Få har förhoppningsvis missat DNs uppmärksammande förra veckan av Ofogs trakasserier av försvarsmaktsanställda på Prideparaden förra året. Oavsett om man har det eller inte bör man läsa Försvar och Säkerhets inlägg om trakasserierna och vad som hänt efter DNs artikel. Tragiskt är en beskrivning.
För jävligt en annan.
Landets första försvarsblogg hette faktiskt just Försvarsbloggen och drevs av något så "exotiskt" som en kvinnlig, miljöpartistisk försvarspolitiker och tillika en mycket duktig sådan – Annika Nordgren Christensen. Under Försvarsbloggens första år, 2007, presterades inte mindre än 375 inlägg, där flera av inläggen handlade om Annikas arbete i Försvarsberedningen. Det blev också en rad länkningar i inläggen på WW till just Försvarsbloggen.
Man kan lätt föreställa sig hur mycket fördomar Annika mötts av i försvarsfrågor genom åren, men som sedan kommit på skam. Liksom tidigare kollegan i Försvarsberedningen Allan Widman var Annika en mycket hängiven och duktig försvarspolitiker med stora kunskaper om såväl Försvarsmakten som försvars- och säkerhetspolitik.
Sedan Annika lämnade politiken arbetar hon som chef för Newsmill Analys och ses dessutom ofta som moderator i försvarspolitiska sammanhang, nu senast under Almedalen.
Wiseman
---------------------------------------
Fem år
På försvarsgrenarnas tid kunde man som försvarspolitiker mejsla ut en uppfattning om helheten bland annat genom att ta del av respektive försvarsgrenschefs perspektiv och lägga ett eget pussel med hjälp av förbandsbesök. Sedan blev det inspektörer av cheferna och slut med försvarsgrenstidningarna och man skulle bli en Försvarsmakt. Inspektörerna skulle vara taktiska chefer, men de taktiska cheferna finns i insatsområdet och inspektörerna blev ganska anonyma. Det var slut med avvikande uppfattningar i för alla och envar att ta del av. Politiken fick lätt förenklat en enda bild av myndigheten - vilket somliga ansåg effektivt och andra som en riskfylld operation med tanke på långsiktiga konsekvenser av att relevant kritik, alternativa bilder eller för den delen krypskytte mellan försvarsgrenarna kokade på officersmässen men inte i Försvarsberedningar eller Försvarsutskott.
Min poäng med detta är att det fanns ett uppdämt behov av debatt och bikt. I kombination med att så gott som samtliga redaktioner ger försvarspolitiken låg prioritet, samt att alla som vill kan göra sin stämma hörd på en blogg - även anonymt - skapade grogrund för försvarsbloggarnas framgång. Själv startade jag Försvarsbloggen i början av 2007 och var alldeles för generell för att sätta skräck i någon på HKV. Men när Wiseman och några till växte fram med mycket specialiserad kunskap och förmåga över tangentborden var det många internt som började dra öronen åt sig och såg det som subversiv verksamhet. Snart upptäckte dock försvarspolitiker informationsflödet, liksom anställda i FM, stödmyndigheter och de få journalister som bevakar området. Och Försvarsmakten ändrade attityd genom sin proaktiva informationsavdelning.
Stora frågor diskuteras på försvarsbloggarna, men vilken impact har de? Man kan hävda att det är ett slags branschtidningar för redan intresserade och invigda, och att den externa påverkan därför är begränsad. Möjligen kan det vara så, om informationen blir alltför specialiserad och därför svårtillgänglig för beslutande instanser utanför firman, men det betyder naturligtvis inte att bloggandet är irrelevant. Det fyller i så fall en annan funktion än den breda opinionsbildningen och som försvarsbloggare ska man bara bestämma sig för vilket syfte man har med verksamheten för att kunna mäta framgång mot det. Om man vänder på det hela har Försvarsmakten att hantera risken med att fatta förhastade beslut i kölvattnet av information som får snabb spridning, skapar stort tryck och som kanske härrör från ett begränsat perspektiv där man ser ett träd men inte hela skogen.
Som jag ser det lider inte precis Sverige av för mycket försvars- och säkerhetspolitisk debatt. Tvärt om. Samtliga instanser skulle vinna på en ökad öppenhet och att relevanta aktörer så sakteliga absorberar vad ny teknik innebär för den externa och interna informationshanteringen. Enligt min uppfattning har vi en mycket omogen offentlighet kring försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål. Okunskap och upplevt hemlighetsmakeri har ett pris och vi har sett det exempel på hur det kan gå i debatten om bland annat insatsen i Afghanistan och Saudiaffären. Försvarsbloggarna har här en viktig roll även fortsättningsvis.
Varje tid har sin egen version av på vilket sätt FM är nära kollaps, ledningen inget förstår och politiker minst av alla. Om försvarsbloggarna enbart hade ägnat sig åt icke-konstruktivt gnäll hade de snabbt förlorat sin relevans. Framgången hänger på relevant kritik, nya perspektiv och gediget kunnande och det är därför Wiseman fyller fem i framgång och kan se fram emot många till.
Annika Nordgren Christensen
Under 2009 och 2010 breddades floran av försvarsbloggar markant. En av dem som startade eget och med marina förtecken var Skipper, som tillsammans med bl a kollegorna Commander och Klart Skepp! på ett förtjänstfullt sätt täckt in de marina delarna av försvarsdebatten. Den bredare täckningen av försvarsdebatten har varit väldigt tacksam, då det lindrat det dåliga samvetet av att inte producera fler inlägg än vad det blir.
Den senaste månaden har Skipper producerat två mycket intressanta inlägg, varav det ena på Newsmill. Det första, publicerat på den egna bloggen, är en genomgång av flottans förmåga till väpnad strid med ytstridsfartyg under de gångna 20 åren. Det är en skrämmande bild som tecknas till det som i försvarspolitiken bekskrivits som "förmågeökning". Newsmillinlägget, något av det bästa som producerats i försvarsdebatten, tar avstamp i ett av seminarierna i Almedalen vilket avhandlade frågan "Klarar Sverige av att hantera ett väpnat angrepp?".
Skipper kan följas på Twitter, liksom Erik Lagersten och Cynisk.
/Wiseman
-----------------------------------------
Wiseman´s wisdoms är för mig inte bara en blogg, det är även ett mycket välkänt begrepp inom hela den svenska försvarsdebatten, och som representerar något helt unikt.
För ungefär fyra år sedan, närmare bestämt sommaren 2008 så nämnde en kollega något om Wiseman och hans wisdoms???
Till en början förstod jag inte riktigt, men fick uppfattningen att det handlade om att någon skrev om säkerhetspolitik, Försvarsmakten och dess verksamhet på ett mer personligt och rättframt sätt än vad myndigheter i allmänhet brukar kunna åstadkomma. Efter att jag lyckats hitta bloggplatsen så har jag sedan dess ständigt följt Wiseman´s wisdoms.
Att Wiseman har gjort ett stort avtryck i den allmänna försvarsdebatten råder det ingen som helst tvivel om. Jag törs nog påstå att mer eller mindre all personal inom Försvarsmakten läser Wiseman´s wisdoms regelbundet. Jag tror dessutom att samtliga försvarspolitiker i Sverige och en stor del av svensk media bevakar vad som skrivs på Sveriges största och mest välskrivna försvarsblogg. Även om man inte skyltar med att man är en läsare så kan den insatte ofta utläsa detta mellan raderna i inlägg, tal och artiklar. Kommer man in på en kollegas kontor och ser datorskärmen så är det ofta man ser Wiseman´s wisdoms ligga i ett minimerat webläsarfönster.
För min egen del har Wiseman blivit en förebild och gjort ett så stort avtryck att jag till slut valde att starta en egen blogg under hösten 2010. Då fanns enbart ett fåtal försvarsbloggar. Förhoppningen var att försöka komplettera dessa genom att belysa säkerhetspolitiska- och försvars-frågor ur ett mer marint perspektiv. Min egen blogg har under åren fått mycket draghjälp av Wiseman då 30% av alla besökare länkas in från Wiseman´s wisdoms.
Anledningen till den stora framgången med Wiseman´s wisdoms tror jag kan härledas till fler olika delar. För det första var Wiseman mer eller mindre pionjär inom området. För det andra så har nog många själv tänkt det som Wiseman skrivit. Man har med andra ord insett att man inte är ensam med vissa tankar och åsikter i försvarsrelaterade frågor. För det tredje har det framförts på ett begripligt sätt. Ofta har man fått en djupare kunskap om aktuella händelser genom att läsa Wiseman, än vad man fått från officiella källor.
En fjärde aspekt är att det tillåtits förekomma en debatt kring de aktuella ämnena i kommentarersfälten till inläggen, en möjlighet som inte finns på annan plats än på bloggar.
Jag vill härmed på detta enkla sätt framföra mina gratulationer i samband med 5-årsjubileumet hos Wisman´s wisdoms och ser fram mot fortsatt välformulerade och läsvärda inlägg i den så viktiga försvarsdebatten.
Skipper
 |
| JAS 39 på krigsbas någonstans i Sverige på den tiden sådana fanns |
Det är i det absoluta slutskedet av sina fem år som arméinspektör som generalmajor Berndt Grundevik skriver detta gästinlägg eftersom han inom kort tillträder som ställföreträdande chef insats. Som arméinspektör har Grundevik kommit att slåss hårt för sina soldater och officerare utbildning och materiel, inte minst för just de förband som är varit insatta i t ex Afghanistan.
Den tidigare flygvapeninspektören Anders Silwer må ha tagit första steget till en modernare kommunikation med sin personal med sina flygarbrev och därefter den första försvarsgrensbloggen – Flygvapenbloggen. Berndt Grundevik följde snart efter med Armébloggen, som både tillhandahöll inlägg om verksamhet inom försvarsgrenen, men än viktigare, även innehöll debattinlägg från samtida och avgångna arméofficerare och soldater. Särskilt bör uppmärksammas Grundeviks egen inbjudan till debatt om hur Armén kan bli slagkraftigare inom IO 14 ram och sedan den PM han presenterade som erbjöd mer slagkraft inom tidigare givna förutsättningar. Som arméinspektör ska även Berndt Grundevik ha en eloge för att han tar sig tid att besvara många av de kommentarer som kommer in till Armébloggen.
Ett annat värdefullt bidrag till informationstjänsten, debatten och framförallt förbandsandan är återupplivandet av Arménytt – en produktion av Armén, för Försvarsmakten och fri från den ytlighet som är alltför vanlig i Försvarets Forum.
Ett stort lycka till önskas generalmajor Berndt Grundevik i hans nya befattning.
Wiseman
--------------------------------------
Det är viktigt att leva med sin tid
Försvarsmaktens värdegrund öppenhet - resultat - ansvar ger tydlig inriktning för några fundamentala faktorer att förhålla sig till när verksamheten bedrivs inom Försvarsmakten. Kravet på ökad öppenhet, samhällets rätt att få mer insyn i Försvarsmakten, teknikens och informationssamhällets enorma utveckling samt människornas ändrade vanor att skaffa sig information via nätet medförde ett behov att utveckla möjligheterna för intern och extern dialog. Armébloggen startades i juni 2011 och har hittills publicerat över tvåhundra olika inlägg. Bloggen strävar efter att ha en stor variation på inläggen. Debatt om försvaret av Gotland intresserar och engagerar vissa läsare medan andra läsare intresseras av tillförsel av ny mörkerutrustning eller läsa om den anställde soldatens vardag.
God kommunikation i centrala frågor bidrar till att vi gemensamt kan forma vår verksamhet. Det är min förhoppning att armébloggen ska vara ett steg för att uppnå det. Jag är personligen övertygad om att ökad information och dialog ökar kunskapen om vår verksamhet hos en större "publik", vilket i sin tur ökar delaktigheten och förankringen i många viktiga frågor.
Informationsspridningen kännetecknas idag av en mycket stor snabbhet vilket ställer krav på olika bloggar att känna av läget kontinuerligt och därefter kunna svara upp med olika relevanta inlägg och besvara olika kommentarer. Wiseman’s Wisdoms och andra bloggar ger en bra bild av vilka frågor som upplevs som centrala och berör många. Beroende vem som läser så har olika frågor givetvis större eller mindre vikt, och där spelar bloggarna en viktig roll eftersom de ger utrymme för alla diskussioner att föras.
Jag vill tacka Wiseman’s Wisdoms för de fem år som denna blogg varit aktiv med många intressanta inlägg och diskussioner samt passar på att önska lycka till i fortsättningen.
Generalmajor Berndt Grundevik
Arméinspektör
Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
– Gästkrönikör 3: Cynisk
– Gästkrönikör 4: Allan Widman
Allan Widman har under sina tre mandatperioder i Riksdagens försvarsutskott blivit något av en centralfigur i svensk försvarspolitik. Widman har aldrig ryggat för att ställa de obekväma frågorna i svensk försvarspolitik samt att ställa krav och upplevs därför ofta som obekväm både inom Försvarsmakten och politiken. Tittar man på Widmans riksdagssida bara under denna mandatperiod ser man att han är mycket produktiv – mycket mer så än många av hans kollegor. Senast nu under juli har han ställt frågor, t ex till försvarsministern om bemanningen av de fyra reservbataljonerna. Genom sin höga aktivitet i försvarsdebatten får också Widman stort genomslag. Att Sverige idag har helikoptrar kan till stor del tillskrivas Widman, liksom att luppen satts på tokerierna inom ledningsområdet som gått under benämningarna GLC/NOC. Att Sverige idag har någon form av veteranpolitik värd namnet kan också tillskrivas Widman och den veteranutredning han handlade.
Widman var den första försvarspolitiker som startade en blogg och använder sig av bloggen som ett aktivt kommunikationsmedel, där han så gott som alltid tar sig tid att bemöta de kommentarer som skrivs in. Bloggen döptes till Strilaren II till minne av den nedlagda bloggen Strilaren som avhandlade just frågorna kring GLC/NOC och som stängdes då personer bakom den utsatts för påtryckningar. Widmans ageranden i försvarspolitiken har under åren genererat ett antal inlägg på WW, inte bara till stöd utan även som kritik, t ex vad avsåg genomförandegruppen. Som aktiv i försvarsdebatten, men även som väljare kan man önska att alla försvarspolitiker vore lika aktiva och engagerade som Widman. Gemensamt för Widman och många försvarsbloggare är att den kritiska granskningen och tillgången till rätt information och beslutsunderlag är centrala. I detta gästinlägg kan man inte nog poängtera innehållet i det näst sista stycket, där ett exempel inträffade förra veckan (2).
Wiseman
---------------------------------------
Bara sanningen gör oss fria
Det var avslöjandet om Sveriges förlust av förmågan till hemlig och säker stridsledning av flygvapnet som blev själva genombrottet för försvarsbloggarna. Året var 2008 och Wiseman, som varit tidigt ute, fick snabbt sällskap av andra som ville berätta om tillståndet i försvaret och ge stämma åt sina tankar om svensk försvars- och säkerhetspolitik.
De efterkommande åren började journalister, med särskild inriktning mot detta politikområde, sin dag med ”vittja bloggarna”. Där fanns helt färdiga nyheter att servera eller goda uppslag för eget rotande.
De anonyma bloggarna inom försvarsområdet saknar sitt motstycke i övriga delar av samhällsdebatten. Det hedrar knappast den myndighet som de flesta av dem är eller har varit anställda i. Mig veterligt finns det heller ingen annan statlig myndighet som utgivit riktlinjer för de anställdas privata bloggande. Att detta ännu inte blivit föremål för konstitutionell eller juridisk granskning är en smula överraskande.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att försvarsbloggarnas betydelse synes vara i avtagande. Utan empirisk grund vill jag påstå att den debatt som förs blir alltmer intern. Vanligast förekommande i kommentarsfälten (förutom helt anonyma) är andra försvarsbloggare. Även på denna punkt har folkförankringen således blivit svagare.
En annan trend det senaste året har varit kritiken mot enskilda, politiska partier. I takt med att ÖB eskalerat sin budgetkonflikt med regeringen har den kritik som riktats inåt alltmer vänts mot de folkvalda. Psykologiskt helt förståeligt och kanske även rättvist.
Kraven på ökade resurser kommer dock att kräva förklaringar. Inte heller ÖB:s klara verba skapade någon folkstorm. Nu är tid att förklara för svenska folket om vad som hänt i vårt närområde de senaste fem åren. Att skriva om hur andra länders närvaro på och över Östersjön ökat både i kvantitativa och kvalitativa termer. Att berätta om kränkningar av vårt territorium under och över havsytan. Självklart måste sekretessen respekteras, men offentlighet krävs om det ska bli verkstad.
Försvarsbloggarna mer eller mindre föddes ur ett djupt känt behov av att berätta om hur det låg till. Nu finns det en ny dimension av vårt säkerhetspolitiska läge att avhandla. Bara sanningen gör oss fria.
Allan Widman
Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
– Gästkrönikör 3: Cynisk
Uppdatering 16.00: I Norge har Verdens Gang ett stort uppslag om ryskt strategiskt bombflygs patruller nära den norska kusten. I Sverige ekar tystnaden i media om aktiviteten i Östersjön, trots start med incidentroten mitt under Almedalsveckan…
2009 var året då allt fler försvarsbloggar startades och en viktig breddning av floran utgjordes av bloggen Cynismer med ett mer marknära perspektiv. Ofta är det personalfrågor och personalpolitik som avhandlats på Cynismer av Cynisk och kollegan Parabellum. En stor del av inläggen har också handlat om situationen för personalen i pågående och genomförda insatser. Inläggen har alltid varit lika läsvärda och mängden kommentarer som de i regel genererar visar på att det är angelägna ämnen.
Wiseman
---------------------------------------------
”Det är ett gissel, det här med bloggarna. De utgör hot mot säkerheten.”
Citatet kommer från en fältövning för bara några år sedan. Det var en högre officer från Högkvarterets Insatsstab som under ett föredrag ondgjorde sig över bloggar, forum och andra sociala media. Arméinspektören uttryckte även han sitt misstyckande i Försvarets Forum och menade på att bloggarna måste ”hanteras”. Bloggarna sågs som ett reellt säkerhetshot mot Försvarsmaktens verksamhet. Det var då det, nu är det annat ljud i skällan.
Min bild av försvarsbloggandet är att bloggen Strilaren var den som först tog bladet från munnen och verkligen beskrev läget i Försvarsmakten. Han blev anmäld för att ha brutit mot sekretessen och bloggen lades sedermera ned. Här kom Wiseman’s Wisdoms in på arenan och axlade den falna manteln. Efter en trevande start ökade trycket i innehållet och till slut gick det inte att blunda för informationen och budskapen på Wiseman’s Wisdoms. De sakliga inläggen med rejäl faktabas med bibehållen sekretess och bra argumentation har dragit till sig läsare och andra debattörer som skrivit mängder av kommentarer som spätt på innehåll och intresse.
Det har gått fem år och under den tiden har försvarsbloggarna blivit ett etablerat uttryck och respekterade fora för diskussion och debatt. Debatten har blivit mångfacetterad och publik. Det som tidigare sades bakom stängda dörrar på befälsrum finns nu tillgängligt för allmänheten och politiker.
Många ondgör sig över anonymiteten hos bloggarna. Man vill veta vem som står bakom det som skrivs, vilket är helt naturligt då nyfikenhet är en stark drivkraft. Lika naturligt är det idag för en försvarsanställd att inte gå ut offentligt med sitt bloggande då detta inte har setts på med blida ögon från högre chefer. Får man onda ögat på sig så innebär det sämre tjänster och sämre löneutveckling och det vill de flesta undvika. En annan fördel, som är den viktigaste, är att inte läsaren färgas av grad eller titel på skribenten. Försvarsmakten är en strikt hierarkisk organisation där graden på många sätt är viktigare än kompetens. Wiseman har med kvalitativa inlägg visat att det går att nå fram som anonym. Det är budskapen som talar, inte graden och namnet.
För egen del började mitt bloggande med ett gästinlägg hos Wiseman. Jag såg möjligheten att nå ut med en text som ganska hårt ifrågasatte Försvarsmaktens personalhantering. Det var en chans att nå ut till en bredare publik med information som jag ansåg var viktig som motvikt till den glättiga bild som förmedlades. Efter det startade jag upp en egen blogg, inte som konkurrerande till Wiseman utan kompletterande med en annan profil.
Wiseman och övriga försvarsbloggare har lyft fram gräsrotsnivån i försvarsdebatten och ökat faktabasen. Man har dessutom medverkat till en utveckling av informationshanteringen i Försvarsmakten. Transparensen har ökat, liksom interaktiviteten. Där informationstjänsten tidigare bara publicerade enkelriktade budskap förs nu dubbelriktad kommunikation via bloggar och Twitter. Försvarsmakten har startat egna försvarsgrensbloggar och privata bloggare ses inte längre som säkerhetshot utan Försvarsmakten diektlänkar till flertalet. Till och med Arméninspektören som tidigare var så kritisk har varit framträdande på bloggosfären. Försvarsdebatten gynnas av ett brett deltagande och det är möjligt tack vare försvarsbloggarna med Wiseman’s Wisdoms i spetsen.
Cynisk
http://cynismer.blogspot.se
Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
Genom åren har det säkerligen uttryckts ett och annat hårt ord om försvarsbloggarna i Försvarsmaktens informationsstab, liksom i övriga delar av Högkvarteret och vice versa. Mycket av incitamenten bakom försvarsbloggarna har också varit ett missnöje med hur Försvarsmakten under 00-talet bedrivit sin informationstjänst, där känslan ofta har varit mer av parering än proaktivitet. Det känns dock numera som att informationstjänsten är på väg åt helt rätt håll där inrättandet av Försvarsmaktens bloggportal var ett stort steg framåt. Likaså lär den fullständiga omdaningen av Försvarsmaktens webbplats bli ett steg framåt.
Försvarsmaktens tidigare informationsdirektör, Staffan Dopping, fick för några år sedan erbjudandet att komma med ett eget gästinlägg sedan han uttryckt missnöje med innehållet i ett inlägg på WW. Svaret blev "Det ska jag kraftfullt överväga" och därefter hördes inte mer. Relationen försvarsbloggar-Försvarsmakten har nu mognat och samarbetet är gott samtidigt som den kritiska granskningen består. Numera är det glädjande nog inte alls ovanligt att såväl Erik Lagersten, som en och annan general eller överste syns i kommentarsfälten. Värdet av detta är oerhört eftersom det möjliggör en bättre debatt mellan "indianer" och "hövdingar".
Wiseman
--------------------------------------
Nytta och eftertanke kring försvarsbloggarna
Under ett par års tid har vi sett framväxten av bloggar som initierat och inifrån Försvarsmakten skriver om försvarspolitik, vår verksamhet, våra glädjeämnen, våra tillkortakommanden och med detta väcker kritiska frågeställningar. Det som är spännande med Wiseman’s Wisdoms som nu firar 5-års jubileum och liknande bloggar är att aktörer över hela området, från anställda till försvarspolitiker och media hämtar en del av sin information från bloggarna och att dessa på så sätt påverkar Försvarsmakten. Om inte i direkt handling så den interna eller externa bilden av verksamheten.
Varje organisation i förändring drar tunga lass och det kanske i synnerhet gäller Försvarsmakten som under ett par år har ett drygt pensum att ställa om. Inte bara verksamhetens inriktning utan också med vilka metoder detta görs och de system med vilket myndigheten styrs. Grundläggande idédebatt och diskussion om frågor som berör är förutsättning för att förändringen ska lyckas. Nya medier är ett sätt att föra denna diskussion och det kan vara välgörande och vederkvickande men också arbetsamt eller kan kännas besvärande. En modern myndighet behöver kunna förstå och utnyttja kraften i det fria ordet och de nya medierna till förändring och utveckling. Saker som jag själv inte varit medveten om har jag kunnat läsa om i någon försvarsblogg och från den informationen kunnat agera eller reagera. Det gäller inte bara mig utan många av Försvarsmaktens chefer.
Min mening är att försvarsbloggarna bidrar till en gynnsam utveckling av Försvarsmakten men att denna debatt inte är tillräcklig och behöver vidgas. Inte heller räcker de bloggar som numera ryms inom vår egen bloggportal till. För den stora frågan är hur tar vi debatten vidare från dessa rum? Det breda samtal som måste föras är inte en fråga om Försvarsmaktens inre liv utan att detta är en konsekvens av något mycket större.
Grundläggande värden som fred, frihet och demokrati är kärnan i Försvarsmaktens uppdrag. Ett brett folkligt stöd för Försvarsmakten bygger på allmänhetens engagemang i försvar- och säkerhetspolitik med en grund i dessa kärnvärden. En diskussion om våra soldaters löner och boendeförhållanden är obegriplig om den inte förs mot en relief av vad dessa soldater ska göra och varför. Där har många en viktig uppgift framöver, inte minst alla försvarsbloggar.
Vid en föreläsning i våras som jag hade förmånen att hålla för Skolverkets personal om nya medier och Försvarsmaktens kommunikation till unga fick jag en fråga från verkets generaldirektör:
”Är det ett problem att så många försvarsbloggar är anonyma?” Mitt svar var enkelt. ”Nej, det är relevansen i det som skrivs som är avgörande.”*
Förutom det intressanta i frågan som sådan är den också ett tecken på att den engagerade försvarsdebatt som förs på Wiseman's Wisdoms och liknande bloggar väcker uppmärksamhet även bland dem som inte är anställda i Försvarsmakten.
Finns det då inte några problem med att diskussionen förs publikt, ofta med en känsla av offentlig schavottering? Det är möjligt att en del av frågorna skulle kunnat diskuteras på interna fora (som vårt nya intranät Emilia så småningom kommer att ge möjlighet till) men jag tror inte att utmaningen ligger i att något diskuteras externt. Det tål Försvarsmakten, vi är starkare än så. Utmaningarna ligger istället på ett helt annat plan och uppträder generellt med framväxten av nya kanaler inom och utom en organisation.
Framförallt vill jag peka på två saker, faran med ledningskompression och nödvändigheten med helhetsperspektiv.
Försvarsmakten är en hierarkisk organisation. En sådan är till sin natur utformad så att varje ledningsnivå har ett särskilt ansvar. Bloggarna kan, om vi inte är medvetna om detta, kortsluta systemet och tvinga fram handling utan att lägre nivå varit medvetna om problemen eller haft möjlighet eller tid att själva agera. Nu skriver jag inte om missförhållanden eller missbruk utan till exempel om effekter av en förändring som tidigt kan drabba den enskilde innan det har hunnit bli en organisatorisk fråga.
Det kräver en intern medvetenhet att använda sig av informationen i social medier som en drivkraft till förändring, med några förbehåll. Att centralt inte agera om det verkligen inte är en central fråga. Att låta lokal nivå tolka uttryck i bloggarna som kanske tidigare enbart hördes i befäls- eller maskinrummet och omsätta det i handling eller medvetenhet. Att från myndigheten agera skyndsamt när så krävs, men också visa en operativ iskyla och bredare analysera frågan när detta är möjligt trots att debatten på nätet är het.
Det senare leder mig till den andra saken. Myndigheten måste från vår sida bli mycket bättre på att snabbt sätta uppdykande frågor eller debatt i ett större sammanhang. En enskild fråga som berör kan snabbt få en väldig sprängkraft. Sannolikheten att frågan beror på något annat eller att en åtgärd innebär konsekvenser för ett annat område är mycket stor. Försvarsmakten är ett system av system och det finns mycket få solitära frågor med solitära lösningar.
Helheten är sällan svaret på en enskild fråga men ger ofta en bredare förståelse för varför något som ensamt verkar korkat ändå är en effekt av något eller en mening för ett sammanhang. Detta är inte en enskild debattörs uppgift att besvara utan något som myndigheten måste ansvara för i det offentliga samtalet.
Med detta tillönskar jag Wiseman’s Wisdoms fem intressanta första år och tillönskar flera likadana framöver.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
*Är då inte anonymiteten ett problem? I grunden så tycker jag att debatten ska föras under eget namn, det tyckte jag i mitt första inlägg på denna blogg och det tycker jag alltjämt men som jag skrev då så är det relevansen som avgör och det stämmer alltjämt.
Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
Först ut bland gästinläggen vid WW 5-årsjubileum blir Peter Neppelberg. Peter har under åren kommit att skriva en ansenlig mängd gästinlägg här på WW, sedan bloggen Strilaren efter en kort tids levnad gick i graven. Peters insatta gästinlägg om de vansinniga turerna kring planerna på en gemensam lägescentral och Network Operations Centre i Enköping, även känt som Enköpingsladan, upprörde många inte minst på politisk nivå, men lär ha fått ögonen att öppnas på även en och annan i Försvarsmaktens högre skikt. Sålunda har Peter i högsta grad bidragit till det genomslag försvarsbloggandet fått.
Wiseman
--------------------------------------------------
Ordet är mitt
Det är med glädje jag noterar att Wiseman's Wisdoms fyller fem år och fortfarande sprudlar av vitalitet. Vikten av en öppen och engagerad diskussion rörande försvaret kan inte underskattas.
Transformeringen under de senast 10 åren har inneburit att vi lämnat ”Kalla Kriget” och intagit ”Långtbortistan-doktrinen”, dvs försvaret av Sverige sköts bäst med insatser tillsammans med andra länder och organisationer (FN, EU, NATO etc) utanför våra gränser. Till stor del är denna interoperabilitetsanpassning riktig. Problemet är att man behöver inte byta alla segel, kanoner samt kasta hela den gamla lasten och besättningen överbord bara för att skutan vi seglar på skall ändra kurs. Att helt förlita sig på den nya tidens elektroniska instrument utan att noga studerat gamla och beprövade sjökort innan beslut fattas om seglatsens genomförande är dumdristigt. Analysen har varit minst sagt bristfällig och sker i huvudsak med ofullständiga bildspelsunderlag presenterade på storbildskanon och ibland endast omfattande målet med seglatsen. Hur vi skall renovera skeppet, lasta om det och bibehålla en duglig besättning samt hitta ut på öppet hav har helt fått stå tillbaka för att ha en alert äntringsstyrka med nya blänkande karbinhakar.
De grundläggande förmågorna i försvaret av Sverige har tappats bort. Någonstans på vägen gick det fel …
För ca fem–sex år sedan försökte jag påpeka i linjeorganisationen de uppenbara felaktigheter som jag såg rörande utvecklingen i försvaret, främst då gällande luftstridskrafterna och ledningen av dessa.
Jag kände ett starkt stöd för mina åsikter bland mina kollegor och närmaste chefer. Trots det verkade inte synpunkterna falla i god jord längre upp i hierarkin utan den nya utvecklingen var som det sades ”huggen i sten”.
Försvarsmaktsledningens svar har i liten utsträckning berört sakfrågorna som jag fört fram, bristerna i ledningssystemsutvecklingen och interoperabilitetsanpassning. Istället har Försvarsmaktens företrädare hellre valt att påpeka synpunkter på debattinläggens form, dvs att information om försvarsmakten hanteras i dess kommandokedja, kan vara sekretessbelagd osv.
Att påverka är viktigt. Sedan fyra år tillbaka jag valt har debatterat försvarspolitik i form av tidningsartiklar, gästbloggar, mail till försvarspolitiker och andra försvarsdebattörer. ”Bloggvärlden och de nya medierna” har visat sig vara det absolut effektivaste sättet att framföra sina åsikter på och att nå andra försvarsintresserade med relevant information.
Försvarsmaktens dilemma är att den ”ensamrätt” man tidigare har haft att förse försvarspolitiker i regering och riksdag med information är bruten. Möjligheten att kunna ”lägga locket på” när man velat undvika debatt är för evigt borta.
Oförmågan att inte i tid kunnat uppfatta utvecklingen och kraften i de nya sociala medierna måste vara ett av Försvarsmaktens största tillkortakommande under 00-talet. Man har helt tappat initiativet i debatten och lämnar fältet fritt för allehanda tyckare, seriösa som oseriösa.
Vikten av att skapa utrymme för diskussion och kommentarer internt inom Försvarsmakten kan inte underskattas. Detta har sent omsider blivit en verklighet med nya och förbättrade hemsidor. Det som kvarstår är att fylla dessa med relevant information och debatt.
Intill dess Försvarsmakten är tillbaka på informationsspelplanen och kan bjuda debattmotstånd vill jag gratulera Wiseman och er alla andra försvarsbloggare för att ni med uthållighet håller spelet igång!
Vänligen
Peter Neppelberg
Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
”Vi får snart skriva om regeringsformen, riket styrs av bloggar”
För en vecka sedan, den 17 juli, var det jämnt fem år sedan Wiseman's Wisdoms startades. Bloggar var något som det talades mycket om 2007 och efter att gång efter annan ha blivit refuserad på debattsidor i olika tidningar, framförallt med debattartiklar kring försvarspolitiken, föddes tanken på att istället starta en blogg. Man kunde ju nämligen i anslutning till tidningsartiklar på nätet hitta länkar till bloggar som kommenterade artikelns innehåll, så varför inte välja bloggformen?
Föga anades då hur mycket WW skulle växa och framförallt hur mycket tid det skulle ta i anspråk. Samtidigt är det svårt att finna något mer stimulerande när man är intresserad av försvarsfrågor, politik och att debattera. Något år senare hade det blivit en trogen läsarskara som ville läsa om och debattera försvarsfrågor. Utifrån besöksstatistiken gick att utläsa att bloggen plötsligt inte bara lästes av personal i Försvarsmakten och försvarsintresserade utan även riksdagspolitiker, ministrar och journalister.
De första åren var bloggandet inte särskilt uppskattat i Försvarsmakten och det är det fortfarande inte på alla håll, även om skillnaden är som natt och dag mellan 2008 och idag. När Försvarsmaktens egen bloggportal startade förra året var det ett mycket välkommet steg, samtidigt som att besökarantalet på WW sjönk något från de normala ca 3000/dag. Mycket välkommet var också att alltfler bloggar som kommenterade Försvarsmakten, försvars- och säkerhetspolitik startades och även att allt fler försvarspolitiker bemödade sig att starta egna bloggar och snart myntades orden försvarsblogg och försvarsbloggare. Ju fler det är som diskuterar frågorna, desto klokare blir man och ser man tillbaka på de senaste decenniernas försvarspolitik och försvarsmakt så känns det som att just klokskap och debatt är något man hade behövt mer av.
Genom åren har det också blivit ett antal gästinlägg och även om klimatet har mjuknat i Försvarsmakten, speciellt i det översta skiktet, finns det både personer som skrivit gästinlägg såväl som andra bloggare som vittnat om att deras vitsord helt plötsligt fallit något. Ett fenomen som tyvärr förekommer fastän Försvarsmaktens nya policy kring debatt antagits.
De första åren var det vanligt att personal i Försvarsmakten snabbt drog till med argument om säkerhetshot när organisationens brister diskuterades. Oftast har det verkat viktigare att sätta hemligstämpel på misslyckanden och dåligt underbyggda beslut än det har varit att avhjälpa problem. Även där upplevs att trenden är på väg åt rätt håll och det är av yttersta vikt. Om det är något som bidragit till att ställa till all oreda inom det svenska försvaret så är det att de politiker och beslutsfattare som ska fatta beslut om försvarets framtid, insatser och annan verksamhet inte kan göra det utifrån ett korrekt beslutsunderlag. Filtreringen och skönmålningen av information är ett av samhällets största problem och det gäller inte inte minst inom försvarsområdet. Här fick också alla inlägg och gästinlägg om förmågeglapp i Försvarsmakten, inte minst Peter Neppelbergs gästinlägg om GLC/NOC, stort genomslag.
Ofta ställs frågan om bloggandet har någon effekt och det är egentligen inte något som man själv som bloggare kan svara på utan det är egentligen för utomstående att bedöma.
Inför detta 5-årsjubileum har ett antal personer inom såväl Försvarsmakten, försvarspolitiken och försvarsbloggandet ombetts att skriva några rader om hur de upplevt de senaste fem år utifrån hur försvarsbloggandet eventuellt har påverkat Försvarsmakten, försvarspolitiken och den allmänna utvecklingen inom försvarsområdet. Eftersom det känns tråkigt att korta dessa kommentarer kommer de att publiceras under dagen som gästinlägg. Innan det blir dags för det första gästinlägget kan det vara intressant att koppla tillbaka till en D-uppsats som skrevs vid Stockholms universitet hösten 2009 om just försvarsbloggarnas inverkan på Försvarsmakten och försvarspolitiken, The Pen is mightier than the Sword. Uppsatsen utgör intressant läsning eftersom den dokumenterar situationen som den såg ut 2009, men också ger en bakgrund till hur debattens utveckling fortskridit.
Intervjuade i uppsatsen var utöver denna blogg även Chefsingenjören och från Försvarsmakten och Försvarsdepartementet, generalerna Michael Moore och Mats Nilsson. Citatet i inläggets inledning fälldes enligt uppsatsen av Mats Nilsson då han blev uppretad på en blogg. Förhoppningsvis ger de kommande gästinläggen ytterligare perspektiv på försvarsbloggandet.
Hur de kommande åren ser ut går inte att förutspå. En stor del av WW har nu flyttats över på Twitter som bättre möjliggör direktkommunikation med alla möjliga intressenter och snabb länkning till intressant information. Så sent som idag passerades siffran 1000 twitterkonton som följer WW på Twitter. Det är en mycket stor andel extra läsare med tanke på att besökstalet nu under sommaren på WW är 2000-2500/dag. Mer Twitter lär det alltså bli, men det kommer fortsatt bli blogginlägg. Försvars- och säkerhetspolitiken blir mer aktuell för varje dag som går och inte minst 2014 kommer att bli ett mycket intressant år, liksom vägen fram till försvarsbeslutet.
Sålunda är förhoppningen att många fortsatt vill följa WW och de andra försvarsbloggarna och ta aktiv del i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten.
Lite senare under dagen publiceras det första gästinlägget
