Att leka affär med skattebetalarnas pengar (uppdatering 20.00)

I spåren av skandalen med Tillväxtverket granskas nu allehanda kvitton och inköp av myndigheter. Senast i raden av granskningsobjekt är statsflyget, det vill säga de Gulfstream IV och 550 affärsjetflygplan som används av Flygvapnet för att skjutsa regering, kungahus och försvarsmaktsledning. I Aftonbladets granskning visar det sig att regeringen och kungahuset reser med gratis sprit till en kostnad av 65 000 kr årligen.

Aftonbladet och Dagens Industri missar dock det mest intressant med statsflygverksamheten, nämligen kostnaden för verksamheten. I Aftonbladets artikel anges kostnaden för statsflyget till 10 800 kr/flygtimme, vilket är den kostnad som Försvarsmakten enligt regleringsbrevet får fakturera Regeringskansliet och kungahuset när dessa nyttjar tjänsten samt att flygplanen nyttjas ca 100 timmar per månad.

Ser man till prisutvecklingen för statsflyget under de senaste åren så är den enligt regleringsbreven som följer:

För 2009: 14 000 kr/h
För 2010: 14 500 kr/h
För 2011: 10 700 kr/h
För 2012: 10 800 kr/h

Man ser ju här att det är en närmast remarkabel kostnadsutveckling som skett. Tydligen sjönk driftskostnaderna med drygt 25 % på bara ett år med tanke på att kostnaden som ska faktureras beställaren också gjorde det. Tidigare stipulerades också i regleringsbrevet att minst 80 % av kostnaderna för de flygtransporter som Försvarsmakten tillhandahåller en beställare ska faktureras beställaren – exklusive statsflyget. Under den nämnda perioden har inte drivmedelskostnaderna sjunkit med 25 % och ej heller lönekostnaderna för besättningarna. Istället kan man konstatera en kostnadsökning avseende driftkostnader inom alla jämförbara områden.

Intressant är dock i sammanhanget att konstatera att under sommaren och hösten 2010 stod Regeringskansliet inför tuffa besparingskrav på 300 miljoner kr påkallade av en majoritet i oppositionen. Detta riskerade då att leda till uppsägningar, nedläggningar av ambassader med mera. Kan det vara så att man såg möjligheten att minska utgifterna något genom att lägga ut kostnaderna på en annan myndighet?


Under 90-talet infördes ett strängare köpare- och säljaresystem inom staten och därmed även inom Försvarsmakten, där man förenklat försöker leka marknadsekonomi på en marknad som inte är fri och närmast är av planekonomiskt slag. Försvarsmakten hyr till exempel sina fastigheter av Fortifikationsverket till påhittade marknadspriser, trots att man själv byggt fastigheterna en gång i tiden och samma sak gäller för andra offentliga aktörer. Dessa interndebiteringar har varit ett pågående diskussionsämne på denna blogg sedan starten eftersom de gör att mycket stora delar av anslagen går runt i ett destruktivt ekorrhjul där de felaktigt blåser upp anslag samtidigt som de genererar kostsam byråkrati. För Försvarsmaktens del har till exempel kostnaderna för fastigheter och i form av byggnader och mark stigit explosionsartat i förhållande till antalet kvarvarande förband sedan systemet infördes och man kan fråga sig hur mycket av den i oansenliga delen av försvarsbudgeten, närmare 2,5 miljarder kr av ett anslag på drygt 40 miljarder kr, som är faktiska kostnader och vad som bara är kreativ ekonomi.

Grundtanken med systemet är inte så dum eftersom tanken är att faktiska kostnader ska blottas och leda till ett sundare ekonomiskt tänkande. Tyvärr fungerar inte systemet så i praktiken och lidande i slutänden blir skattebetalarna. Det finns ingen öppen marknad för militära fastigheter. Den regementschef som säger upp hyreskontrakten på några övertaliga byggnader finner snabbt att kostnaderna för de andra byggnaderna ökat med lika mycket samtidigt som förbandet blivit mer trångbott. Det går inte att hyra ut byggnader på militärt område hur som helst och ej heller kan man som regementschef flytta sitt regemente till billigare lokaler i grannkommunen.

I mitten av 00-talet flyttades Försvarshögskolan, FHS, från tidigare nedgångna lokaler på Valhallavägen där den statliga hyresvärden inte ville genomföra nödvändiga renoveringar utan att det skulle ske till en mycket hög kostnad. Lokalerna hade också börjat bli för stora för det minskande FHS.

Lösningen blev att en annan statlig aktör, Akademiska Hus, erbjöd mark vid KTH och byggde en helt ny byggnad för FHS till ett icke oansenligt pris och därpå följande hyror. FHS krympte dock ytterligare parallellt med Försvarsmakten och började i andra hand hyra ut lokaler till andra intressenter som t ex Utrikespolitiska Institutet. Sparkraven på FHS har dock fortsatt och har nu gått så långt att FHS hamnat på fel sida den gräns där lagen kräver att statliga myndigheters lokalkostnader endast får uppgå till en viss procentandel av myndighetens budget. Sålunda är det inte omöjligt att FHS åter tvingas flytta till nya lokaler som då måste rustas upp och byggas om till stora kostnader. Bland de alternativ som tidigare redovisats är en större utbyggnad av Karlberg, ombyggnad av lagerlokaler i Årsta eller om/tillbyggnad av Södertörns Högskola. Inget av alternativen lär generera samma positiva spin-offeffekter med lokalisering nära andra statsvetenskapliga aktörer, UD, ambassader, Högkvarteret samt inte minst de bostäder Försvarsmakten disponerar. I samma veva redovisade Akademiska Hus en ny rekordvinst om 2 miljarder kr som går tillbaka till staten, då Akademiska Hus liksom de övriga statliga fastighetsförvaltarna har ett avkastningskrav gentemot staten som man nästan uteslutande uppnår på att hyra ut lokaler till övrig statlig verksamhet.


Vad har då detta med statsflyget att göra? Jo, tanken att kostnaderna ska synliggöras och leda till ett sundare ekonomiskt tänk verkar inte omfatta statsflyget. Regeringens och kungahusets pris på 10 800 kr  per flygtimme är ett otroligt förmånligt pris, inte minst med tanke på vilken service som ingår i priset. Jämför man med de priser privata operatörer tar för att tillhandahålla motsvarande tjänster som statsflyget hamnar man på kostnader på runt 80 000 kr per timme så Försvarsmaktens kostnader för att operera statsflyget lär inte ligga lägre. Det innebär att Regeringen och kungahuset flyger med en rabatt på 70 000 kr per timme som istället belastar försvarsbudgeten. Utslaget på ett år är det ungefärligen 12 x 100 x 70 000 kr = 84 miljoner kr som Försvarsmakten får bekosta för Regeringens och Kungahusets färder med statsflyget, eller motsvarande en tredjedel av den budgetförstärkning Regeringen vill ge Försvarsmakten nästa år med anledning av anskaffningen av en ny version av JAS 39E. Jämför man med driftskostnaderna för ett annat av Försvarsmaktens flygplan, nämligen just JAS 39 Gripen så skulle dessa pengar räcka till ca 2000 fler flygtimmar per år, eller en ökning av den årliga flygtiden med 20 %.

Ska man vara trogen transparensen ska i så fall förvarsanslaget minskas med 84 miljoner kr per år och istället apanage och regeringskansliets anslag ökas. Det skulle förmodligen inte gå att motivera för skattebetalarna utan då låter det bättre med en kostnad om 10 700 kr per flygtimme. Ska man vara riktigt trogen köpare/säljaremodellen så är statsflyget typiskt en sådan tjänst som skulle kunna köpas in på marknaden då det inte direkt handlar om kärnverksamhet för Försvarsmakten. Så blev ju till exempel fallet med Försvarsmaktens regionala transportflyg med Saab 340, vilket var ett mycket kostnadseffektivt sätt att transportera personal på tjänsteresor. Nu blir det istället taxi-, flyg-, buss- och tågbolagen samt hyrbilsföretagen som vinner på det hela, samtidigt som Försvarsmaktens förmåga att transportera personal för nationella insatser nedgått.

Det blir snabbt bisarrt när man ska leka affär i offentlig verksamhet och som vanligt är det skattebetalarna som i slutänden blir drabbade genom nedsatt effektivitet i den statliga förvaltningen orsakad av ökade kostnader och byråkrati. Spritnotan då? Ja, den med dess omfattning om 65 000 kr per år är i sammanhanget försumbar. Man kan faktiskt unna hårt arbetande ministrar, tjänstemän och kungligheter med stressade scheman en stunds avkoppling ombord. Kraven på tjänstbarhet lär ändå leda till att det inte blir några excesser.


Aft, DI, SvD, SR

Uppdatering 20.00: En Gulfstream IV tar 29 500 lbs JET A-1 flygbränsle, vilket ungefär motsvarar 16 500 liter. Literpriset hos Shell Aviation på Bromma är 9,40 kr. Det gör att full tank för en av statsflygets Tp 102 / Gulfstream IV kostar ca 155 000 kr.

Normal räckvidd för en Gulfstream IV är i tid 8 timmar + 1 timmes reserv vilket ger ett timpris endast för drivmedlet på drygt 17 200 kr, det vill säga 6400 kr eller 60 % över det pris Regeringen fastställt att Försvarsmakten får fakturera beställaren. Därefter ska tillägg göras för landningsavgifter, personalkostnader, underhåll med mycket mera. Det borde ge en fingervisning om med vilken enorm rabatt regering och kungahus flyger med statsflyget.

Den som vet får gärna fylla i hur det fungerar med skatter för statsflygets bränsle.

Stort symbolvärde

I media och på Försvarsmaktens hemsida kan man idag läsa att kung Carl XVI Gustaf besökt den svenska kontingenten i Afghanistan och invigt Camp Monitor i Shirbirgan.

Man ska inte förneka det stora symbolvärde det har för de svenska soldaterna att kungen besöker dem på plats i Afghanistan. Det innebär ett oerhört stöd för dem att få besök av kungen. "Krigsturismen" bland högre officerare och politiker till de platser i världen där Sverige genomför skarpa insatser skapar annars ofta problem. Stora resurser måste avdelas för skydd och för att informera besökaren, vilket får konsekvenser för den egentliga verksamheten. I många fall är dock besöken ett nödvändigt ont. Våra politiker behöver få se resultatet av politiken på plats där det händer. Det fungerar inte genom de filter som utgörs av media och Högkvarteret. Hade t ex Håkan Juholt spenderat mer tid på de militära förbanden hade han kanske inte fällt kommentarer ang attackinsatser med JAS 39 Gripen som att "vi ska hålla oss till det vi är bra på". När det handlar om hela insatser blir det än allvarligare. 5 år för sent satte slutligen Lars Ohly sin fot i Afghanistan. Att det sedan inte ändrade hans inställning till insatsen spelar mindre roll. Det viktiga är att hans åsikt nu är mer underbyggd.

Det är också skönt att för en gångs skull se att man tagit OPSEC på allvar och först i efterhand offentliggjort besöket. Förmodligen fick inte heller Expressens hovreporter vara med och fråga hur drottningen mår.


Exp, Aft, SvD, DN

Kungahuset växer

På Aftonbladet läser jag att prins Carl Philip kan tänka sig att delta i en militär utlandsinsats och att söndagens två stupade har tagit honom hårt. Prinsen är den ende yngre medlemmen i kungahuset med en fullständig militär utbildning. Att kungahuset visar sitt intresse för de svenska militära insatserna betyder otroligt mycket för dem som deltar i insatserna. Kronprinsessan Victorias besök i Afghanistan vid nyår tillsammans med fästmannen Daniel var enormt uppskattat och jag måste säga att kungahuset verkligen växt i mina ögon den senaste tiden. Måhända att kungahusets roll i dagens Sverige endast är ceremoniell, med det utgör ändå en punkt för många att samlas runt och har ett mycket högt symbolvärde.

Jag skulle gärna se att prins Carl Philip bereddes möjlighet att genomföra en utlandsinsats. Dock tror jag inte Afghanistan skulle vara det lämpligaste. Hans närvaro skulle förstärka hotbilden mot den svenska kontingenten enormt om den blev känd, eller ens misstänktes. Däremot skulle ett deltagande i insatsen i Adenviken i mina ögon vara utmärkt för honom. Låt hoppas att det går att ordna.

JAS - om användaren själv får välja?

Vid jul lämnades det brasilianska flygvapnet in sin utvärdering av deltagarna i landets kommande stridsflygplansaffär, vilket under Trettonhelgen kommit ut även i svenska media. Föga förvånande vill det brasilianska flygvapnet helst att landet ska köpa Gripen, varvid Saab idag tog ett glädjeskutt på ca 5% på Stockholmsbörsen. Anledningen till att Gripen rekommenderas är dels dess användbarhet, men också flygplanets oerhört fördelaktiga kostnad jämfört med konkurrenterna. Både den amerikanska Super Hornet och franska Rafale är tvåmotoriga flygplan med mycket stor bränsletörst medan Gripen är enmotorigt och där Saab i den nya versionen t o m lyckats minska bränsleförbrukningen samtidigt som effekten ökat. En motor kontra två innebär också betydligt minskade underhållskostnader. Även inköpskostnaden talar till Gripens fördel, då priset på Rafale är uppåt två ggr högre än Gripens och franska Dassault hittills har varit mycket ovilligt att sänka priset. Vissa källor talar t o m om att Rafale av det brasilianska flygvapnet givits betyget "not applicable". Värt att notera är också att Gripen två ggr tidigare vunnit det brasilianska flygvapnets utvärderingar med höga betyg, men affärerna har tyvärr skjutits upp av p g a den brasilianska ekonomin.

Även den brasilianska flygindustrin, förordar starkt Gripen (Google translated). USA är ytterst ovilligt att dela med sig av amerikansk teknologi, än mindre att låta någon annan nation vidareutveckla de egna flygplanen. Vad gäller Rafale är situationen snarlik. Rafale är en färdig produkt, vilket inte bara den brasilianska flygindustrin, påpekat, utan det har även påpekats från franskt håll. Den brasilianska flygindustrin söker en strategisk partner, som man vill lära av för att införskaffa kunskapen att kunna bygga egna avancerade stridsflygplan med överljudsprestanda. Det är framförallt den sydamerikanska marknaden som lockar eftersom många av de sydamerikanska länderna inom något årtionde ska omsätta en hel del stridsflygplan och Brasilien utgör kontinentens stormakt. Väljs Super Hornet eller Rafale kommer det i stort sett endast att vara tal om licenstillverkning och därmed ingen uveckling av den inhemska flygindustrin.

Som bekant avgörs oftast inte vapenaffärer av den här magnituden efter vad användarna tycker. Det är bara att jämföra med hkp 14 i Sverige. Österrike var en helt klar affär för Gripen tills några timmar innan affären offentliggjordes då det helt plötsligt var Eurofighter som stod som segrare. Greven Mensdorff-Pouilly, förmodligen känd från Kalla Faktas granskning av Saabs Tjeckienaffärer, hade sina fingrar långt ner i även denna syltburk och Österrike har idag ett stridsflygplan som man knappt har råd att flyga och knappt har några vapen till och dessutom saknar luftrum att öva i. Vad som då talar för Saab är att en brasiliansk parlamentsledamot lämnat in en petition (Google translated) underskriven av 40% av ledamöterna i underhuset om att det politiska beslutet ska tas efter de militära och industriella rekommendationerna och inte utifrån eventuella politiska hänsyn.

En faktor som anförts mot Gripen är bl a att flygplanet inte finns i någon marin variant för hangarfartygsbasering, vilket Super Hornet och Rafale gör. Det som inte omnämns då är att såväl Super Hornet och Rafale är för tunga för att kunna opereras på det brasilianska hangarfartyget. Saab lär också titta på en hangarfartygsvariant eftersom även Indien visat intresse för en sådan.

Det har också talats om att amerikanska påtryckningar skulle göra det omöjligt att sälja Gripen genom att man stoppar leverans av de amerikanska komponenterna i flygplanet, men situationen ser idag mycket bättre ut än på 70-talet när Viggenexporten till Indien råkade ut för detta. USA importerar idag vitala delar till motorerna till sina F-18 från Sverige, samt en hel del mikroteknologi som betecknas som vital för F-22 och F-35. För ett land som söker oberoende av en stormakt, t ex USA eller Frankrike, såsom Brasilien och Indien, är Gripen ett bra medelval då flygplan kan köpas med vilka vapen som helst. Såväl USA som Frankrike har flera gånger stoppat export till länder som man kommit på kant med.

Som vanligt lär det bli politiken som avgör. Den franska inställningen och de starka banden mellan Frankrike och Brasilien avseende militära materiel är väl känd. Den franske försvarsministern uttryckte idag hånfullt att ett köp av JAS var att jämställa med att köpa en Volvo istället för en Ferrari. Det tål ju att läggas märke till att han inte valde en fransk bil. Samtidigt kan man ägna både en och annan tanke åt att hittills har inget annat land valt att köpa Rafale än just Frankrike. Det närmaste man varit en affär har hittills varit med Libyen. För svensk del blir det intressant att se effekterna av kungaparets förestående resa till Brasilien. Att ha en drottning med rötter i Brasilien är inte direkt en nackdel.

En affär med Brasilien vore mycket bra för svensk del. Saab behöver en långsiktig partner och en ny marknad eftersom utsikterna är oerhört klena för att ensam få utveckla ett nytt flygplan för svensk del . Lyckas SaaB även med en affär i Indien ser framtiden rätt ljus ut för en svensk flygindustri. Flygvapnet kommer inom en tioårsperiod att behöva modifiera sina JAS 39C/D. Blir det en affär med Brasilien och/eller Indien, blir det med all säkerhet en JAS 39E/F. Alternativet är annars en stor egen investering, eller att se Saab som historia och satsa på en fullständig nyanskaffning. Inget av alternativen lär bli billigare.

Ett vällovligt initiativ!

Jag har tidigare efterlyst ett starkare öppet stöd för den svenska internationella militära insatserna hos Regeringen och Hovet, genom att besöka soldaterna vid de tillfällen då det känns som tyngst att vara hemifrån, exempelvis vid jul.

Mil.se publicerade just en artikel om att HKH Kronprinsessan med fästman besökt FS 18 under dagen och gårdagen, vilket media snabbt snappade upp. Ett bra initiativ av Hovet!

Jag uppskattar också den goda smaken att först i efterhand publicera nyheten om besöket, vilket kanske vissa medlemmar av Regeringen kan lära av. Kungligheter och regering är oerhört högt värderade mål för motståndaren och sätter inte bara sig själva i fara om besöket offentliggörs i förväg utan även eskorten och framförallt tredje man. Motståndaren har upprepade gånger visat att han inte tar någon som helst hänsyn till om civila stryker med, snarare tvärtom. Varken en förlust av personer med VVIP-status eller dödade civila stärker ISAF:s ställning i Afghanistan.

Hovet har definitivt tagit ett steg i rätt riktning. Samtidigt vill jag påminna alla er andra om att inte sluta kommunicera med era bekanta och anhöriga på insats. En liten textrad eller samtal, oavsett om forum är e-mail, facebook eller telefon betyder så otroligt mycket.

DN, SvD, SvD:s ledarblogg, Aftonbladet, Expressen, Expressens opinionsblogg, TV 4, SVT, VK, HD

Kungligt föregångsmannaskap (uppdaterad 4/1 17.15)

Få ifrågasätter vikten i modernt ledarskap av att man som chef visar sitt föregångsmannaskap för sina underlydande, att man uppmärksammar dem i svåra stunder och att man "ser" individen. Var och en ska känna en personlig relation till sin förman. Föregångsmannaskapet innebär också att man ska dela de bördor de underlidande har och deras situation. Att chefen gör samma sak som sina underlydande bidrar till en god moral. Allt detta är väl känt och efterlevs oftast bland landets officerare.

Sedan finns det ett antal karaktärer, ofta ovanför den egna nivån, som betyder lite extra mycket och som man omedvetet anstränger sig lite mer för. Att bli "sedd" av dessa formella, men ofta även informella ledare, betyder ännu lite mer för dem på lägre nivåer. Som exempel på de mer informella kan nämnas chefen för första bosnienbataljonen, Ulf Henricsson, vars status Morgonsur säkert kan vittna om. Som exempel på de mer formella kan nämnas försvarsminister, regeringschefer, samt just statsöverhuvuden.

Jag tror inte jag är ensam om att sakna ett kungligt deltagande, mer eller mindre aktivt, i de svenska militära utlandsinsatserna. Såväl Hans Majestät Konungen, som Hennes Kungliga Höghet kronprinsessan har för flera år sedan besökt Kosovo.

Jämför man med andra oss närstående nationer ser man ett stort kungligt deltagande i ländernas militära operationer, oftast i form av att just besöka och moraliskt stötta soldaterna på plats. Senast i september besökte den norske kronprinsen Haakon de norska soldaterna i Afghanistan för att på plats informera sig om läget. Storbritannien har förmodligen den starkaste traditionen i modern tid av kungligt militärt deltagande. Prins Andrew deltog som helikopterpilot i Falklandskriget under sin 21 år långa militära karriär. Brodern prins Charles besökte tidigare brittiska förband i Irak och nu senast deltog som bekant prins Harry i Afghanistan som forward air controller. Även H M Konungens far, prins Gustaf Adolf, var flera gånger på frontbesök och statsuppdrag i Finland under Fortsättningskriget.

Till önskelistan för nästa ligger alltså att det svenska kungahuset mer aktivt uppmärksammar de svenska internationella militära insatserna, allra helst på plats. Precis som en av bloggens kommentatorer förslog härom veckan, skulle det vara utmärkt lämpligt att H K H prins Carl Philip med sin marina grund- och officersutbildning, deltar i nästa marina insats i vattnen utanför Somalia. Precis som gästskribenten Borneo också flera gånger föreslagit, skulle det vara av mycket högt symbolvärde att medaljceremonierna för hemkomna utlandsförband förrättades på Yttre Borggården i samband med vaktavlösning, samt att medaljerna delas ut av någon ur den kungliga familjen. Ovanstående skulle höja insatsernas status i såväl allmänhetens som deltagarnas ögon.


Jag blev förstås inte ett dugg förvånad över att varken soldaterna i Kosovo eller Afghanistan fick ministerbesök under julen. Hur kul är egentligen en jul i Afghanistan?


Naturligtvis lovvärt, men kanske inte så oväntat att kungafamiljen startar ett barnforum. Kanske är det så att man kan göra ännu mer för Sverige, i tiden?

Aftonbladet, 2
SvD
DN
Expressen, Kungens jultal
Sydsvenskan



Uppdatering 4/1 17.15: Mil.se publicerade just en artikel om att HKH Kronprinsessan med fästman besökt FS 18 under dagen och gårdagen, vilket media snabbt snappade upp. Ett bra initiativ av Hovet!

Jag uppskattar också den goda smaken att först i efterhand publicera nyheten om besöket, vilket kanske vissa medlemmar av Regeringen kan lära av. Kungligheter och regering är oerhört högt värderade mål för motståndaren och sätter inte bara sig själva i fara om besöket offentliggörs i förväg utan även eskorten och framförallt tredje man. Motståndaren har upprepade gånger visat att han inte tar någon som helst hänsyn till om civila stryker med, snarare tvärtom. Varken en förlust av personer med VVIP-status eller dödade civila stärker ISAF:s ställning i Afghanistan.