Man får vad man betalar för, d v s ingenting

Många gläds ju över de låga priserna vissa flygbolag lockar med, men bryr sig överhuvudtaget inte om att informera sig om vad man egentligen väljer bort när man inte betalar mer än en bråkdel av vad andra flygbolag tar betalt.

Oftast handlar det om flygsäkerheten. Många billigare flygbolag är långt ifrån den flygsäkerhet som de större flygbolagen har. Resenärer som rest med lågprisbolagen på charter vittnar ofta om skräckupplevelser utöver de vanliga, med handlingsförlamad kabinpersonal o s v, när de varit med om incidenter under resan.

Nu är det ramaskri eftersom Ryanair, till skillnad från andra flygbolag, helt sonika strukit de flygavgångar som ställts p g a stängningen av Mallorcas gränspassager efter bombdåden de senaste dagarna. Resenärerna får nöja sig med pengarna tillbaka och sedan lösa transporten tillbaka helt själv. Har man då köpt en biljett för 99 kr blir det till att hosta upp en hel del till innan man har en ny biljett hos ett annat flygbolag. Alternativet är att nappa på Ryanairs ytterst frikostiga erbjudande att boka om biljetten till en plats på nästa lediga flygplan om en dryg vecka. Därefter finns nästa lediga platser ytterligare en vecka bort. Självklart får man då som resenär enligt Ryanair lösa sitt uppehälle på egen hand till dess. Inte så konstigt att resenärerna blir lite smått upprörda.

Nu har Ryanairs Sverigechef mage att komma och säga att Regeringen ska ta sitt ansvar för de resenärer som sitter fast på Mallorca och sätta in statliga flygplan. Snart ska tydligen Regeringen ta ansvar för precis alla korkade grejer som medborgarna gör. Det är klart att Ryanair tycker det. Finns det något bättre än att ta betalt av någon och sedan låta någon annan göra jobbet och bära de egentliga kostnaderna? Ryanair är ju för övrigt bolaget som infört en speciell incheckningsavgift, trots att alla resenärer är tvungna att checka in.

Allt som oftast är det så att man får vad man betalar för som konsument. Visst kan det vara lockande att resa till solen för endast 99 kr, men då får man själv göra en riskkalkyl om det är värt det. Om det är något jag lärt mig i livet är det att man aldrig ska snåla på säkerhet, som t ex försäkringar.

Otyget internet

Internet innebär oanade möjligheter till informationsinsamling och därmed också slarv med information. Dagens samhälles tekniska hjälpmedel såsom mobiltelefoner med internet, trådlösa nätverk, usb-minnen o s v, bjuder på lika många säkerhetsfällor som de underlättar arbetet och vardagen. Har man en gång fått demonstrerat för sig hur öppen även den mest krypterade (civila) överföringen på normala trådlösa nätverk är, skyr man dem så fort det handlar om någon form av känslig information. Hur många Svensson är för övrigt medvetna om att man med en relativt enkel apparatur kan koppla in sig på en hel del av de trådlös övervakningskameror som finns uppsatta runtom i stöderna? Som sagt, får man en demonstration av ett proffs på vad man med mycket enkla medel kan komma åt av den informations som surrar runtom oss blir man lite mörkrädd.


Som jag skrev härom veckan tror jag inte det var någon inom Försvarsmakten som egentligen höjde speciellt mycket på ögonbrynen åt TV 4:s reportage om säkerhetsbristerna på Försvarshögskolan och på Högkvarteret (dagens reportage). Jag tror inte det är speciellt många som är överraskade över dagens artiklar (2) heller. Smålandspostens ledare bör däremot vara lite tankeväckande.

Det är som vanligt oerhört svenskt blåögt och naivt att tro att ingen orkar bry sig om vad vi gör i lilla Sverige. Speciellt tydligt brukar detta vara då man är på tjänsteresor utomlands och möts av mobiltelefondetektorer och "mobilstekare" lite varstans. Man blir nog så röd i ansiktet om man glömt att lägga ifrån sig sin mobiltelefon innan man går på ett hemligt område och mobillarmen går igång.

Problemet med den dåliga hanteringen av hemlig information på datormedia och i etern, hävdar jag helt och fullt beror på att man inom Försvarsmakten saknar tillräckligt lättanvända och framförallt lättillgängliga verktyg för att hantera hemlig information.

Den andra delen av problemen som beskrivs är hur försvarsmaktsanställda hanterar känslig information på internet. Missionsbloggarna från framförallt Afghanistan brukar innehålla ett och annat guldkorn för den som lägger pussel. Framförallt är det dock Facebook som inbjuder till läckage. Frågan är hur smart det är att skapa en "grupp" för deltagare i en mission? Det är väl känt att motståndarsidan i Afghanistan försökt kartlägga såväl svenska som danska soldater via Facebook. På den gamla fälttelefonen m/37 står det på ovansidan "Ring av, fienden lyssnar!" (signalspaning i kabel!). Tvyärr finns det inte några liknande skyltar på internet. Kanske vore något att ha på en dymoremsa på skärmarna i welfare-containrarna?

Säkerhetsmedvetandet i det svenska samhället är överlag mycket dåligt och då är det väl rätt symptomatiskt med den folkstorm som drog igång mot FRA-lagen samtidigt som folk i allmänhet lägger ut enorma mängder av privat information på helt öppna platser som t ex Facebook?

Tveksamma talibanhot

DN var idag först med att publicera TT:s intressanta intervju med vad som sägs vara en lokal talibanledare i Balkhprovinsen, den nordostligaste av de som ingår i det svenska ansvarsområdet. Svenska media fäster naturligtvis stor vikt vid att han/talibanerna utlovar hämnd för dem som dödats i förra veckan av svenska soldater. (TV 4, 2, Sydsvenskan, 2)

Idag meddelar nämligen SVT Rapport att ytterligare tre talibaner dog vid det eldöverfall som gjordes mot en svensk-finsk patrull i lördags. I svenska media talas det nu om 6 döda "afghaner", men när man talar om talibanrörelsen ska man ta nationaliteten med en rejäl nypa salt. En stor del av de som utgör talibanrörelsen är pakistanier. Många är tillresta kämpar som kommit för att delta i det heliga kriget. Vissa deltog redan på Balkan, även om det antalet blir allt mindre i takt med mängden strider. Den första självmordsbombaren i MeS härom året, lyckades inte med mycket mer än att spränga sig själv på helt fel ställe, men det intressanta i sammanhanget var att han kom från ett afrikanskt land och sålunda stod ut från det normala utseendet hos befolkningen.

Agendan hos den lokale ledaren är utifrån intervjun mycket tydlig. Han vill uppnå största möjliga effekt genom psykologisk krigföring och har en aning om vilka strängar han ska spela på för att beröra västvärlden. Det ingår självfallet att blåneka all inblandning i droghandeln, även om den utgör den viktigaste inkomstkällan för talibanrörelsen även om det inte är förenligt med tron. Viktigast är dock att utlova hämnd på och död åt västsoldaterna på alla upptänkliga otrevliga sätt. Talibanerna är mycket väl medvetna om sin underlägsenhet i öppna strider (vilket inte minst visat sig då man lider nederlag t o m när man genomför eldöverfall då man från början besitter initiativet). Därför koncentrerar man sig istället på att strida asymmetriskt; psykologisk krigföring och att tillgripa medel mot vilka ISAF har svårt att försvara sig och som har stor psykologisk effekt i den västerländska kulturen, t ex IED:er och självmordsbombare.

De lokala ledarna har som synes viss kontakt med en "högre ledningsnivå", även de i mycket agerar på eget bevåg. Talet om att vilja samregera landet är nog inte förankrat hos ledningen, som tidigare varit tydlig med att det bara finns en godtagbar utgång i kriget, alternativt ett ytterligare psykologiskt spelkort gentemot västpubliken.

I början av veckan meddelades att "talibaner" i nordvästra delen av Afghanistan gått med på en vapenvila över valet. Detta förnekades och fördömdes senare från centralt håll inom rörelsen. Man bör också vara mycket misstänksam mot alla liknande inviter. När talibanerna tog över Afghanistan i mitten av 90-talet lovade man den dåvarande regeringen visst samstyre och samarbete, men så fort man fått kontrollen över Kabul började man hänga de godtrogna i lyktstolparna. 2006 gick britterna med på en vapenvila i Musa Qaleh för att lokala klanledare skulle få styra staden. Både britterna och talibanerna (som omringat den brittiskkontrollerade staden) skulle avhålla sig från att besätta staden, vilket talibanerna snabbt bröt och återinförde sitt styrelseskick. Ett år senare återtogs staden av afghanska regeringsstyrkor, britter och danskar efter hårda strider, sedan talibanerna snabbt gjort staden till en betydande stödjepunkt.

Apropå ledningsproblemen inom talibanrörelsen är det ju lite roligt att läsa att Mulla Omar nu ska ge ut en talibanrörelsens "lilla blå". Om självmordsattacker står tydligen bl a att "självmordsdåd får bara ske mot de viktigaste målen. "En tapper son av islam får inte användas för meningslösa mål...""
Britterna hade tidigare stora problem i Irak medatt obehörig personal som tog sig in på baser för att kidnappa och genomföra självmordsdåd. Eftersök slutade oftast med att man fick fångar på halsen som i många fall endast var ute efter att få varm mat eller att man utsatte sig för självmordsbombare. Efter att man infört en ny typ av handlingsplan, varvid all personal vid larm om intrång skulle gå inomhus, samtidigt som man släppte lös hundar av hangarhundsliknande typ inom basen, minskade intrången till ett absolut minimum. Det väntar nämligen inga jungfrur i paradiset för den som spränger sig själv vid en hundattack.


Vår försvarsminister hade samtidigt idag en mycket bra debattartikel i DN om varför det är så viktigt att Sverige fullföljer insatsen i Afghanistan. Just passusen om världen inte har råd att den talibanska tentaklerna åter får fäste i Afghanistan och därmed än värre kan sprida sig in i kärnvapenmakten Pakistan, borde de flesta kunna förstå.


Det gläder mig att se att media ökat sin täckning så betydligt av den svenska Afghanistaninsatsen. Tyvärr finns det bara en orsak och det är striderna. Nu skulle jag gärna vilja se lite medial blåslampa på vad de svenska biståndspengarna går till och vilka biståndsinsatser som görs och framförallt inte görs. Fokus ligger tyvärr inte alltid helt rätt där. Det är en aspekt av Afghanistaninsatsen som helt missats i svenska media och faktiskt den absolut viktigaste delen av själva insatsen, så den förtjänar verkligen att grävas i.


När så nyheterna om de första stupade och skadade svenskarna kommer får vi se åt vilket håll vinden blåser. I det moderna västsamhället går det snabbt att överge tidigare principer, då ondskan visar sitt fula ansikte, vilket Madridbomberna är ett bra exempel på. Tre månader efter bomberna hade all spansk trupp dragits tillbaka från Irak.

Avslutningsvis vill jag ändå gratulera de svenska soldaterna till ett bra agerande och må lyckan fortsätta att stå de djärve bi.

Förvånande opinionsmätning

TV 4-nyheterna redovisar ikväll en opinionsundersökning om den svenska Afghanistaninsatsen (tv-klipp). Förvånande nog, med tanke på vad som framställts i media tidigare, stöder 50% av de tillfrågade insatsen och endast 28% tycker den är fel. Det gör det förmodligen lite jobbigt att heta Helle Klein och idag ha en ledare publicerad i Aftonbladet där man anser att insatsen saknar stöd och sedan få siffror i TV 4 som är väl oberoende av felmarginalen.

Än mer förvånande är att ännu fler, 53%, tycker det är rätt att svenska soldater deltar i strid. Det tycker inte Mp:s Peter Rådberg som nu vill att Riksdagen åter ska ta upp den svenska insatsens vara eller icke vara. Tydligen är det en sak att skicka soldater på insats och en helt annan sak att de skjuter tillbaka om någon skjuter på dem.

Nu vet jag inte riktigt hur Novus Opinion har bedrivit sin undersökning, men ser man till intervjuoffren bland allmänheten i TV 4 kan man bara konstatera en sak: juli månad är nog den rätta om man ska träffa ett tvärsnitt av svensk befolkning på stan en vardag. Fördomsfull som jag är klassar jag lätt in intervjuoffren bland allmänheten en vanlig nyhetssändning, en helt vanlig vardagskväll, till den icke förvärvsarbetande befolkning. Det gäller ju att hinna i tid till deadline.

Åter till allvaret. Det gläder mig att siffrorna ändå är så pass höga till stöd för insatsen. Det som bekymrar mig då är den bild som speglas i media. En liten förhoppning kan man kanske ändå ha om att en viss ändring sker nu. Kleins ledare tyder inte på något större insatthet i sakfrågan. Beskrivningen av USA:s agerande och agenda stämmer bättre överens med den förra amerikanska regeringen, men förmodligen blir det bättre "journalistik" när man skriver så. Vidare förstår jag inte heller varför det skulle vara ett problem att NATO leder ISAF, vilket Klein antyder.

Slutligen instämmer jag dock i att kriget i Afghanistan endast kan vinnas på den civila fronten. Det finns all anledning att förbättra ansträningarna där. En bra början (vilket Klein utelämnar/inte är medveten om) skulle vara att samordna det svenska biståndet med den svenska militära insatsen. Sverige har av outgrundlig anledning en tradition av att skicka sitt civila bistånd till en helt annan del av aktuellt land än var de militära insatserna görs. SIDA kanske kan förklara det förnämliga i detta?

Stöd Våra Soldater

I dagens DN skriver Niklas Ekdal mycket bra om det bristande stöd, framförallt politiskt som våra soldater får hemifrån med anledning av den senaste tidens händelser i Afghanistan. Artikeln är så bra skriven att jag inte försöka sammanfatta den på något sätt utan jag rekommenderar istället varmt alla att läsa den. Man kan bara hoppas att våra politiker tar till sig av kritiken.


I många andra länder (USA, Storbritannien, Danmark, Nederländerna för att nämna några oss nära stående) hymlas man inte ett dugg när det gäller att öppet uttrycka sin uppskattning för vad landets soldater gör. I dessa länder, t o m i vårt grannland Danmark, går man man ur huse för att visa sin aktning när stupade soldater kommer hem. De flesta länder har också någon form av insamling till stöd för landets veteraner och soldater som kommer hem skadade. I Storbritannien startades t ex insamlingen Help for Heroes hösten 2007 för att stödja de soldater som kommit hem skadade och de familjer som aldrig fick hem sin soldat och framförallt för minnas de uppoffringar landets soldater gjort och gör. Sedan dess har en rad insamlingsgalor och liknande genomförts och flera av de stora brittiska dagstidningarna har gått ut hårt med sitt stöd för Help for Heroes.

I Sverige är det mycket få som öppet bryr sig om det arbete våra soldater ute i världen uträttar. T o m vi officerare är dåliga på att höra av oss till kollegor som befinner sig på skarpa insatser. Få svenskar bryr sig ens om att informera sig om vad insatserna egentligen handlar om i de områden dit Sverige valt att skicka militära förband. Många politiker verkar inte alls vilja kännas vid vad de varit med och beslutat om.


Den internationellt erkända symbolen för att visa sitt lands soldater stöd är det gula bandet. Jag inbjuder därför alla landets blogg-, hemsideinnehavare, tidningar, företag, privatpersoner (helt enkelt alla...) att använda det gula band jag efter amerikansk förlaga tagit fram för att visa våra svenska soldater vår uppskattning för deras uppoffringar (kanske är det t o m någon som vill realisera det gula bandet i fysisk form). Ägna också soldaterna en tanke och hör gärna av er till dem. Det frestar på att tillbringa ett halvår långt borta från familj och vänner.

Uppdatering 091117: Bandet går nu att köpa via denna länk (eller direkt webb-shoppen)

Uppdatering 140107: Ny länk för att köpa bandet

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Högtryck och ytterligare reflektioner (uppdaterat)

Under lördagskvällen utsattes en svensk-finsk patrull återigen för ett eldöverfall i norra Afghanistan. Motståndarsidan, oklart om det är talibaner eller kriminella ligger inte på latsidan inför valet. "Normalt" sett är det under våren som talibanerna är som mest aktiva, när temperaturen har blivit behagligt varm, men sommarhettan ännu inte anlänt och kommunikationsvägarna åter börjar fungera normalt.

Det är mycket tydligt att vi ser en förändring i hur motståndarsidan uppträder i norra Afghanistan. I de tyska områdena öster om de svenska har camperna utsatts för raketbeskjutning och den företeelsen når nog snart även det svenska området om saker och ting fortsätter som de gör.

Den knapphändiga information som hittills släppts om kvällens eldöverfall meddelar att svenskar, finnar, samt de afghanska regeringsstyrkorna klarat sig helskinnade från eldöverfallet och kunde återvända till basen. Tyvärr är det bara en tidsfråga innan fru Fortuna inte längre står de svenska bi.

Jag är lika fast i min åsikt att det här landet inte är ett dugg förberett på att ta emot stupade och skadade svenska soldater till följd av strider i Afghanistan och fortfarande agerar såväl politiker som försvarsmaktsledningen som strutsar i frågan. Jag minns såväl reaktionen då media "avslöjade" att det beställts liksäckar och kistor till NBG. Det blev en avbeställning... Förstår ens försvarsmaktsledningen vad som händer i Afghanistan? Det är inte speciellt förtroendeingivande när landets högste arméofficer står på en presskonferens och "redogör" för läget i Afghanistan på en karta över det svenska operationsområdet i norra Afghanistan. Det skulle vara som om Tone Bekkestad körde det nationella vädret på en Gotlandskarta i tron att det var en Sverigekarta.

Informationsarbetet gentemot allmänheten har varit så oerhört uselt då vänstern och övriga motståndare till svensk närvaro i Afghanistan gång på gång får stå oemotsagda när de påstår att Sverige endast springer USA:s/NATO:s ärenden i Afghanistan. Sverige deltar i Afghanistan som en del i de FN-resolutioner som är bakgrunden till det militära ingripandet i syfte att genomföra återuppbyggnad av Afghanistan och hindra Afghanistan från att vara en bas för internationell terrorism. Varje dag stöter jag på människor för vilka FN-mandatet kommer som en nyhet och det känns inte bra. Likväl är svenska media att lasta då man fullständigt fokuserar sin rapportering på vad som händer i Afghanistan militärt, men knappt med ett ord nämner de civila ansträngningar som pågår för att återuppbygga landet.

Det krävs krafttag om det svenska äventyret i Afghanistan ska förlöpa väl och det är faktiskt våra politiker som har huvudansvaret, vare sig de vill eller inte. Regeringen Reinfeldt behöver göra lite mer än att bara skicka utrikesministern på rundtur i området (även om hans deltagande i P1:s Studio Ett höll hög kvalitet). Även Socialdemokraterna måste ta ett ordentligt ansvar. Det var trots allt den socialdemokratiska regeringen som beslutade att Sverige skulle delta militärt i Afghanistan. Den ende jag anser tar uppgiften på allvar är vår utrikesminister.


Ytterligare reflektioner 090726 12.30:

Jag tror inte det finns någon som inte anser att det bara är en tidsfråga innan Sverige drabbas av förluster i Afghanistan. Precis som jag tidigare skrivit är de flesta också rörande överens om att Sverige är mer än illa förberett på sådana händelser.

Vad som nu slog mig är om man i försvarsmaktsledningen samt på försvarsdepartementet insett vidden av vad svenska stupade skulle innebära för egen del? Med tanke på det höga mediala tryck som varit under det senaste året med anledning av önskemålen om ökad skyddsnivå hos fordonen samt tillgång till svenska sjukvårdshelikoptrar är det lätt att föreställa sig hur det kommer att låta i media om svenska soldater stupar eller skadas allvarligt i Afghanistan. Det kommer att bli ytterst svårt att sitta kvar i försvarsmaktsledningen eller som försvarsminister när man ideligen förhalat tillförsel av mer kapabla fordon. Trycket kommer att vara oerhört stort. (Spinner man vidare på det kan man ju också fundera på hur det kommer att låta om en svensk AMV minsprängs med förluster som resultat när media nu i sommar "avslöjat" att FMV valde bort SEP fastän vagnen har en mycket högre skyddsnivå, framförallt mot minor.)

Frågan är om man är aktivt medveten om denna aspekt, om man inte insett det eller om man stoppat huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Det är inte för sent att lindra skadan, men då krävs det att man omedelbart vidtar krafttag och tiden rinner snabbt ut. Jag skulle i alla fall ha svårt att sova gott om natten om jag innehade någon av tidigare nämnda poster. I Storbritannien har en mamma till en stupad soldat som färdades i en oskyddad Land Rover (motsv våra Toyotor) börjat processa mot Ministry of Defence.

Ovälkomna nyheter

Det blir "intressant" att höra den debatt och molekylanalys som kommer att försigå under helgen av vad det innebär att svensk trupp dödat tre upprorsmän i Afghanistan och skadade två andra. Säkerligen kommer en och annan tyckare på vänsterkanten att rasa mot faktumet. I vilket fall som helst var det bra agerat av svenskarna och finnarna.

Jag är dock rädd att det inte är det sista vi får höra om detta ifrån det svenska PRT:t. Antalet strider där svenskar varit inblandade ökar dramatiskt och kommer så att göra åtminstone fram till valet. Låt oss bara hoppas att utvecklingen inte blir densamma som inom de tyska grann-PRT:na i väster. NATO:s omläggning av underhållsvägarna från att huvudsakligen gå genom det nu rätt osäkra Pakistan, till att istället gå genom Ryssland och f d Sovjetrepubliker (senaste förra veckan förhandlade Obama fram nya tillstånd med sin ryske kollega Medvedev. Man kan ju verkligen undra vilka eftergifter Obama egentligen gick med på för att få igenom avtalet så snabbt, när Ryssland gjort allt för att motarbeta saken tidigare...) kommer att innebära en ökad betydelse för norra Afghanistan. Tidigare har den delen av landet ansetts som den lugnare, men omläggningen av underhållsvägarna samt det ökade tryck talibanerna utsätts för i södra delarna av landet, talar för att striderna kommer att öka i den norra delen.


Vad som jag däremot anser vara en mycket mindre välkommen nyhet är att utrikesminister Carl Bildt, under ordförandeskapet tillika EU:s "utrikesminister", apropå nämnda eldstrid, basunerar ut på sin blogg att han i detta ögonblick befinner sig i Kabul.
I de ämbeten Carl Bildt bekläder är han högvilt, snarast ett primärmål, för talibanerna och att då skriva på internet att han under helgen kommer att befinna sig i Afghanistan är så oerhört naivt att man måste vara svensk för att ens tänka tanken.
Även om det nu skulle vara så att Carl Bildt anser sig odödlig eller orädd, kan hans behov av att hålla allmänheten informerad (i grunden otroligt vällovligt) komma att kosta människor i hans närhet livet under hans vistelse i landet. Inte bara hans livvakter utan även vanliga afghaner som råkar befinna sig på fel plats. Talibanerna bryr sig nämligen inte så mycket om civila.

Kutymen bland ISAF-deltagare är att när man har VVIP-besök så skriver man inte något om det förrän efteråt av förklarade anledningar. Tittar man på utrikesministerns officiella schema är det som det sig bör vara, rensat under helgen. Nu har utrikesministern själv skrivit ut sitt schema på bloggen, var han kommer vara och när han kommer till Kabul o s v. Det finns inte sååå många vägar från flygplatsen till regeringsbyggnaderna. Jag kan inte tänka mig att SÄPO är värst imponerat. Hade informationen om besöket endast stått på utrikesministerns blogg hade det varit en sak. Nu har samtliga svenska tidningar tagit upp besöket i sina artiklar. Återstår att hålla tummarna, för utrikesministern lär inte vara benägen att ändra sitt schema.





Edit 25/7 07.00: Intressant analys av SvD:s Mikael Holmström

Jag har också äntligen tagit mig tid att se hela SvD:s film från FM presskonferens igår. Man ju undra hur imponerad C FS 17 blir när hans närmaste högre chef mitt i presskonferensen (ca 19 min in i filmen) ställer sig och redogör för läget i Afghanistan som helhet på en karta över det svenska ansvarsområdet (jämför med denna karta). Det är inte så lätt alla gånger.

Tag lärdom

SvD:s artikel om att attackerna mot den svenska styrkan i Afghanistan har ökat, aktualiserar återigen vad jag skrev om deras tyska kollegors situation i början av juli. Se till att dra politisk lärdom av de tyska erfarenheterna istället för att som vanligt stoppa huvudet i sanden och sedan bjudas på en betydligt obehagligare upplevelse framöver.

Det känns ju lite märkligt att den nya sändningen av Galtar ska vara på plats först efter valet i Afghanistan, som utgör årets stora orosmoment.


Edit 23.20: Expressen skriver också om det ökade hotet och i SvD kommenterar Lars Fresker (OF), Isabell Jernbeck (m) och Gunilla Wahlén oviljan/oförmågan att förse chef på plats med de resurser han anser nödvändiga för att lösa uppgiften.

Säkerhetstjänst igen

TV 4:s nyheter har nu två dagar i rad talat om bristande säkerhet både hos Försvarshögskolan och Högkvarteret. Uppenbarligen har TV 4 gjort kraftiga framstötar i med offentlighetsprincipen i högsta hugg för att få ut MUST:s rapporter.

Jag tror inte det finns någon officer som lyfter speciellt mycket på ögonbrynen åt de uppgifter som framkommit i media. "Alla" vet att fungerar så och de som ifrågasätter huruvida ett förförande egentligen är förenligt med säkerhetsbestämmelserna får räkna med att bli klassad som idiot och i värsta fall utfryst (om man är dum nog att påpeka sådant fler gånger). Den allmänna uppfattningen hos personalen är att ingenting skulle fungera om man skulle agera i enlighet med reglerna. Tyvärr är jag tvingad att hålla med. Med tanke på hur illa det går att se till att rätt personal får rätt information när man håller sig till öppna kanaler är det ett mardrömsscenario att tänka sig hur det skulle fungera om alla skulle agera efter regelboken. Det är det som är den stora skandalen. Korrekta och framförallt tillräckligt lättillgängliga verktyg för krypterad samband saknas. Istället ser personalen till att lösa uppgiften, men med fel verktyg.

Nu skulle jag kunna lägga ut texten om sådant som är betydligt värre än vad som framkommit i TV 4:s reportage, men det är inte förenligt med gott säkerhetsmedvetande. Det är åtskilligt som gör mig mörkrädd.

Jag lämnar därför istället en tanke att fundera över: Om MUST:s test (enligt TV 4) gick ut på att man avlyssnade mobiltelefontrafik en bit från HKV med bärbar apparatur, vad tror ni då de utländska ambassaderna gör som i många fall endast ligger några minuters promenad från HKV?

Helikopterpool?

Else-Marie Lindgren må ha många förtjänster, men hennes åsikt i pressen idag om en gemensam helikopterpool måste jag ta som ett rejält syntax error.

Istället för att uppgradera 5 st Hkp 10 för att bättre kunna handskas med helikopterbristen i väntan på Hkp 14, vill Lindgren att vi i Norden och/eller Europa ska "poola" våra helikoptrar.
Else-Marie Lindgren tror tydligen att det finns helikoptrar i överflöd någonstans. Det tror inte jag. Eller mer korrekt: Det VET jag att det inte gör. Ett underskott blir ju inte mindre för att man är flera med underskott som gör ett gemensamt underskott.

En annan intressant tankenöt är huruvida man nu ska utrusta helikopterpoolen med en gemensam helikoptertyp. Alla nordiska eller europeiska länder har ju inte samma helikoptertyp och i de fall det är samma typ är de inte likadant utrustade. Då krävs det ett nytt stort köp av helikoptrar där samtliga länder ska enas om en konfiguration (lycka till!). Om poolen ska innehålla flera helikoptertyper blir det i alla fall så att respektive land endast kommer att kunna nyttja sina egna helikoptrar såvida man inte ska lägga pengar, och framförallt kapacitet=flygtid på att utbilda besättningar. Det skulle ju innebära ytterligare brist på helikoptertid.
Det sista alternativet skulle vara att respektive land anmäler ett helikopterförband med helikoptrar, besättningar och underhållsresurser till den gemensamma poolen och att länder som behöver kapacitet då hyr hela klabbet från poolen. Den lösningen är ytterligare några steg bortom vad NATO innebär så jag tror inte det heller är värst aktuellt.


Även modifieringen av helikoptrarna blir en intressant historia. Försvarsmakten dras fortfarande med problem med de modifierade Hkp 10B, trots att det norska företaget som genomförde modifieringen skulle ha levererat helikoptrarna för snart två år sedan. Hur ska man då göra med de helikoptrar som nu ska modifieras? Ska man modifiera dem hos samma företag för att se till att få dem modifierade på exakt samma sätt, eller ska man göra en ny upphandling och få dem modifierade hos ett annat företag med följden att det kommer att bli två olika helikoptertyper i tjänst och därmed en massa besättningsrelaterade problem med inskolning/omskolning, underhåll etc? Nu har jag varit på semester ett tag, men det sista jag hörde och som DN bekräftar är att helikoptrarna inte kommer att utrustas med varnings- och motmedelssystem, vilket i alla fall gör dem rätt oanvändbara i stridsmiljö. T o m de somaliska piraterna förfogar idag över bärbara luftvärnsrobotar, enligt internationella källor.

Det visar sig återigen att om man är snål från början blir effekten sämre och mycket kostsammare i slutändan. Värt att tänka på när det gäller den aktuella upphandlingen av nya pansarterrängfordon.