Perspektiven möts

På Newsmill publicerades i morse ett debattinlägg från Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten och överste Joakim Martell som en fortsättning på de senaste veckornas debatt om förhållanden för svenska soldater, framförallt avseende boendesituationen i storstadsområden (även publicerat på Försvarsmakten kommenterar). Lagersten och Martell berättar att det inte finns någon brist på sängplatser på Livgardet i Kungsängen och att man planerar för att ha ett antal lägenheter till uthyrning i Upplands-Bro till nästa sommar. Samtidigt ska det byggas en "camp" på Livgardet som ska husera de förband som utbildas för internationella insatser så att de kan bo under realistiska förhållanden redan under utbildningen. Det man kan fråga sig är varför inte dessa uppgifter framkommit i debatten redan förra eller förrförra veckan när Lagersten och Martell i var sina debattinlägg diskuterade frågan.

Under eftermiddagen publicerades på Newsmill också en replik från kadetten Andreas Braw, vars gästinlägg startade soldatdebatten här på WW vid månadsskiftet. Braw menar på att det kommer att bli mycket kostsamt för Försvarsmakten med missnöjda soldater som får svårt att lösa sina boenden. Att det förhoppningsvis finns 55 lägenheter tillgängliga i juni 2013 hjälper föga när antalet soldater är betydligt större och det dessutom är ett år bort. Braw bemöter också Lagersten och Martells förklaring att logementen behövs som omklädningsrum med att de redan fungerar som sådana.



Ovanifrån och underifrån-perspektivet möts nu alltså på Newsmill. Braw har dock helt rätt i en sak. Det är säljarnas marknad och i det här fallet är säljarna alla de presumtiva soldaterna. Utan rimliga lösningar för boende kommer det att bli mycket svårt att rekrytera till storstadsförbanden, såvida man inte avser att ge soldaterna ett bostadstillägg. Visst finns det personer sysselsatta i andra låglöneyrken som lyckas lösa sitt boende i Stockholm, men de har sällan flyttat ditt utan har redan ett kontaktnät. Rekryteringen är en knäckfråga och här måste åtgärder till nu innan det blir är för sent.

Amatörernas aftons dirigent får gå

I helgen meddelades det att statssekreteraren i Försvarsdepartement, tillika försvarsministern Sten Tolgfors handgångne man, Håkan Jevrell , har entledigats. Jevrell var djupt inblandad i minst två av de frågor som Sten Tolgfors KU-anmäldes för. Det var Jevrell som ledde den amatörernas afton som "Genomförandegruppen" utgjorde och som fick så stark och helt berättigad kritik av Riksrevisionen att den i vintras KU-anmäldes. Det var också Jevrell som enligt DN låg bakom telefonsamtalet till Försvarsmaktens generaldirektör Ulf Bengtsson, vilket satte stopp för det för Försvarsdepartementet och Regeringen obekväma anförandet på Arméinspektörens fältövning om Solidaritetsförklaringen. Det är inte första gången liknande samtals rings från politisk nivå och förmodligen tyvärr inte heller sista gången.

Vilken roll Jevrell sedan haft i den tredje KU-anmälan mot Tolgfors, Saudi-affären, lär visa sig. När Saudi-affären briserade i vintras var Jevrell en av aspiranterna på att ta över platsen som generaldirektör för FMV. De skeppen lär vara brända.


Låt hoppas att detta innebär en nystart för Försvarsdepartementet och en nyktrare svensk försvarspolitik. Huvudet har länge varit så djupt nedstoppat i sanden att inte ens halsen på strutsen synts till. Den nya försvarsministern har än så länge inte gjort så mycket väsen av sig, men med tanke på läget inom ansvarsområdet tar det förmodligen ett bra tag att få grepp om läget och ta fram en åtgärdsplan. Att Tolgfors avgång skulle ha varit planerad är högst otroligt med tanke på förloppet sedan beskedet lämnades.

Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (s) hade i helgen en mycket bra och öppenhjärtig debattartikel på Newsmill. Låt hoppas att han får gehör för sina åsikter. Dock måste Socialdemokraterna inse att det kommer att krävas betydliga ekonomiska tillskott för att få ordning på det svenska försvaret.


Parallellt rasar soldatdebatten vidare, nu även på papperstidningens debattsidor. Det var bara en tidsfråga innan det skulle dyka upp en ny utgåva av der Untergang och i helgen skedde det. Läs även blogginlägget från IT-specialisten som funderade på att söka som soldat.


SvD, Aft

Trycket stiger än mer i soldatdebatten (Uppdaterat 17.30)

Sveriges största ekonomiblogg, Cornucopia, ger sig idag också in i debatten om förhållandena för soldaterna med ett antal tänkvärda synpunkter. På ledarsidan i Norrköpings Tidningar uppmärksammar man också debatten och påminner om att ett yrkesförsvar ställer helt andra krav på organisationen runt omkring än ett värnpliktsförsvar.

På SvD Ledarblogg är publicerat ett inlägg från ställföreträdande regementschefen för Livgardet, överste Joakim Martell. Tyvärr är det svårt att tolka inlägget som annat än ett krav på rättning mittåt. Samma tolkning görs av Cynisk. Det är svårt att tro att de officerare och soldater som deltagit i debatten inte fört fram samma synpunkter tidigare och ordervägen.

Man bör ha i åtanke vad Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten tidigare skrev om försvarsmaktsanställdas deltagande i den offentliga debatten.

Låt hoppas att överste Martell är feltolkad. Försvarsmakten har haft nog med undertryckande av debatt. Det är i hög grad just sådant som gjort att svenskt försvar idag befinner sig i den sorgliga sits det gör.


Uppdatering 17.30: Cornucopia uppmärksammar gästinlägget på SvD Ledarblogg.

Fortsatt soldatdebatt – Trycket stiger (uppdaterad 22.10)

Debatten kring soldaternas förhållanden som startade för två veckor sedan med ett gästinlägg av kadetten Andreas Braw fortsätter. Braw följde idag upp med ytterligare ett gästinlägg och på SvD Ledarblogg publicerades ytterligare ett lysande gästinlägg av en yngre officer på Livgardet, fänrik Carl Lennerman. Det är läsning som starkt rekommenderas.

I det nyss utkomna numret av Officerstidningen, nr 4/2012, diskuteras också förhållandena för svenska soldater. Det inledande citatet från en soldat på P 7 är ytterst talande: "Det här är verkligen det bästa jobbet som finns. Bra kamratskap, toppen att kunna träna på arbetstid och mycket ledighet. Men det funkar inte att leva på en soldatlön när man har familj."

Officerstidningen rapporterar vidare om att många soldater lämnar Försvarsmakten i förtid. Under första kvartalet sade 147 soldater upp sig, vilket ger en trend nästan dubbelt så hög som Försvarsmaktens beräkningar om 300 soldater per år som lämnar.

Försvarsmakten, men framförallt politisk nivå måste ta dessa problem på allvar. Inte helt oväntat tål inte försvarsbudgeten en höjning av soldaternas löner och den lär heller inte tåla byggande av militära hyreshus i närheten av de förband som ligger i områden med bostadsbrist och höga hyror. Problemen är inte uppkomna utan identifierade sedan flera år och gångbara lösningar har föreslagits utan att beslut om åtgärd fattats.

Lösningen med "militärt" boende är dessutom inte unik utan allmänt existerande i alla länder med anställda soldater. Den är inte ens ny i Sverige utan har funnits tidigare. Sådant boende skulle också underlätta för andra anställda som under en tid byter förband. En annan fördel vore att man skulle kunna installera tvättmaskiner med mycket hög temperatur eftersom det är vad som krävs för att en stridsuniform ska behålla sin funktion. Idag får nämligen inte soldater byta sina smutsiga uniformer på förråden, samtidigt som man inte får tvätta uniformen själv.

Några militära hyreshus lär inte byggas de närmaste två åren lika lite som det lär byggas några nya helikopterhangarer. Sannolikt lär inte organisationen se likadan ut efter valet 2014 som den gör idag och investeringar i onödan är en gammal läxa. Man ska ha i åtanke att den organisation som Försvarsmakten idag är på väg att inta var beräknat utifrån en helt annan, mindre organisation vad gäller fredsförband.


Oavsett vilket – Fortsätter den nu pågående utvecklingen råder ingen tvekan om vad som kommer att hända med det nya personalförsörjningssystemet. Vad Braw, Nordén och Lennerman diskuterar är grundläggande ledarskap. Tyvärr verkar dessa grundläggande kunskaper ha förlorats av andra någonstans längs vägen. Hur värderar man i reklamsatsningar en soldat som säger att han måste sluta för att han inte kan försörja sin familj?


Det är nästan så att man saknar förre försvarsministern Sten Tolgfors tryggande ord att allt är i sin ordning och ekonomin i balans. Vad ska man då tro när partikamraterna nu inte säger något alls?

Det parti som vinner valet 2014 kommer inom försvarspolitiken få ett högst ovälkommet arv, framförallt avseende ofinansierad materiel.


Uppdatering 22.10: Läs även det oerhört bra inlägg hos Cynisk om situationen i Försvarsmakten.

Gästinlägg: En bitter soldat är en dålig soldat

För två veckor sedan publicerades här ett gästinlägg av kadetten Andreas Braw, som beskrev hur anställda soldaters övernattningsmöjligheter på förbanden nu avvecklas. Sedan dess har debatten intensifierats och så lär det fortsätta. Igår publicerades ännu ett nytt inlägg i den pågående debatten på SvD Ledarblogg. Den här gången var det chefen för 72. skyttekompaniet som röt i mot Högkvarteret och redde ut grunderna i ledarskap. Återstår att se om det är förgäves. (Den allmänna debattviljan inom Försvarsmakten tilltar, vilket länge varit en önskedröm. Vad Leif Pagrotsky tycker om det vill man inte veta…)

Andreas Braw följer nu upp sitt tidigare gästinlägg med ytterligare ett, vilket är ytterst välkommet. Det är inte omöjligt att det blir ytterligare ett inlägg på temat under veckans gång.


/Wiseman

----------------------------------------------

En bitter soldat är en dålig soldat


För en tid sedan skrev jag om hyran som soldater får betala för sina våningssängar. Läget har klarnat något sedan dess, och nu ska ingen överhuvudtaget få sova på logementen från och med november. Nu ska sängarna bort och soldaterna ut. Den som söker efter en god anledning till att en arbetsgivare på det här sättet tar konflikt med sina anställda söker förgäves. Det finns ingen rimlig anledning.

Följden av detta kan bli avhopp på upp till 25 personer det kompani där jag tidigare arbetat. Det är en fjärdedel av GSS/K-personalen. Alla är specialister i någon form - förare, ksp-skyttar, GRK-soldater, sjukvårdare och så vidare. En specialist är dyr att utbilda. Således blir följden av det här antingen ekonomisk förlust för kompanierna eller en effektsänkning. För att citera Försvarsmaktens värdegrund, avdelningen Uppförandekoder: "Vi är lojala och driver våra uppdrag, tar ansvar, hushåller med våra resurser och tar till vara på lärdomar". Eftersom soldaterna är vår viktigaste resurs, kanske det kan vara läge att ta tillvara på dem. Vi har investerat i våra soldater och har inte råd att förlora dem. Varje soldat är en samling investeringar i form av utbildning, lön och erfarenhet. Således är varje avhopp en stor förlust för organisationen.

Alla soldater gör en uppoffring för att få jobba för Försvarsmakten. Många kunde ha dubblat sin inkomst genom att arbeta civilt, men väljer istället ett betydligt enklare liv. Andra har gjort avkall på vänner, familj och trygghet på hemorten för att få arbeta för Försvarsmakten. Alla har dock en gräns för vad de accepterar.

Min egen förra pluton, en specialistpluton, riskerar att förlora åtskilliga soldater. När beslutet effektuerats är det tveksamt om plutonen är funktionsduglig, men helt säkert är att dess effekt kommer ha försämrats drastiskt. Tillförsel av nya soldater blir en lösning, men att utbilda dem kommer att kosta både tid och pengar och just nu är det ont om båda. Ekonomiskt blir sängaffären en ren förlust för Försvarsmakten.

Om vi tar vara på soldaterna kan vi nå riktigt, riktigt långt. Med nöjda anställda som behandlas väl får vi en oerhört kreativ organisation. Soldater vars energi riktas åt rätt håll kan vara otroligt drivande för uppgiftens lösande. Bittra soldater är däremot dåliga soldater. Därför måste beslutet om att köra ut soldaterna stoppas. De ansvariga måste lägga stoltheten åt sidan om inte vår effekt ska sjunka. Beslutet kan rivas upp. Gör det innan soldaterna lämnar oss.


Andreas Braw
Kadett

Vi syns, vi verkar, vi respekteras

Rubriken utgör Försvarsmaktens nuvarande devis. Att de olika begreppen hänger ihop ter sig rätt självklart. Formeln torde vara att respekten är en funktion av synlighet som i sin tur är en funktion av verkan. Tyvärr är det inte alltid verkan som gör att Försvarsmakten syns utan helt andra orsaker och respekten hos allmänheten blir därefter.

Ett sätt att vinna mer respekt är sannolikt att förbigå verkansledet helt och hållet och endast gå på synligheten, dvs inte ens satsa på "kulissverksamheten". Försvarsmaktens synlighet i samhället och därmed folkförankring är på stark tillbakagång sedan värnpliktens hädangång härom året. Försvarsmaktens anseende hos allmänheten och möjlighet att helt frivilligt rekrytera personal kommer att vara en funktion av dess exponering och i många fall är det faktiskt så att allt inte är bra reklam, t ex problemen med PRIO som nu dominerar rapporteringen om Försvarsmakten.

Många officerare drar sig tyvärr för att uppträda i uniform utanför tjänsten, närmare bestämt på väg till och från jobbet. Man tycker det är pinsamt. Praktexemplet är de delar av officerskåren som bär vardagsdräkt, men drar en civil jacka över kavajen/skjortan och tar av sig mössan för att se mer civil ut när man vistas bland allmänheten. Samtidigt verkar en icke oansenlig del av den försvarsmaktspersonal som uppträder i uniform bland allmänheten mycket mån om att upprätthålla ett hårt och/eller nonchalant yttre. Är detta något som Försvarsmakten, samhället och försvarsmaktspersonal har något att vinna på? Knappast.


Den brittiska tidningen Daily Telegraph berättade igår om en undersökning som gjorts bland drygt 9000 brittiska försvarsanställda där det visar sig att 20 % av de tillfrågade upplever att de på något sätt blivit diskriminerade p g a sin uniform/arbete, t ex vägrats betjäning, lån, rätt att handla osv. Siffrorna är skrämmande. Många svenska försvarsmaktsanställda upplever ändå Storbritannien som ett land som är positivt inställt till militär personal jämfört med Sverige.

Det skulle vara ytterst intressant att se en liknande undersökning genomföras i Sverige och som även ställde frågan varför man som militär undviker att uppträda i uniform bland allmänheten. Är det gamla sviter från 68-vågen och 70-talet som lever kvar?


Firm, fair and friendly är gamla ledord för uppträdande i internationell tjänst. De går lika bra att använda på hemma. Var stolt över den du är, vad du gör och var artig och trevlig mot din nästa bland allmänheten, även om de skulle bete sig illa. Det finns allt att vinna på detta.

Ett gästinlägg som tog skruv

Härom veckan publicerades ett gästinlägg från en f d soldat vid Livgardet, numera kadett. Gästinlägget avhandlade soldaternas förmåner i allmänhet och boendesituationer i synnerhet. Sedan dess har åtskilligt hänt och ämnet är numera flitigt diskuterat på SvD:s ledarblogg, där Claes Arvidsson började med att råda soldaterna att ta med luftmadrasser sedan soldaterna nu ska vräkas från sina övernattningsmöjligheter vid förbandet. Därefter har både Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten (replik 2) och Claes Arvidsson fortsatt debatten.

Den senaste i raden repliker är skriven av en officer vid Livgardet som kommenterar ämnet ur sin och soldaternas synvinkel. Mycket läsvärt.


Läs även Försvar och Säkerhet i samma ämne. Intressant förslag kring bostadstillägg, men ekonomin lär knappast tillåta det.

Utan sjukdomsinsikt

SvD följer upp artikeln om Försvarsmaktens underlag från i fredags om operativ planering med ytterligare en artikel där man intervjuar försvarspolitikerna om deras inställning till "SvD:s avslöjande", hur man nu kan kalla en offentlig rapport ett avslöjande.

Närmast väntat är det en ytterst svag sjukdomsinsikt som redovisas. Man pratar gärna runt problemet, men vill inte diskutera problemet i sig. Cecilia Widegren, som förra året starkt markerade mot en luftförsvarsutredning, vill nu avvakta med att uttala sig om materiel utan vill att man första ska bestämma vad man ska ha Försvaret till och därefter börja titta på materiel. Vänsterpartiets Torbjörn Björlund vill att man ska avstå från att uppgradera Gripen från C/D utan hänvisar till att de är tillräckligt bra för svenska förhållanden. Han har förstått att flygbaserna behöver luftvärnsskydd, men man kan fråga sig vad han vet om de flygplan äldre JAS 39 C/D ska mäta sig mot om 15 år eftersom det är vad problemet handlar om.

Före detta försvarsministern Thage G Peterson efterlyser "en vitbok om det svenska försvaret kollaps till följd av kostnaderna". Ett minst sagt intressant uttalande. För det första finns i det närmaste en sådan redan i form av Wilhelm Agrells "Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall". För det andra Peterson själv en stor del av skulden till följd av sin oförmåga att samverka med Försvarsmakten under sin tid som försvarsminister. Försvarsmakten och ÖB Owe Wiktorin försökte förgäves få gehör hos Peterson för att anslagen inte räckte för de ålagda uppgifterna och värnpliktsvolymer som i mångt och mycket var arbetsmarknadsåtgärder. Under denna period blev det redan allvarliga underskottet än värre och det som i mångt och mycket slutligen sänkte Försvarsmakten med inställda övningar, hemförlovade värnpliktiga, stillastående stridsfordon, flygplan och fartyg, var när finansminister Erik Åsbrink två dagar efter att försvarsbudgeten lagts i samråd mellan Försvarsmakten och försvarsminister Björn von Sydow, bestämde sig för att dra 5 mdr kr ur försvarsbudgeten på eget initiativ utan att ha sanktionerat detta hos von Sydow eller statsminister Göran Persson. Det svarta hålet var fött.

Dessa problem, tillsammans med alla 00-talets investeringar i tom luft, släpar än idag då det framförallt är materielanskaffningsbudgeten som har fått ta smällen. Materielbehov efter materielbehov har skjutits på framtiden och under Alliansens år har materielanskaffningsanslaget sjunkit med 50 %, samtidigt som Regeringens genomförandegrupps förslag enligt Riksrevisionen orsakat allvarliga merkostnader och förseningar i materielanskaffningen.

Det vore mycket överraskande om någon större politisk omvändelse nu skulle ske och att övriga partier skulle anamma Staffan Danielssons förslag om att öka försvarsbudgeten. Visst måste Försvarsmakten ta ansvar för sin medel, men detta bör framförallt ske genom ökat samarbete i processerna – inte minskat som var fallet med t ex Genomförandegruppen. Inom några år står t ex Sverige utan transportflygplan. Då hjälper det föga att fortsätta med mantrat om att "Försvarsmakten måste ta ansvar för sin budget".

Sannolikt blir det 2014 som blir nästa stora händelse i den här historien. Då är det valår och alliansregeringens fridlysning av försvarsbudgeten löper ut, liksom det är sista året med en budget i balans enligt ÖB. Lyxfällanförsvarspolitiken lär fortsätta ett tag till.


Bloggar: Cornucopia

Gästinlägg: Soldaterna ska lämnas ifred

Att svenska soldater har låga löner har säkerligen inte undgått någon. Försvarsmakten räknar själv med att snittlönen för en soldat fram till 2019 kommer att ligga på 18 500 kr. Många andra yrkesgrupper har också löner inom det häradet, men dessa utgörs i regel av lokal arbetskraft och inte personal som förväntas flytta till ett annat område. Särskilt accentuerat blir lönefrågan för de soldater som tjänstgör vid förbanden i Stockholmsområdet. Alternativet för soldaterna till att ordna ett eget boende har varit att bo på logementen som numera byggts om att även ha "kök". Köket är dock i form av kylskåp och mikrovågsugnar så soldaterna kan inte laga egen mat i spis och ugn. Resultatet blir då att soldaterna får köpa all sin mat i förbandets matsal precis som all annan anställd personal, eller köpa mikromat och ta med sig. Att åratal i rad livnära sig på mikromat är inte hållbart, vilket bl a försvarspolitikern Johan Forsell (m) uppmärksammat.


Många soldater har av ekonomiska och sociala skäl valt att veckopendla och i veckorna sova på förbandens logement, men nu är den möjligheten på väg att försvinna. Att införa ett yrkesförsvar kräver att man inte bara tar till sig de skyldigheter som finns i andra länders system utan även de förmåner och stöd som erbjuds, vilket Chefsingenjören ofta tagit upp. Som läget är idag har man endast anammat skyldigheterna. De förmåner man finner i andra yrkesförsvar, t ex USA och Storbritannien och som där ses som förutsättningar för att systemet ska fungera, har inte utvecklats i Sverige och pengar lär definitivt inte finnas för ändamålet. Försvarsmakten är nu på väg att införa samma rörlighet i tjänstgöringsställe för officerare till skillnad från tidigare praxis med tjänstgöring på ett förband under lång tid och kortare bemanningsuppdrag på andra platser. Ej heller här införs ett motsvarande stöd som i andra länder. Konsekvenserna för personalförsörjningen lär ge sig till känna så småningom.


Wiseman

-------------------------------------------



Soldaterna ska lämnas ifred

De som idag tjänstgör som soldater i Sverige gör en otrolig insats. För låg lön utför de ett arbete med hög skaderisk och med få förmåner. Fördelarna med jobbet är den fantastiska sammanhållning och det roliga yrke som soldatlivet innebär. Soldaterna ger ofta upp betydligt bättre förmåner i det civila livet för att arbeta inom militären. På kompaniet där jag arbetade som soldat hade vi ingenjörer, lärare och dataspelsutvecklare. De tackade nej till flera tusen kronor extra i månaden för att arbeta som just soldater med en lön på cirka 12000 efter skatt.

Det finns dock en ekonomisk smärtgräns för alla. Exempelvis är det inte rimligt att tro att en soldat som inte är från Stockholm ska kunna ha råd med en lägenhet i stan med nuvarande lön. Många veckopendlar därför till Stockholmsförbanden och bor på logement under veckorna. På helgerna åker de tillbaka hem till sina lägenheter ute i landet. Till Eskilstuna, Arboga och Jönköping. Många är fortfarande skrivna hos sina föräldrar. Nu vill Fortifikationsverket försvåra för soldaterna genom att kräva hyra för övernattningar på logementet. På en del förband tas hyra redan ut av soldaterna.

Hur detta skulle vara rimligt är svårt att förstå. När barackerna uppfördes fanns inte Fortifikationsverket, byggnadskostnaden stod Försvarsmakten för. Fortifikationsverket har alltså inte haft någon kostnad för att uppföra byggnaderna, och dessutom hyrs byggnaderna redan för kompaniernas räkning. Varför skulle inte soldaterna kunna få bo där gratis när driftkostnaden för fastigheterna redan är betald? Är det principiellt viktigt att göra vardagslivet svårt för soldaterna, eller är det bara allmän girighet som spökar?

Nu försöker Fortifikationsverket alltså göra det svårare och dyrare för soldaterna att veckopendla. Vad som då händer är att soldaterna måste bo hemma hos kompisar, leta efter andrahandskontrakt på Blocket eller se till att skaffa partner med lägenhet i Stockholm - om de inte tycker att det är rimligt att betala hyra för en våningssäng i ett logement, utan tillgång till ordentligt kök eller privata utrymmen. Rekryteringsmässigt vore det en tuff nöt att knäcka, eftersom så många veckopendlar i nuläget. Den dubbla hyran, där både kompaniet och soldaterna betalar hyra för samma ytor, riskerar att bli ytterligare ett irritationsmoment för våra underbetalda soldater, som riskerar att viktig kompetens går förlorad. En ekonomisk förlust på runt 900 kronor i månaden kanske inte låter mycket, men man ska komma ihåg att summan utgör cirka 7,5 procent av en soldatlön.

Att låta soldaterna bo på sina logement är inte dyrt, det är till och med gratis. Hyran betalas redan av soldaternas kompani och kostnaden blir knappast högre av att övernattningsmöjlighet erbjuds. Vilket problem löser Fortifikationsverket genom att köra ut soldaterna? Vilka problem skapas genom att soldaterna får övernatta gratis i sina våningssängar? Om inte de frågorna kan besvaras, så är hela idén en fråga om ren missunnsamhet mot de som har Sveriges svåraste och mest underbetalda jobb.

Vad är nästa steg? Ska soldaterna tvingas köpa gym-kort för att få träna på förbandets gym, förmånsbeskattas för möjligheten att byta tvätt eller betala hyra för sina skåp?

Slutligen konstaterar jag att detta bara är ytterligare ett exempel på där stödfunktioner börjar fungera som om de utgjorde kärnverksamheten, som om kunderna vore till för dem och inte tvärtom. Svansen viftar på hunden. Jag mår vara en naiv kadett, men det är knappast något orimligt krav att stödmyndigheterna och -funktionerna ska underlätta för kärnverksamheten. Inte försvåra.


Andreas Braw
Kadett

Verkligheten kommer ikapp lyxfällanförsvarspolitiken (Uppdaterad 30/4 07.30)

Verkligheten börjar så smått komma ikapp försvarspolitiken vad avser budget och målsättningar. Under de senaste årtiondena har man gång på gång tvingats skjuta framför sig materielanskaffningar och andra åtgärder för att kunna rymmas innanför en alltmer krympande ekonomisk ram samtidigt som de politiska uppdragsgivarna i hög grad endast väljer att tala om svarta hål, vilka enligt regeringskansliets utredning aldrig existerat. Däremot en obalans mellan uppgifter och tilldelade resurser. Sedan 90-talet är det en accelererad utveckling vi har kunnat skåda sedan försvarsministern Thage G Peterson nekat ÖB Owe Wiktorin att gå ned i uppgifter sedan denne visat på de miljardunderskott som rådde i beordrad verksamhet kontra resurser. Bättre blev det inte när finansminister Erik Åsbrink på eget initiativ sydde ihop budgeten genom att dra in 5 mdr kr från Försvaret utan att ha synkroniserat detta med resten av regeringen. "Ett svart hål" hade uppstått.

Igår släppte Försvarsmakten två intressanta rapporter. Den ena är kvartalsrapporten för första kvartalet, vilket är en skrämmande läsning om konsekvenserna av införande 3-4 av PRIO, där det bl a visar sig att man i dagsläget tvingats stryka 1800 flygtimmar JAS 39, varvid årets totala summa väntas landa in på 10 000 – om planen håller.


Den andra rapporten är Försvarsmaktens underlag om långsiktig operativ förmåga. Denna rapport är än mer skrämmande och visar på konsekvenserna av den förda försvarspolitiken och diskrepansen mellan försvarspolitiska målsättningar och uppgifter och de tilldelade resurserna. Det var också rätt tveksamt om myndigheten skulle släppa denna rapport med tanke på den kraftiga kritik som rapporten utgör. Samtidigt måste det understrykas att det är alla myndigheters ansvar inför medborgarna att göra just på detta sätt.

Slutsatsen av rapporten är att minst 2 mdr kr ytterligare måste tillföras Försvarsmakten efter 2015 för att insatsorganisation 2014 ska vara intagen år 2019. Förutsättningarna för detta är att allt under kommande år går som planerat, t ex att alla anställda soldater stannar 6 år, att Försvarsstödutredningens 760 mkr inom logistiken verkligen frigörs och kan användas och så vidare. Detta är man mycket tydlig med i rapporten, liksom det faktum att en rad materielanskaffningsbehov, vissa släpandes sedan decennier, inte är inräknade utan kräver ytterligare finansiering.

Rapporten tar också upp det absurda faktumet att Försvarsmakten liksom andra myndigheter åläggs rationaliseringskrav varvid 1,5-2% av personalkostnaderna inte ersätts utan förväntas hanteras genom rationalisering. Med tanke på att Försvarsmakten av Riksdagen åläggs att hålla en viss numerär blir ju situationen något märklig. Över en 20-årsperiod skulle detta få mycket allvarliga konsekvenser för den operativa förmågan om rationaliseringen endast skulle mötas med personalreduktioner som ursprungligen avsett.

2019 bedömer Försvarsmakten de icke-övningsrelaterade personalkostnaderna att vara 1,5 mdr kr högre än i år. De soldater som hoppas på en kraftig löneutveckling kan sannolikt glömma det eftersom denna beräkning görs utifrån att snittlönen för GSS är 18 500 kr/mån. Avseende övningsverksamheten beräknas denna bli ca 1 miljard dyrare fram till 2019. Frågan är då vilket oljepris man räknat på. Kritiker som menar på att försvarsbudgeten ju faktiskt var 40 mdr kr 1990 också, glömmer inte bara inflationen, utan också det faktum att såväl drivmedel som diesel och flygfotogen blivit flera gånger dyrare. Hur drivmedelspriserna utvecklas fram till decenniets slut kommer att få en oerhörd påverkan på en övningsintensiv försvarsverksamhet.

På materielsidan är det en lång reparationsskuld som åtgärdas för att kunna iståndsätta en försvarsmakt som uppfyller beredskapskrav. Detta är ytterligare ett av många problem som skjutits på framtiden i syfte att kortsiktigt lösa budgetkrav. Det största dock ändå de sedan länge uppskjutna materielanskaffningarna, varav många väsentliga system inte ens inrymts i materielplanen, t ex luftvärn, ersättning för Hercules och många andra. Dessa systems livslängd faller alla inom en tioårsperiod.


På det hela taget är rapporten en smärtande uppräkning som visar på konsekvenserna av den lyxfällan-försvarspolitik som under lång tid förts. Astronomiska belopp har lagts på områden som inte gett någon som helst försvarseffekt och för att avveckla exakt sådana resurser som Försvarsmakten idag och i framtiden har stora behov av.

Försvarsminister Enström har nu i knät fått just den present som flera av hennes partikamrater varnat för. Oppositionens Peter Hultqvist fröjdas naturligtvis åt Regeringens problem inom försvarspolitiken, men konstaterar i Rapport än mer självklart att det är alldeles för tidigt för att gå in på om Socialdemokraterna vill skjuta till mer pengar till försvaret. Så oväntat...

I slutändan är det ändå Enström eller Hultqvist som kommer att få ta tag i Lyxfällan.


SVT

Uppdatering 30/4 07.30: Flera svenska media uppmärksammar nu situationen. SvD, DN, Aft, Exp, GP