sina berg av kompensationsledighet inför avstämningsdatumet i september. För dessa blir informationen alltså i form av hörsägen, vilket sällan bygger förtroende för ledningen. Fredag vecka 38 ska de anställda ha lämnat sina svar.


Officersförbundet har alltså idag sagt nej till det aktuella avtalsförslaget med bla följande motiveringar:
Arbetsgivaren kan fortfarande inte på tillräckligt tydligt sätt redogöra vad tjänstgöringsskyldigheten kommer att innebära för den enskilde individen
...
Fortfarande kan inte arbetsgivaren på ett tillfredsställande sätt redogöra för vad det är
som medlemmarna ska tacka ja eller nej till. I det underlag som medlemmarna ska
fatta sitt beslut utifrån framgår inte hur ofta individen ska tjänstgöra, vilket reellt stöd
som erbjuds till de anhöriga samt på vilket sätt ett obligatorium förhåller sig till övrig
lagstiftning på området så som till exempel föräldraledighetslagen.
...
Arbetsgivaren anser att ersättningsnivåerna i utlandsavtalet och obligatoriefrågan är
två olika frågor och har inte under arbetets gång velat diskutera frågan om höjda ersättningar
i ett helhetsperspektiv. Officersförbundet anser att det finns en mycket tydlig koppling mellan ersättningsnivåerna och medlemmarnas inställning till utlandstjänsten.
...
Officersförbundet anser inte att arbetsgivarens garantier för att fullmaktsofficerarnas
anställningstrygghet är arbetsrättsligt tillräckliga för att förbundet ska kunna rekommendera medlemmar med fullmaktsanställningar att teckna om sina anställningsavtal.

Märk väl att varken Officersförbundet eller WW motsätter sig en en tjänstgöringsskyldighet omfattande såväl nationella som internationella uppgifter.

Att motivera officerskåren att anamma en internationell tjänstgöringsskyldighet kommer förmodligen te sig som en barnlek i förhållande till att göra detsamma med de civilanställda som också ska omfattas av obligatoriet. Frågan är också hur Försvarsmakten har tänkt sig att hantera alla de konsulter som numera hyrs in och de tjänstupphandlingar som görs. Ska konsulterna också krigsplaceras?

Det ska bli spännande att se vad Försvarsmakten och Officersförbundet kommer fram till i sina vidare förhandlingar och om ÖB har något att presentera vid sitt framträdande i Almedalen nästa vecka, vilket från början lär ha varit planen.

Tidigare inlägg:
Innanför OODA-loopen
5 år till facit

Andra bloggar:
Chefsingenjören, 2
Väpnaren

Officersförbundets portal om obligatoriet

5 år till facit (uppdaterad 23.45)

Tre dagar återstår nu innan värnplikten i praktiken går i graven. SvD uppmärksammar idag detta i två artiklar (1, 2). Många inlägg har skrivits på bloggen i ämnet, framförallt under etiketterna värnplikt och personalförsörjning.

Svaret på hur den nya personalförsörjningformen med ett yrkesförsvar fungerar för svensk del får vi inte i höst, vinter eller ens nästa sommar. Det kommer att ta fem år innan organisationen satt sig och tio år innan alla värnpliktsförband är ersatta med anställda och kontrakterade förband. Först om fem år kommer man att kunna börja jämföra kostnader och uppfyllnad av rekryteringsmålen och kvalitet. Som alltid kommer det med facit i hand att vara intressant att se tillbaka på hur debatten gick innan beslutet fattades.


Ersättaren till värnplikten är det ena benet i den nya personalförsörjningen. Den andra lär komma ut på Försvarsmaktens intranät och via andra kanaler inom någon vecka, innan det som HKV uppfattar som semester. Redan nu har uppskattningsvis nästan hälften av personalen i Försvarsmakten gått på semester. Information innan semester för reflektion under semester och beslut därefter är därmed inget som hjälper dem. Det handlar naturligtvis om den nya organisationen (Insatsorganisation 11 - IO 11) där samtliga anställda (soldater, officerare, reservare och ej att förglömma - civilanställda) till i höst måste ha omreglerat sina anställningsavtal till att omfattas av ett utlandstjänstsobligatorium om man ska få ha kvar sitt jobb. Chefsingenjören har redan tjuvstartat i ämnet, så det är bara att hänga på.

Frågan är om årets variant på omreglering av anställningsavtal blir en mycket lindrigare sommaroffensiv än förra årets då de officerare som skulle gå nivåhöjande utbildningar till hösten fick reda på att de var tvungna att skriva under ett nytt anställningsavtal omfattande utlandstjänstgöring inom någon vecka om de skulle fortsätta vara aktuella för utbildning. Eftersom det var mitt i semestern fanns ingen beslutsfattande personal att nå för svar på det enorma antal frågor som ett in blanco-kontrakt resultaterar i. Man kan i alla fall glädja sig att åt att Regeringen nu anmodat Försvarsmakten att fastställa vilken insatsfrekvens som ska gälla för personalen.

Det faller sig helt naturligt att Försvarsmaktens personal ska ha skyldighet att tjänstgöra varhelst landets ledning uppdrar åt Försvarsmakten att lösa uppdrag. Likaledes faller det sig helt naturligt att lön och förmåner utfaller därefter och kompenseras upp jämfört med tidigare anställningsomfattning. Framförallt faller det sig än mer självklart att det kontrakt man skriver på är detaljspecificerat avseende familjestöd, insatsfrekvens, godtagbara tjänstgöringsförhinder o s v. Det är på de sista två styckena det just nu faller kapitalt. Återstår att se om de är klara tills den centrala informationen presenteras.

T ex har Försvarsmakten tidigare ofta påpekat att det är ett familjebeslut att åka på internationell insats, inte upp till den enskilde officeren. Familjebeslutet ersätts nu fullt ut med ett försvarsmaktsbeslut. Vän av ordning tycker då att det faller sig naturligt att Försvarsmakten kompenserar familjerna för detta i form av Hjemmestötte, som i vårt västliga grannland.

Mer i ämnet följer vid senare tillfälle. Det lutar åt att ämnet kommer att debatteras och åtskilligt på bloggar och hemsidor, såväl som på allehanda ställen där Försvarsmakten deltar officiellt under sommaren.

Uppdatering 23.45: Officersförbundets portal om det nya obligatoriet