Och så var det helikoptrar igen

SvD spelar nu ut Försvarsmakten mot Försvarets Materielverk när det gäller Hkp 10B. I mitten placerar sig försvarsministern som påstår att han inte informerats om någonting.

Frågan det gäller är anpassningen av Hkp 10B till uppgiften i Afghanistan. FM:s version kan man läsa på mil.se och det är egentligen inga konstigheter med den. Jag kan egentligen bara anmärka på två saker.

1) Hur ska man kunna klara två års insats med endast tre helikoptrar där man ska kunna flyga två st samtidigt? Ponera att helikopterns tillgänglighet är 75 % av tiden (med tanke på den hårda miljön i Afghanistan är det verkligen ett önsketänkande). För att lösa uppgiften använder man sig av två helikoptrar (en rote på fackspråk), en som agerar medevac och en som eskorterar. Samma stridsteknik används av så gott som alla länder, så det är inget speciellt svenskt krav. Då får vi alltså en tillgänglighet på helikopterroten som är avsevärt lägre än 75 %. Slänger man då in en tredje helikopter i reserv stiger naturligtvis tillgängligheten något, men den har ändå en mycket bra bit kvar till 100 % . Kravet på Medevac/Casevac kommer ju som bekant att föreligga dygnet runt. Av någon anledning följer inte motståndarsidan i Afghanistan EU:s arbetstidslagstiftning med 13 h vila per dygn, förmodligen för att de är EU-motståndare... Med andra finns det ingen större möjlighet att med 3 svenska helikoptrar hålla dygnet runt-beredskap.

Och om alla tre existerande helikoptrar är på insats, vad ska då de besättningar som inte är på insats just då, öva sig på? Därför byggs modifieras ytterligare ett antal Hkp 10, men inte till samma standard som de som är aktuella för Afghanistan.

2) Profilen med verkanshelikopter och eskorterande helikopter är välkänd sedan många, många år för den som bekrymrat sig om att studera lite i ämnet. Ändå var det uppenbarligen inget man funderade på inför NBG... (Nästa NBG får i dagsläget med sig Hkp 15 i brist på annan helikopter. Frågan är bara vilka uppgifter man har tänkt sig att lösa med Hkp 15 i NBG. Medevac-förmågan är obefintlig, Casevac ett stort kanske. Spaningsuppgifter och mindre persontransporter kan den dock lösa. Inte första gången materiel först köpts in till Försvarsmakten och därefter har man börjat fundera på vad den kan användas till)
Återigen, det är ingen ambulanshelikopter som ska opereras av Gävleborgs landsting för trafikolyckor på E 4:an. Det är en helikopter som ska verka i krigsmiljö, där huvudscenariot är att den som ska hämtas skadats av fientlig eld. Som pansarofficer lär man sig rätt snart att inte åka dit där en av de egna vagnar just blivit utskjuten eftersom fienden kan verka med sin eld just där. Det är just dit en medevac/casevac-helikopter ska åka, därav de högt ställda kraven på materiel och personal.

FMV har inte presenterat någon egen version på sin hemsida. Däremot kan man på SvD läsa några av FMV:s svar. Överhuvudtaget slås man ju som vanligt över vilken fullständig oenighet det råder om hur helikoptrarna ska vara utrustade och vilka uppgifter som ska lösas. Det är dock inget specifikt för Hkp 10B utan vanligt förekommande inom många materielsystem. Saken blir ju inte bättre av att det finns vakanser på platserna som materielsystemansvarig i Högkvarteret, d v s den person som närmast ska samverka med FMV om just inköp av specifik materiel. Det lär ju inte bli fler MSA när nu HKV åter ska bantas. Framtiden är ljus!

SvD påstår även att Statens Haverikommission inte ställer några krav på "svart låda" i helikoptrarna, vilket Försvarsmakten hävdar. Det är bara att läsa haverirapporterna från de senaste tio årens 6 haverier med 14 döda. Om jag minns rätt finns i samtliga rapporter en rekommendation till Försvarsmakten att installera "svarta lådor" och den blir bara starkare för varje rapport.


Försvarsminister ställer sig som sagt frågandes till alltihopa. Faktum kvarstår att försvarsministern haft frågan på sitt bord sedan han tillträdde och han har haft alla möjligheter i världen att utöva påtryckningar tidigare.
Under s-regeringens tid hade Försvarsdepartementet rykte om sig att vara broilerskola för unga som skulle skolas in i politiken eftersom de ansågs kunna göra minst skada där. Kanske kan det förklara vissa av de resultat vi ser i dagens försvar?
Omger sig även den nuvarande försvarsministern med dåliga rådgivare eller svarar de helt enkelt bara "rätt"?

Helt klart är det dags att utkräva mer ansvar och det gäller inte bara inom helikoptercirkusen. När materielproblemet är avklarat kommer så nästa problem att dyka upp med rekrytering av besättningar. Det är rätt många piloter som är missnöjda med sina arbetsgivares inställning sedan Försvarsmakten de senaste tio åren varit helt ovillig att förhandla om deras löner, vilket lett till en reallöneminskning. Att få piloterna och övrig personal att ställa upp lär bli nästa nöt att knäcka. I dagsläget klarar man som bekant inte ens att rekrytera läkare i tillräcklig omfattning.

Helikoptrar i Afghanistan till våren 2011? Jag är skeptisk, men ändå hoppfull.


Läs gärna de andra inläggen om helikoptrar.

Hur är det med värdegrunden?

TV 4 Nyheterna tog igår upp att den kadett Försvarsmakten tidigare velat avskilja från officersutbildningen på Militärhögskolan Karlberg p g a felaktig värdegrund, nu vunnit ett överklagande i Statens Överklagandenämnd. Då Försvarsmakten inte hade möjlighet att avskilja kadetten p g a svensk lagstiftning (sedan de militära skolorna började lyda under högskoleförordningen har det skett vissa förändring som man inte förutsåg innan den militära skolreformen), försökte man få kadetten att sluta genom att dra in kadettens bostad, förmåner och uniform, varvid man trodde det skulle bli praktiskt omöjligt för kadetten att delta i undervisningen. Kadetten överklagade detta beslut och vann som sagt överklagandet. MHS K måste nu fortsätta utbilda kadetten, men han kommer dock inte att anställas. (Saken diskuterades också i morse på Nyhetsmorgon av stf skolchefen och Johanne Hildebrandt)

Jag kommer inte att uttala mig i frågan om kadettens åsikter och vad som föranledde skolans beslut eftersom jag inte är ett dugg insatt i ämnet mer än vad som sagts i media. Däremot tycker jag att begreppet värdegrund i kombination med Försvarsmakten är rätt intressant.


Det har nu gått några år sedan företaget Bikupan kontrakterades av Försvarsmakten för över 100 milj kr att undersöka värdegrunden bland Försvarsmaktens anställda och hjälpa till att påverka den åt "rätt håll" inför omställningen till det nya "insatta Insatsförsvaret". Samtidigt lanserades kampanjen ÖRA - Öppenhet, Resultat och Ansvar.

Försvarsmaktsanställda fick svara på rätt massiva enkäter om vad man tyckte i olika frågor. Reaktionen på enkäterna bland de anställd var inte direkt positiv. Många talade om åsiktsregistrering. På ett förband gick det så långt att förbandschefen talade om för sina anställda vad de skulle svara på enkäten. Resultaten av enkäterna finns nu tillgängliga för allmänheten på Bikupans hemsida.

Morgonsur har tidigare skrivit om värdegrunder, men hans senaste inlägg och analys finner jag mycket intressant och helt klart läsvärd. (Passa även på att läsa om hans erfarenheter från Stupni Do)

ÖRA är fortfarande en het potatis i Försvarsmakten, där nu många funderar på hur det egentligen står till med öppenheten, respekten och ansvaret framförallt i HKV efter all personalturbulens med IO 14, märkliga turer runt helikopter- och ledningssysteminköp och en del annat.

Den nya Ententen

De som regelbundet läser mina bloggkollegor som listas i högerspalten, har säkert hunnit läsa en del om att det franska landstigningsfartyget Mistral nu gästar St Petersburg för att ryska flottan ska få stifta närmare bekantskap.

Tidigare i år offentliggjorde Ryssland avsikten att under de närmaste åren anskaffa uppåt fem st nya hangarfartyg av större modell än det nuvarande och problemtyngda Admiral Kuznetsov. Under sommaren började man också tala om att anskaffa ett antal franska landstigningsfartyg av Mistral-klassen. Avsikten har sedan dess varit att köpa ett och sedan licenstillverka resten. Man anser det vara av yttersta vikt att det första köps in snabbt eftersom man inte har råd att vänta på att egna fartyg av samma slag utvecklas (beräknat ca 6-7 år, men dylika företag brukar lätt dra över tiden).

Reportage i rysk tv om Mistral

I Ryssland har ett inköp av Mistral redan fått ett parlamentariskt godkännande. I Frankrike har man närmast hoppat jämfota av glädje över det ryska intresset. Varvet i St Nazaire som bygger Mistral kommer snart att drabbas av arbetsbrist och en försäljning till Ryssland skulle trygga jobben ett tag framöver. En affär har dock ännu inte godkänts från fransk sida, men president Sarkozy har gett sitt godkännande att inleda förhandlingar. Mistrals närvaro i St Petersburg torde dock tala sitt eget tydliga språk om inriktningen.

Om affären går i lås blir det för Ryssland första gången man har ett fartyg som både kan genomföra landstigningsoperationer och dessutom utgöra bas för helikopteroperationer. Tidigare har ryska flottans landstigningsfartyg inte haft någon helikopterförmåga och den största fartygsklassen, som var ett av det svenska invasionsförsvarets primärmål, Ivan Rogov, har endast ca halva Mistrals deplacement. Ropucha, Alligator, Polnocny och Pomornik som säkert är bekanta från invasionsförsvarets dagar, är dvärgar i jämförelse med Mistral.

Den ryska marinchefen motiverar en anskaffning med att med ett Mistral kan man på 40 min landsätta samma styrka som det tog 26 h att landsätta under Georgienkriget. Det är tveklöst så att man har dragit en rad erfarenheter från Georgienkriget som man nu försöker åtgärda.

För Sverige är ett ryskt köp av Mistral mycket dåliga nyheter. Den svenska försvarsförmågan och hela hotbilden har sedan 90-talets mitt baserats på framförallt en enda sak - att Ryssland saknar överskeppningsförmåga i Östersjön. Den tidigare mycket omfattande landstigningsdelen av Östersjöflottan rostade under 90-talet sönder i sina hamnar och sedan drygt tio år saknar Ryssland reell landstigningsförmåga i Östersjön.
Därför var det åtskilliga som fick hicka när det visade sig att Ryssland ombaserade stora delar av sin landstigningsförmåga från Svarta Havet till Östersjön under övningen Zapad tidigare i höst, trots att relationerna med Georgien just då var de sämsta sedan kriget 2008.

Landstigningsfartyg av den typ som Mistral utgör har ingen användning i defensiva operationer, utan är ett i högsta grad offensivt instrument att användas för maktprojektion. Mistral kan för med sig personal och materiel väl motsvarande och överstigande en av de 8 manöverbataljoner som Försvarsmaktens markstridskrafter nu ska omorganiseras till. För såväl Sverige/Östersjöländerna som Georgien och Ukraina är det läge att fundera över framtiden, då ryska Mistral sannolikt baseras i Östersjön och Svarta Havet. Det är i så fall för svensk del också i högsta grad över den säkerhetsgaranti Sverige sedan något år uttalat för grannländerna. Redan nu uttrycker såväl Georgien som flera av de baltiska staterna sin oro över ett ryskt köp av Mistral, medan saken i Sverige gått helt obemärkt förbi.

Frågan återstår ändå vad Ryssland ska använda Mistral till och varför det är så bråttom med en anskaffning att fartyget ska anskaffas under det närmaste året. Ryssland signalerar nu kraftfullt med sina intentioner att bygga nya hangarfartyg och landstigningsfartyg att man vill vara en kraft att räkna med. Ej heller verkar pengar längre vara ett problem. Sedan tidigare har man deklarerat en avsikt att omsätta i princip all materiel hos frontförbanden till 2020 och nu talar man, utöver hangarfartygen, om köp av 5 st Mistral à ca 5 mdr kr per st.


Samtidigt är det intressant att notera de ytterligare närmare banden mellan Frankrike och Ryssland, där Frankrike utöver Mistralaffären även lovat att bistå med kompetens vid rysk helikopterutveckling. Frankrike har också blivit en av de starkaste förespråkarna för den för svenskar numera välbekanta gasledningen North Streams sydliga tvilling, South Stream. Frankrikes agerande i medlingen i samband med Georgienkriget kommer också i en högst ny dager. I Ryssland och Frankrike talar man nu om ett frankrikeår, respektive ett rysslandsår och nu i dagarna besökte premiärminister (jag var nära att skriva president...) Putin Paris, där Mistral och South Stream var några av toppnumren. I ryska media jämförs Putins besök med Peter den Stores "stora ambassad", vilken förde med sig en del elände för Sverige på sin tid.

Kanske ser vi nu en ny Entente formas, där nu Tyskland med sitt behov av North Stream utgör det tredje benet.


Gyllenhaal, 2, 3, 4
Chefsingenjören
Sverige och Världen
Mistral i genomskärning (RIA Novosti)
Världen idag, 2, 3 (Det kan tyckas lite lustigt att en av Sveriges kristna tidningar faktiskt är den som är mest uppdaterad på säkerhetspolitiken i Östersjöområdet, men så är det)
Mer et Marine


Uppdatering 1/12 21.30: Bo Pellnäs skriver på SvD Brännpunkt om Frankrikes flirt med Ryssland och björnens nyvunna aptit på landstigningsfartyg.

Uppdatering 2/12 08.00: Mikael Nilsson skriver också han på Brännpunkt om solidaritetsdeklarationen. Han pekar på samma problem som jag tidigare pekat på. Det finns ingen reell möjlighet för Sverige att lämna något militärt stöd till våra grannländer eftersom det inte finns några resurser att avvara. Ett krig som drabbar något av våra grannländer kommer även att beröra Sverige och tvinga oss att prioritera det nationella försvaret framför stöd.

Stödsystemskomik

Har man läst kommentarerna slaviskt här och hos Chefsingenjören har man säkert denna parodi på Der Untergang, men jag länkar den i alla fall så att ingen ska missa den.





Med tanke på hur mycket stöd alla nya stödsystem egentligen utgör för försvarsmaktsanställda, kan man fundera på om det inte ligger viss sanning i det som sägs i filmklippet.

Gästinlägg: Rekrytera, utbilda, utnyttja... och sen då?

En liten jämförelse

Det har vid några tillfällen gjorts likheter mellan materielsystem och personal dito. ”Det vore bättre att vara en stridsvagn än en människa för då skulle man skötas och vårdas efter ett noga uppgjort program för att säkerställa säker drift”.

Skulle FM hantera sin personal på samma sätt som FM hanterar sin materiel och sina anläggningar så borde utfallet följaktligen vara betydligt bättre för människorna i systemen.

Alla system FM använder har en utvecklings och driftsättningsfas, det kostar mycket pengar. Att sedan ha ett system igång under många år innebär kontinuerliga utgifter. När systemet sedan ska avvecklas så kostar det också stora summor. Skrotning på ett korrekt sätt, återställning av miljö, fylla igen bergrum m.m., allt kostar pengar men måste genomföras. Hur skulle det se ut om FM bara ställde ut ett antal uttjänta lastbilar vid vägrenen för att låta en kommun ta hand om skrotet?

Det mänskliga kapitalet, FM personal, är också ett system. Då är min fråga:
- Var är pengarna till avveckling och återställning av humankapitalet? Efter utryckning så ställs den före detta soldaten bokstavligen vid vägrenen för att, i bästa fall, bli omhändertagen av andra instanser.


Bättring i sikte

Visserligen finns det omställningsprogram för militär personal som väljer att sluta, vi har trygghetsstiftelsen och vi har karriärväxlingsprogram. Men för den som gjort utlandstjänst och därefter muckar finns egentligen ingenting mer än ett telefonnummer i fickan med uppmaningen ”Ring om Du vill nå´t” samt en inbjudan till en återträff efter några månader. I och med FS17 återkomst så har det dock börjat röra på sig i positiv riktning, en förändrad och bättre attityd kan märkas. Misstagen från Bosnienmissionerna m.m. ska inte göras om.

Men det är långt kvar. Vi behöver ett veterancenter av samma typ som nu Norge har öppnat i Kongsvinger. Det finns en utmärkt veteranutredning att ta avstamp ifrån och det finns flera ideella organisationer vilka vill hjälpa till. Så vad väntar vi på?

Kan vi lägga 900 miljoner i rekrytering och annonsering de närmaste tre åren borde vi kunna lägga lika mycket på återställningsinsatserna. FM gamla, icke uttalade personalpolitik att ”Du är ingenting värd när Du inte längre är produktiv, du ska bara försvinna så tyst som och obemärkt som möjligt”, måste förändras i grunden.

Detta är en ledningsfråga,


Borneo

Cirkus Helikopter

Cirkusen runt svenska helikoptrar till Afghanistan har fortsatt under veckan. Även om debatten börjat anta mer sansade former förekommer det fortfarande de som tror att svenska helikoptrar i Afghanistan är reserverade för och prioriterar svenskar.

F d chefen för helikopterflottiljen och numera C Prod, brigadgeneralen Michael Bydén, har på sistone fått klä skott för den ytterst pinsamma bristen på helikoptrar. Problemen ligger dock betydligt högre upp i organisationen än så. Försvarsministern har t ex ända sedan han tillträdde sensommaren 2007 haft frågan på sitt bord. Ändå är det först nu han har börjat agera i frågan.

Hkp 4 har mer och mer hamnat på tapeten den senaste veckan och Patria Helicopters som ansvarar för förvaringen av helikoptrarna (även slutmontör för de svenska NH 90/Hkp 14) har gett en helt annan version av kostnaderna för att återinsätta Hkp 4 i drift igen, än vad Försvarsmakten uppger. Jag tror dock inte att Patria tagit upp kostnaderna för att återinflyga personalen igen.

Utöver Hkp 4 finns det minst tre andra spår som alla pekar på insatsmöjlighet i Afghanistan ca våren 2011. Det första är Hkp 10B, men med tanke på tidigare förseningar känns det som något osäkert.

Det andra spåret är den franska EC 725, en vidareutvecklad version av AS.332 Super Puma som Hkp 10 hette i Frankrike. Det är en mycket avancerad helikopter som redan använts av Frankrike i Afghanistan och som av förståeliga skäl påminner mycket om Super Puma och därmed inte ställer "så stora" krav på utbildning av svenska piloter. Nackdelarna är dock flera. Frankrike har endast köpt maskinen i 14 exemplar. Därutöver har några andra länder köpt den och den är under tillverkning för dem. Går någon av dessa länder med på att Sverige kapar deras tillverkningslina och vad kostar det? Kan Frankrike avvara några av sina 8+6 helikoptrar för inflygning och leasing till Sverige?
Som med de flesta nya flygetyg har den dragits med en rad barnsjukdomar (liksom den ursprungliga Hkp 10 vid inköpet, även om få minns det).
Sist, men inte minst är EC 725 som med de flesta andra franska materielsystem mycket dyr, ca 300 milj kr/st, vilket är mer än vad både JAS 39 Gripen och Hkp 14/NH 90 kostar.

En annan lösning som jag tidigare förespråkat har nu börjat undersökas. USA har nämligen fått korn på det svenska dilemmat och har börjat erbjuda olika versioner av Blackhawkfamiljen till lägre priser än t ex EC 725 (beroende på version är priset i grunden ca 1/3 av priset för EC 725). Fördelarna med detta system är naturligtvis att det är otroligt spritt och valanvänt. Uppgraderings- och utrustningpotentialen är därför enorm på samma sätt som hos flygplanet F-16. Det går också att dra logistiska fördelar i Afghanistan, då USA av naturliga skäl redan opererar en mängd Blackhawks i landet. Helikoptern är också från början byggd för strid, med erfarenheter inbakade från t ex CH-46 (Hkp 4) och UH-1 (Hkp 3 och 11).
"Afghanistan" som ändamål vid inköp av amerikansk materiel brukar öppna de flesta dörrar och dessutom sänka priset, vilket Sverige redan provat när det gäller annan materiel.
Den största nackdelen är dock att det blir ett nytt helikoptersystem, vilket innebär en rad nackdelar med utbildning av personal, men liksom med tillgänglighet och pris är ordet "Afghanistan" en rejäl dörröppnare.

En av de stora fördelarna som jag ser det med Blackhawklösningen är att den med sin stora spridning och sitt lägre pris öppnar för mängdinköp. Sverige lider som bekant av en enorm brist på helikoptrar. Allan Widman tog igår upp på sin blogg att även Hkp 15 nu lider av brist på tillgänglighet och svensk helikopterförmåga är sedan åratal ett skämt liknande Kejsarens nya kläder, vilket alla i organisationen känt till sedan många år, medan man i högre delar av HKV och i den politiska ledningen levt i sin egen lilla värld. Man kan med rätta fråga var Helikopterflottiljens 800 milj kr/år tar vägen. Framförallt de ca 85 % som inte utgörs av flygverksamheten...

Hkp 4 finns i 4 modifierade och 4 helt omodifierade exemplar. Bägge varianterna kräver avsevärda modifieringar för att kunna tjänstgöra i Afghanistan. Hkp 10B finns i tre exemplar. EC 725 kan förmodligen anskaffas i uppåt 8 exemplar innan pengarna helt tar slut.

En gång i tiden beslutades om en svensk luftlandsatt bataljon, ca 30 år efter att USA haft stora framgångar med konceptet (Ryssland har alltid haft konceptet som ryggrad i sin manöverkrigföringen och det var en få saker som fungerade bra i Georgien). K 3 omvandlade till luftburen bataljon (LBB), men snart tio år senare har bataljonen i princip lagts ner. Det fanns ju aldrig några helikoptrar utan bataljonen blev snarare bussburen. Ska man som försvarsministern visionerat ha små och lätta förband (trenden i omvärlden går nu dock återigen mot mer och mer av pansar skyddade förband. Som vanligt är Sverige ca 10 år efter när det gäller militära frågor) krävs att det också finns en snabb och bred transportförmåga. Det kräver ett stort antal trupptransporthelikoptrar och om det är något Blackhawk är konstruerat för så är det just den uppgiften.

Oavsett vilken av lösningarna Hkp 4 mod2, Hkp 10B, EC 725 eller Blackhawk man väljer kommer operationer i Afghanistan först att kunna bedrivas i början av 2011. Då måste man ställa sig frågan vad Sverige önskar i förlängningen. Räcker det med ett nålstick med en insats under högst ett halvår och sedan några år innan nästa insats eller ska det vara insats över tiden flera år i rad. Inget av alternativen Hkp 4 eller Hkp 10B och förmodligen inte EC 725 (om man inte lägger många, många miljarder kr) klarar detta. Det krävs inköp av en betydligt större volym helikoptrar.

Det var tur att det gick som det gick när Silja Europa häromveckan förlorade styrförmågan i den åländska skärgården. Sveriges förmåga att hantera ett nytt Estonia eller Scandinavian Star är inte något man kan vara stolt över.


För allt i världen, minns också att svenska helikoptrar i Afghanistan INTE kommer att utgöra en svensk resurs under svensk ledning, utan en ISAF-resurs under ISAF-ledning.

Välkommen hem FS 17… Nu börjar allvaret!

FS 17 håller nu på att rotera hem från Afghanistan efter en mission som innehållit mer stridskontakter än någonsin för svensk trupp sedan Kongokonflikten på 60-talet. Hotet har varit annorlunda och mer skrämmande än tidigare med en fiende som kan slå till i princip var som helst med IED eller självmordsbombare. De svenska patruller som rullat i de utsatta områdena, ca 25 % av styrkan, har haft en ökande press på sig med en stigande oro för varje gång. All personal med olika uppgifter på CNL, (Camp Northern Lights) har ständigt fått vara beredda på att rycka ut till patrullens undsättning för att inte tala om den oro de känt för sina kamrater där ute. Oroliga anhöriga där hemma, en helt annan bild än vad vi varit vana vid.

FS 17 kommer nu hem till ett regntungt Sverige för att försöka återanpassa sig till ett normalt liv. Det är nu ett nytt allvar börjar. Att i lugn och ro, tillsammans med både anhöriga, men framförallt med kamraterna få landa ner.

Glädjande är att FM nu är bättre förberedd än tidigare att ta emot dem på ett professionellt sätt. HR-centrum har idag duktiga psykologer samt annan kunnig personal som tar emot och som tagit höjd för att ge de bästa möjliga förutsättningarna till en bra återanpassning. FM är på rätt väg.

Det är också glädjande att media nu uppmärksammar våra soldater på ett värdigt sätt. Det är de värda.

Ett ytterligare bevis på vår tacksamhet gentemot FS 17 skulle vara om den välförtjänta medaljutdelning en fick ske på Kungliga slottet i samband med vaktavlösningen. Då kommer i varje fall jag gå dit och hylla.

Samtidigt finns oron hos oss alla om vad framtiden har i sitt sköte för FS 18 och andra kommande missioner..


Borneo


Läs även Chefsingenjörens inlägg om de nerjusterade förmånerna för soldater i utlandstjänst. /Wiseman anm.

SvD
DN, 2, 3
Aftonbladet, TV

Gästinlägg: Ersätta snake oil med brake oil?

Det kanske är på tiden att vi bromsar in lite och funderar över hur vi bäst ska möta alla nya utmaningar FM ställs inför. Vi behöver hitta ett tempo där vi hinner med att ställa om även mentalt. Det handlar inte bara om att lära nytt, det handlar även om att släcka ut gamla ryggmärgsbeteenden.

När vi blir stressade faller vi lätt tillbaka i gamla, mer inövade, rutiner och då kolliderar gammalt och nytt. Det gäller inte bara motoriska färdigheter utan i lika hög grad tankemönster och beteenden.

Det är en fungerande vardag i en takt som innebär att vi kan hålla ut över tiden vi så förtvivlat söker efter. Då innebär det att bromsa lite också och då före kurvorna!

Borneo

Gästinlägg: Försvarsmakten = snake oil!

Gemensam lösning

Snake oil är ett begrepp som används när man har en lösning på alla problem. Det startade under 1800-talets vilda västern i USA genom mindre nogräknade handelsmän vilka åkte land och rike runt och sålde vätskor vilka kunde bota alla åkommor. Folk köpte som galna och de flesta kände en omedelbar förbättring. Att den verkansfulla substansen var alkohol begrep få, man mådde ju direkt bättre!

Försvarsmaktens sätt att lösa problem det senaste decenniet påminner starkt om detta. Om vi börjar med idén om att ha ett gemensamt ledningscentrum för hela FM i Enköping, GLC, så bygger det på en tro på att det löser alla problem rörande kommunikation och ledning av våra förband. Lyckligtvis ännu inte sjösatt men på god väg. En snake oil?

FömedC, Försvarsmedicinskt centrum i Göteborg, är nästa exempel. En hel garnison, fylld av läkare, veterinärer ochr psykologer , samt mängder av sjukvårdspersonal, har i dag till nästan 100 procent fullt upp med att administrera sig själva. Tron på att FömedC skulle lösa alla sjukvårdsproblem var stor, men ännu fungerar det inte så bra. En snake oil?

Helikopterflottiljen har snart, under olika organisatoriska skepnader, funnits i tretton år. Det enda man idag kan konstatera är att, trots individuella starka insatser på lokal nivå, hela konceptet med en enhetlig helikopterorganisation har havererat. Tron på en gemensam hkp-organisation som skulle lösa alla problem var en snake oil! Eller?

Högkvarteret, där så många duktiga människor sliter, har löst varje problem sedan 1988 med en omorganisation. Denna underbara lösning vilken skapar mängder av arbete och sken av produktivitet då tron på att omorganisera är svar på varje problemlösning. Varje gång flyttlassen går mellan gamla HKV på Lidingövägen och Tre Vapen så är det en snake oil lösning. ”Nu kommer allt att bli bra”! Att FM fortsätter att fylla tvivelaktiga konsulters fickor är i sig en tragedi. Alltså är det en snake oil-lösning?

Andra exempel på snake oil lösningar

Det finns många andra exempel, inte bara inom FM. Vattenfall har sin egen snake oil lösning just nu. Inom idrotten är det hur vanligt som helst . Går det dåligt för hockeylaget så, vips, byter man tränare, guld och gröna skogar inträffar direkt, tror man. En psykologisk effekt som verkar någon match.

Nu är det dock så att FM inte kan byta ”coach” så fort det blir stryk under en bortamatch; Vi har den ledningsstruktur som är fastställd, bra eller dålig.

Tron på ”snake-oil” är tyvärr grundlagd i Sverige. När ska vi inse att lösningen på alla problem inte är att centralisera och omorganisera?

Alltså; Sluta köpa snake-oil!


Borneo

Korseld 2

Efter att nu ha sett hela Korseld med försvarsminister Sten Tolgfors kan jag bara konstatera att jag helt stöttar honom i hans argumentation runt det svenska deltagandet i Afghanistan. Karzai må vara en ful fisk med västerländska mått mätt, men man måste ställa sig frågan vad alternativet är. Det är bättre att förhandla med Karzai och utöva påtryckningar på honom att förbättra det afghanska samhället istället för att bara packa ihop och åka hem och lämna Afghanistan åt sitt öde. Märk väl, det finns ingen annan att förhandla med. Talibansidan har gång på gång gjort klart att man inte avser att förhandla och att förhandlingar med ISAF är förräderi.

Jag uppskattar också att försvarsministern nu börjar utöva påtryckningar runt helikopteranskaffningarna. Det är inte en dag för sent, men sent vaknar ju syndaren och Tolgfors börjar nog så smått inse att händelserna de närmaste månaderna är de som kommer att forma hans eftermäle efter valet 2010.

I slutet av intervjun ramlar försvarsministern återigen in på att den förra regeringen lade ner över 60 förband medan alliansregeringen inte lagt ner något. Må så vara än så länge, men det är också ord som ska vägas in i Sten Tolgfors eftermäle som försvarsminister. Det existerar ett samförstånd mellan Försvarsmakten och Regeringen att efter valet lägga ner grundutbildningsförband, d v s regementen, flottiljer etc, i syfte att finansiera omställningen till det nya yrkesförsvaret. Ergo: Alliansregeringen är inte bättre än den förra S-regeringen som var en katastrof för det svenska försvaret.

Förefaller det inte också lite märkligt att Sten Tolgfors inte anser sig ha tid att ha kommentarer på sin blogg, medan däremot Carl Bildt har det?