Det bästa valet?

Nästan tre veckor har förflutit sedan Sten Tolgfors avgick som försvarsminister den 29 mars. Det är en lång tid utan en ordinarie minister och talet om att Tolgfors avgång var planerad sedan tidigare har ekat allt ihåligare.

Det är därför med stor glädje man idag kan konstatera att Sverige har fått en ny försvarsminister och inte vilken försvarsminister som helst utan förmodligen den mest kvalificerade någonsin. Karin Enström har en utmärkt bakgrund för ämbetet i och med hennes tidigare bana som yrkesofficer i Kustartilleriet/Amfibiekåren, hennes långa politiska erfarenhet, inte minst som ledamot av Försvarsutskottet och ordförande i Försvarsberedningen och nu senaste tiden som ordförande i Utrikesutskottet. Det är en perfekt bredd av kompetenser för posten som försvarsminister och säkerhetspolitiskt ansvarig i Regeringen. Förmodligen är det också denna bakgrund som har gjort Enström ett acceptabelt alternativ för de andra partierna i Alliansen som inte har varit helt nöjda med den nu förda försvarspolitiken. Ett ytterligare plus i kanten och i dagsläget en grundförutsättning är att Enström inte har varit inblandad i Saudiaffären. Detta lär dock ingående granskas av media de kommande dagarna.

Nu stundar ett digert jobb för Enström, nämligen att få verkligheten att överensstämma med de försvarspolitiska målsättningarna. Målet ter sig allt längre bort samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna är dystra och aktiviteten i närområdet ökar. Stora utmaningar stundar sannerligen för försvarsministern.

Liksom sin föregångare Sten Tolgfors har också Karin Enström en blogg. Skillnaden är att Enströms blogg erbjuder möjligheten till kommentarer. Förhoppningsvis behåller Enström sin blogg och möjligheten att kommentera där.


DN, 2, 3, 4, SvD, 2, 3, 4, Aft, SR, SVT, 2, 3, GP

Bloggar: Gyllenhaal, Staffan Danielsson

Frågetecknen kvarstår kring Saudi

Fortfarande återstår många frågetecken kring turerna i Saudihärvan. Det alltid lika läsvärda magasinet Fokus har i gårdagens nummer en mycket läsvärd artikel, Flykten från ansvaret, som bringar klarhet i något av bakgrunden till härvan.


Saudihärvan blir ett otacksamt arv för en ny försvarsminister. Det är nu 16 dagar sedan Sten Tolgfors avgick som försvarsminister och fortfarande har ingen ny försvarsminister utsetts. Denna fråga börjar bli ordentligt pinsam för Regeringen. Är det brist på frivilliga kandidater, brist på lämpliga kandidater eller en allmän oförmåga i Regeringen att komma överens om ett nytt namn?

Måhända är det så att man inväntar en allmän regeringsombildning för att toppa laget, såsom det beskrivits i media. Denna har varit omtalad att ske till hösten och det riksmötets öppnande och att inte ha en ordinarie försvarsminister under hela den tiden skulle vara oerhört märkligt. En annan faktor som kan inverka är framläggandet av vårbudgeten nästa vecka och vad den kan tänkas innehålla avseende försvaret.

Med Moderaterna som tongivande röst i Regeringen, kan man heller inte undvika att ställa frågan – är inte försvaret en viktigare fråga för Nya Moderaterna än så här?

Nog så viktig aspekt i Saudihärvan

Det finns mycket att säga om krigsmaterielexportavtalet med Saudi-Arabien och det är bra att frågan åter är på bordet.

Samtidigt ska man som Klart Skepp! påminner inte glömma bort det ursprungliga avtalet, vilket tittare av TV 4 Nyhetsmorgon även fick sig till livs. Klart Skepp! hänvisar till Wikipedia för att påminna om dåvarande regeringens roll i avtalet med Saudi-Arabien och även Pakistan. Efter Wikipedia frekvent ändras så återpubliceras texten som ett citat här (för noterna ombeds läsare gå till Wikipedia):


"Under sin tid som försvarminister var hon drivande för att Sverige ingick avtal om vapenteknologiskt kunskapsutbyte med Saudiarabien och Pakistan, mot att de köper svensktillverkade vapen. Björklund blev anmäld till konstitutionsutskottet (KU) av de två folkpartistiska riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson och Allan Widman.[2][3] KU beslutade efter genomförd granskning att ingåendet av avtalet inte hade utgjort tillståndspliktig verksamhet enligt lagen om krigsmateriel. Ärendet föranledde därför inget ytterligare uttalande från utskottet. Ledamöterna från v och mp reserverade sig mot beslutet. Avtalet uppmärksammades i medier under FRA-debatten 2008, eftersom det militära samarbetet mellan länderna omfattar signalspaning.[4] Avtalet uppmärksammades återigen när Projekt Simoom, dvs en planerad svenskledd vapenfabrik i Saudiarabien, avslöjades i mars 2012.[5]"


Att man nu även inom Regeringen överväger att införa ett demokratikriterium för vapenexport välkomnas. Man får hoppas att det i framtiden även blir en mer öppen process med större insyn.

SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN, 2, 3, 4, Exp, 2, 3, 4, 5, Aft, SR, 2, SVT, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Nästa anhalt för Jasminrevolutionen?

Protesterna i Bahrain mot landets regering har inte nått samma uppmärksamhet i Sverige som protesterna i andra delar av arabvärlden, trots att de pågått en längre tid. Igår påbörjades dock ett nytt kapitel sedan saudisk militär gått in i Bahrain på inbjudan av landets kung.

I fredags inträffade den proklamerade "Vredens dag" i det auktoritära Saudi-Arabien, men där protesterna hann aldrig ta fart utan möttes hårt och effektivt av säkerhetsstyrkor och kvävdes så att säga i sin linda. Därmed verkar det som om det saudiska kungahusets självförtroende stärkts och man sett sig kunna avvara stöd till sitt lilla grannland i norr. Man har redan hunnit gå hårt fram och det har förekommit dödsoffer på bägge sidor och flera hundra protesterande har skadats.

USA oroas självklart av utvecklingen i Bahrain och Saudi-Arabien. De bägge länderna är liksom Qatar USA:s starkaste militära fästen i Persiska Viken. En utveckling liknande den egyptiska eller libyska i Saudi-Arabien och Bahrain skulle få mycket allvarliga konsekvenser för såväl USA som resten av världen. Området står som bekant för en oersättlig del av världens oljeproduktion. Interna konflikter i dessa områden, framförallt i Saudi-Arabien skulle snabbt kunna få återverkningar på Israel, som är ett kärnvapenland. I Bahrain är majoriteten av befolkningen shiamuslimer, medan den styrande eliten och kungahuset är sunnimuslimer. Det alltså inte helt omöjligt att Iran kan känna viss lockelse att blanda sig i förloppet - direkt eller indirekt.

Just Saudi-Arabiens betydelse för världsekonomin och den amerikanska ekonomin är förmodligen också orsak till världens relativa tysthet kring den våldsamma repression som nu försiggår i länderna söder om Persiska Viken.

Osäkerheten kring utvecklingen kring Persiska Viken kan annars vara en anledning för världssamfundet med USA, NATO och EU i spetsen att inte agera militärt i Libyen. Blir det en mer negativ utveckling i Persiska Viken finns helt enkelt inga resurser kvar att agera med. På Expressens debattsida finns idag en artikel om att Sverige borde delta i en internationell insats i syfte att etablera en flygförbudszon över Libyen. Bestämmer sig EU för att delta i en sådan insats bör det vara en självklarhet för Sverige att ställa upp, även om insatserna är höga som beskrivet i tidigare inlägg. Man måste vara medveten om dessa risker. Däremot känns det mycket tveksamt att svenska politiker skulle våga besluta om en dylik insats, även om Socialdemokraterna nu går ut och ställer sig bakom en insats. Tiden är i högsta grad på väg att rinna ut för oppositionen i Libyen.


Året har minst sagt börjat mörkt för världen och världsekonomins återhämtning.