Reportage från OMLT

SvD innehåller idag ett mycket läsvärt reportage från svensk OMLT i Sheberghan och några av deras strider i Darzab. Striderna betecknades i somras som de mest intensiva strider svenska soldater varit inblandade i sedan Kongo på 60-talet. Försvarsmakten fick utstå en del kritik för att man publicerade en knapphändig information om dessa strider, vilka en av de inblandade betecknade som helvetet på Jorden. Samtidigt kan man inte begära att Försvarsmakten ska redovisa alla detaljer i form av reportage, utan rapporter från fronten blir oftast rätt torra och med rätta så. De ska vara sakliga och Morgonsur ger ett intressant exempel utifrån egna upplevelser. Naturligtvis finns det en gyllene balans och den redovisning som idag görs på Försvarsmaktens sida är rätt bra avvägd för att möta allmänhetens intresse.

Icke desto mindre finns det ett sjävklart intresse för redogörelser såsom de Hildebrandt kan leverera. Det som är intressant i sammanhanget är också den inblandade förbandstypen OMLT, vars uppgift är att stötta afghanska förband med utbildning och råd. I uppgiften ingår också att följa förbanden i strid som mentorer. För den afghanska självkänslan och för att landets säkerhetsstyrkor ska utvecklas är det mycket viktigt att afghanska förband själva får genomgöra uppgifterna, där svenskarna intar en mer tillbakadragen och rådgivande roll. Det är också den vägen man måste vandra om ISAF en dag ska kunna lämna Afghanistan genom att den inhemska styrkorna blivit mogna att själva ta hand om landets säkerhet. OMLT-uppgiften är en av de absolut viktigaste som genomförs av svenska förband i Afghanistan.

Eftersom OMLT hela tiden följer förbanden i strid ökar också riskerna och sannolikheten att hamna i strid. OMLT är den typ av förband som sist kommer att dras tillbaka då alla partier är överens om att Sverige ska fortsätta med en rådgivande roll i flera år framöver. Hittills har svenska förband endast verkat i norra Afghanistan som varit ett lugnare område, men den afghanska 209. kåren som stöttas med svenska OMLT, har varit planerad att rotera ner till södra Afghanistan. För att OMLT-uppgiften ska vara meningsfull måste då de svenska rådgivarna följa med om sådant sker. Är den svenska politiska opinionen beredd på att sådant sker? Den borde vara det, men förmodligen kommer reaktionen som vanligt att vara att "det hade vi ingen aaaanning om".

Intressant är också gruppens användning av flygunderstöd. Afghanska armén saknar i mångt och mycket egna resurser att kunna använda flygunderstöd och måste förlita sig på ISAF-enheter för detta. Det är ett helt korrekt användande, men samtidigt som man konstaterar att det är alldeles för politiskt känsligt att använda svenskt stridsflyg eller svenska enheter för indirekt eld i Afghanistan ifall att civila skadas, går det alldeles utmärkt att använda andra länders resurser av detta slag fastän det fulla ansvaret ligger på svensken som leder in vapeninsatsen. I händelse av vådabekämpning eller skador på tredje part är det svensken som enligt rätten kommer att bära skulden. Reaktionen i Sverige kommer då säkerligen vara samma som ovan beskrivet, "ingen aaaanning". Det gäller att kunna två sina händer. Naturligtvis ska man för den skull inte sluta använda stridsflyg och indirekt eld. De är oersättliga verktyg, precis som beskrivet i Hildebrandts artikel och det är mycket välutbildad personal som genomför uppdraget. Risken är därför minimal att något ska hända, men går ändå inte att bortse från, precis som för all annan verksamhet.

Fler artiklar av Hildebrandts kaliber efterfrågas också. De bidrar till att öka förståelsen för svenska soldaters situation i Afghanistan, oavsett åt vilket håll opinionen går. Att sminka en gris lönar sig sällan.

Läs även Cynisk