Kalla fötter i kalla kriget

F d ÖB Bengt Gustafsson gästbloggar hos Försvar & Säkerhet om sin forskning kring det hemliga svenska NATO-samarbetet som kom till en vändpunkt 1984, då mycket av dokumenten förstördes och nya amiraler och generaler inte längre informerades av ÖB. Gustafsson funderar kring huruvida detta inte var ett resultat av att Sovjetunionen dragit åt tumskruvarna mot den nya svenska Palmeregeringen att markera mot USA, samtidigt som Palme skulle ha blivit oroad över det växande antalet officerare som kände till planeringen.

Gustafssons forskning går därmed på samma linje som Robert Dalsjös Lifeline lost, i vilken beskrivs hur den tidigare regeringen Palme på 70-talet ej meddelade den nya borgerliga regeringen om livlinan västerut, varvid denna regering bedrev den säkerhetspolitik man trodde var gällande. Det hade varit ett socialdemokratiskt självmord att meddela detta faktum till den borgerliga regeringen som hade kunnat utnyttja informationen till att sopa Palmes socialdemokrati av banan. Kanske växte den oro Gustafsson beskriver fram redan då? Allt stod att förlora med att bli avslöjade med en politisk linje som var diametralt motsatt till den starka linje man officiellt stod för.

De enda som var förda bakom ljuset var den svenska befolkningen, när bägge stormaktsblocken var väl medvetna om vad som försiggick. Sverige utgjorde under det kalla kriget halva den europeiska fronten från Barents Hav till Medelhavet mellan NATO och Warzawapakten. I händelse av ett tredje världskrig i Europa är det svårt att se att man skulle acceptera att halva spelplanen var off-limits. Det fanns då all anledning för såväl NATO, WP som Sverige att redan i fredstid genomföra långtgående förberedelser för det fall alla utgick ifrån, nämligen att Sverige skulle stödja NATO.


Visst är det väl en ödets nyck i så fall att vi i dagens i Sverige, där solidaritetsförsklaringen ska utgöra en hörnsten i vår säkerhetspolitik samtidigt utifrån ett missuppfattat arv inte har tillåtit oss göra förberedelser för att ta emot utländsk militär hjälp, när sanningen egentligen är att vi historiskt hade mycket långt gångna förberedelser, men officiellt var alliansfria med uttalad avsikt att vara neutrala i händelse av krig i närområdet?


Tweet